Titta

Superungar

Superungar

Om Superungar

Vi möter familjer med barn som lever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Det kan till exempel vara adhd, Aspergers syndrom eller autism. Programledaren Måns Möller träffar en familj per avsnitt, och vi får ta del av de problem just den familjen har i vardagen. Måns sätter varje familj i kontakt med en expert som ska hjälpa dem att minska stressen och få en enklare vardag. Parallellt med huvudberättelserna träffar vi vuxna med NPF och Måns son Viggo, som har autism.

Till första programmet

Superungar : LiamDela
  1. Om jag ger en sjuåring en tennisboll,
    så kanske bollen åker i väg först.

  2. Men sen kan de, för deras muskel-
    och nervsystem samordnar sig.

  3. De med dcd har inte den förmågan,
    utan de måste få instruktioner-

  4. -annars upprepar de
    samma sak hela tiden-

  5. -och då känner de sig misslyckade.

  6. Jag heter Måns Möller.
    Min son Viggo har autism.

  7. Jag har träffat barn
    med olika diagnoser-

  8. -och fascinerats av deras livssyn.

  9. Här träffar jag barn med
    NPF-diagnoser och deras familjer.

  10. Jag vill hjälpa kidsen att förstå
    att de kan göra precis vad de vill.

  11. Vägen till målet
    kanske blir lite annorlunda-

  12. -men jag tar hjälp av experter,
    för en sak är säker:

  13. De här barnen är "Superungar".

  14. Vi träffar Liam och hans familj,
    Noel, som blev hemmasittare-

  15. -Ulrika, fysioterapeut,
    och Britta, beteendevetare.

  16. Jag heter Liam och är tio år.
    Jag tycker om att leka med Lego.

  17. Men jag leker inte med Lego så ofta-

  18. -för det är pilligt.

  19. Här i Västerås bor Liam, som har
    autism och lätt utvecklingsstörning.

  20. När man får beskedet,
    så börjar en lång process-

  21. -med Försäkringskassan, habilitering-

  22. -och med att hitta resurser på dagis,
    och så vidare.

  23. I dag ska vi snacka med familjen och
    se om vi kan hjälpa dem på nåt sätt.

  24. Kan vi få föräldrarna att hitta
    tillbaka till livet före diagnosen-

  25. -innan allt krångel började?

  26. Då blir livet bättre för Liam också.

  27. -Tjena, Liam! Är det bra?
    -Ja.

  28. -Vad gör du för nåt?
    -Jag ska äta mellis.

  29. Mellis? Kan man få nåt, tror du?

  30. Jag är lite hungrig.

  31. Han föddes i vecka 32,
    så han föddes för tidigt.

  32. Då gick det ganska bra för honom.

  33. Det han behövde
    var syrgas första dygnet-

  34. -och så behövde han värme,
    för att hålla värmen.

  35. Han hade gulsot och var gulbrun.

  36. -Är det en orm härinne?
    -Nej, en ödla.

  37. -Vems idé var det att köpa en ödla?
    -Emmys.

  38. -Din syrra. Hur gammal är Emmy?
    -Åtta.

  39. -Din lillasyrra. Hur gammal är du?
    -Tio.

  40. -Vad har hänt?
    -Vill du knacka på gipset?

  41. Stenhårt!

  42. -Coolt!
    -Eller hur? Jag ska aldrig ta av det.

  43. Vi kände ju egentligen hela tiden
    att det var nånting.

  44. Då trodde man att det var
    för att han var för tidigt född.

  45. Han var senare än alla andra.
    Han kröp senare-

  46. -och lyfte på nacken senare.
    Alle de här klassiska grejerna.

  47. -Var det jobbigt i skolan i dag?
    -Jag var jättetrött.

  48. Blir du trött
    av att vara bland alla barn?

  49. Ibland.

  50. Vid treårskontrollen, eller nåt sånt-

  51. -sa jag
    att jag ville träffa en läkare.

  52. Vi väntade en stund på barnläkaren-

  53. -som träffade Liam i två minuter
    och sa att det här skulle utredas.

  54. Då hade vi kämpat i tre år.

  55. Nu ska du och jag snacka lite.
    Har du nåt kul att göra?

  56. Jag har rätt så mycket Lego.

  57. Lego?

  58. Det kanske du inte visste, men jag
    är en av de bästa i världen på Lego.

  59. Va?!

  60. Jag har fått medalj av kungen.
    Ska vi bygga sen efter mackan?

  61. -Här är mitt rum.
    -Oj, vad fint! Oj, oj, oj!

  62. -Vad häftigt. Var hade du Legot?
    -Här är det.

  63. Legobygge. Och kolla här...

  64. -Ett till.
    -Oj, oj!

  65. Och här har jag jättemycket!

  66. Jag är ju världsbäst, men med gipset
    kan jag bara bygga med en hand.

  67. Oj!

  68. Efter att alla tester var gjorda
    och utredningen var klar-

  69. -så blev vi kallade till BUP.

  70. Det måste det ha varit.

  71. Där satt det två personer med papper,
    och vi satt mittemot.

  72. De sa att Liam hade autism
    och en lindrig utvecklingsstörning.

  73. Jag kunde inte andas, typ.

  74. Autism var jag beredd på,
    för jag hade gått hos en psykolog-

  75. -som hade jobbat mycket med barn-

  76. -så hon kände igen tecknen.

  77. Men att han hade en utvecklings-
    störning slog väldigt hårt.

  78. Jag kunde inte vara kvar. Jag fick
    panikångest och gick ut därifrån.

  79. Sen kunde jag gå in igen,
    men sen kommer jag inte ihåg nåt.

  80. Så var det. Jag minns inte vad de sa.

  81. Jag gillar... Det här var ju fint!

  82. -Vill du bygga med den?
    -Nej.

