Titta

Johannes tornedalska historia

Johannes tornedalska historiaDela
  1. De flesta av oss vet
    var vår släkt och familj kommer från.

  2. Men ibland kommer det som en över-
    raskning. Så var det för Johannes.

  3. Jag frågade nån gång
    varför vi har vårt efternamn-

  4. -och då sa pappa
    att vi hade haft ett finskt namn-

  5. -och att det var svårt att leva
    i Sverige med det, så de bytte.

  6. Johannes har fått veta att hans släkt
    är från Tornedalen. Han ska åka dit.

  7. Det ligger väldigt långt norrut,
    på den svensk-finska gränsen.

  8. Är du taggad nu inför resan? Vet du
    vad som väntar eller är det oklart?

  9. -Det är ganska oklart.
    -Spännande. Jag vet så lite om det.

  10. Min familj vet nog inte jättemycket.

  11. Ingen av dem har varit där uppe.

  12. Nu ska du upp och besöka
    gården där min farmor bodde.

  13. -Det är vår släktgård, helt enkelt.
    -Jag har inte hört nånting om den.

  14. Min farmor och farfar flyttade
    från Tornedalen längre in i landet.

  15. Det verkade lite känsligt.

  16. Svenskar tyckte nog inte att det var
    så fint att vara tornedaling.

  17. Du blir först av oss
    att komma upp dit.

  18. Du kommer att få rätt mycket
    nya upplevelser under en vecka där.

  19. Ja.

  20. Du har ingen aning.
    Du kommer nog att bli överraskad.

  21. Det är hit Johannes ska,
    till Tornedalen och byn Korva-

  22. -som ligger utanför Övertorneå. Det
    är härifrån hans pappas släkt kommer.

  23. Det blir kul att komma upp och lära
    mig om var min släkt kommer från-

  24. -och dessutom lära mig om historien-

  25. -bakom Tornedalen
    och allt därikring.

  26. -Hejsan, Johannes!
    -Hallå!

  27. Välkommen! Stig heter jag.
    Jag är kusin med din farfar.

  28. -Här har du aldrig varit tidigare.
    -Nej.

  29. Det här är gården
    som vår gemensamma släkt kommer från-

  30. -med start på slutet av 1880-talet.

  31. Ska vi gå in?

  32. Jag var egentligen helt ovetande
    om Johannes innan han kom hit.

  33. Jag hade ingen aning om att han
    fanns. Min kusin är hans farfar-

  34. -och vi hade inte så tät kontakt
    att jag kände till hans barnbarn.

  35. -Här ska du sova. Blir det bra?
    -Ja, det blir bra.

  36. Här har du älven, och du ser
    Finland där på andra sidan.

  37. Före 1809 var vi samma land.

  38. Då fanns det ingen gräns här.

  39. Tornedalen ligger
    på båda sidor om Torne älv.

  40. När Sverige förlorar Finland
    till Ryssland 1809 dras en gräns.

  41. Tornedalen delas upp i två delar.
    Gränsen delar också upp en kultur.

  42. Svenska tornedalingar
    blir en minoritet-

  43. -med tornedalsfinskan,
    meänkieli, som modersmål.

  44. Simona bor granne med Stig
    och är uppvuxen i Korva.

  45. Hennes familj har bott här
    i flera generationer.

  46. Jag pratade med Stig,
    som Johannes ska bo hos.

  47. Jag har sagt att jag
    kan visa Johannes runt i vår skola.

  48. Jag vet ingenting om Johannes.
    Jag vet inte ens hans efternamn.

  49. Jag vet bara
    att han går i åttan i Stockholm.

  50. -Hej! Johannes? Simona.
    -Hej!

  51. Vi fortsätter där vi var i går, men
    först hälsar vi Johannes välkommen.

  52. Han ska vara med oss här i dag.
    Bra! Då kör vi!

  53. "Riksdagens uppgifter", det är den
    vi kör i dag. Hjälp gärna Johannes.

