Titta

UR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

UR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Om UR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Problematisk skolfrånvaro eller hemmasittande är ett stort och kostsamt problem. Det påverkar elevens självbild och relationer och kan leda till långvarigt utanförskap. I Sverige uppskattas ungefär 20.000 elever i grundskolan ha en problematisk skolfrånvaro och lika många i gymnasiet. Långvarig skolfrånvaro riskerar att leda till ett livslångt utanförskap som innebär både personligt lidande och stora kostnader för samhället. Här diskuteras den senaste forskningen kring orsaker och arbete med hemmasittande. Inspelat den 11-12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Till första programmet

UR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare : Kartläggning och behandlingDela
  1. Det är lätt att snubbla i fällan
    att det blir samma åtgärder.

  2. "Jag lyckades med en elev,
    så jag tar samma åtgärder för nästa."

  3. Men då har vi inte koll
    på orsaksfaktorerna.

  4. Jag har under nästan hela min karriär
    stött på hemmasittare.

  5. På allt från HVB-hem
    till olika skolor med behandling-

  6. -har jag stött på målgruppen.

  7. Kanske är det så att drömmen jag hade
    om att bli lärare-

  8. -var mitt absolut bästa val av yrke.

  9. Kanske har jag fått ihop behandling
    och skoldelen nu.

  10. Den här är fantastiskt att jobba med.
    Det är svårt och utmanande-

  11. -men man kan, med ganska få, till
    synes små saker, göra stor skillnad.

  12. Det är tillfredsställande-

  13. -när barnen får en fungerande
    skolgång och familjerna får hjälp.

  14. Att pedagogerna får ner stressnivån
    och får sina elever till skolan.

  15. Det är svårt och utmanande
    men också väldigt roligt.

  16. För att ni ska få en bild av vilka vi
    jobbar med får ni höra ett ljudklipp.

  17. -Tror jag.
    -Du kan nog ge det en sekund.

  18. Att vara hemma från skolan
    en längre period-

  19. -för mig över ett år -
    var både lätt och svårt.

  20. I början var det skönt
    att slippa saker-

  21. -som att gå upp, människor
    och skolan i övrigt.

  22. Men sen blev det en vana.

  23. Att gå ut över huvud taget
    blev ovanligt. Det kändes inte bra.

  24. Samtidigt fanns det i bakhuvudet
    att det var fel och dåligt.

  25. Det värsta var hur det påverkade
    min familj och mina vänner.

  26. Det kändes som att det inte gick.

  27. Det var inte fysiskt eller psykiskt
    möjligt att gå någonstans.

  28. Allra minst till skolan.

  29. Folk säger alltid "Det är bara
    att gå dit", men det är inte så.

  30. Det ökade bara känslan av att ingen
    kunde relatera till hur jag kände.

  31. Det väcker en del
    att lyssna på det här.

  32. Jag vill hjälpa den här flickan
    och hitta lösningar.

  33. "Det måste gå att få dig till skolan
    och få dig att slippa känna så här."

  34. Det är bra att jag känner så,
    men det finns en fara-

  35. -i att jag så himla snabbt
    vill lösa problemet.

  36. Därför ska vi prata om kartläggning
    som en del i att lägga en grund-

  37. -för att lösa problemet.

  38. Det kan tyckas som ett tvärt kast
    att bläddra upp siffror.

  39. Ni kanske har läst de rapporter som
    gjorts de senaste tio åren i Sverige.

  40. Skolverket
    har gjort två undersökningar.

  41. Det gjordes en undersökning
    från Skolinspektionen 2016.

  42. Ni är nog bekanta med siffrorna,
    men vi fokuserar inte på dem i dag.

  43. Rapporterna finns att ladda ner,
    om man är siffernörd.

  44. Man kan titta på procent och promille
    och så.

  45. En viktig del
    för att kunna kartlägga frånvaro-

  46. -är att vi vet
    att eleven är frånvarande.

  47. Det är så att man än i dag
    ibland har rätt dålig koll-

  48. -på om en elev har hög eller låg
    frånvaro - eller frånvaro alls.

  49. Det har blivit bättre under de tio år
    som gått sen Skolverkets rapport-

  50. -men fortfarande har vissa kommuner
    eller skolor inte koll på-

  51. -hur mycket en elev är närvarande
    eller frånvarande.

  52. I Norden är studierna få, men ett par
    har publicerats i Danmark och Norge.

  53. De indikerar att läget kring
    hemmasittande eller skolfrånvaro-

  54. -ser ungefär likadant ut i
    övriga nordiska länder som i Sverige.

  55. Eller? Det är lite svårt att veta.

  56. Kanske inte skillnaden mellan Nordens
    länder, utan skolfrånvaro över lag.

  57. Man mäter ganska olika saker.

  58. Man använder inte samma metoder,
    och det finns en underrapportering.

  59. Vi ser ganska stora skillnader
    i kommuners egna kartläggningar-

  60. -mot nationella kartläggningar.

  61. Siffrorna är lite vanskliga,
    så frågan är:

  62. Vet vi att det vi har mätt stämmer,
    och vad är det vi har mätt?

  63. Studierna som har gjorts
    har mätt långvarig ogiltig frånvaro.

  64. Vi har träffat ett hundratal ungdomar
    med väldigt omfattande frånvaro.

  65. De har varit hemma i 1,5-2 år.

  66. Ingen jag stött på
    har varit ogiltigt frånvarande.

  67. De vi träffar har varit
    sjukanmälda av föräldrar-

  68. -sjukskrivna av barnpsykiatri
    eller skolpliktsbefriade av skolan.

  69. Var finns de i statistiken?

  70. För att illustrera hur konstigt det
    kan bli och vad vi egentligen mäter-

  71. -vill jag visa några staplar från den
    senast publicerade studien i Danmark.

  72. Man frågade
    ett antal skolor eller kommuner.

  73. Utfallet är vad de definierar
    som en hög eller förhöjd frånvaro-

  74. -som gör att de ska bli observanta.

  75. Den första stapeln där
    är två dagars frånvaro.

  76. 6 % av kommunerna anger
    att det är en hög frånvaro-

  77. -när man har varit borta
    två dagar på en kalendermånad.

  78. En stapel visar 35 %.

  79. 35 % av kommunerna uppger att
    fem frånvarodagar är en hög frånvaro.

  80. "Då ska vi vara alerta och tänka att
    det är värt att kika lite mer på."

  81. 6 % av kommunerna och skolorna anger
    fjorton respektive femton dagar-

  82. -som en hög frånvaro.

  83. Ni ser skillnaderna.

  84. Någon kommun tänker att de efter
    två dagar ska ha ögonen lite öppna.

  85. En annan tänker:
    "Är det under 14 dagar är det lugnt."

  86. "Då behöver vi inte vara oroliga.
    Först efter det kliver vi in."

  87. Det är inte så viktigt
    att veta exakta siffror-

  88. -men vi bör veta om det finns
    ett bekymmer att kartlägga.

  89. Robert är siffernörd, men för mig
    är den här studien är mer intressant.

  90. Skolinspektionen 2016
    finns att ladda ner.

  91. Intressant är att skolorna behöver
    ta reda på orsaker till frånvaron-

  92. -och att elevernas röster
    inte blivit hörda.

  93. De är inte i skolan,
    så skolan når inte eleverna-

  94. -för att undersöka orsaker
    till frånvaro.

  95. Man lyckas inte nå dem.

  96. Många skolor upplever att de har
    provat allt och att inget hjälper.

  97. Man har säkert provat allt,
    men inte rätt sak vid rätt tid.

  98. Man saknar grunden kring vad som
    orsakar frånvaro för just den eleven.

  99. Något som är tydligt är
    att skolfrånvaro och hemmasittande-

  100. -på ytan kan se likadant ut.

  101. Det börjar tidigt, och problemen
    blir mer akuta runt årskurs 5, 6, 7.

  102. De är hemma, och man snubblar lätt
    i fällan att det blir samma åtgärder.

  103. "Jag lyckades med en elev,
    så jag tar samma åtgärder för nästa."

