Titta

Min judiska historia

Min judiska historiaDela
  1. Du får inte titta! Du får inte titta!

  2. Sluta! Sluta, du får inte titta!

  3. -Gud, jag ser typ likadan ut.
    -Fast mittbenan är väldigt sned.

  4. Det var inte meningen.
    Jag hade egentligen sidbena.

  5. Jag har börjat bli nyfiken
    och undra mer om min släkt.

  6. Det känns som om du alltid har en sån
    himla koll. Det har jag aldrig haft.

  7. Jag tycker att det är jättecoolt
    att veta var man är ifrån.

  8. -Det är lite exotiskt.
    -Ja, jag förstår vad du menar.

  9. Men vad hoppas du på
    att få reda på om din släkt?

  10. Alltså... Det här låter hemskt,
    men just att båda era släkter-

  11. -har varit med om förintelsen,
    eller hur man nu formulerar sig.

  12. Var höll min släkt hus
    under andra världskriget?

  13. -De var inte med i förintelsen?
    -Nån var väl säkert det, men...

  14. Det är hemskt att tänka så, men...
    Och varför kom de just till Sverige?

  15. Egentligen kanske det var en liten
    chans att jag ens skulle bli till.

  16. Så mycket annat hade kunnat hända.

  17. -Har din släkt funnits här länge?
    -På pappas sida, ja. Sen 1700-talet.

  18. -Det finns mer köttfärssås.
    -Kan jag få lite pesto?

  19. Är det nåt fel på min köttfärssås?

  20. Men, pappa, firade ni nåt judiskt
    när du var liten?

  21. -Nej.
    -Farfar växte ju upp religiöst.

  22. Inger var väl mycket i synagogan?
    Hon har sagt det. Farfars syster.

  23. -Ja, min faster.
    -Hon har berättat om synagogan.

  24. Jo, de gick väl, men det var...

  25. Med dagens mått mätt
    så levde de ett väldigt sekulärt...

  26. -Vad är sekulärt?
    -Inte så judiskt.

  27. Gick de inte på storhelgerna?
    Det har du sagt att de gjorde.

  28. Pappa talade ofta om judendomen men
    lämnade inte efter sig några seder.

  29. Han sa väl också att han trodde att
    det skulle dö med honom, det judiska?

  30. Nja, han sa att vi fick leta upp
    våra judiska identiteter själva.

  31. Nu är jag i synagogan,
    och det här är Esther.

  32. Jag brukar inte gå hit på fredagar,
    på sabbat, men jag gick hit ändå.

  33. Så här ser det ut, och
    man kan sitta där nere och här uppe.

  34. Varje fredag kan man komma hit,
    och på lördag.

  35. Fredag kväll och lördag morgon
    är det sabbatsgudstjänst.

  36. Och så är det många kompisar här.

  37. Pappa? Vilka var det här?

  38. Det här var ättlingar...

  39. Det är din förmoder och förfader
    i rakt nedstigande led.

  40. De hette Gabriel och Henriette
    Schlesinger och bodde på Marstrand.

  41. -Just det, det har du sagt.
    -Där fick judar bosätta sig då.

  42. Säg att det var sekelskiftet
    1700-/1800-talet... 200 år sen.

  43. Du sa att de FICK bo på Marstrand.

  44. Var det ställen där de inte fick bo?

  45. Ja, det var noga reglerat var judar
    fick och inte fick bo på den tiden-

  46. -i slutet av 1700-talet, för det
    fanns nåt som hette judereglementet.

  47. Om du vill kan vi kolla på det,
    för här står det nämligen så här:

  48. "Städer dit juden sig förfoga vill"-

  49. -"i vilket pass införes, att
    innehavaren under påstående resa"-

  50. -"varken i städer eller på landet
    må idka någon handel eller varubyte"-

  51. -"under vad förevändning
    det vara må."

  52. -Fick de inte handla?
    -Inte handla och byta.

  53. -Var det inte det man jobbade med?
    -Jo, men bara på anvisade platser.