  83. -Vadå, då?
    -Jag tycker inte om rosa.

  84. Tycker du inte om rosa? Nähä...

  85. Då såg man framför sig att han
    kommer att bli mobbad i skolan-

  86. -och att han kanske inte kommer att
    kunna arbeta eller flytta hemifrån.

  87. Att få ett vuxet liv.
    Såna tankar slog en först.

  88. "Hur ska det här gå? Hamnar han
    på nåt hem och blir vanvårdad?"

  89. Det var såna tankar man fick först.

  90. -Du kan bygga med de där.
    -Då bygger jag ett litet hus.

  91. Schysst att du hjälper mig.
    Kan jag hjälpa dig med nåt?

  92. -Jag vill cykla.
    -Cykla?

  93. Vad skulle du göra om du kunde cykla?

  94. Jag vill cykla
    med dig och Viggo till hamnen.

  95. Säljer de glass där?
    Får jag bjuda er då?

  96. På sommaren har de glass,
    och på vintern också.

  97. Han har finmotoriska svårigheter,
    som talet.

  98. Han har svårt med vissa bokstäver.

  99. Han har grovmotoriska svårigheter
    som gör att det är svårt att cykla-

  100. -och att klättra.
    Avståndsbedömningen ställer till det.

  101. När han cyklar känner han inte hur
    högt upp han är. Då blir han rädd-

  102. -och kan ramla. Det är jättesvårt.

  103. -Han har muskelanspänning.
    -Han har hög muskel...

  104. Nej, låg... Jag blandar jämt ihop.
    Låg muskeltonus.

  105. Det gör att han hela tiden måste
    spänna sig när han ska göra nåt.

  106. När jag gör så här, så kan Liam inte
    slappna av, utan han spänner sig.

  107. Han måste spänna sig
    för att kunna röra sig.

  108. När han skriver blir han trött.

  109. Kan dina kompisar cykla? Hur känns
    det när de cyklar och köper glass?

  110. Får du vara kvar själv, då?
    Hur känns det?

  111. -Så?
    -Ja.

  112. Jag kan inte cykla.

  113. Det är jättesvårt att lära sig.

  114. Men jag brukar kolla på...

  115. Men jag brukar ju...

  116. ...leka utan...

  117. -Utan att cykla?
    -Ja.

  118. Snart är han ju i den åldern
    då man hänger ute med polarna.

  119. Då kanske man behöver ta sig nånstans
    utan mamma och pappa.

  120. På så vis skulle det nog säkerligen
    hjälpa honom i kompiskretsen.

  121. -Absolut.
    -Om de ska åka och köpa glass.

  122. Kan man inte cykla,
    så blir det jobbigt.

  123. Man har nedsatt motorisk utveckling
    jämfört med jämnåriga.

  124. Sex procent av alla barn har dcd.
    Hälften av de med adhd har även dcd.

  125. Hjärnsignalerna till musklerna
    är för svaga.

  126. Man vet inte hur mycket man ska ta i-

  127. -när man kastar boll
    eller äter med bestick.

  128. Man har en ofullständig
    motorisk planering.

  129. Barn med dcd
    har svårt att ta emot en instruktion-

  130. -speciellt i grupp.

  131. Att cykla, simma, åka skidor
    och skridskor kan vara svårt.

  132. Bollspel kan vara en utmaning.

  133. Det är viktigt att identifiera barn
    med dcd. Det påverkar självkänslan.

  134. Många kan bli mobbade för att de inte
    kan göra samma saker som kompisarna.

  135. Det är viktigt att få hjälp att öva
    upp muskelsignalerna av flera skäl.

  136. Liams föräldrar vill resa med
    familjen. Förra gången misslyckades-

  137. -men jag ska försöka hjälpa till.

  138. Vi har flugit med Liam en gång
    när han var tre år, före diagnosen.

  139. Han skrek från att vi åkte härifrån.

  140. Vi satte honom i bilbarnstolen-

  141. -och han skrek
    hela vägen till Arlanda.

  142. -Har du åkt flygplan nån gång?
    -När jag var bebis.

  143. -Hur gick det?
    -Dåligt, för jag var jätterädd.

  144. Det var värst att sitta fastspänd vid
    start och landning. Det måste man ju.

  145. Vi hade väl inte kopplat riktigt...

  146. Att sitta stilla gav honom panik.
    Var det trots?

  147. -Eller var han två?
    -Nej, Emmy var tio månader.

  148. Hela den resan var allmänt hemsk.

  149. Jag är superfikasugen.
    Hela familjen är här. Härligt!

  150. Har du tjuvstartat? Vad har ni bakat?

  151. -Kanelbullekladdkaka.
    -Kul! Jag tar en bit, då.

  152. -Schysst.
    -Jag är mätt.

  153. Jag har ju pratat lite med Liam.

  154. Vi byggde Lego, fast inga rosa bitar.

  155. -Jo.
    -Jag byggde, men inte du.

  156. Då pratade vi om att ni
    försökte flyga när Liam var liten.

  157. -Bebis.
    -Ja. Du tyckte att det var jobbigt.

  158. Men nu har vi sagt
    att du är beredd att försöka igen.

  159. -Du hade ett förslag på resmål.
    -Åka till London.

  160. -Just det.
    -Det är ju inte så långt.

  161. Jag ska försöka fixa en resa
    till London för hela familjen-

  162. -men Liam vill ju kunna cykla också.