  104. Vi har inte koll på orsaksfaktorerna,
    och de kan skilja sig åt.

  105. Gör de det så måste också insatserna
    skilja sig åt.

  106. Den sista punkten: Vårdnadshavare
    tar ett väldigt stor ansvar.

  107. Alla föräldrar som kommer till oss
    och ringer mig jobbar otroligt hårt-

  108. -för att få barnen till skolan,
    samverka och samarbeta med skolan-

  109. -och gå på möten
    hos psykiatrin och socialtjänsten.

  110. Många beskriver sig som ledare för
    projektet "Få barnet till skolan".

  111. Det här är en stor påfrestning för
    både eleven och hela familjesystemet.

  112. Jag rekommenderar
    att ni kikar på den.

  113. Den säger väldigt mycket
    och pekar på saker vi behöver göra-

  114. -för att jobba bättre
    och mer effektivt kring målgruppen.

  115. Själv ska jag fortsätta
    leverera gammal skåpmat.

  116. Vi backar till 2010
    och Social rapport-

  117. -som belyser skolan som skyddsfaktor.

  118. Man pratar om att skolan är
    den enskilt starkaste skyddsfaktorn.

  119. Att klara skolgången och
    få godkända betyg från grundskolan-

  120. -ger mycket bättre förutsättningar
    än att inte göra det.

  121. I sig en självklarhet, men det är
    en större skyddsfaktor än...

  122. Kända riskfaktorer blir motpolen.

  123. Att ha föräldrar med en
    psykisk sjukdom eller ett missbruk-

  124. -att själv ha det
    eller att bo i en utsatt miljö.

  125. Det är riskfaktorer som gör att
    man riskerar att hamna i utanförskap-

  126. -men att inte klara sin skolgång
    är den största riskfaktorn.

  127. Det är betydligt större än att växa
    upp med en psykiskt sjuk förälder.

  128. Det gäller alla,
    inte bara socialt utsatta-

  129. -eller andra
    med dåliga förutsättningar.

  130. Oavsett uppväxtmiljö är risken större
    för framtida utanförskap-

  131. -om man inte klarar sin skolgång.

  132. Det vi kan ta med oss...

  133. Det här är en självklarhet,
    men Ia var inne på att...

  134. Varför hetsar vi in i åtgärder?
    Varför vill vi förändra så snabbt?

  135. Det här kanske är en anledning.
    Vi vet hur betydelsefull skolan är.

  136. Vi vet hur viktig skolgången är
    och vill snabbt sätta in åtgärder.

  137. Vårt fokus i dag
    är hur vi kan stanna upp-

  138. -och kartlägga
    vad vi ska sätta in åtgärder för.

  139. Vilka behov har ungdomen?

  140. Vilket stöd får ungdomen från skola,
    föräldrar och närsamhället?

  141. Det här pratade vi om i går.
    Det vill jag lyfta.

  142. För att få ett arbetssätt som håller
    över tid och inte är personbundet...

  143. Det finns många eldsjälar på skolor
    runtom de här eleverna som jobbar-

  144. -och är väldigt engagerade.
    Det är jättebra-

  145. -men när de slutar, bryter benet
    eller har semester så faller arbetet.

  146. Jag vill slå ett slag för att jobba
    på den organisatoriska förankringen.

  147. Att man, oavsett var man arbetar,
    har en tydlig riktlinje-

  148. -för hur man ska arbeta
    med målgruppen och problematiken.

  149. "Vad ingår i uppdraget? Vad kan
    vi göra och vad har vi för mål?"

  150. "Vad är det vi ska göra?"

  151. Jag vet inte hur ni är med rutiner-

  152. -men min erfarenhet är att det är
    lätt att sätta ihop en tydlig plan.

  153. Det funkar till en början,
    men sen glider man i väg.

  154. Det behöver vara
    ständigt återkommande.

  155. Vad gör vi, och hur ser vi till att
    det blir organisatoriskt förankrat-

  156. -så att det inte blir personbundet?
    Inte bara Robert ska brinna för det.

  157. Hela organisationen
    ska ha det som ett uppdrag.

  158. Det ingår i arbetssättet.

  159. Det borgar för att fler elever får
    den hjälp vi har kommit överens om.

  160. Vi får ett smidigare arbetssätt, och
    resultatet blir troligtvis bättre.

  161. Det här behöver diskuteras
    på olika nivåer-

  162. -från chefsnivå till utförare.

  163. Hur ska vi arbeta?
    Hur förankrar vi det organisatoriskt?

  164. Det underlättar,
    och det är grunden till vår manual.

  165. Vi började fundera för 10 år sen,
    lite glada i hågen.

  166. "Hur kan vi jobba med målgruppen?"

  167. Du hade mött dem på BUP och jag på
    andra håll, och vi trevade oss fram.

  168. För varje nytt ärende
    kliade vi oss lite i huvudet.

  169. "Hur ska vi göra? Vad ska vi fråga?
    När är det dags för hembesök?"

  170. Vi var hyfsade,
    men det tog väldigt lång tid.

  171. Det blev organisatoriskt förankrat
    när Magelungen gav oss ett uppdrag:

  172. "Systematisera arbetssättet. Det
    borgar för att vi kan hjälpa fler."

  173. Jag vill verkligen slå ett slag
    för organisatorisk förankring.

  174. -Var du färdig?
    -Ja.

  175. Över till
    hur vi ska kartlägga frånvaro.

  176. Vad är det vi vill ta reda på?

  177. Dels vill vi se om någon specifik
    händelse har orsakat frånvaron.

  178. Går det direkt att se orsaken
    till att eleven just nu är hemma?

  179. Har det hänt något på skolan
    eller i familjesituationen?

  180. En skilsmässa eller ett dödsfall?

  181. Har det hänt något annat
    i ungdomens liv-

  182. -som gör det troligt
    att ungdomen stannar hemma?

  183. Vi vill titta på frånvarons funktion.

  184. Det är inte så ofta en enskild faktor
    förklarar att eleven är hemma.

  185. Vi kan fundera på varför eleven
    stannar hemma vissa dagar-

  186. -och klarar av
    att gå till skolan andra dagar.

  187. Vi tittar också på vilka saker
    som vidmakthåller frånvaron-

  188. -främst när den är mer omfattande.

  189. Man kan ha börjat stanna hemma
    av en anledning.

  190. Man kanske inte
    har fått anpassningar.

  191. Saker som har hänt i klassen kan ha
    gjort det svårt att gå till skolan.

  192. Men har man varit hemma
    i tre eller sex månader-

  193. -är det kanske inte ångest
    inför en redovisning-

  194. -som gör att man inte går till skolan
    just den här dagen.

  195. Det kanske är faktorer
    som att man har vänt på dygnet-

  196. -eller en oro kring vad man ska säga
    till klassen när man är tillbaka.

  197. Vad ska klasskamraterna säga?
    "Passar det nu, din jäkla skolkare?"

  198. Vi vill veta varför eleven
    fortsätter stanna hemma.

  199. I boken ni fick
    finns det material för kartläggning.

  200. Längst bak finns det frågeformulär-

  201. -till ungdomen, föräldrar
    och skolpersonal.

  202. De finns också på vår hemsida,
    så ni behöver inte göra sneda kopior.

  203. Ladda ner dem på vår hemsida
    om ni tycker att de är användbara.

  204. Ibland får jag jobba kliniskt -
    inte bara med tråkig administration.

  205. När jag jobbar kliniskt är
    kartläggning det absolut roligaste.

  206. Det är vid den fasen
    vi krokar arm med den här ungdomen-

  207. -och försöker undersöka
    hur problemet hänger ihop.

  208. Nu ska vi beskriva
    hur vi gör kartläggning.

  209. Det här gör man så klart också
    med föräldrar och skolan-

  210. -men tiden är knapp i dag,
    så vi fokuserar på ungdomar.

  211. Men det här är en helhet. Det är inte
    bara en ungdom vi jobbar med.

  212. Vad händer då när jag, glad i hågen,
    åker hem till den här ungdomen?

  213. De kommer inte till oss.
    Vi är chanslösa.

  214. De har varit i hemma ett, två år och
    kanske inte gått ut på två månader.

  215. Det går inte att säga:
    "Välkommen på tisdag kl. 10."

  216. Då sitter vi där själva,
    så vi träffar dem hemma.

  217. Jag drar glad i hågen i gång
    de här frågorna:

  218. "Vad har du för önskan om skolgång?"
    Sådant vill jag undersöka.