  54. Här kommer det... "Nämligen
    Stockholm, Göteborg och Norrköping"-

  55. -"bliver dem tillåtet att idka all
    lovlig handel i gross såsom minut."

  56. Den här tycker jag är
    lite intressant, eller mycket:

  57. "Judarna måge", alltså "måste"...

  58. "Judarna måge här i landet
    ingå giftermål"-

  59. -"blott med sina religionsförvanter,
    men ej med några andra."

  60. -Vad jag förstår av det här...
    -De fick bara gifta sig med judar.

  61. Nu är jag på väg till Inger,
    och det är min farfars syster.

  62. Jag tänker att det blir intressant-

  63. -för hon bodde här under kriget.
    Hon är väl typ nittio år gammal.

  64. Det blir kul att höra
    hur det var för henne.

  65. Hennes pappa var ordförande
    i Judiska församlingen.

  66. De levde inte särskilt judiskt,
    men han var ändå det.

  67. -Hej!
    -Hej!

  68. -Sätt dig i bilen.
    -Ja!

  69. Vad länge sen!

  70. -Jag sätter mig i stora stolen.
    -Ja, gör det, du.

  71. Hur var det egentligen att växa upp-

  72. -som judinna i Sverige under kriget?

  73. I och med att din pappa var
    föreståndare i Judiska församlingen-

  74. -var ni ju ändå ganska offentliga.

  75. Och stod säkert på första plats på
    listan om tyskarna hade kommit hit.

  76. Nej, men det...
    Det har nog präglat hela mitt liv.

  77. Jag var ju ändå elva år 1939,
    så jag förstod ganska mycket.

  78. Man förstår ju vad som händer.

  79. Jag var nog ofta väldigt rädd.

  80. -Vad var du rädd för?
    -Att tyskarna skulle komma hit.

  81. Hur var Sverige under kriget?
    Märktes det på gatorna?

  82. Absolut.
    Till exempel hade man såna här...

  83. Vad hette det?
    Civilförsvarsövningar. Man skulle...

  84. Om jag inte minns fel, så skulle man
    ha gardinerna neddragna på kvällarna-

  85. -när man tände lampan
    för att ingen skulle se.

  86. Och vi hade övningar i skolan
    då vi sprang ner i skyddsrum.

  87. Plötsligt blev det flyglarm,
    och så skulle man springa ner dit.

  88. Såna där saker påminde en
    hela tiden om att det var krig.

  89. Vi var ju så omringade.

  90. -Förstod du vad som hände i Europa?
    -Ja.

  91. Vi hade ibland besök av
    judiska flyktingar som berättade...

  92. Jag tror att jag visste en hel del.

  93. Jag minns väldigt väl
    hur plågad pappa var-

  94. -över att det var så svårt
    att få in judiska flyktingar.

  95. De flyktingar som skulle få komma in,
    det var de som var intellektuella.

  96. Jag har skrivit...
    Det är en dagbok över fem år.

  97. -44, -45, -46, -47...
    Och det som jag...

  98. Jag tänkte
    att jag skulle leta upp vad som...

  99. Den 7 maj 1945:

  100. "Fred i Europa! Underbart!
    Förstår ej att det är sant!"

  101. "Stockholm fullkomligt jublade.
    Massor med folk, strålande glada."

  102. -"Tack, gode Gud!" skrev jag.
    -Vad fint!

  103. Jaha, men... Riset var där, ja.

  104. -Den är snygg, den där.
    -Tack!

  105. -Visst var den min från början?
    -Ja.

  106. Är det nån som säger nånting om den
    på stan, eller...?

  107. Nej, inte riktigt.

  108. Ingen skulle komma fram och säga nåt.
    Eller vad menar du?

  109. Om du hade hört nåt negativt
    eller om nån tittade eller så.

  110. -Nej.
    -Nej, men det är ju bra.

  111. -Inget behöver ju hända...
    -Det är väl det du är rädd för?

  112. Ja, men det känns tråkigt att säga.
    Jag råkade ju ut för saker som ung.

  113. -Vad då?
    -Det var folk som sa dumma saker.