  163. Då när vi kommer här,
    så har du en egen cykel, eller?

  164. Då får du hålla så här,
    så kommer vi in mot hamnen...

  165. Är du med?
    Vart ska vi cykla? Var är glassen?

  166. Dit!

  167. Okej. Oj!

  168. Vänta. Vi lämnar cyklarna här.

  169. Du får sätta ner stödet, knasboll.

  170. Vi lämnar cykeln här och köper glass.

  171. -Jag säljer glassen. "Vad ska du ha?"
    -Det är stängt!

  172. Vi låtsas att jag säljer glass.
    Vad ska du ha för glass, då?

  173. -Sandwich.
    -Okej.

  174. Jag tar också en sandwich.

  175. Sen sätter vi oss på kajkanten.

  176. -Nej! Fy!
    -Då sätter vi oss på bänken.

  177. Här.

  178. Sen skålar vi i glass. Vad duktig
    du var som lärde dig att cykla.

  179. -Hur känns det?
    -Bra.

  180. Ska vi göra det? Det blir mycket
    träning, och ibland blir du arg.

  181. Du får träna med mamma, pappa,
    mig och med nån expert.

  182. -Okej? Ska vi fixa det här?
    -Ja.

  183. -Liam! Vänta!
    -Kom!

  184. -Kolla, glass!
    -Vi har fixat glass!

  185. Ta av dig jackan.

  186. Jag har ju inte snackat med er.

  187. Hur har det påverkat er som föräldrar
    och er relation?

  188. Vi har nog kommit varandra närmare.

  189. Statistiskt sett
    borde ni ha separerat.

  190. Om vi skulle ha separerat-

  191. -så hade man ju haft det
    tio resor värre var för sig.

  192. Så är inte vi.

  193. Exakt. Vi är inte mindre kära
    för att vi är trötta.

  194. Anna har ju vuxit upp,
    för det första.

  195. Vi var unga när vi träffades.
    Då var ju Anna...nitton.

  196. -Du var skitgammal. 24 år.
    -En mogen man.

  197. -Jag trodde inte på honom.
    -Skenet bedrar.

  198. Men det har ju blivit...
    Du har nog blivit mindre spontan.

  199. Det känns så stressigt hela tiden.
    Stressnivån går upp och sen upp...

  200. -Det är så mycket...
    -Du är väl sjukskriven?

  201. Ja, på halvtid nu. Förut på heltid.

  202. Det är sju år snart.

  203. Det är inte ovanligt
    i de här sammanhangen.

  204. Jag tror att Micke får
    minidepressioner som han inte vet om-

  205. -där han tappar gnistan lite.

  206. När vi träffades
    var det party och dans-

  207. -och vi hittade på bus och tokerier,
    men det har försvunnit.

  208. Men jag vet att det finns där.
    Jag är där inne och rotar stup i ett.

  209. Sammanfattningsvis
    har vi tre grejer på agendan:

  210. Cyklingen. Jag och Liam
    drar till hamnen och käkar glass.

  211. Vi har resan.

  212. När vi kommer hem så ska det kännas
    att det var kul att resa.

  213. -Sen ska vi försöka fixa stressen.
    -Det är det svåraste.

  214. Det är det svåraste.
    Då har jag en lista.

  215. -Jag sätter i gång och börjar ringa.
    -Bra. Tack!

  216. Ja... Nu finns det att göra.

  217. Barn med diagnos har ibland svårt
    i skolan. Nu ska vi träffa Noel-

  218. -en kille med adhd, som fick så stora
    problem att han blev hemmasittare.

  219. Jag heter Noel och blir sexton i år.
    Jag fick diagnosen adhd i fyran.

  220. Redan när han var bebis-

  221. -så fattade jag att han var speciell.

  222. Han sprang när han var nio månader-

  223. -så han var tidigt stark motoriskt.

  224. Jag tänker snabbare och är ofta
    lite mer rörlig, vilket är positivt.

  225. Det dåliga är...

  226. Om jag inte tar rätt medicin-

  227. -så kan allt gå sjukt dåligt.

  228. Inför sjuan var vi oförberedda på att
    högstadiet skulle bli en jobbig resa.

  229. På hösten i årskurs 7
    märkte vi tydligt att nåt var fel.

  230. Noel bytte medicin,
    och sen började allting bli konstigt.

  231. Han betedde sig annorlunda
    och kunde inte vara på lektioner.

  232. Han ville inte gå till skolan alls.

  233. Jag kunde inte koncentrera mig.
    Jag var deppig.

  234. Jag ville inte gå upp
    eller ta medicin.

  235. När jag mådde som sämst, så tänkte
    jag att skolan gjorde allting sämre.

  236. Det gick så långt
    att jag hade självmordstankar.

  237. Känslan när ens barn säger att
    han inte vill leva längre är vidrig.

  238. Rädslan blir nästan förlamande.
    Vedervärdig.

  239. Vi har fin kontakt med Noels skola
    och har haft ett gott samarbete.

  240. Jag sa att det är nåt som inte
    stämmer, och de tog tag i det snabbt.

  241. Som förälder ska man se till-

  242. -att ha en god relation till skolan.

  243. Skolan satte in en elevassistent
    för att hjälpa och stötta Noel.

  244. Första dagen satt vi och pratade
    om vad som hade hänt i mitt liv-

  245. -och om vad vi skulle kunna göra
    för att ha kul.

  246. Det är min bästa skoldag nånsin.

  247. Jag hade själv problem med skolan
    och kände att jag inte trivdes.

  248. Jag saknade stöd och ville vara den
    person som jag behövde för nån annan.

  249. Är du för stor för kramar?

