Så det finns ju många skäl-

-att främja fäders möjligheter att
vara aktiva, engagerade föräldrar.

Och att hjälpa till
när nåt hindrar det.

Jag heter Pamela Massoudi och jobbar
på en späd- och småbarnsenhet-

-på BUP i Växjö.
Jag har en rolig tjänst-

-där jag får ägna mig
åt kliniskt arbete på BUP-

-och en del av tiden
är jag på regionens FOU-enhet-

-där jag ägnar mig åt forskning,
utvecklingsarbete och handledning.

När jag började forska om pappor
jobbade jag inom barnhälsovården.

Jag var där med om att implementera-

-screening av postpartumdepression
för mammor.

Det var så jag kom in på pappor.
Efter ett tag blev det så konstigt-

-att vi bara intresserade oss
för mammors psykiska hälsa.

I dag ska jag prata dels om det
jag undersökte i min avhandling-

-om depression och psykisk hälsa
hos nyblivna pappor.

Om hur screeningmetoden för mammor
funkade för pappor.

Lite om hur de uttrycker
sitt hjälpsökandebehov-

-eller behov av stöd
och vem de skulle söka sig till.

Och lite uppdatering av vad
som har hänt i fältet sen dess.

Det är inte min forskning,
men det är flera-

-som har visat
varför pappor är viktiga.

Egentligen känns det konstigt att man
ens ska behöva säga nåt om det.

Och jag tänker att vi i Sverige
inte har så svårt att förstå-

-att pappor är viktiga,
precis som mammor.

Men när man föreläser i andra länder
hamnar man ibland i det-

-att man behöver motivera det här.

I ett internationellt perspektiv
är vi väldigt exotiska.

När jag har berättat om
hur vår föräldraledighet ser ut-

-sa nån: "Men varför det?"

Alltså som att...
Det är bra att påminna sig om det.

Det vi tar för givet
är inte självklart överallt.

Men det finns i alla fall studier
som visar att det spelar roll-

-om pappan engagerar sig i barnen.

Jag kan bara kort referera
till en fin systematisk överskikt-

-där Anna Sakardi
har samlat olika studier-

-och det påverkar,
när man tittar på beteendeproblem.

Pojkar får mindre beteendeproblem
om man har en engagerad pappa.

Man ser färre psykologiska problem
hos döttrar när de blir äldre.

Det finns samband
med bättre kognitiv utveckling-

-och på längre sikt påverkar det
ekonomin och mindre brottslighet.

Det finns nyare studier
där man tittar mer på samspelet-

-mellan pappor och små barn.

Där kan man se att när pappan
är känslomässigt otillgänglig-

-eller oengagerad och följer det...

Om det är så när barnet är tre
månader kan man redan vid ett år se-

-att de barnen
har ett mer utagerande beteende.

Forskarna leds av Paul Ramchandani
som var i Malmö förra veckan.

Många av studierna jag berättar om
just nu är inom samma forskargrupp.

Det tittar både
på stor befolkningsnivå-

-på psykisk hälsa hos pappor,
men också på samspel.

Om man är känslomässigt otillgänglig
under samspelsobservationerna-

-och har en depressiv framtoning
när man kodar det på filmerna-

-har det samband med sämre kognitiv
utveckling hos barnet i tvåårsåldern.

När pappan är deprimerad
är han inte lika aktivt engagerad-

-är mindre lekfull
och färre smekningar.

Och det skulle man nog också se
hos en kvinna som är deprimerad.

Att det blir mer på det viset.

Och när man tittar på hur det ser ut
när barnet är två år-

-om pappan är lyhörd, stödjande
och erbjuder stimulans-

-finns det samband
med bättre kognitiv utveckling.

Här finns en rad studier
som visar liknande resultat.

Så det finns ju många skäl-

-att främja fäders möjligheter att
vara aktiva, engagerade föräldrar.

Och att hjälpa till när nåt hindrar
det, t.ex. att de inte mår bra.

När man tittar på depressionstecken
hos pappor tidigt-

-och vad det kan få för konsekvenser
kan man gå till tidigare studier-

-innan samspelsobeservationerna
jag berättade om nu.

Och den här som kom 2005
blev väldigt uppmärksammad.

Det var en av de största
och första studierna-

-som visade tydligt att
depressionssymtom hos pappa-

-vid tre månader hade samband
med beteendeproblem-

-vid tre och sju års ålder.
Och att de hade...

Och en studie från Australien visade-

-att barnet fick mer emotionella
svårigheter. Och det här...

Ramchandanis studier är från England.

De hade inte vår föräldraledighet-

-och det var mer traditionellt
än i Sverige-

-med fördelning av omvårdnad.

Ändå kunde man se den här påverkan
på barnen.

Det gjorde att intresset ökade
för att titta mer på det här.

Man ser också att barnen
får mer problem med kamratrelationer-

Och liknande effekter ser man-

-i studier där man har följt barn
med deprimerade mammor.

