UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Om UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism
Föreläsningar och samtal från konferensen "Flickor och kvinnor med autism". Inspelat den 29-30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
Dela serien
Dela serien på FacebookDela serien på TwitterDela serien på PinterestDela serien via e-post Kopiera länken till serienTangentbordskontroller för spelaren
- ␣Mellanslag,
- ↵Retur:
- Spela / pausa programmet
- M
- Ljud på / av
- ↑Pil upp:
- Höj ljudvolymen
- ↓Pil ned:
- Sänk ljudvolymen
- →Pil höger:
- Hoppa framåt 5 sekunder
- ←Pil vänster:
- Hoppa bakåt 5 sekunder
- 0 - 9
- Hoppa direkt till 0% - 90% av programmets längd
- C
- Välj språk för undertextning
- F
- Visa spelaren i helskärmsläge
- Esc
- Avsluta helskärmsläge

Ju mer min omvärld växte-
-desto mer växte min känsla av att
inte förstå och inte bli förstådd.Ju mer den känslan växte,
desto mer krympte jag.Först måste jag bara säga
att det är mäktigt att få vara här--bland ganska kända människor.
Min syster sa: "Wow! Svenny Kopp
ska föreläsa!" Inte att jag ska det.Jag heter Anna PG.
Förr i tiden var det ganska populärt
att dela in barn i A- och B-barn.A-barn ansågs vara ett bra exemplar,
ett barn att vara stolt över.I dag gör vi inte det längre.
Det ska vi vara riktigt glada för.Men för ett par år sen var jag
övertygad om att jag var ett B-barn.Jag tyckte att
jag var besvärlig och besynnerlig.Jag var en bluff och en besvikelse.
För det var precis vad jag kände.I dag vet jag att jag är ett A-barn.
För det första heter jag Anna.
Jag kommer alltid att vara ett A.Jag är augusti-barn,
AIK-anhängare, ganska ambitiös--ganska akademiskt sinnad
och också av adlig avelse.Men sen har jag också autism, adhd-
-och en aningen atypisk anorexi.
Det absolut viktigaste A:et
i mitt A-märkta liv--är ändå min önskan om att få bli
accepterad precis som jag är.Det är mycket det jag strävar efter.
Och anledningen till
att jag kände mig som ett B-barn--var just min autism och adhd.
Eller snarare avsaknaden av dem, för
jag fick mina diagnoser sent i livet.Jag hann gå klart skolan innan
jag fick mina diagnoser fastställda.Känslan av att vara
så här besvärlig och besynnerlig--den är jättesvår. Och det är
jättesvårt att leva i en värld--där man inte blir förstådd
och inte förstår nånting--fast man bara försöker.
Förstår vi varann? Vi talar faktiskt
samma språk, men förstår inte varannFastän jag förklarar
så gott jag bara kanAntingen lyssnar ingen
eller tror jag hittar påVad är det då för mening
med att få andra att förstå?Varför ska jag göra
precis som andra villfast det ändå alltid känns
som om jag aldrig räcker tillIngen ser det kaos som råder inuti
Är det nåt man inte ser,
är det nåt man struntar iVad bra det skulle vara
om det syntes utanpåDå slipper jag förklara,
då skulle ni förståJag har världens bästa familj
som förstår mig.I början, när man är liten, behöver
man inte så mycket mer än sin familj.Men ju mer man växer,
desto mer växer omvärlden.Då räcker inte familjen till längre.
Ju mer min omvärld växte-
-desto mer växte min känsla av att
inte förstå och inte bli förstådd.Ju mer den känslan växte,
desto mer krympte jag.I min frustration att inte förstå
slutade jag att äta.Vad skulle jag göra?
Jag hade ingen annan kontroll.Till slut kom den där dagen...
Jag vägde 28 kilo.Jag var på sjukhuset. Mitt hjärta
höll på att sluta slå den dagen.Det sa de inte då, men jag var
bara några timmar från att dö.Mitt hjärta höll på att sluta slå.
Men varför skulle jag leva?Varför ska jag leva i en värld där
jag inte förstår eller blir förstådd?Jag sa: "Varför ska ni rädda mig?
Varför? Jag bryr mig inte."Det var vad min hjärna sa till mig.