  250. Det var längesen.
    Vad lång du har blivit.

  251. -Hur har du haft det?
    -Det går bättre i skolan.

  252. Vad är det som är annorlunda?

  253. Jag har mer kontakt med människor nu
    och jag sitter inte inne på mitt rum.

  254. Jag brukar vara ute, och jag
    brukar prata med dem i klassen.

  255. Det är jättekul att se dig,
    för du känns annorlunda.

  256. Du lyser liksom upp lite mer.
    Det är kul.

  257. -Har du sökt till gymnasiet?
    -Ja, till Värmdö och ESS.

  258. Det börjar regna. Ska vi gå in?

  259. Han visar intresse
    för mina intressen.

  260. Han är skälet
    till att jag går i skolan.

  261. När jag lärde känna Noel i sjuan,
    så fick han massor av anfall-

  262. -och ångestattacker,
    så vi fick börja väldigt försiktigt.

  263. Det är ingen dans på rosor.
    Det är hårt jobb som tar lång tid.

  264. Man får inte ge upp,
    vilket vi måste förmedla.

  265. Vi slutar inte försöka.

  266. I den här situationen är det enda som
    funkar rak kommunikation med skolan.

  267. Man ska inte försöka skuldbelägga-

  268. -utan försöka hitta en lösning.

  269. Föräldrar ska våga fråga skolan-

  270. -och våga ha en dialog med skolan-

  271. -för skolorna, eleverna och alla
    som jobbar där vill eleverna väl.

  272. Ibland blir positionerna låsta,
    men man ska försöka ha öppna samtal-

  273. -och försöka hitta lösningarna
    och inte fokusera på svårigheterna.

  274. Om man är envis,
    så kommer man framåt.

  275. Vårdnadshavare får aldrig ge upp.

  276. Man måste orka kämpa och be om hjälp.

  277. Bort med skammen-

  278. -och med att känna sig misslyckad.

  279. Man måste blotta sig och be om hjälp.

  280. Min familj är otroligt glada för att
    jag inte sitter inne på mitt rum mer.

  281. Visst sitter jag där ganska ofta-

  282. -men jag sitter inte där dag och natt
    utan att gå upp ur stolen.

  283. Han är som den unge vi hade förut
    innan allt det här struliga började.

  284. Han är glad. Det går att konversera
    med honom och han är social.

  285. Han känns som vilken unge som helst.
    Det kommer att gå bra.

  286. Liams familj kämpar med cyklingen,
    men för att undvika stress-

  287. -så ska de få experthjälp
    av fysioterapeuten Ulrika.

  288. Vi har kämpat med cyklingen,
    men han har inte riktigt velat gå ut.

  289. Att få chans att få hjälp av
    en professionell känns mycket värt.

  290. Hon kan ge oss energi.

  291. God dag! Ulrika heter jag.
    Hur många år är du?

  292. Tio.

  293. -Vet du vad vi ska göra?
    -Cykla.

  294. Ulrika Myhr, fysioterapeut för barn.

  295. Jag jobbar praktiskt, men även
    med utbildning och innovation.

  296. Vi ska ha uppvärmning,
    så du får välja en ballong.

  297. -Jag kan inte blåsa.
    -Jag blåser.

  298. Det finns en otrolig brist på kunskap
    vad gäller motorik.

  299. Vi tar det för givet.
    När jag började jobba 1985-

  300. -så visste man inte vad adhd var.

  301. I dag vet knappt en sjukgymnast
    vad dcd är.

  302. Dcd är Liams motoriska problem.

  303. Han har inte adekvat motorik
    och klarar inte vardagsfunktioner-

  304. -som av- och påklädning.
    Han är också "tågångare".

  305. Det är barn som går på tå,
    fast de kan gå ner på hela foten.

  306. Första året är det vanligt att barn
    går på tå, men de slutar rätt snabbt.

  307. Man kan gå på tå och man har en
    muskelsjukdom, men det är nåt annat.

  308. Tågången i sig
    behöver inte vara ett problem-

  309. -om motoriken är bra för din ålder.

  310. Men de som inte hänger med motoriskt
    för sin ålder hamnar utanför i lek.

  311. Vi har gjort studier där vi har
    tränat barn med nedsatt motorik-

  312. -och det har blivit extrem skillnad.

  313. Om barn som Liam får hjälp tidigt-

  314. -så behöver de inte halka efter.

  315. Liam har alla förutsättningar
    för att cykla. Han är jätteduktig.

  316. Problemet är att han är lite rädd,
    så jag tänker så här...

  317. Han har motorik
    för att lära sig cykla-

  318. -men inte den som förväntas
    för hans ålder.

  319. Hur mycket gillar du att leka?
    Inte alls eller jättemycket?

  320. -Jättemycket.
    -Typ tio?

  321. Hur mycket gillar du glass?

  322. Gillar du att gå att lägga dig?
    Inte alls?! Är det inte skönt?

  323. Hur mycket
    vill du lära dig att cykla?

  324. Mittemellan?
    - Aha, han är mittemellan. Okej.

  325. Hur rädd är du för att cykla?

  326. Aha...
    Jag tror, att sen när vi ska cykla-

  327. -så får du vara supermodig.

  328. När man börjar cykla-

  329. -så ska man ha pedalen
    på klockan två.

  330. Där, ungefär.

  331. När barnet är mellan noll och
    tolv år, så utvecklas grovmotoriken.

  332. Det visste jag inte.
    Han har ju missat ganska många år-

  333. -så man hade kunnat undvika svårig-
    heter genom att ha tränat tidigare.

  334. -Nej, den är sned!
    -Precis, den ska vara på klockan två.

