"Sagan om Wali Dad".

Wali Dad arbetade med att klippa
gräs. Han levde ett enkelt liv.

Han klippte gräs som han sålde.
Han tjänade sex öre om dagen.

Fem öre gick till mat
och ett öre stoppade han i en kruka.

Han var nöjd och önskade inget mer.

En dag var den stora krukan
alldeles sprängfull.

"Vad ska jag
med så mycket pengar till?"

Han fick en idé. Nästa dag gick han
och köpte ett vackert guldarmband.

Han gick till sin vän köpmannen.

"Vem är den dygdigaste människan?"

"Det är nog prinsessan av Nekabad."

"Ge henne det här armbandet
som en gåva."

Köpmannen gjorde som Wali Dad sa.
"En gåva från min vän Wali Dad!"

"Så vackert! Då måste jag ge honom
en gåva. Jag vill inte vara ohövlig."

Wali Dad blev förvånad.
"Jag ville inte ha nåt tillbaka."

"Vad ska jag
med ett så fint föremål till?"

Då fick han en ny idé.
"Vem är den mest storsinta personen?"

"Det måste vara prinsen av Khaistan",
svarade köpmannen.

"Ge då detta till honom som en gåva."
Det gjorde köpmannen.

Prinsen blev förvånad
över att få en gåva från en okänd.

"Jag vet inte vem Wali Dad är, men
han får inte anse att jag är oartig."

"Jag måste ge honom en fin gåva."

Han skickade tillbaka köpmannen
med tre ståtliga kameler.

Men Wali Dad ville inte ha dem.

Han ville bara leva ett enkelt liv.

Han skickade kamelerna
till prinsessan av Nekabad.

Då skickade hon nåt ännu finare:
tio hästar.

Wali Dad blev förtvivlad
och skickade dem till prinsen-

-som skickade tillbaka 50 guldkoppar.

Wali Dad skickade dem
till prinsessan av Nekabad-

-och så fortsatte det
fram och tillbaka.

Till slut sa prinsessan av Nekabad:

"Vänta! Varför skickar Wali Dad
så storslagna gåvor?"

"Vill han gifta sig med mig?
Är han lika stilig som givmild?"

"Jag måste träffa honom. Res tillbaka
till Wali Dad, är du snäll"-

-"och säg
att jag är på väg till honom."

Wali Dad fick höra att prinsessan
var på väg till hans lilla hydda.

"Hon tror att jag är förnäm och
viktig och vill gifta mig med henne!"

"Jag är ju bara en gräsklippare.
Jag har inte ens några fina kläder!"

"Vad dumt!
Varför satte jag i gång det här?"

Han sprang till skogen
för att gömma sig-

-men möttes där av en magisk ande.

"Du har inget att skämmas för,
du snälle, givmilde Wali Dad."

Wali Dad såg hur hans kläder
hade blivit en rik mans kläder.

"Gå hem. Allt kommer att bli bra."

Hans hem var inte längre en hydda-

-utan ett palats med vakter och
tjänare. Han trodde knappt sina ögon.

Innan han hann undra mer,
så stod prinsessan där.

I samma ögonblick närmade sig en
annan besökare - prinsen av Khaistan-

-som också ville träffa Wali Dad.

Wali Dad sa på sitt enkla sätt:

"Kära prinsessan av Nekabad. Låt mig
presentera prinsen av Khaistan."

De blev förälskade och gav sig av
för att planera sitt stora bröllop.

Wali Dad sprang
för att träffa anden igen.

Mycket riktigt dök den upp.
"Jag vill tacka dig"-

-"och fråga om jag kan få tillbaka
min hydda och bli gräsklippare igen."

Anden log och trollade.

När Wali Dad kom hem,
så var allt som det hade varit.

Det var den finaste gåva
han kunde önska sig.