  54. Och sen scrollar du ner. Där.

  55. Klassen jag får vara med
    känns väldigt trevlig.

  56. Det känns som om
    alla är lite mer öppna.

  57. Vi känner ju inte varandra bra,
    men ändå är de öppna och pratar på.

  58. -Känner du dig som en tornedaling?
    -Nej, inte direkt.

  59. Jag fick nyligen reda på det här,
    så det känns konstigt att komma hit-

  60. -vara här i två dagar
    och sen kalla sig själv tornedaling.

  61. Men känns det som om du
    kan bygga på det på nåt sätt?

  62. Det är roligt att släkten inte bara
    har bott i Stockholm i 3 000 år.

  63. Det är roligare att det är
    nånting som har hänt i släkten.

  64. På senare år har jag börjat uppskatta
    att jag är tornedaling.

  65. Det är nu en stor del av mitt liv.
    Det är viktigt att bevara kulturen.

  66. Eftersom man är tornedaling
    har man liksom en bakgrund.

  67. Det blir en trygghet.

  68. Ja, det tycker jag. Det är viktigt
    att man vet var man kommer från.

  69. -Det här är Torne älv.
    -Det är väldigt bra drag i den.

  70. -Så den där stugan ligger i Finland?
    -Ja, precis.

  71. Man brukar kunna bada här
    när det inte är så strömt.

  72. Jag skulle vilja bo kvar här uppe.
    Jag vill gå färdigt gymnasiet.

  73. Sen tror jag
    att jag vill resa och upptäcka lite.

  74. Sen kanske jag vill börja
    på universitet och hitta ett jobb.

  75. Sen kanske jag kommer tillbaka.

  76. Jaha du, Johannes. Den här gården
    är väldigt gammal, den är från 1596.

  77. Sen kom den in i vår släkt
    via den första husbonden här.

  78. Johan Olsson Toulanen Nulu.

  79. Han köpte den här gården när han kom
    från Amerika i mitten av 1880-talet.

  80. Så det här är
    början på dina släktingar här.

  81. "Johan Olsson Nulu
    återvände till hemkommunen 1884."

  82. "Bonden Johan smugglade i rätt stor
    skala. Det blev först känt efteråt."

  83. "Han var byns benläkare,
    fädoktor och kunnigaste bonde."

  84. -Vad var det han smugglade för nåt?
    -Det var allt ifrån hästar till...

  85. ...ja, sprit, naturligtvis. Det som
    det rådde brist på i nåt av länderna.

  86. Det här var att betrakta
    som ett extraknäck, en sidoinkomst.

  87. De drev traditionellt jordbruk också.

  88. Nästa husbonde var Karl Johan,
    och han var gift med Vilhelmina.

  89. Tillsammans fick de fjorton barn.

  90. Längst upp till vänster,
    där har du din farfars mamma Eva.

  91. Hon föddes alltså här på gården 1919.

  92. Här har du henne
    tillsammans med alla sina syskon.

  93. Hon var den sista
    som bodde på gården i din släkt.

  94. Eva lämnar gården
    och börjar studera till lärare.

  95. Då träffar hon Olof,
    och de flyttar från Tornedalen.

  96. De byter efternamn
    från Ruisniemi till Röjvall-

  97. -när Olof söker arbete
    i det militära.

  98. Det var svårt med ett så finskt namn
    att få jobb-

  99. -och att bli socialt accepterade, så
    de bytte till ett mer svenskt namn.

  100. Under den här tiden pågår
    "försvenskningen" i Tornedalen.

  101. 1888 hade man bestämt sig för att
    bara undervisa på svenska i skolan.

  102. De flesta här
    hade inget emot att lära sig svenska-

  103. -men samtidigt fick tornedalsfinskan
    och folkets kultur en lägre status.

  104. Det var väl svenskarna i södra
    Sverige som inte riktigt visste-

  105. -vilken sida tornedalingarna stod på,
    den finska eller den svenska sidan.