  114. Man märker när det är oroligt,
    och då har jag inte på mig den.

  115. -Är det så? Stänger du igen då?
    -Jag har aldrig upplevt nåt sånt.

  116. Men jag är inte helt...

  117. Nej, det är inte det jag säger.
    Jag säger bara att ibland...

  118. Det är inte så
    att man skäms över att vara jude-

  119. -men när man är ute i det offentliga
    så vet man inte vad folk sysslar med.

  120. Men om jag känner att nån stirrar-

  121. -så kanske jag stoppar undan den,
    men så är det väl med allting?

  122. Om du sitter på bussen bredvid nån
    som är obehaglig, så går du därifrån.

  123. Säg det i stället för att jag
    ska gömma min davidsstjärna.

  124. Men varför kan du inte tänka att du
    stoppar undan den när du är på stan?

  125. -Du vet ju inte hur jag är på stan.
    -Nej, nej...

  126. Jag fattar att det kan hända saker-

  127. -men jag tar bort den om jag känner
    mig hotad, men jag gör aldrig det.

  128. I mormors generation fick man ju
    absolut inte visa att man var jude-

  129. -eller prata om sånt på stan. Inte
    i min generation heller, egentligen.

  130. Det kunde man vara hemma. Utanför...
    Av rädsla, eller för att vara säker.

  131. Om du tänker helt logiskt...

  132. Det är en skillnad på hur våra
    generationer växte upp. Varför?

  133. Om alla hade fortsatt gömma sig,
    så hade ingen fattat att vi fanns.

  134. Vissa av mina vänner har fått höra:
    "Jag visste inte att judar fanns."

  135. Det är väl ännu värre, att ingen vet
    att vi finns för att ingen visar det.

  136. Nu sköljer jag de här tomaterna.

  137. -Nej, men... Ska du repetera?
    -Hallå!

  138. -Får jag se i den här spegeln?
    -Nej, du får titta i den här.

  139. -Ska du också göra dig i ordning nu?
    -Ja.

  140. -Du behöver kanske ingen spegel.
    -Jo.

  141. I dag ska vi till Klippgatan,
    som är...

  142. Det är ett ställe på Söder
    där många fattiga judar bodde.

  143. Det var... Vad ska man säga?
    Jag förklarade det här i går.

  144. Det är...för fattiga judar.

  145. Det var nog lite fattighuskänsla.

  146. Och där bodde vår morfar, Nathan.

  147. Han bodde där och växte upp där.
    Jag har inte träffat morfar själv.

  148. -Och ingen av oss har varit där.
    -Nej.

  149. -Hur är läget?
    -Det är bra.

  150. Tjena! Trevligt att se dig.

  151. Det är lite märkligt att ni aldrig
    har varit här. Här är Klippgatan 19.

  152. -Var det bara judar som bodde här?
    -Ja.

  153. Bara judar från Östeuropa som var
    fattiga, outbildade och religiösa.

  154. Men att det var ett helt hus... Jag
    trodde att det var några lägenheter.

  155. -Går det att gå in här?
    -Ja, vi gör det.

  156. Sjukt!

  157. -Vad sjukt!
    -Vad konstigt att vara här!

  158. -Så här ute var de och lekte?
    -Ja, precis.

  159. Varför byggdes det här judehuset?
    Det var tack vare "gammeljudarna".

  160. De judar som kom hit
    i slutet av 1700-talet-

  161. -kom från Tyskland och Danmark,
    och det gick jättebra för dem här.

  162. De blev rika,
    välutbildade och sekulariserade.

  163. De hade julgran
    och firande samtidigt chanukka.

  164. Det gick en flyktingström från öst,
    som egentligen gick till Amerika-

  165. -men några hamnade här,
    och de visste inte vad Sverige var.

  166. De här gammeljudarna
    som bodde på Östermalm-

  167. -när de ser dessa anhopningar av en
    annan sorts judar, vad känner de då?

  168. -De vill hjälpa till.
    -Och integrera dem.

  169. Man vill hjälpa dem,
    men man vill också värna om-

  170. -sitt goda förhållande
    till majoritetssamhället.