  335. Där. Nej, den ska vara...

  336. Nej, jag har tappat mitt tålamod!

  337. Att veta det nu
    när han snart är elva känns sådär.

  338. Man har missat sin chans.
    Nu är jag ännu mer frustrerad.

  339. Nu kör vi!

  340. Lutande tornet ska vi inte ha,
    utan håll den rak.

  341. Fortsätt. Bra!

  342. Han har alla möjligheter
    att lära sig cykla-

  343. -men han ska ha goda förutsättningar.

  344. Har han mat i magen? Är han utvilad?

  345. Man måste så att säga förebygga
    de negativa konsekvenserna.

  346. Man kan cykla i etapper,
    så att han vet vad målet är.

  347. Under den orange har jag gömt en
    grej. Du får den, om du cyklar dit.

  348. Är du beredd?

  349. Då kör vi till den orange.

  350. Till den orange, hela vägen.

  351. -Trampa!
    -Nej!

  352. Trampa på!

  353. Åh nej!

  354. -Det här går inte mer!
    -Nej...

  355. Jag blir lite arg på samhället,
    eller på vården och hur det funkar.

  356. Hur ska föräldrarna orka kämpa-

  357. -med allt
    som man egentligen ska få hjälp med?

  358. Men då måste jag veta vad jag behöver
    hjälp med, och det vet inte jag.

  359. Komsi, komsi! Nu får han kolla
    vad som fanns där under.

  360. Nu ska vi se.

  361. Är det tatueringar? Wow!

  362. Nu har jag en till överraskning.

  363. Då måste du cykla tillbaka och hit.

  364. Ulrikas hjälp betyder mycket, för
    det får Liam på lite andra tankar.

  365. Man kan påminna om vad hon sa-

  366. -och så har jag fått veta att jag
    faktiskt gör en del saker rätt.

  367. Vi har fått tips och energi till
    att dra i gång cyklingen på allvar.

  368. Kan hon ha trollat dit nåt?
    Vad är det för nåt? Oj!

  369. Det var bra studs i den.

  370. Det känns sjukt bra att vara här.

  371. Som alla föräldrar är jag orolig för
    hur det ska gå när jag är borta.

  372. Hur ska Viggos framtid bli?
    Jag har legat sömnlös många nätter.

  373. Nu är jag i Järna och ska få se en
    verksamhet där man kan bo och arbeta.

  374. Vi ska träffa Per-Arne.

  375. -Per-Arne? Hej. Måns Möller.
    -Per-Arne Fijal.

  376. Vi ska träffa folk
    och kolla verksamheten.

  377. Vi ska gå till trädgården
    och träffa Johan och se vad han gör.

  378. Jag är ju ännu en nervös förälder.

  379. Du har väl haft mängder här
    genom åren.

  380. Vad är föräldrarnas vanligaste fråga
    innan de skickar hit sina barn?

  381. De vill att barnen ska få ett bra liv
    och vill gärna veta-

  382. -att de kan lämna barnen här och
    att vi tar ansvar för dem som vuxna.

  383. Föräldrarna blir ju äldre.

  384. Man är ju tyvärr inte kvar
    hela tiden. Så är ju livet, liksom.

  385. Jag vill ju
    att Viggo ska göra nåt meningsfullt.

  386. Inte stå... Nej, jag vet inte.

  387. Han ska göra nåt
    som han tycker är kul.

  388. Vi har ju arbetsplatser.
    Verkstäder där man kan få jobba.

  389. Vi gör ljus, växter
    och har en läderverkstad.

  390. Vi gör 100 000 värmeljus
    till Svenska kyrkan.

  391. Hej! Är det du som är Johan? Kul!

  392. Vilken tajming. Härligt.
    Vi ska dra till växthuset.

  393. Var kommer alla de här ifrån?

  394. -Det är frön som man har satt.
    -Okej.

  395. Du sätter ett och ett i krukor,
    och sen växer de upp.

  396. Är det en sån? Jättefin.

  397. Det tror man inte
    när man ser det här.

  398. Säljs det här sen, eller?

  399. Det säljs på byfesten
    och på julmarknaden.

  400. Jaha. Är du med och säljer det?

  401. -Nej, det gör personalen.
    -Okej.

  402. -Brukar du få gå på byfesten?
    -Ja.

  403. Gör du nåt på fritiden?

  404. Ja, jag...

  405. Jag har gått i Glada kören. Förra
    året sjöng jag "O, helga natt" ensam.

  406. -Körde du den? Dra några öppnings...
    -Ett, två, tre...

  407. O, helga natt
    O, helga stund för världen

  408. då gudamänskan till jorden steg ned

  409. Folk, fall nu neder

  410. och hälsa glatt din frihet

  411. Hur funkar det här med kompisar?

  412. Det funkar bra.

  413. Jag är orolig för att min son inte
    ska ha några, men det har man, då.

  414. Vad heter din bästa kompis?

  415. Jag brukar ha Adam eller Paul.

  416. Ibland Stina också.

  417. Har man bra kompisar,
    så löser sig det mesta.

  418. Det känns skönt när det finns ställen
    där människor får bo och arbeta-

  419. -och verkligen trivas.

  420. Jag heter Britta Lundkvist
    och är coach och beteendevetare.

  421. Liams föräldrar
    håller fortfarande ihop-

  422. -men vardagsstressen tär,
    så nu ska de få lite tips och råd.

  423. Jag har hört att ni ska göra en resa
    till London. Visst var det London?

  424. Alla relationer
    behöver uppmärksamhet-

  425. -så på nåt vis måste man hitta tider
    där man pratar med varandra som par.