  219. Vad kan eleven göra när han inte är i
    skolan? Vad finns det för intressen?

  220. Jag har en massa områden som jag
    känner är intressanta att undersöka.

  221. Hur gör man då det här?

  222. Jag laddar upp
    med öppna, fina frågor.

  223. "Vad har du för intressen?
    Vad gör du hemma? Saknar du skolan?"

  224. Det är skolboksexempel på frågor.

  225. Vad får jag för svar?

  226. Ryck på axlarna.
    "Jag vet inte."

  227. Tystnad.

  228. Vad händer med mig då? Något klickar
    inte, men jag lär mig aldrig.

  229. Jag går alltid i fällan
    att jag blir stressad.

  230. Jag fyrar av några frågor till -
    gärna tre ihopbakade i en.

  231. Får jag mer fylliga svar?
    Får jag flödiga tankar och känslor?

  232. Nej.
    Som tur är har jag min team-kompis-

  233. -som lite diskret, eller ganska
    abrupt, bara: "Det här funkar inte."

  234. "Du behöver ändra sätt att ställa
    frågor på. Det här verkar inte bra."

  235. Det blir en signal att jag behöver
    ändra mitt sätt att ställa frågor på-

  236. -för att få önskad information
    från eleven.

  237. Jag kan inte förvänta mig
    att hon ska transformeras-

  238. -och få en massa nya färdigheter
    och kunna svara på mina fina frågor.

  239. "Skärpning, Ia!
    Gör på ett annat sätt."

  240. Vi har gjort ett formulär.

  241. Det här är från "Motiverande samtal"
    - ni känner nog igen modellen.

  242. Många har mycket lättare för att
    kryssa påståenden och ringa in svar.

  243. Vi brukar börja med att titta
    på fördelar med att vara hemma.

  244. Det måste det ju finnas.
    Annars skulle de inte vara hemma.

  245. Här har vi fördelen att...

  246. Vid första tillfället med ungdomen
    har vi träffat föräldrarna hos oss.

  247. Vi har fått information kring eleven-

  248. -och gjort en anpassad version
    med några saker jag tror stämmer bra-

  249. -några som jag undrar
    och några som jag slänger in.

  250. Fördelar: "Jag slipper passa tider
    och får göra vad jag vill."

  251. "Jag får vara med kanin.
    Det är jättevärdefullt."

  252. "Okej. Vill du lägga till något?"
    "Nej."

  253. Man går vidare till nackdelar
    med att var hemma.

  254. Det är de väl medvetna om.

  255. De är stressade över att missa
    skolan. Vi behöver inte upplysa dem.

  256. "Jag missar hela sjuan
    och nu snart hela åttan också."

  257. Man kommer in
    i ett katastroftänkande.

  258. "Hur ska det gå?
    Hur ska jag få ett yrke?"

  259. "Hur ska jag kunna flytta hemifrån
    och träffa en partner?"

  260. "Det är trist att vara hemma."

  261. "Jag blir jättestressad
    över hela min framtid."

  262. "Kryssa dem som stämmer och lägg till
    om det är något mer."

  263. Vi går över till nackdelar
    med att vara i skolan.

  264. "Hade det bara varit fördelar med
    skolan så hade du varit i skolan."

  265. "Det finns ett gäng nackdelar.
    Vilka stämmer för dig?"

  266. Man kan behöva göra en separat lista,
    som kan bli hur lång som helst.

  267. Vi slutar med fördelar
    med att vara i skolan.

  268. "Mamma och pappa blir nöjda."

  269. "Min största fördel är att jag
    är en vanlig kille eller tjej."

  270. "Då går man i skolan,
    och det är det jag vill."

  271. Det här sättet att fråga på
    ger mig mer information.

  272. Det blir också att visa
    för eleverna vi möter att:

  273. "Jag har träffat andra som beskrev
    det så här. Känner du igen dig?"

  274. "Ja, faktiskt."

  275. Eller:
    "Nej, så jobbigt har inte jag det."

  276. De känner att de är ensamma
    i världen.

  277. "Det finns ingen annan
    som har det så jobbigt."

  278. "Jo, det finns det, och det finns
    formulär för att undersöka det."

  279. "Nu ska vi försöka lösa mysteriet,
    för att sen kunna hitta lösningar."

  280. Jag tänker på det Ia säger
    och det David och Ann sa i går.

  281. Det ligger mycket i att börja prata
    om sådant som inte är så hotfullt.

  282. Att börja med att vara intresserad.
    "Vem är du? Vad gör du här hemma?"

  283. Det är en konst. Som du sa
    har vi ju utvecklats under tio år.

  284. Vi har kliat oss i huvudet och visste
    inte hur vi skulle göra med familjer-

  285. -trots att vi hade
    en hel del erfarenhet.

  286. Något vi har blivit bättre på är
    att variera vårt sätt att fråga på-

  287. -och att fokusera mer
    på det positiva från början.

  288. Inte direkt fråga: "Jag heter Robert.
    Varför går inte du till plugget?"

  289. Att vara mer inkännande
    och låta det ta tid.

  290. Att våga låta en, två, tre träffar
    springa i väg-

  291. -innan man ställer den första frågan
    kring skolan.

  292. Med vissa
    måste man prata om skolan tidigare.

  293. De blir så där:
    "Varför ska du prata om min kanin?"

  294. "Jag fattar varför du är här.
    Varför pratar vi inte om det?"

  295. Man får hitta en balans-

  296. -och inte stressa in i frågorna som
    man känner att man måste ha svar på.

  297. Bra sätt att få ungdomen att se
    att jag är farlig.

  298. Ofarlig, ska jag säga.

  299. Kanske också få föräldrar
    och skolpersonal att känna samma sak.

  300. Att man inte direkt börjar anklaga
    och ställa jobbiga frågor.

  301. På samma sätt
    kan en förälder berätta lite.

  302. "Hur kommer det här sig?
    Hur blir det för dig?"

  303. Man ser vad som blir svårt för
    skolpersonal och vad de önskar sig.

  304. När vi kartlägger...
    Vi är kognitiva beteendeterapeuter.

  305. Vi arbetar med KBT-verktyg som
    överskotts- och underskottsbeteenden-

  306. -och något vi kallar
    funktionella analyser.

  307. Hur vi kan förstå
    beteendets uppkomst-

  308. -i vilka situationer det förekommer
    och dess funktion för individen.

  309. Vi gör de här kedjorna på...

  310. I dag har vi elevfokus, men vi tittar
    också på föräldrars beteenden-

  311. -våra egna beteenden
    och skolpersonal och andra vi möter-

  312. -för att bättre förstå vad som gör
    att du agerar som du gör.

  313. Informationen vi får fram
    måste vi sammanställa.

  314. Vi ska inte ha ostrukturerat prat.

  315. Vi måste sammanställa informationen
    och få den att bli användbar.

  316. Man får börja med
    att samla information brett.

  317. Man samlar in all information och
    styr inte med superspecifika frågor-

  318. -men ju mer man har kartlagt, desto
    mer tittar man på specifika saker.

  319. Vad får vi då veta?

  320. Så här kan det se ut när en ungdom
    eller förälder börjar berätta saker.

  321. Vi får en blandning av egenskaper
    och beteenden.

  322. Kanske av vad ungdomen, föräldrarna
    eller andra personer gör.

  323. Ganska spretigt och ostrukturerat.

  324. Det vi vill göra
    är att samla ihop informationen.

  325. Här är en överskotts-
    och underskottstabell.

  326. Det här är alltså beteenden som
    förekommer i för hög utsträckning-

  327. -relaterat till målet
    att vara i skolan-

  328. -och sådana som förekommer i för låg
    utsträckning relaterat till målet.

  329. Det är inte bra, dåliga, rätt
    eller fel beteenden-

  330. -utan om målet att vara i skolan.

  331. Att sova på dagarna är jättebra.
    Jag jobbade natt i nästan tio år.

  332. Att sova på dagarna är ganska bra då
    men ett överskottsbeteende här.

  333. Att sitta framför datorn kan vara bra
    för att bli bäst på Counter-Strike-

  334. -och vinna 1 miljon dollar,
    eller vad det kan vara.