  171. Därför gäller det
    att få judarna från Östeuropa-

  172. -att bli svenska snabbast möjligt.

  173. Så man köper den här tomten
    och bygger judehuset 1913-

  174. -som ett integrationsprojekt,
    det är viktigt.

  175. Det var en ganska tajt gemenskap.
    Alla kände alla.

  176. Behövde man låna socker eller salt
    så gick man och knackade på.

  177. -Wow!
    -Just när man inte lever...

  178. När det är ganska fattigt bjuder man
    kanske oftare på det lilla man har.

  179. -Man blir som en familj.
    -Kollo året runt, liksom.

  180. Så tror jag att det var, lite.

  181. I dag är det fredag,
    och jag kom precis hem från skolan.

  182. Men det är alltså sabbat i kväll-

  183. -och då ska vi äta middag
    med tända ljus och bröd.

  184. Sen får man göra vad man vill.
    Jag kanske brukar sova hos nån-

  185. -Nadja kanske är hos kompisar,
    men vi är hemma på fredag kväll.

  186. Jag tänkte visa, om jag hittar...
    Här!

  187. Inom judendom ska män ha på sig
    en liten hatt som heter kippa.

  188. Den ska skilja dem från Gud.
    Jag är inte helt säker, men nåt sånt.

  189. Och de brukar se ut så här,
    och så har man dem så här.

  190. Vi är inte alls religiösa,
    men vi brukar köra på kippa-

  191. -tända ljus och läsa på fredagar.
    Så här kan en shabbesmiddag se ut.

  192. Hallå!

  193. -Hejsan, mormor!
    -Lilla skolflickan, kom!

  194. -Ska man lägga det på?
    -Det är meningen.

  195. Ja, det är löst, så det blir inte
    så snyggt, men det kanske kvittar.

  196. -Det gick fort ändå att göra.
    -Ja, när det väl är stekt, så.

  197. Men jag känner att jag inte vet
    så mycket om hur...vi kom hit.

  198. Jag hämtar den där kartbiten,
    så kan du få se lite närmare.

  199. Det är inte så stora avstånd, men
    det var en helt annan värld för dem.

  200. Här kan du se, förstår du.
    Jag ringade in Leningrad-

  201. -och den där platsen, Novorzjev.

  202. Den låg 25 mil från Leningrad,
    närmare den estniska gränsen...

  203. -Vem bodde där?
    -Där växte min pappa upp.

  204. Han flydde 1920, under revolutionen.

  205. Flydde de för att de var judar?

  206. Ja, jag vet inte...
    Där var det nog mest revolutionen.

  207. Men när min morfar Markus kom 1905,
    då var det ju pogromer-

  208. -som gjorde att de kände sig
    oerhört förföljda och otrygga.

  209. Vad var en pogrom?

  210. Det är förföljelse av judar. Det är
    ett ord för det, ett ryskt ord.

  211. Och min pappa flydde alltså hit 1920-

  212. -och vågade aldrig åka tillbaka och
    hälsa på nån, för han var desertör.

  213. -Vad är det?
    -En som flyr när han är inkallad.

  214. Det är så allvarligt att man
    ofta blir skjuten av de egna.

  215. Varför är du så nyfiken på det här?

  216. Du har liksom...vaknat
    det senaste halvåret-

  217. -och blivit intresserad.
    Det är vansinnigt roligt.

  218. Ja, alltså... Jag vet inte. Dels
    har vi börjat prata om det i skolan.

  219. Och alla mina kompisar... Yael vet
    mycket om var hennes släkt är från.

  220. Men hon har inte så mycket släkt
    för att många dog i förintelsen.

  221. Jag har ju mycket släkt, men har
    aldrig vetat varifrån den kommer.

  222. När man är jude har man ju varit på
    många olika ställen och behövt fly.

  223. Så vår släkt kommer från Ryssland.

  224. Hur kom det sig
    att de valde just Sverige?

  225. Det måste ha varit närheten.
    När de mellanlandade i Finland-

  226. -så var det inte så långt avstånd.

  227. -Varför stannade de inte där?
    -Därför att det var ryskt.