Jag visste inte bättre.Då kände jag mig som att jag var där,
jag var en vit strumpa--som låg i en tvättmaskin
full med röda kläder.Ni vet hur det går
om man tvättar vitt med rött.Alla köper vita strumpor
för att de vill ha vita strumpor.Som en vit liten strumpa
i en klädhög med röttkänner jag mig udda
och ibland utstöttRiskerar att färgas, att helt byta om
bara för att vara precis som domMen jag vill att de röda ska se
att jag är vitAtt de ska se och känna
att jag också hör hitFör jag ser på världen
på mitt egna sättoch ingen ska säga
att det är fel eller rättFör hur ska mitt rätta jag
komma fram och ta formom det alltid ska styras
av det som är norm?Så låt mig få vara precis den jag är
Det är inte mycket,
men det är allt jag begärI dag slår mitt hjärta
starkare än någonsin.Det kämpar och slår
för att få mig att bli accepterad--och alla andra i min situation
att bli accepterade.Det slår som sagt starkare i dag,
men vägen dit har varit väldigt tuff.Och på grund av mina val i livet och
då mitt hjärta nästan slutade slå--blev jag skickad till en avdelning
för Sveriges sjukaste patienter.Nu, här i dag, kan jag säga
tack vare mina val i livet--så hamnade jag på en avdelning
där de började se vem jag var.För det var först där
jag fick mina diagnoser.Jag var där över ett år.
Efter nio månader satt jag där--hos läkaren som skulle berätta
vad det var för fel på mig.Jag var övertygad om
att det var fel på mig.Jag har hela livet känt "jag är inte
lämpad att leva". Så nåt fel är det.Efter den här utredningen fick jag
veta att mina besvär hade ett namn.Jag hade autism och adhd.
Man kan tycka vad man vill--om att du nästan måste dö för att få
den hjälp och det stöd du behöver.Jag kände mig som en flipperkula.
Bild var inte mitt bästa skolämne.Jag är den där lilla kulan som bara
flippades runt, lite hit och dit.Det enda som såg till att jag,
som är bollen, inte försvann--var min familj.
Men hur länge
orkar en familj slå bort kulan?Och hur länge
orkar jag bli runtflippad?Fram till idag har jag varit placerad
på elva olika ställen.När jag var
på det här anorexicentret--hade jag en kontaktperson.
Jag pratade inte med dem i början
för jag orkade inte prata.Det fanns inte energi
till att använda det talade ordet.Jag hade en jättebra kontaktperson
som tidigt insåg vem jag var.Hon hade själv en dotter med autism.
Hon uppmuntrade mig. När jag
inte pratade så skrev jag i stället.Hon uppmuntrade mig.
"Du måste ge ut en bok!"Jag sa: "Seriöst?
Vet du hur lång tid det tar?"Tiden gick. Jag flyttade till en nytt
ställe och fick en ny kontaktperson.Och... Robban är ashäftig.
Alldeles för tajta byxor.
Han är ascool.Han uppmuntrade mig "Du måste berätta
din historia". Jag: "Jag vill inte."Men till slut ville jag berätta.
Jag vill inte att fler som jag nästan
ska behöva dö för att få hjälp.Han sa: "Det är jätteviktigt att ha
en bok i ryggen när man föreläser."Jag tar saker ganska bildligt-
-så jag såg hur han kastade
en kaststjärna med en bok i ryggen.Men lydig som jag är
så har jag en bok i ryggen.Det är faktiskt min egen bok,
som jag faktiskt har gett ut.Och...
Den här boken är inte mina memoarer.
Man kan inte skriva en memoar innan
man fyllt trettio och har långt kvar.Jag tänkte: Jag skriver en trottoar.
Den här boken
är en bok om vad jag tror om livet--vad jag har trott om livet
och min tro på livet - en trottoar.Det var faktiskt
så jäkla häftigt att ge ut en bok--så jag har precis skrivit kontrakt
för min andra bok som kommer snart.Båda de här böckerna,
både den här och min kommande bok--ska belysa allt det fina med
att ha diagnoser, allt det positiva.Det jävligt ibland,
det ska man inte smyga med.Det är inte alltid en superkraft.
Men jag vill visa folk
att jag är så mycket mer än bara ord.Alla dess ord i denna tjocka bok
skiljer agnarna från vetet
och en vanlig från en tokDe klassar ett beteende
som oftast inte förståsSen matchas man med orden
som säger "du har en diagnos"Men alla dessa ord
och negativa adjektivska inte få styra
hur ni ser på mig och på mitt livFör om ni stannar upp
och verkligen tar er tidkommer ni lära känna
en alldeles egen individFör bortom all text
och innanför mitt skalfinns så mycket mer
än en diagnosmanualFör även om jag har adhd
och blivit klassad som autistkan jag ha många fördelar,
det behöver inte vara en bristJag kan klara mycket,
jag är inte helt invalidJag kommer bara behöva
er förståelse och tidJag är faktiskt väldigt mycket mer
än bara orden som diagnosboken säger.För de är ganska negativa.