  335. Men relaterat till målet
    att komma till skolan...

  336. Det leder inte mot målet.
    Det leder bort.

  337. Vi har yttre och inre beteenden.
    De yttre är sällan svåra.

  338. De återberättas till oss,
    och vi kan observera dem-

  339. -men lika viktigt är vilka
    inre beteenden som styr det här.

  340. Vilka tankar har eleven?
    Vilka känslor har eleven?

  341. Vad utlöser beteendet
    som omgivningen kan se?

  342. Oro för en situation i skolan
    är kanske det som får en-

  343. -att dra täcket över huvudet
    på morgonen och vägra kliva upp.

  344. Det blir en strategi
    för att hantera oro.

  345. En jäkligt bra strategi.

  346. Jag vet inte...
    Många av er har ju träffat ungdomar.

  347. Hur ofta säger vi inte till dem att
    hitta strategier för att hantera oro?

  348. De har hittat den bästa strategin:
    att undvika.

  349. Inget gör att oro försvinner så fort
    som att undvika det som väcker oro.

  350. På kort sikt.

  351. Sen leder det till tråkigheter, som
    att inte kunna göra sådant man vill.

  352. Man kanske inte kan fullgöra sin
    skolgång, vilket är väldigt viktigt.

  353. Vi pratar också
    om funktion av beteende.

  354. Tittar man på KBT-terapi
    så är det här en SBK-kedja.

  355. Situation, beteende och konsekvens.

  356. Den vokabulären funkar inte
    med ungdomar, så vi pratar om det...

  357. "Vad gjorde du? När?
    Hur blir det då? Vad hände sen?"

  358. Vi behöver översätta det
    på ett sätt som funkar.

  359. Malin pratade om ritprat.
    Det här kanske inte klassas som det-

  360. -men jag brukar ta med ett block
    och skissa.

  361. "Vänta, jag hängde inte med.
    Vad var det du gjorde?"

  362. "Jag vände på klacken.
    Jag stannade hemma."

  363. "Okej. När var det?"
    "På morgonen."

  364. "Jag hade så ont i magen,
    och oron bara malde."

  365. "Tankarna jag berättade om
    drog i gång."

  366. "Morgon. Ont i magen. Oro."

  367. "Det du gör är att vända i dörren
    och stanna hemma."

  368. "Vad gjorde du hemma?"
    "Spelade ett spel."

  369. "Satt på sociala medier."
    "Okej."

  370. "Vad händer då, när du har bestämt
    dig för att inte gå till skolan?"

  371. "Jag slipper snabbt oron, och det är
    rätt härligt att hänga på nätet."

  372. "Där har jag kompisar.
    I skolan är det skitsvårt."

  373. "Jag har ingen..."
    De säger inte "social tillhörighet".

  374. "Jag har inga kompisar. Jag fattar
    inte det här med att bara hänga."

  375. "På nätet har jag ett helt gäng
    med samma intressen. Det är skitkul."

  376. "Dessutom är det så skönt,
    för när jag hänger på nätet"-

  377. -"så slår det ut
    de jobbiga tankarna som snurrar."

  378. Det här blir begripligt. Man kan
    gissa att eleven kvällen innan sa:

  379. "I morgon ska jag till skolan."

  380. "Jag har packat väskan.
    Nu känner jag att jag är redo."

  381. De känner och tänker nog så-

  382. -men när det är dags
    att ta det här läskiga steget-

  383. -över tröskeln och in på bussen
    till skolan så känns det annorlunda.

  384. Som Robert sa
    är det en utmärkt strategi-

  385. -att undvika något
    som är obehagligt och övermäktigt-

  386. -och ett
    kanske inte anpassat sammanhang.

  387. Man undviker.

  388. Det fina med sådana här analyser...
    Jag kan skoja om hur jag skriver.

  389. "Kan du ens se det här?"

  390. Det fina är också att jag kan förstå
    varför eleven gör som den gör.

  391. Jag kan säga: "Vet du?"

  392. "Utifrån det du beskriver hade jag
    nog gjort på typ samma sätt."

  393. Jag kan berätta
    hur jag gjorde i högstadiet.

  394. "Att redovisa var skitläskigt."

  395. "Vet du vad jag hade för strategi?"
    "Nej."

  396. "Jag sa att jag hade glömt papperet
    och fick redovisa senare."

  397. "Det var jätteskönt
    att slippa redovisningen"-

  398. -"men efter två, tre minuter
    ångrade jag mig."

  399. "Nu skulle jag ju göra det
    nästa vecka."

  400. "Det långsiktiga styr inte, utan
    att slippa undan något jättejobbigt"-

  401. -"så jag begriper det här, trots att
    du sa att du skulle till plugget."

  402. "Jag förstår."

  403. Det blir ett sätt
    att prata neutralt och icke-dömande.

  404. De är snabba på att döma sig själva.

  405. "Hur svårt ska det vara? Det måste
    vara något jättestort fel på mig."

  406. "Alla jag har träffat innan du kom -
    jag har haft ett gäng behandlare"-

  407. -"har sagt: 'Det här löser vi.'
    Ingen kan hjälpa mig."

  408. De är körda i botten
    på hopp om förändring-

  409. -och får snabbt, i all välmening,
    förslag på lösningar.

  410. "Om du ställer väckarklockan tidigare
    och käkar gröt så blir det nog bra."

  411. Så snabbt in i att lösa problemet
    att man missar lyssnandet.

  412. "Aha! Det är därför.
    Jag förstår varför det blir så här."

  413. "Det måste vara skitsvårt, och
    du är med på att det inte är bra."

  414. Det blir bra prat
    in i förändringsprat.

  415. En validerande, bekräftande grund gör
    att vi kan börja prata om förändring.

  416. De är med på
    att situationen inte är bra.

  417. Det Ia säger tål att upprepas.

  418. Att vara icke-dömande och nyfiken
    ökar chansen att nå fram.

  419. Att verkligen vilja veta:
    "Hur blir det för dig?"

  420. När man sen ritar upp det så här-

  421. -ser man att det fyller en funktion,
    och det i sig blir icke-dömande.

  422. "Jag har lyssnat på dig
    och bekräftat att:"

  423. "Okej, det verkar vara ganska
    begripligt varför det blir så här."

  424. När vi kartlägger är vår
    kartläggningsfas ungefär fyra veckor.

  425. Vi träffar ofta elever som har varit
    hemma en termin eller längre tid.

  426. Oavsett hur hög frånvaro eleven har
    och vilken insats man gör-

  427. -ska man alltid stanna upp
    i kartläggningen.

  428. Kartläggning kan man göra på en minut
    i korridoren i skolan också.

  429. En elev är upprörd, stressad
    eller ledsen-

  430. -eller kommer för sent
    till samma lektion tre veckor i rad.

  431. Att stanna upp och fråga, där och då
    eller vid ett neutralt tillfälle:

  432. "Hur är det? Du har varit sen
    till svensklektionen några gånger."

  433. "Kan jag göra något?"

  434. Jag lyssnar på vad eleven svarar.

  435. "Okej, det är jobbigt
    för att du har en stökig bänkgranne."

  436. Då kan man föreslå:
    "Ska du sitta längst bak i klassen?"

  437. "Vill du att vi provar det?"
    "Det provar jag gärna."

  438. Vi har gjort en kartläggning
    och genomfört en åtgärd.

  439. Efter lektionen kan vi fråga:
    "Hur blev det? Var det här lättare?"

  440. Vi har utvärderat åtgärden,
    och det dröjde en minut.

  441. Det behöver inte vara fyra veckor.
    Det kan vara en kort fråga.

  442. I stället för att bara:
    "Sitt längst bak."

  443. Och så tror vi oss ha löst det,
    men vad det handlade om här-

  444. -var den där surrande fläkten,
    som hörs ännu mer längst bak.

  445. Då har vi snarare försvårat
    möjligheten att vara i klassrummet.

  446. Hur brukar det se ut?

  447. Vad finns det för vanliga orsaker
    och vidmakthållande faktorer?

  448. Är det ett enkelt problem?
    Nej, det vet ni ju att det inte är.

  449. Det kan finnas en specifik händelse,
    som föräldrar som har separerat-

  450. -någon anhörig som har blivit sjuk
    eller något läskigt i skolan.