  426. Man kan bara gå en promenad runt
    huset eller prata medan man diskar.

  427. Man ska hitta de stunderna-

  428. -och tänka på vad
    man tyckte om hos personen i början.

  429. Kan ni använda resan
    för er på nåt sätt?

  430. Vi hade tänkt gå på fotboll-

  431. -men det krockar
    med aktivitetslördagen-

  432. -så det får vi göra själva nån gång.

  433. Men vi har ingen planerad egentid.

  434. Du ger hela tiden till barnet
    och alla andra runt omkring-

  435. -men du behöver fylla på med nåt
    för din egen del för att du ska orka.

  436. Du behöver ta in energi för att få
    energi, så du behöver hitta nåt eget.

  437. Därför är det viktigt att dela upp
    det mellan mamman och pappan-

  438. -så att man har egentid,
    lite tid tillsammans-

  439. -eller gör samma saker med barnen
    och att man har ett eget intresse.

  440. Då kan man koppla bort allt annat och
    göra det som man tycker är jättekul.

  441. Den stunden får jag mer energi.

  442. Men då får man inte ha dåligt samvete
    för sina barn, vilket är vanligt-

  443. -utan man behöver lära sig
    att koppla av och på.

  444. När man har barn med speciella behov-

  445. -så tar det mycket kraft,
    tid och energi.

  446. Vad tar mycket energi för er just nu?

  447. Mornarna. Dem har jag med barnen,
    för Micke börjar jobba tidigt.

  448. -Det är jobbigt att få i väg Liam.
    -Vad händer?

  449. Små grejer som gör honom förbannad.
    Jag kan ju inte ta honom under armen.

  450. Det är ju bra att förbereda och så-

  451. -men ibland
    kanske man inte ska göra det.

  452. -Det funkar inte på honom.
    -Att fånga det som är, tänker jag.

  453. Om man planerar för mycket, så är man
    inte riktigt närvarande när nåt sker-

  454. -utan då tänker man bara
    att det ska vara gjort.

  455. Då är det risk för frustration-

  456. -och att barnet känner
    att man faktiskt inte är där mentalt-

  457. -och att man blir irriterad.

  458. Det största utmaningen för Anna och
    Mikael är att ha rätt förväntningar-

  459. -och att vara närvarande
    i det som sker-

  460. -och att inte tänka
    för mycket framåt hela tiden.

  461. Barnen känner ju av om föräldrarna är
    stressade eller inte är närvarande.

  462. Det påverkar kanske mer än att hålla
    på att förbereda en massa annat.

  463. Min son Viggo älskar fordon.

  464. Vad vore jag för pappa
    om han inte fick testa alla möjliga?

  465. Vi kallar det
    en "programledarfördel".

  466. Nu ska vi träffa en kille med en
    grävmaskin. Vill du köra den i dag?

  467. -Köra själv?
    -Vill du det? Blir det kul?

  468. -Vad heter du?
    -Håkan.

  469. -Vad säger du då? Vad heter du?
    -Viggo.

  470. Ska du prova att sitta i mitt knä?

  471. -Inte spak.
    -Hör på vad Håkan säger.

  472. Oj!

  473. -Skopa lite.
    -Dra den emot dig. Så där, ja.

  474. -Bra!
    -Peta den mot fönstret.

  475. Oj!

  476. Bra, Viggan!
    Nu vill han hälla grus lite.

  477. De har ju ofta vissa fixeringar,
    och Viggo ska hälla grus.

  478. Även om vi hade ordnat hundra luft-
    ballonger eller nåt annat roligt-

  479. -så är det ändå grushögen som gäller.

  480. När ska du som pappa lära dig det?

  481. Vad har vi lärt oss? Att åka skopa
    är det bara jag som tycker är kul.

  482. Det här känns konstigt
    att göra utan barn.

  483. Dra till macken. Jag behöver snus.

  484. Nu är det examen.
    Alla roddar inför London-

  485. -men jag undrar
    om Liam kan hoja och köpa glass.

  486. Taktiken är att inte göra det
    så stort, för om han inte lyckas-

  487. -så vill jag inte att han ska vara
    ledsen. Jag bara nämner cyklingen.

  488. Det är lite taktik,
    men vi håller tummarna.

  489. Liam? Är det nån Liam här, eller?

  490. Tjena!

  491. Han ser fram emot London otroligt
    mycket. Han har inte kunnat somna.

  492. "När ska vi till London?
    I natt? I morgon?"

  493. Han berättade i skolan
    att han skulle dit i tio dagar.

  494. Då sa fröken
    att vi bara hade sökt ledigt en dag.

  495. -"Jo! Tio dagar!"
    -Han var skitarg.

  496. Han tycker att det är lite för kort.

  497. -Hur känns det att åka till London?
    -Bra.

  498. Har du övat på nån engelska?

  499. Ingen?
    Jag kan lära dig att räkna till tre.

  500. Hej! Tjena!

  501. -Vi ska räkna till tre.
    -Jag kan redan det.

  502. "One, two, three"-

  503. -"four, five, six"-

  504. -"seven, eight, nine, ten."

  505. Det är så bra. Härligt!

  506. Liam? Kommer du ihåg
    att vi var nere i hamnen och kollade?

  507. Då sa vi att vi skulle öva
    och sen cykla dit och äta glass.

  508. -Det är lite jobbigt att cykla långt.
    -Är det jobbigt för att det är långt?

  509. -Är det det som är värst?
    -Vet du vad vi gör, Liam?