Jag är så mycket mer.
Jag är en kompis. Jag är en dotter.Jag är en enäggstvilling.
Det är jag......till höger! Så är det.
Min andra halva sitter där.
Jag insåg i dag när vi kom
att vi såg lite för lika ut.Jag sa i början att jag är
ett A-barn. Det stämmer såklart.Men ni ska veta
att jag är ett helt alfabet.Om ni kan ert alfabet hänger ni med.
Jag heter Anna och är Bra som jag är
Jag är Chef i mitt liv,
en Dotter som hålls kärJag är Enäggstvilling,
vi är lika som bärJag är också Författare,
vilket ni kan höra härJag är Glasögonbärare
och Hungrig på livetGanska Intelligent
och att jag är Jennys syster är givetJag är Karlstad-född
och Lego-älskare av stora måttJag älskar Mönstrade strumpor
och Nojar för stort och småttJag är Ordkonstnär och Pärlplattenörd
Jag är Queen i mitt liv
och Rimmare för att bli hördNumera är jag Stockholmsbo
och TeateraktivJag är lite Underfundig och
Värmlänning i början av mitt livWordfeud är ett spel jag behöver
men X måste vi hoppa överJag är Youtube-junkie
med många kanaler att titta påEtt Z på kant är ett N
så jag är lite normbrytare ändåJag är ganska Åskrädd
höga ljud är inget att haMen jag vet att jag är Älskad
och det känns så himla braJag är full av Överraskningar,
så mycket ni inte vetJag är inte bara ett A,
jag är ett helt alfabetHur svårt livet än varit fram till
att jag faktiskt står här i dag...Från att inte vilja leva-
-till att vilja leva så mycket att
jag inte vet hur jag ska hinna allt.Det var tufft, men jag var tuffare.
Men kanske det viktigaste är att
min familj har varit väldigt tuff.De har kämpat för mig så mycket.
"Tough times don't last,
tough people do." Det lever vi efter.Min familj säger
"Man jäklas inte med en PG".Vare sig handläggare, sjukvård, stora
elektronikföretag eller livet i sig--jäklas med en PG. Det är vårt motto
som vi har fått kämpa för.När man har svårigheter
måste man kämpa så extremt mycket.Man måste hela tiden
försvara sin egen världsbild."Så är det inte i verkliga livet."
"Näha, så jag bor i Narnia?"Och... Den här resan
som jag har gjort fram till i dag--den vägen har varit ganska lång-
-ganska krokig,
vissa stunder ganska rak.Jag har mött massor av personer
på vägen. Vissa jag inte velat möta--vissa som jag är fruktansvärt glad
att jag har i mitt liv i dag.Det har varit ganska mycket hinder.
Jag måste kliva över saker
andra anser vara fullt rimligt--men som jag nästan snubblar över
för att folk knuffar mig över.Jag har trillat
så otroligt många gånger.Men jag har alltid rest mig upp igen.
Trillar jag åtta gånger reser jag mig
nio. Att ge upp är inget alternativ.Det har jag kämpat
oerhört mycket för.En sak ska man komma ihåg: Medan man
går på sin väg, alla går på sin väg--finns det ingen mening
att glida genom livet--när man kan samla material
till sina memoarer.I dag...