  451. En elev gjorde sig väldigt illa
    i slöjden-

  452. -var hemma och kom tillbaka
    och gjorde sig illa igen.

  453. Det blev den utlösande faktorn-

  454. -men oftast är det inte
    en tydlig orsaksfaktor.

  455. Många elever vi träffar säger:
    "Det började smyga sig på."

  456. "Det kändes jobbigt, och jag bad
    mamma eller pappa sjukskriva mig."

  457. "Jag sa att jag hade ont i huvudet,
    men så var det inte en enda gång."

  458. "Det var ett sätt att slippa undan."

  459. "Ganska snabbt kände jag
    att det var en användbar strategi."

  460. "Det blev mer och mer."

  461. Ofta har man svårigheter inom ångest
    och depression.

  462. Man är inte så deprimerad att man
    stannar hemma, men när man är hemma-

  463. -kommer det som ett brev på posten.
    Livet blir inte lattjo.

  464. Man förstår att man är utanför.
    Man lider av det och blir stressad.

  465. Ångest och depression är vanligt -
    inte bara hos ungdomarna.

  466. Det är också vanligt hos föräldrarna.

  467. Det är så tydligt.
    I vår forskning och utvärdering-

  468. -ser vi att föräldrar
    till hemmasittande barn-

  469. -mår sämre än föräldrar som har barn
    på dygnet-runt-institutioner.

  470. Det säger något om hur mycket
    det här påverkar hela familjen.

  471. Syskon kan må skitdåligt
    och sluta ta hem kompisar.

  472. Familjen slutar ta hem vänner.
    Man skäms.

  473. Man kan ha mötts av reprimander-

  474. -och käcka råd om reglerad datortid
    och tydligare rutiner och strukturer.

  475. Tro mig, de har provat. Det har
    lett till kaos och inte funkat.

  476. Malin pratade om neuropsykiatri.

  477. Många vi träffar har diagnoser
    eller svårigheter inom autismspektra.

  478. Add. Adhd också,
    men framför allt autism och add.

  479. Hur är då skolsituationen? Är den
    anpassad utifrån elevernas behov?

  480. Nej. Det kan vara pedagogiskt-

  481. -var man sitter
    eller hur uppgifter presenteras-

  482. -men mycket beskriver de det sociala
    sammanhanget, som Trude pratade om.

  483. Man känner inte tillhörigheten.
    Man kanske inte är mobbad-

  484. -men man har definitivt
    ett utanförskap.

  485. Det som lockade mig att gå i skolan
    var att hänga med kompisar.

  486. Inte att räkna matte och lära sig
    verb. Det var att hänga med kompisar.

  487. Det har inte de här eleverna.

  488. Det är jätteknepigt
    med raster och matsal.

  489. Käcka uppstartsdagar, friluftsdagar,
    "lära känna varandra"-dagar...

  490. Jätteknepigt.

  491. Skolsituationen kan vara
    en orsaksfaktor man behöver åtgärda-

  492. -för att de ska kunna komma tillbaka.

  493. Insatsen kan inte vara
    att träna Robert i skolfärdigheter-

  494. -och färdigheter han behöver
    i skolsammanhanget-

  495. -om det sen inte är anpassat
    efter hans behov.

  496. Det är som att be honom gå
    med ett brutet ben.

  497. Vi behöver en helhet.

  498. Vi kommer in mer på det när vi pratar
    om förändring, behandling och insats.

  499. När vi kliver in och tittar
    på åtgärder som har gjorts-

  500. -från skola, barnpsykiatri,
    socialtjänst och i familjen-

  501. -så har det ofta gjorts
    många och bra saker.

  502. Det handlar inte om att skolan
    eller BUP inte har gjort något.

  503. Man har gjort mycket, men kanske inte
    rätt sak för den här eleven-

  504. -lite för att man har saknat
    en omfattande kartläggning.

  505. Man har satt in åtgärder
    som på papperet känns bra-

  506. -men inte rätt för eleven.

  507. Sen har man saknat viss intensitet-

  508. -och inte gjort
    en sammanhållen insats.

  509. När vi tittar på elever
    med mer komplex problematik-

  510. -kan vi utgå från
    att hur mycket skolan än har gjort-

  511. -behöver eleven troligtvis hjälp
    med ytterligare någon anpassning.

  512. Det handlar inte om att man inte
    gjort saker, utan att det behövs mer.

  513. Föräldrars förmåga och mående...
    De påverkas oerhört mycket.

  514. De har ofta haft problematiken under
    åratal och är trötta och slitna.

  515. Inte heller alltid så hoppfulla.

  516. Vi behöver titta på hur de mår
    och hur vi kan lägga upp en insats-

  517. -som gör att de kan delta och lyckas.

  518. Hur kan vi stötta?

  519. Det är lätt att göra planer
    och en handlingsplan-

  520. -för vad man förväntas göra
    när man kommer hem.

  521. Det är en annan femma att göra det,
    och vi kan hjälpa dem väldigt mycket.

  522. Att kunna planera och rigga.
    Att ibland kunna vara hemma.

  523. Att hjälpa dem med genomförandet.

  524. Det här är en viktig aspekt, för
    utan föräldrarna står vi oss slätt.

  525. Vi fixar att en ungdom säger: "Skolan
    är inget för mig. Jag har gett upp."

  526. Det kan vi jobba på, men inte om vi
    har en förälder som inte tror på det.

  527. Vi behöver få föräldrarna delaktiga.

  528. Jag tror att en sådan här
    kartläggning och att kunna visa att-

  529. -"Så här hänger problematiken ihop,
    och det här behöver ni göra"-

  530. -borgar för att man också sen
    faktiskt genomför.

  531. Peter pratade om skärmtid i går.

  532. Är det inte datorernas fel?
    Är de inte beroende?

  533. De flesta säger: "Den enda gången
    jag slipper de jobbiga tankarna"-

  534. -"och känslan att allt är hopplöst
    är när jag sitter framför datorn."

  535. Det är en copingstrategi -
    ett sätt att slippa-

  536. -det här otroligt jobbiga
    som bara snurrar i huvudet annars.

  537. Kan vi hjälpa dem tillbaka till
    skolan och en mer fungerande vardag-

  538. -så kan de ganska lätt
    släppa sina datorer.

  539. Det blir en ganska komplex,
    sammansatt orsaksbild.

  540. Det borgar för att åtgärderna behöver
    vara komplexa och sammansatta.

  541. Man får fundera,
    utifrån sammanhang och verksamhet.

  542. "Vilka delar kan jag göra? Kan jag
    göra allt eller behöver jag hjälp?"

  543. När kartläggningen är klar mynnar det
    för oss ut i ett skriftligt dokument.

  544. Det är att föredra, bortsett från
    med den här minuten i korridoren.

  545. Man sammanställer ordentligt, så
    att eleven, föräldrarna och övriga-

  546. -i lugn och ro
    kan titta igenom och tänka.

  547. "Stämmer det här?
    Känner jag igen mig i det?"

  548. Det beskriver hur vi har förstått
    svårigheterna att komma till skolan.

  549. "Det här tror vi gör att du inte
    kommer i väg eller stannar hemma."

  550. Vi presenterar
    ett förslag till åtgärd.

  551. "Det här kan vi göra för att
    hjälpa dig att öka din skolnärvaro."

  552. Sen lämnar man en fråga
    till familjen.

  553. "Vad tror du om det här?
    Vill du prova?"

  554. Efter en kartläggning... Vi utför
    inte mirakel, så efter fyra veckor...

  555. Det kanske inte är så lång tid
    om en elev har varit hemma i ett år.

  556. Det är långt ifrån säkert
    att ungdomen säger: "Perfekt!"

  557. "Ni har förstått mig precis.
    Självklart vill jag göra det här."

  558. Det är inte så troligt. I bästa fall
    har vi någon som hummar och nickar.

  559. Det viktiga är att föräldrarna känner
    att de tror på det här.

  560. "Vi är beredda att jobba
    för att kunna genomföra det här."

  561. Vi kommer att få jobba längre med
    och fortsätta träffa ungdomen-

  562. -och försöka få ungdomen att känna:
    "Jag törs ta de här jobbiga stegen."

  563. Åtminstone föräldrarna måste vara med
    på att våga gå vidare med det.