  510. Vi tar bilen till hamnen
    och cyklar där.

  511. Du behöver inte vara rädd för att
    det är långt dit. Vi ska bara ha kul.

  512. Jag lovar. Och så tar vi en glass.

  513. Jag är så glassugen, Liam.

  514. -Cool.
    -Det blinkar och tutar.

  515. Nu drar vi, okej?

  516. -Hur har det varit att cykelträna?
    -Bra.

  517. Vad är det svåraste med cykling?

  518. Att det lutar.

  519. Det är lite läskigt i början.

  520. -Menar du själva starten?
    -Ja.

  521. Hur går det att stanna, då?

  522. -Kan du själv, eller ska man ta emot?
    -Ja.

  523. -Kan du stanna själv?
    -Nej.

  524. Då tar jag emot dig när vi stannar.
    Då står jag som en stor kram, okej?

  525. Ja, men ibland
    så brukar jag kunna stanna själv.

  526. Precis.
    Då får du ett bra första tramp.

  527. Då kör vi, kompis. Kör i vind!

  528. -Det här går ju strålande, Liam!
    -Släpp!

  529. Oj, oj! Bra, Liam!

  530. Ur vägen! Här kommer Liam
    som cyklar till glasskiosken!

  531. Nu kommer andra cyklister. Bra.

  532. -De hade inga hjälmar.
    -Jättedumt.

  533. Ja, jättedumt!

  534. -Du kan ju cykla!
    -Jag vet.

  535. Jag också!

  536. Bra, Liam!

  537. Bra! Du stannade själv. High five!

  538. Vad duktig du är! Du är jättebra!

  539. Du är jättebra, Liam. Eller hur?

  540. -Du är skitbra.
    -Ja.

  541. -Ska vi ta den där glassen nu?
    -Oj!

  542. -Den.
    -Vill du ha två?

  543. Du är värd två.

  544. -Jag tar en festis.
    -Du får ta vad du vill i dag.

  545. Vilken bänk sa vi att vi skulle
    sitta på? Jag tror att vi sa den här.

  546. -Här.
    -Jag vill sitta...

  547. Inte där, för då kommer du att ramla.

  548. Nu måste vi ha
    lite "man to man-talk". Jag öppnar.

  549. Nej! Vad gjorde du?

  550. Allt som gick så bra...

  551. Trodde du att du skulle lära dig?
    Nej...

  552. -Men det gjorde jag i alla fall.
    -Ja, det gjorde du i alla fall.

  553. Stora väskan,
    lilla väskan, ungarnas väskor...

  554. Nu kommer de!
    Det låter som om det har gått bra.

  555. -Han gjorde det!
    -Yes!

  556. -Jag gjorde det!
    -Klarade du det?

  557. "World champ"!
    Han behöver ingen hjälp att starta.

  558. Skulle vi visa? - Det är sant!

  559. Kolla här!

  560. Yes!

  561. Jag har grinat i hamnen.
    Vad har varit jobbigast?

  562. Det jobbigaste har varit
    att få ut honom över huvud taget.

  563. Han är rädd för att misslyckas.

  564. Han blev skitglad
    första gången han sa "släpp".

  565. "Pappa, såg du?!"
    Så han vill verkligen.

  566. -Släpp!
    -Trampa, trampa! Fokus.

  567. Trampa på lite mer.

  568. Härligt, Liam!

  569. Det är bra av Micke också.

  570. Då kör vi mot flygplatsen!

  571. -Säg "hej då, vi ses i luften".
    -Hej då, vi ses i luften!

  572. Det känns jätteläbbigt!

  573. -Liam, var är vi?
    -I London. Kolla!

  574. Vänta!

  575. Från och med nu
    får man bara prata engelska.

  576. -Storbritannien i London.
    -Ja, London ligger i Storbritannien.

  577. Vi checkar in.

  578. -Man slåss mycket.
    -Tjena!

  579. Titta, vem som kommer!

  580. Hur har det gått att flyga?

  581. -Tummen upp?
    -Det tryckte jättemycket.

  582. -Du sa: "Känn på mitt hjärta."
    -När vi startade kändes det så.

  583. -Men gick det bra?
    -Man kunde inte göra så här.

  584. Oj!

  585. Under hela filmningen-

  586. -så har det hänt otroligt mycket
    med Liams utveckling i cyklingen.

  587. Vi har verkligen tagit tag i det,
    och han har fått hjälp och vågat.

  588. Han har blivit peppad av teamet,
    som är helt fantastiska.

  589. -De är pedagogiska och härliga.
    -Man har fått tips.

  590. Vi kanske underskattar Liam
    i en del situationer.

  591. Man tror att det blir för jobbigt,
    och när han säger att han inte vill-

  592. -så tar man honom på orden, men...

  593. Han kanske inte förstår, för han har
    svårt med sitt arbets- och bildminne.

  594. -Han har svårt att komma ihåg saker.
    -Han säger alltid att han inte vill.

  595. Men när han väl gör det,
    så tycker han oftast att det är kul.

  596. Det kan ha att göra med
    de tips som han har fått-

  597. -och de tips som vi har fått.

  598. Att se honom här...
    Han tycker att allt är spännande.

  599. Gör inte så när vakterna ser dig.

  600. Det känns avslappnat,
    även om det är stressigt.

  601. Nu är vi högst upp.

  602. -Vad händer nu?
    -Lite lek, sen drar vi till en pub.

  603. Vi tänkte att mormor får ta barnen,
    för det här är vår enda tid ihop här.

  604. -Jag har inte druckit engelskt öl än.
    -Eller cider.

  605. -Nu går vi och dricker bärs.
    -Du får inte vara med.

  606. Hej då!

  607. Då skålar vi. Skål för London!

  608. Ärftlighet är en del, men riktigt
    vad som ger diagnoserna vet man inte.