Det är på ett liknande sätt.

Men det blev större förvåning
när man såg det hos papporna.

Och hälsoekonomiska studier visar-

-att pappadepression
kostar mer för samhället.

Det är större risk
för negativa effekter-

-när man har återkommande
eller ihållande depressiva symtom.

Depressiva symtom,
för man har sällan gjort-

-en diagnostisk intervju, utan fått
hög poäng på en självskattningsskala.

Och pojkar lider något större risk.

Det här liknar också det man finner
när mamman är deprimerad.

Sen de här studierna... 2015, tio år
efter den första studien-

-av Ramchandani, så har man försök
göra mer noggranna analyser-

-för att se vad det här beror på.

Vad är det i pappas depression-

-som gör att man hittar
de här effekterna på barnen?

När de tittar ordentligt
på medierande faktorer-

-så är vad de hittar i England-

-är att mycket av det förklaras
av konflikter i parrelationen-

-och mammans depression.

När de gör samma analyser av hur
mammas depression påverkar barnet-

-menar de att det påverkar mer
via direkt samspel och omvårdnad.

Det är på ett sätt inte så konstigt-

-om man tänker
att vi tittar på familjer-

-där nån är deprimerad
så tidigt som vid tre månader.

Då är det ju inte så många pappor
som är hemma och vårdar barnet.

Det här är en svår bild att se,
men om ni hittar de gröna pilarna...

Det här är från deras artikel.

Så ser man under A där... Oj, nej.

Nej. Under A är det en grön ruta.
"Pappadepression".

Och så ser man den gula pilen till
skalan som mäter beteendeproblem.

Det är det som blir kvar
av en effekt-

-när man har räknat bort det som
förklaras av parrelationsproblem-

-och mammans depression. Det är
en effektstorlek på 0,06 ungefär.

Den nedre är mammans depression.
Då är effektstorleken 0,24.

Så det är rätt stor skillnad.

Men vi får också tänka
på den svenska kontexten.

Den studien är från England.

Vi har ju en helt annan
föräldraledighet, ett system...

Vi har kommit så långt
i vår jämställdhet-

-och delande av föräldraansvar.

Så även om det är mest mammor
som är hemma den första tiden-

-så är pappor i väldigt många
familjer väldigt engagerade-

-och delaktiga i omvårdnaden.

Så det är mycket möjligt att den här
kartan skulle se annorlunda ut här-

-med högre effektstorlek
även för pappor.

Det vet vi inte, men det är rimligt
att tänka att det kan vara så.

Jag ska säga nåt om studien
jag gjorde för några år sen.

Vi funderade på om vi
skulle göra likadant för pappor.

Ska de få ett samtal vid två månader
och fylla i EPDS-skalan på BVC-

-och få frågor om hur de mår?
Ska vi göra så?

Vi visste inte hur vanligt det var
att man inte mådde bra-

-och inte heller
hur skalan fungerade för pappor-

-om den skulle fungera på samma sätt
som för mammor.

Så vi bjöd in alla nyblivna föräldrar
på BVC att vara med i studien.

Alla som levde tillsammans i par.

De fyllde i olika formulär, bl.a.
Edinburgh Postnatal Depression Scale-

-vid tre månader, sex månader
och två år.

Efter tremånadersformuläret
gjorde vi telefonintervjuer.

Vi bor i ett glesbygdsområde,
så det var orimligt att samla alla-

-och live-intervjua,
så det blev per telefon.

Det fungerade ganska bra
eftersom många jobbade-

-och det inte var praktiskt för dem
att komma. Det här-

-tänkte jag var en bra modell.

Och så kunde vi jämföra
den diagnostiska intervjun-

-med hur de hade skattat sig själva
på skalan.

Sen lade vi till
lite frågeställningar-

-om vad deras depressionssymtom
hade samband med-

-och en del frågor för att se
om det också handlade om ångest.

Vi ställde också frågor
om hjälpsökande.

Vi hade med oss: "Hur ska vi
bäst uppmärksamma pappor på BVC?"

Vi såg att EPDS inte fungerade
på samma sätt som för kvinnor.

Hos män fångar det mer upp oro,
ångest, olycklighet-

-och generell psykisk ohälsa som vi
inte alltid kan säga är depression.

Skalan hade hög sensitivitet.

Den missade inte så många av dem
som hade en egentlig depression.

Den hade hög specificitet.

Om de var friska så kunde skalan
också säga att de var det.

Men ett lågt positivt
prediktivt värde.

Av alla som får höga poäng
är det få som har en depression.

Så det är bara en av fem, men för
kvinnor är det ungefär hälften.

Därför blir det extra viktigt
att säga att alla med höga poäng-

-är deprimerade.

Ungefär sex procent
fick högt på den här skalan-

-för depressionssymtom,
då det är en depressionsskala.

Men bara 1,3 procent
hade en egentlig depression.