  564. Att kartlägga så här låter
    som att vi kammar in lite hårdfakta.

  565. Hur hänger det ihop? Vad har gjorts?
    Vi begär in journaler, om det finns.

  566. Ett sätt är
    att titta rent faktamässigt-

  567. -men det viktiga är att det blir
    relationellt och alliansskapande.

  568. David pratade om vikten av att ha
    en bra relation med sin terapeut.

  569. Vårt skarpaste verktyg i att bygga
    relation och allians är att lyssna.

  570. Att förmedla att man träffat andra,
    som kommit tillbaka till skolan.

  571. Att det har gått att vända den här
    till synes jättestora skutan.

  572. "Det går att få hjälp."

  573. Titta på vad man har gjort
    och på problematiken-

  574. -men det viktiga är
    den relationella delen.

  575. Att man visar intresse för eleven,
    som vi ska jobba med under lång tid.

  576. Vi ska prata lite kring insats
    och återgång till skolan.

  577. För vår del pratar vi behandling.

  578. Många här kommer från sammanhang där
    man mer tänker "åtgärd" och "insats".

  579. Ni får plocka russinen ur kakan
    och fundera på vad ni kan göra.

  580. "Vad kan jag göra
    inom min verksamhet?"

  581. "Hur ser det ut med mina
    samverkanspartner? Vad kan de göra?"

  582. Tillsammans kan ni fundera på
    om vissa saker försvinner.

  583. "Om inte du eller du gör det -
    vem ska göra det?"

  584. Hur ser man till att allt som eleven
    eller systemet behöver tillgodoses?

  585. Kartläggningen kommer att visa saker
    utifrån de behov vi tänker finns-

  586. -och vi måste möta upp dem.

  587. Vi kan inte säga:
    "Det här är inte mitt bord."

  588. Ska vi vara krassa så är en av
    de mest kostnadseffektiva åtgärderna-

  589. -för att få elever att komma till
    skolan trots ganska hög frånvaro-

  590. -att köpa en gammal folkabuss
    och åka hem och hämta dem.

  591. Det har gjorts på några ställen,
    av de här eldsjälarna.

  592. Det funkar väldigt bra.

  593. Det är effektivt,
    men de flesta säger:

  594. "Det är inte min uppgift. Det
    är föräldrarnas eller dens ansvar."

  595. Man får fundera på hur man löser
    det som inte är någons ansvar.

  596. Insatsen behöver omfatta elev,
    föräldrar och skola.

  597. Med långvarig, komplex problematik
    måste den vara intensiv och flexibel.

  598. Har man förmånen att jobba med
    en begynnande problematisk frånvaro-

  599. -som inte nått nivå 3,
    som David pratade om-

  600. -kan den vara mindre intensiv
    och flexibel.

  601. Men alla hembesök vi gör
    går inte som planerat.

  602. Ganska ofta möts vi av en
    stängd dörr, och då kan vi inte säga:

  603. "Det blev för svårt i dag.
    Vi ses om två veckor."

  604. Det blir för långa glapp.
    Vi måste säga:

  605. "Det blev för svårt i dag."

  606. "Jag kommer igen i morgon,
    och då vill jag ställa tre frågor."

  607. "Jag skriver dem på en lapp,
    så kan du läsa om du vill."

  608. Där behövs flexibiliteten.

  609. David nämnde
    gradvis närmande av skolan.

  610. Hur kan vi jobba med det-

  611. -och vad är ett gradvist närmande
    för varje elev vi möter?

  612. Med en kille var det första steget
    att åka till skolan och titta på den.

  613. Han satt nedhasad i baksätet
    med huvan uppe.

  614. Jag tänkte:
    "Han ser inte ens skolan."

  615. Jag fick instruera:
    "Lyft lite på huvan så att du ser."

  616. Efter många om och men
    gjorde han det.

  617. Jag tänkte att nästa steg
    borde vara att åka till skolan-

  618. -utan huvjacka
    så att han såg lite mer.

  619. "Vad tänker du om det?"

  620. "Nej, det är alldeles för lätt.
    Jag vill vara med på rast."

  621. Hade jag inte frågat
    vad han tänkte att nästa steg var-

  622. -hade jag kört det här
    att åka utan huvjacka.

  623. Han hade nog tyckt
    att det var löjligt.

  624. Det hade inte känts relevant.

  625. Man måste göra det
    till en gemensam planering-

  626. -men inte förvänta sig att de kan
    säga hur behandlingen ska läggas upp.

  627. "Så här tänker jag utifrån
    min erfarenhet. Passar det dig?"

  628. "Har du något annat förslag
    som skulle funka bättre?"

  629. Att göra det gemensamma jobbet.

  630. Har de färdigheterna som behövs?

  631. Vi pratade om överskott
    och underskott.

  632. Varför förekommer underskotten?

  633. Har eleverna
    de färdigheter som behövs?

  634. Förekommer underskotten för att man
    t.ex. är rädd för att åka kommunalt?

  635. Behöver vi träna
    eller lära in färdigheter-

  636. -eller handlar det om att bemästra
    en rädsla och anpassa ett sammanhang?

  637. Vad behöver skolan göra för att
    möta de behov som eleverna har?

  638. Mycket handlar om tydlighet
    och förutsägbarhet.

  639. "Vem ska jag möta? Vad kommer hända?
    Var ska jag sitta? Hur länge?"

  640. "Vad händer sen?
    Vad gör jag nästa gång?"

  641. Det som de flesta sitter med som
    det allra största berget är det här:

  642. "Vad säger jag till klassen?
    Hur förklarar jag att jag var borta?"

  643. "Jättefråga. Har du något förslag?"
    "Ingen aning."

  644. I värsta fall dribblar de in sig
    i någon historia om en långresa.

  645. Man känner att det kommer spricka.

  646. Vi behöver hjälpa dem
    med en förklaring.

  647. "Kan du säga att du var skoltrött
    men ska kämpa dig tillbaka?"

  648. "Det låter okej."
    "Bra."

  649. "Ska klassen veta att du är på väg
    tillbaka och har varit skoltrött?"

  650. "Känns det okej?"
    "Nej."

  651. "De ska veta att jag kommer, men jag
    vill säga det där med skoltrött."

  652. "Bra. Då har vi riggat det."

  653. Planerandet är rigoröst.

  654. Inte bara "Hur ser stegen ut?",
    utan "Hur ser staketen ut runt?"

  655. Vad behöver skolan för hjälp?
    Skolan får ett jättestort ansvar.

  656. Skolan har eleverna inskrivna.
    Det handlar ofta om grundskoleelever.

  657. BUP och socialtjänsten provar, men
    eleverna kommer inte till insatserna.

  658. Kvar finns skolan, med sin skolplikt.

  659. Skolrätt.

  660. Vad behöver skolans personal
    hjälp med?

  661. De är fenomenalt duktiga
    på att lägga upp kurser-

  662. -för någon som varit borta
    men har god inlärningsförmåga.

  663. De är oftast begåvade och klarar sig
    bra i de olika ämnena - som engelska.

  664. Har man gejmat med andra från andra
    världsdelar är man briljant på det.

  665. Men bemötandet - hur gör man för att
    en elev inte ska passera tröskeln-

  666. -och mötas av något som
    gör att eleven går hem igen?

  667. Här behöver vi hjälpa varandra.

  668. "Så här har eleven sagt.
    Det här tror jag är bra."

  669. "Vad tänker du?
    Vad har du för erfarenheter?"

  670. Ett jättestort samarbetsprojekt.

  671. Det skapar en helhet
    mellan skola och behandling.

  672. Det blir gemensamt.
    Vi täcker glappet-

  673. -mellan hemmet,
    där elev och föräldrar finns-

  674. -och skolan, som kan vara extremt bra
    anpassad men är rätt begränsad.

  675. Det blir ett jätteglapp.

  676. Vi behöver skapa en helhet.

  677. Ibland fastnar vi i: "Vi kan inte
    samverka - det är olika sekretesser."

  678. Det kan det vara,
    men det är bara att be om medgivande-

  679. -att bryta sekretess
    kring relevanta frågor.

  680. De allra flesta föräldrar blir glada.

  681. "Ni får väldigt gärna prata med
    varandra kring mitt barns skolgång."