  106. Då ville de väl försvenska alltihop,
    så att folket här inte hade nåt val.

  107. Jag tror att folk undvek att säga
    att de var från Tornedalen-

  108. -speciellt om de var i sammanhang
    med rikssvenska personer.

  109. Min farfars mamma
    flyttade från Tornedalen-

  110. -och farfar fick aldrig följa med
    upp hit eller träffa kulturen här.

  111. Om man bodde på andra ställen
    i Sverige, så var det inte...

  112. Man blev inte
    respekterad som tornedaling.

  113. Så jag har aldrig varit i kontakt
    med meänkieli eller nånting innan.

  114. Ett skäl till att jag
    inte lärde mig meänkieli-

  115. -är att mina farföräldrar inte lärde
    pappa, så han kunde inte lära mig.

  116. De tyckte att det var onödigt, för
    det var "fult" att prata meänkieli.

  117. De trodde att det skulle försvinna
    helt med den här försvenskningen.

  118. Man blev diskriminerad bara för att
    man pratade finska eller meänkieli.

  119. Hej! Välkomna!

  120. Johannes och Simona
    träffar författaren Kerstin-

  121. -som har skrivit om arbetsstugorna
    som byggdes under försvenskningen.

  122. Dit kom barn som inte kunde svenska
    och som bodde i byar utan skolor.

  123. Det hette "arbetsstuga",
    så det var inte så-

  124. -att man bara bodde där
    och gick i skolan-

  125. -utan man skulle
    naturligtvis också arbeta.

  126. Att bereda fattiga barn
    i glesbebyggda trakter-

  127. -skolundervisning
    och färdigheter i handaslöjder-

  128. -samt att genom deras uppfostran
    till gudsfruktan och rena seder-

  129. -bidraga till skapandet av goda,
    för samhället nyttiga medborgare.

  130. Först och främst måste jag säga
    att det var järnhård disciplin.

  131. Antingen blev vi tuffingar
    eller så blev vi veklingar.

  132. -Var man tvungen att prata svenska?
    -Ja, visst var man det.

  133. Barnen skulle ju lära sig svenska.
    En del lärde sig svenska snabbt-

  134. -andra lärde sig inte...
    Det kunde ta flera år.

  135. Pratade de inte svenska
    så blev de bestraffade.

  136. Så var det inte bara i
    arbetsstugorna, utan i skolan också.

  137. När jag började skolan
    så var det ju svenska.

  138. De tre första åren hade jag
    en bra lärare som inte bestraffade.

  139. Sen, i fyran till sexan,
    då hade jag en lärare-

  140. -som bestraffade, slog,
    om man pratade finska.

  141. Och man fick ofta höra:
    "Vi bor ju i Sverige."

  142. Jag vet inte varför vi bytte namn,
    men jag har hört att man gjorde det.

  143. -Var det fler som gjorde det?
    -I vissa byar bytte nästan alla namn.

  144. Det ville jag också - Tuomas.
    Det är ju ett finskt namn.

  145. Jag ville inte heta det.
    Jag ville byta till nåt fint svenskt.

  146. Jag gifte mig ung,
    och då fick jag Larsson.

  147. "Tack gode gud, äntligen rikssvensk!"

  148. "Riikinruotsalainen",
    vad jag var stolt över det!

  149. Då hette jag Kerstin Larsson i 20 år.

  150. Men sen började jag få
    identitetsproblem.

  151. Vem är jag egentligen? Jag började
    känna: "Det här känns inte så bra."

  152. "Nu måste jag få tillbaka mitt namn."
    Det var då det vände.

  153. Det var då jag började inse värdet
    av att ha kontakt med sina rötter.

  154. Och många har börjat
    ta tillbaka sina namn-

  155. -och vill att deras barn ska lära sig
    tornedalsfinska, meänkieli.

  156. År 1957 bestäms det
    att man inte får förbjuda-

  157. -att tornedalsfinskan talas i skolan.