Det är skithäftigt att jag har med
min syster här. Jag brukar inte det.Hon har givetvis
gått med mig på vägen.Jag har min väg stakad framför mig
och jag vet att jag är på väg nu.Det blir inte alltid som
man tänkt sig eller ens som man villMan står mest och trampar
och livet tycks stå stillMen för varje steg och för varje kliv
kommer jag framåt
på vägen av mitt livJag stegar mot framtiden,
mot den jag ska bliJag ska inte gå tillbaka
Jag ska kämpa och vara friJag ska hitta min inre styrka
och finna min balansSe att allt det svåra
har blivit min chansJag vet vad jag vill
och jag vet vad jag kanJag gick en match mot livet
och det var jag som vannTextning: Maria Taubert
www.btistudios.com
Skapa klipp
Klippets starttid
Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Klippets sluttid
Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.Ett A-barns betraktelser
- Produktionsår:
- Längd:
- Tillgängligt till:
Förr i tiden delade man in barn i "A- och B-barn". Ordkonstnären och författaren Anna Planting-Gyllenbåga var under sin uppväxt var övertygad om att hon tillhörde gruppen "B-barn". Efter att ha fått sin autismdiagnos var det många pusselbitar som föll på plats. Med dikter och anekdoter berättar hon här om livet före och efter diagnosen. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Ämnen:
- Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Svenska > Uppläsningar och dramatiseringar
- Ämnesord:
- Autism, Autismspektrumstörningar, Dikter, Kvinnor, Litteraturvetenskap, Neuropsykiatriska diagnoser, Poesi, Psykiatri, Svenska kvinnliga poeter
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande
Alla program i UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Flickan ingen ser
Bloggaren och coachen Lotten Grape är mamma till två barn med särskilda behov. Här berättar hon om sina erfarenheter av utredningar och kamp för att hennes dotter skulle få rätt stöd. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Flickor med autism del 1
Flickor med autism är ofta mindre utåtagerande än pojkar och därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Flickor med autism del 2
Flickor med autism är vanligen mindre utåtagerande än pojkar och är därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Ett A-barns betraktelser
Förr i tiden delade man in barn i "A- och B-barn". Ordkonstnären och författaren Anna Planting-Gyllenbåga var under sin uppväxt var övertygad om att hon tillhörde gruppen "B-barn". Efter att ha fått sin autismdiagnos var det många pusselbitar som föll på plats. Med dikter och anekdoter berättar hon här om livet före och efter diagnosen. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Att ta på sig rätt glasögon
Är det verkligen så stora skillnader mellan flickor och pojkar i förskoleåldern? Gunilla Westman Andersson, specialpedagog och lektor, delar här med sig av sin forskning som fokuserar på flickor. Det finns tecken på autism även hos flickor om man bara vet vad man ska leta efter. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Skillnader i språkförmåga mellan pojkar och flickor med autism
Carmela Miniscalgo, logoped och docent, har följt barns språkutveckling under längre tid. Här redogör hon för sin forskning och berättar om vilka skillnader som finns mellan flickor och pojkars språk. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Omringad av lejon, del 1
Elever med autismspektrumtillstånd känner sig mindre delaktiga i skolan jämfört med sina klasskamrater. För många flickor med autism kan de sociala kraven i skolan vara rent övermäktiga. Specialpedagog Marita Falkmer utgår från forskning och praktisk erfarenhet och berättar här om hur man kan skapa en mer inkluderande skolmiljö. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Omringad av lejon, del 2
Elever med autismspektrumtillstånd känner sig mindre delaktiga i skolan jämfört med sina klasskamrater. För många flickor med autism kan de sociala kraven i skolan vara rent övermäktiga. Specialpedagog Marita Falkmer utgår från forskning och praktisk erfarenhet och berättar här om hur man kan skapa en mer inkluderande skolmiljö. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Att studera med asperger och ADD
Utåt sett verkade allting gå bra för Sara Bernmark. Hon studerade och verkade ha ett bra socialt liv. Men i verkligheten var det mycket som inte funkade. Till slut blev det för mycket och Sara försökte ta sitt liv. Här berättar hon om hur annorlunda det blev sedan när hon fick sina diagnoser, Aspergers syndrom och ADD, och fick rätt stöd. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Vad säger Socialstyrelsen
Det finns stora skillnader i vilket stöd som beviljas flickor och pojkar med autism. Här berättar Karin Flyckt, sakkunnig och samordnare av funktionshinderfrågor på Socialstyrelsen, om undersökningar som myndigheten gjort om jämställdhet och hur de arbetar med frågan. Fokus ligger på just flickor och kvinnor med autism. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande

- Spelbarhet:
- UR Skola
- Längd:
Konsten att fejka arabiska
När journalisten och författaren Lina Liman fick sin autismdiagnos som vuxen hade hon tillbringat sju år som patient inom psykiatrin. Hon hade mött nästan hundra läkare, tvångsvårdats och ordinerats starka mediciner. I självbiografin "Konsten att fejka arabiska" (2017) berättar hon om hur det är att leva med en diagnos så länge utan att veta om den och hur allt kan ändras av rätt stöd. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.
- Produktionsår:
- 2018
- Utbildningsnivå:
- Allmänbildande