  682. Jag har aldrig stött på någon
    som nekat det.

  683. Bland materialet
    finns det samtyckesformulär.

  684. Det som är av relevans för barnets
    skolgång är det vi ska prata om.

  685. Vi ska inte sitta och skvallra
    om annat.

  686. Oavsett om man skrivit på ett papper-

  687. -har man alltid ansvar för att bara
    ta upp sådant som är relevant.

  688. Man får fundera på hur det
    är relevant och vad man bör berätta.

  689. När vi är inne i behandlingsfas...

  690. Vi kartlägger först.
    Det är en separat del.

  691. Vi kartlägger först
    och ger förslag på åtgärd.

  692. Sen börjar vi göra åtgärder, men
    vi har en fortlöpande kartläggning.

  693. När vi testar saker
    kommer ny information fram.

  694. Det kommer visa sig om våra hypoteser
    stämmer eller inte.

  695. Det är fortlöpande kartläggning,
    och vi måste ta in ny information-

  696. -inför nya utmaningar
    och situationer.

  697. Lite mer konkret
    så jobbar vi med att göra hembesök.

  698. Det är nödvändigt.

  699. Ungdomen kommer inte att möta oss
    om man har en omfattande frånvaro.

  700. Målet är att ses utanför hemmet
    och så småningom i skolmiljön.

  701. Det handlar om att bygga relation
    och allians i lika stor utsträckning-

  702. -och fortsätta
    även i förändringsfasen.

  703. Att inte tro att vi har en jättebra
    allians som håller för all framtid.

  704. Det är nu den utmanas.

  705. Nu när vi genomför tuffa saker
    gäller det att bibehålla den.

  706. Vi jobbar med psykoedukation, eller
    utbildning om svårigheter och ångest.

  707. "Hur blir ångest
    svårt för dig att hantera?"

  708. "På vilket sätt hjälper de här
    sakerna dig att få mindre ångest?"

  709. "Hur hjälper det här dig
    att bli mindre orolig?"

  710. Om det är ångest vi arbetar med.

  711. Vi jobbar med vardagliga funktioner.
    Ofta börjar vi med att få till-

  712. -saker som är förutsättningar
    för att på sikt återgå till skolan.

  713. Att kliva upp på morgonen, klä på sig
    och duscha.

  714. Kanske komma i gång med lite rutiner,
    som resten av familjen har.

  715. Förtydliga syftet med övningarna.

  716. "Varför ska jag
    gå ut till brevlådan varje morgon?"

  717. "Jag ska gå ut till brevlådan
    och gå in igen."

  718. "Du ska börja aktivera dig och
    kliva över tröskeln och komma ut."

  719. "Det är ett första steg
    för att sen gå till bussen."

  720. "Vid brevlådan kan det dyka upp någon
    som känns besvärlig att möta."

  721. "Nu kanske det är vad du klarar av."

  722. "Det är för stort att komma till
    skolan och möta alla människor där"-

  723. -"men vid brevlådan har vi pratat
    om vad du kan säga och göra"-

  724. -"och hur du ska förklara att du inte
    är i skolan klockan tio en måndag."

  725. Omsätt kunskapen i övningar
    i riktning mot skolan.

  726. Vi har hela tiden skolfokus
    i de insatser vi gör.

  727. Det räcker inte att ha täta besök.

  728. Att träffa eleven hemma eller i
    skolan en eller två gånger i veckan.

  729. Vi behöver ha tät kontakt mellan
    besöken för att kunna följa upp.

  730. "Hur blev det i dag?
    Undrar du något inför i morgon?"

  731. "Ska vi meddela skolan något?"

  732. Kolla av gentemot skolan
    om planeringen behöver ändras.

  733. "Är hans klasslärare sjuk
    så att det blir en vikarie?"

  734. "Då ska vi förmedla det till eleven."

  735. En fråga? Självklart.

  736. Det kanske är en korkad fråga.
    Hela grejen låter ju helt magisk-

  737. -men det bygger på att
    man kanske har ett behandlingsteam.

  738. Jag kliar mig i huvudet och undrar:
    Hur sjutton ska jag fixa det här?

  739. Vem ska göra vad och hur ska vi göra?

  740. -Ja.
    -Jag känner bara:

  741. "Ja, absolut, men hur
    ska det vara praktiskt genomförbart"-

  742. -"om det inte finns någon
    ledig socialtjänst eller kurator?"

  743. Jag sammanfattar,
    om någon inte hörde.

  744. Du säger att det låter
    som en bra insats och helt magiskt-

  745. -men kontentan är: Hur gör man om man
    inte kan erbjuda en intensiv insats-

  746. -och inte har ett paket med
    behandlare som kan jobba intensivt?

  747. Hur gör man som skola om man har
    en elev med omfattande svårigheter?

  748. Man kanske ska göra de delar man kan,
    men en elev med stora svårigheter-

  749. -förutsätter att andra instanser
    också gör delar.

  750. Man behöver hitta en samverkan och
    former för att fånga upp de elever-

  751. -som har mer behov än vad man
    från skolans håll kan tillgodose.

  752. Man kan fundera på
    om det finns något man kan göra.

  753. "Vi behöver få till ett samtal
    med eleven och fånga upp."

  754. "Eleven har kanske haft hög frånvaro
    under några veckors tid."

  755. "Finns det något vi kan göra?
    Vi behöver ge eleven information."

  756. "Eleven kommer inte till skolan.
    Kan vi nå eleven på ett annat sätt?"

  757. Boka ett möte eller träffa eleven
    någon annanstans eller rentav hemma.

  758. Man får inte landa i: "Vi från skolan
    träffar bara elever på skolan."

  759. Kan vi spara... Tiden springer på.

  760. Det är jätterelevanta frågor,
    men vi pratar klart om det vi har.

  761. Sen tar vi ett par minuter på slutet,
    eller så följer vi upp i pausen.

  762. Man kan sätta ihop ett eget dokument
    för att få information från eleven-

  763. -om vad som behövs
    när det är dags att vara i skolan.

  764. "Skriftlig och muntlig information.
    Ja, nej, kanske."

  765. "All undervisning på samma plats."

  766. Här kan man ju verkligen...
    Det kan verka som en önskelista.

  767. "Det här skulle vi kunna erbjuda"-

  768. -"men det är ingen idé att kryssa i
    'all undervisning på samma plats'."

  769. "Det kan vi inte erbjuda."

  770. Här kan man skapa en egen lista
    utifrån skolans förutsättningar.

  771. Vad kan eleven få skatta
    ja, nej eller kanske till?

  772. Så att man inte säger: "Vi kan tyvärr
    inte göra punkterna du kryssade."

  773. Det blir inte så schyst,
    så formulera sådana här dokument.

  774. Det gör
    att man känner sig lyssnad på.

  775. Att kunna använda skolan
    för att öva på färdigheter.

  776. Vi pratar om elever med problem inom
    autismspektra som har svårt att...

  777. "När jag tränade med Ia på att räcka
    upp handen och gå över tröskeln..."

  778. "Det är inte samma sak
    när det är i skolan."

  779. Jag är chanslös om vår arbetsplats
    är den enda träningsarenan.

  780. Jag måste jobba i hemmet,
    där problemen uppstår-

  781. -i riktning mot skolan
    och i ett skolsammanhang.

  782. Det är en fördel
    att vara i ett skolsammanhang-

  783. -för att få det täta arbetet
    med pedagogerna.

  784. Vi jobbar oftast tajt med mentor
    - ibland kurator också.

  785. Är man mentor så gissar jag att
    man inte är mentor för bara en elev.

  786. Hur får mentor förutsättningar för
    att lägga en extra kvart på eleven?

  787. Man behöver nog se att om vi faktiskt
    investerar tid i de här eleverna nu-

  788. -så lönar det sig på sikt.

  789. Kan vi lägga ner tid på att förbereda
    så ökar vi chansen att det funkar.

  790. Att hitta helheten och samarbetet
    är väldigt roligt.

  791. Jag möts alltid av extremt engagerade
    pedagoger och skolor.

  792. Man vill ha eleverna där
    och har slitit för att få dem dit.

  793. Man har inte lyckats, men chansen
    blir större nu när vi samarbetar.

  794. Vilka anpassningar
    behöver skolan göra-

  795. -för att eleven ska ha en möjlighet
    att komma dit?