  228. -Och de flydde från Ryssland...
    -Ja, de vågade inte stanna kvar.

  229. Du har inte varit här på våren.
    Kom hit då, så kan vi promenera.

  230. Varför är denna kväll
    olik alla andra kvällar?

  231. Alla andra kvällar?

  232. Alla andra kvällar
    äter vi syrat bröd eller matza

  233. Syrat bröd eller matza

  234. Denna kväll, denna kväll,
    varför endast matza?

  235. Denna kväll, denna kväll,
    varför lutar vi oss alla tillbaka?

  236. Denna kväll, denna kväll,
    varför lutar vi oss alla tillbaka?

  237. Mammas och pappas släkthistoria
    är ju väldigt olika, och...

  238. Ja, alltså...
    Det är väl mest ganska intressant-

  239. -att se att alla var judar,
    men de hade helt olika liv-

  240. -och helt olika omständigheter.

  241. Men ändå var de samma...
    De var ju ett folk.

  242. Tegelbacken, var det verkligen dit
    vi skulle? Det var det inte alls...

  243. Kungsholmen är här.

  244. Mitt i parken ligger judiska
    begravningsplatsen Kronoberg.

  245. Den har inte använts för begravningar
    sen 1850-talet.

  246. -Går det inte att komma in?
    -Ska vi känna på grinden?

  247. Jag har ingen aning.

  248. -Det känns lite...
    -...kusligt.

  249. Fast det är bara våra förfäder.
    Jag tror inte att de... Hoppsan!

  250. Ska vi gå in? Då bör man ha...

  251. Jag vet att man inte ska gå in på en
    judisk begravningsplats utan kippa-

  252. -så jag sätter på den av respekt.

  253. -Den hade du med dig.
    -Ja, det råkade jag ha.

  254. -Jag hittade den! Jag hittade den!
    -Oj, oj, oj!

  255. Det här är alltså Salomon Josephson.

  256. Det står så här:
    "Här blev begraven"-

  257. -"den mycket ansedde herr Salomon,
    son till herr David."

  258. "Han dog måndagen den 22 cheschvan"-

  259. -"och blev begraven onsdagen
    den 24:e i nämnda månad år 5595."

  260. Enligt vår tideräkning, 1834-1835.

  261. Så det är alltså 180 år sen.

  262. -Tänk att du hittade den ändå...
    -Ja, det är faktiskt rätt häftigt.

  263. Och då är det...
    Hur länge sen är det?

  264. 180 år sen, lite drygt. Sen han dog.

  265. Så här vilar alltså
    din farfars farfars farfar.

  266. Det är ganska galet.

  267. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Min judiska historia

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Judarna är en av Sveriges fem nationella minoriteter. De har kommit i olika omgångar och från olika platser i världen. 14-åriga Rebecka har börjat fundera mer och mer kring sin egen historia. Hur hamnade hennes släkt i Sverige? Och hur har judar haft det i Sverige under historien? Genom sin egen släktresa kastas hon tillbaka till 1700-talet då judar levde under "Judereglementet", som styrde deras liv med järnhand. Rebeckas gammelfaster berättar om hur rädd hon var som ung under andra världskriget och hennes mormor om släktens flykt från Östeuropa. Och i Sverige idag kan det faktiskt vara svårt att bära sin davidsstjärna öppet.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900, Historia > Nya tiden - Sverige och Norden, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Nationella minoriteter
Ämnesord:
Historia, Judar, Judarnas historia, Nationella minoriteter, Sverige
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Mer grundskola 7-9 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Emerich Roth - vägen ut

Frågestund

Elever ställer frågor till Emerich Roth efter att ha sett och hört om hans upplevelser från Förintelsen under andra världskriget.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Brev från första världskriget

Tobias i Österrike

Tioårige Tobias Klein är på väg uppför berget med mat till sin bror och morfar när han stoppas av italienska soldater. De österrikiska alperna är svåra att hitta i och soldaterna tvingar Tobias att bli deras vägvisare. Han för dem på villovägar och lyckas på vägen hjälpa en soldat som lämnats för att dö.

Fråga oss