Och för mammor var det det dubbla.

Så brukar det se ut i befolkningen i
stort, att dubbelt så många kvinnor-

-har depression jämfört med män.

I bara 1,5 procent hade både mamma
och pappa höga poäng.

För en eller båda var det 16 procent.

Så 16 procent av barnen
hade minst en förälder-

-med höga poäng på skalan.

Då kan man fråga sig:
Mår män sämre när de blir föräldrar?

Då måste man veta hur de mådde innan.

En australiensisk studie
har tittat på det.

Då kan de påstå att männen
inte mådde sämre-

-av att vänta barn eller att få barn.

Snarare något bättre.

Det här bör vi ha med oss
när vi jobbar med de här frågorna.

Att inte patologisera
föräldrablivande för nån förälder.

För många
är det den bästa tiden i livet.

Man känner sig stolt
och jättelycklig.

Många känner att de blir en riktig
familj. Man måste bära det med sig-

-och samtidigt uppmärksamma
de som har det kämpigt.

Och hela tiden komma ihåg
att vi jobbar med både och.

Det här blir särskilt viktigt när vi
jobbar med universella program.

Vi kan inte bara utgå från de
föräldrar som har det jättejobbigt-

-när vi går ut till hela befolkningen
och gör saker.

Det stämmer med det som kom fram-

-när jag frågade
hur länge de hade mått dåligt.

De flesta hade gjort det
ganska länge.

Det var inget som kom
när de fick barn.

För några få gjorde barnet
att det blev en extra belastning-

-i en redan belastad situation.
De blev tröttare-

-de kanske hade ett annat barn
som var sjukt.

Allt blev lite mer belastat.

Annars sa ingen pappa att han
mådde dåligt för att de fick barn-

-eller att det blev fel.

Tvärtom sa flera: "Det här
har ju inte med barnet att göra."

Vilka faktorer som har starka samband
med depressiva symtom...

Tidigare depression är ett av de
starkaste. Låg utbildning är en.

När man tänker på låg utbildning
så är det många-

-som inte ens har klarat gymnasiet
som har andra problem också.

Att ha upplevt
flera stressfyllda händelser.

Det kan vara att det är tufft
på jobbet eller ekonomiska problem.

Problem i parrelationen
eller mindre stöd av partnern.

De med stjärna på är de som också
kom fram i Malin Bergströms studie-

-av nyblivna pappor.
Där kom låg inkomst fram-

-som jag inte tittade på,
och yngre pappor.

Medan jag inte såg nån skillnad
kopplad till ålder.

I de nya riktlinjerna
från Socialstyrelsen-

-sägs att underlaget är otillräckligt
för att bedöma effekten av EPDS-

-hos partners
till nyförlösta kvinnor.

Men det bör uppmärksammas...

De nyförlösta personerna är kvinnor.

Men partners kan utveckla depression.

Det stämmer överens
med det vi har sett i studierna.

Och de pappor som ville ha hjälp var
de som hade en egentlig depression.

De som hade lättare besvär med
nedstämdhet eller ångest och oro-

-de var inte så intresserade.
Inte ens de med allvarligare ångest.

Det var nåt de alltid hade haft,
en del av deras personlighet.

Där skulle man behöva jobba
med motivation för att de ska inse-

-att det inte måste vara så.
Men det var inget de tänkte själva.

När de uppgav vilka de skulle
vända sig till om de inte mådde bra-

-så i första hand var det partnern.

Lika många nämnde proffshjälp,
även om det inte blev så-

-är jag erbjöd
de som inte mådde bra hjälp.

Två nämnde BVC,
det var inget självklart.

Ganska många vänder sig inte
till nån alls.

Och en av fyra med depressionssymtom-

-sa att de inte visste, eller att de
inte skulle vända sig till nån alls.

Tiden drar ihop sig.

Men om man tänker på det här med BVC-

-så är det viktigt för män att ha
en egen kontakt med BVC-sköterskan.

De behöver lära känna varandra
innan man pratar om hur man mår.

Det gör man inte med en främling.
Man behöver bygga in att prata-

-om man tänker att pappor ska
vända sig till BVC för råd och stöd-

-i föräldraskapet
eller få hjälp i vården.

Pappor tänker inte på
att de kan vända sig till BVC-

-om de har det besvärligt.
Det kommer inte naturligt.

Detta kan jag hoppa över.

Uppmärksamma tidigare psykisk hälsa.
Det är starka samband där.

Det är ett bra sätt att fånga dem
som är i risk-

-för att få bekymmer igen.

Och att aktivt bjuda in och få pappan
att känna sig välkommen.

Det är inte självklart när man jobbar
i början, men det är chansen-

-att han ska känna
att BVC är för honom.

Då kan man bygga en relation till
pappan så att om det blir besvärligt-

-är det naturligt för honom
att vända sig dit.

Ja. Tack så mycket.

Textning: Oskar Blomberg
www.btistudios.com