  796. Det här har vi varit inne på.
    Vi har pratat om elevfokuset.

  797. Er vänstra kolumn.

  798. Det görs en hel del insatser
    med föräldrar och skola-

  799. -och sen övergripande insatser.

  800. Att titta på att samordning
    med andra aktörer också tas hand om.

  801. De som är inblandade
    i ett dagligt arbete-

  802. -är ju eleven, föräldrarna
    och skolpersonalen.

  803. De jobbar varje dag kring eleven.

  804. Det kan finnas barnpsykiatri
    och andra aktörer-

  805. -som kan behöva uppdateras
    varje eller varannan vecka.

  806. Inte i det dagliga arbetet.

  807. Man behöver utvärdera,
    oavsett insatsen.

  808. "Vad gör vi? När ska vi utvärdera
    och då ta ställning till"-

  809. -"om vi ska fortsätta på samma sätt?"

  810. Man sätter lätt in åtgärder
    utan att tänka framåt.

  811. En rektor jag träffade hade lösningen
    att ta bort slöjden för vissa elever.

  812. "Hur länge gör ni det?"
    "Det är lite olika."

  813. "Vad gör ni under tiden?"
    "Eleven är inte på slöjden."

  814. Hon insåg
    att det blev konstgjord andning.

  815. När slöjden ska tillbaka
    har man varken anpassat slöjdsalen-

  816. -eller försett eleven
    med mer slöjdfärdigheter.

  817. Fundera alltid på:
    "Vad gör vi nu? Vad kommer sen?"

  818. "Hur håller det över tid?"

  819. Vi gör en intensiv insats.

  820. Faran med att vara för intensiv
    är att det kraschar när vi avslutar.

  821. Vi behöver tänka långsiktigt.
    "Det här ska bli hållbart över tid."

  822. Ia ske ge er 45 sekunder guldnycklar.

  823. -Säger jag, som är tidspolis.
    -Tydlig instruktion.

  824. Vad bör man göra?
    Arbeta strukturerat och målinriktat.

  825. Kartlägg.
    Ni är nog med på att det är viktigt.

  826. Möt ungdomen där ungdomen är.

  827. Många insatser stupar på
    att man inte når ungdomarna.

  828. Samarbeta. Vi tenderar
    att organisera oss i stuprör.

  829. "Här är min ränna, där är din."

  830. Det blir ett jäkla skrammel
    när de ska samarbeta.

  831. Jag vill ha en tunna i stället.
    Samverka på riktigt.

  832. Utvärdera och lär av andra.
    Utnyttja kompetens.

  833. Det går så mycket tid åt att fundera
    på vad som är ett bra arbetssätt.

  834. Lär av varandra och sno friskt.
    Låna kunskap.

  835. "Hur kan vi göra?
    Vad passar vår verksamhet?"

  836. Det var mina tankar, men tillbaka
    till Skolinspektionens rapporter.

  837. Ungdomarnas röster blir inte hörda-

  838. -så vi ska återvända till tjejen
    och höra vad som var hjälpsamt.

  839. Hela tiden jag inte gick till skolan
    fick jag höra samma sak.

  840. Det var synd om mig
    och mina föräldrar.

  841. Jag fick ingen utbildning
    och skulle inte komma någonstans.

  842. Mina föräldrar hade ett hopplöst barn
    som inte skulle bli något.

  843. Jag var trött på alla dömande åsikter
    - både verbala och icke-verbala.

  844. Det var allt från förolämpningar
    till nedlåtande ansiktsuttryck-

  845. -ett falskt leende
    och en klapp på axeln.

  846. Jag ville bara stanna hemma ännu mer.

  847. Att få prata med folk
    som genuint ville lyssna-

  848. -och som jag visste inte skulle
    döma mig, hjälpte mest av allt.

  849. Att få vara med någon som vill lyssna
    och inte dömer var det som hjälpte.

  850. Inte vårt magiska program,
    utan väldigt mänskliga komponenter.

  851. Det kan vi alla ta med oss och sprida
    till våra kollegor som inte är här.

  852. Klara.

  853. Textning: Per Lundgren
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Kartläggning och behandling

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Anledningarna till att vissa unga vägrar gå i skolan kan skilja sig mycket från en elev till en annan. Det är därför extra viktigt att lägga tid och resurser på att kartlägga varje persons individuella förutsättningar innan man inleder en behandling, säger Ia Sundberg-Lax och Robert Palmér från Magelungens program för hemmasittare. Inspelat den 12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Ämnen:
Pedagogiska frågor
Ämnesord:
Elever som avbryter studierna, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Skolk, Skolsociala åtgärder, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Vad är problematisk skolfrånvaro?

Psykologen Peter Friberg berättar om några av anledningarna till att vissa barn inte vill gå till skolan och hur det påverkar barnet, familjen, skolan och samhället. Inspelat den 11 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Forskning och behandling för hemmasittare

Psykologen David Heyne har forskat på temat hemmasittande och vilka mekanismer som ligger bakom. Här berättar han om de senaste rönen. Inspelat den 11 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Skolfaktorer bakom hemmasittande

Trude Havik, doktor i specialpedagogik, berättar om vilka skolfaktorer som kan göra det svårt för vissa elever att gå till skolan. Inspelat den 11 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Datorspel - beroende eller intresse

Psykologen Peter Friberg berättar om hur datorspel kan bidra till och förvärra hemmasittande och hur man som förälder, lärare och behandlare kan jobba med problemen. Inspelat den 11 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Frågor och svar om hemmasittande

Forskaren David Heyne, experten Ia Sundberg-Lax och Ann Lindström Gottfridsson, chef Ledviks resursenhet, Lidingö stad, svarar på frågor om hemmasittande och problematisk skolfrånvaro. Inspelat den 11 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Att möta barn med neuropsykologiska diagnoser

För barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan det som för många är enkla vardagssituationer inom skolmiljön verka främmande och svåra. Här berättar psykologen Malin Khoso om hur man som lärare kan möta personer med NPF-diagnoser och hur skolmiljön kan anpassas. Inspelat den 12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Mobilisera alla krafter kring eleven

Socionomen Erik Koskinen berättar om vikten av att bygga ett stödnätverk runt eleven och familjen för att öka möjligheterna att lyckas återvända till skolan efter en längre tids frånvaro. Inspelat den 12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Kartläggning och behandling

Anledningarna till att vissa unga vägrar gå i skolan kan skilja sig mycket från en elev till en annan. Det är därför extra viktigt att lägga tid och resurser på att kartlägga varje persons individuella förutsättningar innan man inleder en behandling, säger Ia Sundberg-Lax och Robert Palmér från Magelungens program för hemmasittare. Inspelat den 12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Råd och rön om problematisk skolfrånvaro och hemmasittare

Två föräldrars erfarenheter

Här berättar föräldrarna Maria och Christian Persman om vad som hände när deras son en dag slutade gå till skolan. De delar med sig av tankar och erfarenheter om den hjälp de fick. Inspelat den 12 oktober 2018 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Akademi Magelungen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lärlabbet

Digitalisering och demokrati

Tema: medie- och informationskunnighet. Vad innebär en digitaliserad skola i praktiken? Vad måste lärarna kunna och vilka möjligheter finns? Läraren Ylva Pettersson har varit drivande i Katedralskolan i Skaras digitalisering. Hon anser att det viktigaste är att man som lärare vågar släppa taget och lär sig att knyta färdighet till rätt digitalt verktyg. Idag kan Ylva konstatera att hennes elevers klassrum har utvidgats. Ett exempel på detta är att återkopplingen kan komma från människor de inte känner.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Didaktorn

Hela skolans angelägenhet

Professor Nihad Bunar, som är knuten till barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet, har länge forskat kring nyanländas skolgång. Enligt honom är nyckeln till en fungerande skolgång och integration att nyanlända börjar ses som en angelägenhet för hela skolan och att rektorer slutar bolla över ansvaret för dem till andra. När det äntligen finns nya riktlinjer och råd, färskt kartläggningsmaterial och tydliga policypaket så är det också dags att också börja ta tag i situationen, menar Nihad Bunar.

Fråga oss