  609. Bo?

  610. Varför får man inte säga funktions-
    begränsad eller funktionsnedsatt?

  611. Man kanske inte vill ha en etikett
    på sig att man har en nedsättning.

  612. "Funktionsvariation"
    känns mindre negativt laddat.

  613. För att de är drabbade?

  614. Drabbad och drabbad... Du provocerar
    lite med dina ordval, medvetet.

  615. Men absolut,
    det är ju en...funktionsnedsättning.

  616. Textning: Linda Eriksson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Liam

Avsnitt 6 av 6

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Vi får följa Liam 10 år och hans familj. Liam har autism och DCD (bristande motorisk förmåga). Familjens vardag påverkas på många sätt, och tidvis har de det väldigt jobbigt. Drömmen är att Liam ska lära sig cykla, då skulle han få mer frihet och familjen kunna cykla tillsammans. Liam får hjälp med motoriken av sjukgymnasten Ulrika Myhr, och hela familjen får träffa en terapeut som specialiserat sig på NPF-familjer. Och så möter Måns 15-åriga Noel med adhd, en hemmasittare som kom tillbaka.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Barn med adhd, Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Barnmotorik , Familjer, Motorisk utveckling, Neuropsykiatriska diagnoser, Personer med funktionsnedsättning, Psykiatri, Samhällsvetenskap, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Superungar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Alicia

Avsnitt 1 av 6

Alicia har adhd, Aspergers syndrom och en liten språkstörning. Hennes stora passion är hästar. Bland skolkamraterna känner hon av sitt utanförskap, men hos hästarna kan hon vara sig själv. Som många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har hon svårt att sova. Örjan Swahn, psykolog och psykoterapeut, ska träffa Alicia och se över hennes kvällsrutiner. Örjan har hjälpt många barn med sömnsvårigheter. Förhoppningsvis har han några knep som kan få henne att slappna av och sluta tänka skrämmande tankar.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Oliver

Avsnitt 2 av 6

Det finns en massa energi som rusar runt i kroppen på barn med adhd. Men alla är olika. Vissa kan inte sitta still, andra kan inte sätta i gång och de allra flesta har väldigt svårt att koncentrera sig. Hur kan föreningar och idrottsledare jobba? Hur kan man som förälder stötta sitt barn? Och vilka specifika fördelar finns det med fysisk aktivitet för barn med NPF-diagnoser? Måns Möller följer 10-åriga Oliver genom de utmaningar som uppstår när han ska hitta en ny fritidsaktivitet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Elmie

Avsnitt 3 av 6

Elmie, 13 år, har autism och hennes utbrott på morgnarna påverkar resten av dagen för hela familjen. Hur skulle Elmie själv vilja ha det? Vilka metoder och verktyg fungerar när allt låst sig? Måns tror att psykologen Bo Hejlskov skulle kunna hjälpa familjen. Vi möter också Lars som är 34 år och fick sin asperger-diagnos när han var 18. Lars berättar om livet före diagnosen, om hur hans ordningssinne kommer till sin rätt på jobbet och hur han träffade sin kärlek. Och så påbörjar programledaren Måns själv en adhd-utredning.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Gabriel och Jacob

Avsnitt 4 av 6

Syskonen Gabriel och Jacob har båda adhd och är hyperaktiva. De har svårt med impulskontroll och bråkar en hel del med varandra. Logopeden Ebba Almsenius möter familjen och ger både Gabriel och Jacob metoder för hur de ska kunna hantera sina aggressioner och klara av vardagen. Och så väntar en överraskning; bröderna får spela in en låt med sin idol Stress. Måns möter musikalartisten Frida, 32 år, som fick sin adhd-diagnos när hon var 21. Diagnosen kom som en lättnad eftersom hon känt sig missförstådd hela livet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Elsa

Avsnitt 5 av 6

Elsa, 13 år, har adhd och asperger. En dag i skolan med buller och sociala relationer tröttar ut henne totalt. Hur ser livet ut från hennes sida, och hur skulle hon vilja ha det om hon själv fick välja? Ebba Almsenius besöker Elsa och hennes familj. Hon ger förslag på strategier och verktyg som kan göra skoldagen lite mindre ansträngande för Elsa. Och i London får cellisten Elisabeth Wiklander besök av Måns. Elisabeth berättar om sitt liv med asperger och hur det så småningom börjat fungera riktigt bra.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSuperungar

Liam

Avsnitt 6 av 6

Vi får följa Liam 10 år och hans familj. Liam har autism och DCD (bristande motorisk förmåga). Familjens vardag påverkas på många sätt, och tidvis har de det väldigt jobbigt. Drömmen är att Liam ska lära sig cykla, då skulle han få mer frihet och familjen kunna cykla tillsammans. Liam får hjälp med motoriken av sjukgymnasten Ulrika Myhr, och hela familjen får träffa en terapeut som specialiserat sig på NPF-familjer. Och så möter Måns 15-åriga Noel med adhd, en hemmasittare som kom tillbaka.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Konsten att hantera kulturkrockar

Ståuppkomikern Marika Carlsson föreläser om hur hon använder humorn som vapen för att berätta om sina egna upplevelser av rasism och utanförskap. Vad krävs för att räknas som en självklar del av ett samhälle och vad är det som skapar känslan av att inte riktigt höra till? Inspelat den 21 oktober 2015 på Göta Lejon i Stockholm. Arrangör: Scool Oy.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Har vi något val?

Hur fria är vi människor i de val vi gör? Och hur mycket är förutbestämt av olika saker vi inte kontrollerar? Mysig morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.