  158. På 1980-talet börjar man använda
    "meänkieli" för tornedalsfinskan.

  159. "Meänkieli" betyder "vårt språk",
    och i dag lärs språket ut i skolan.

  160. Hej! Ingela. Är det dags
    att börja på meänkieli nu?

  161. -Ja.
    -Välkommen! - Hej! Ingela.

  162. Jag pratar inte meänkieli-

  163. -men jag tänkte att Johannes skulle
    få testa, så jag tog med honom dit.

  164. -Jag heter Simona.
    -Och vad heter du?

  165. -Jag heter Johannes.
    -Bra. Var bor du?

  166. När jag frågade dem varför de ville
    läsa meänkieli, sa de allra flesta:

  167. "Mor- och farföräldrar pratar det,
    och jag vill förstå vad de säger."

  168. Många vill lära sig meänkieli när de
    blir äldre. De vill söka sina rötter.

  169. "De andra skrek, och måsarna flög
    och skrek. Pojkarna såg genast ön."

  170. Innan jag åkte till Tornedalen
    visste jag inget om meänkieli.

  171. Jag visste inte hur det lät
    eller vilka som pratade det.

  172. -Nu ska du sättas på prov, Johannes.
    -Från "mies"? Okej.

  173. "Mannen som hette Kuku."

  174. Jag förstod inget av vad det stod-

  175. -men jag försökte ändå uttala det
    så korrekt jag kunde.

  176. -"...därifrån till någonstans."
    -"Ingenstans."

  177. Bra! Var det första gången
    du läste på meänkieli?

  178. Jag tror att Evas val påverkades
    mycket av den tid hon levde i.

  179. Det var inte så fint
    att vara tornedaling-

  180. -så därför ville hon inte ge
    den identiteten till sina barn.

  181. I dag hade hon antagligen
    lärt sina barn meänkieli.

  182. -Var har vi skålar?
    -Här är djupa tallrikar.

  183. Tar du fram lite bröd också?
    Så! Det kallas för köttsoppa.

  184. Det lagade man på den tiden
    då det var ont om grönsaker.

  185. Det var potatis
    och lite morötter och kött.

  186. -Det här åt man över hela Tornedalen.
    -Det var väldigt gott.

  187. Nu är vi på finska sidan.

  188. När jag reser härifrån
    kommer jag att sakna människorna-

  189. -och platsen, lugnet.

  190. Där borta är Torne älv,
    och på andra sidan är Sverige.

  191. Jag kommer nog att komma tillbaka.

  192. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Johannes tornedalska historia

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sverige har fem nationella minoriteter. Tornedalingar är en av dessa. 1809 förlorade Sverige Finland till ryssarna. Gränsen drogs mitt i Tornedalen. På båda sidor om gränsen talades finska och på svenska sidan blev tornedalingarna en minoritetsbefolkning. Johannes har rötter i Tornedalen i norra Sverige. I grävandet i sin egen släkts historia får han även ta del av den tornedalska historien. Om språkets betydelse för människan och hur man påverkas om språk och arv tas ifrån en.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Nationella minoriteter
Ämnesord:
Arbetsstugor, Etnologi, Europa, Försvenskning, Meänkieli, Minoriteter, Nationella minoriteter, Norden, Politik, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Socialantropologi, Sverige, Tornedalen, Tornedalingar
Utbildningsnivå:
Grundskola 4-6

Mer grundskola 4-6 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta En rolig historia

Tidens historia

Hur höll man reda på tiden innan man hade klocka? Och det där med att tid är pengar, när blev det så? Ann och Henrik färdas genom järnålder, medeltid och 1800-tal för att ta reda på hur synen på tiden har förändrats genom historien.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Tro och väsen

Näcken

En spelman går ner till ån och ber Näcken lära honom att spela bättre. Och nog får han hjälp, men kanske inte på det sätt han hade väntat sig.

Fråga oss