Titta

UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Om UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Föreläsningar och samtal från konferensen "Flickor och kvinnor med autism". Inspelat den 29-30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Till första programmet

UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism : Att ta på sig rätt glasögonDela
  1. Och att lyssna på föräldrarna.

  2. Reaktioner på det
    som har varit under dagen-

  3. -kommer ofta hemma.

  4. Under 2009-2010...

  5. ...genomfördes ett samarbetsprojekt
    i Göteborg-

  6. -som hette "Tidig upptäckt -
    tidiga insatser", förkortat TUTI.

  7. Syftet var att först och främst
    att tidigare kunna upptäcka-

  8. -barn med autism-

  9. -men också att utveckla
    en effektivare vårdkedja-

  10. -från upptäckt/diagnos till att
    kunna komma i gång med insatser.

  11. Då var barnhälsovården-

  12. -det första "avstampet",
    som införde screening för autism-

  13. -och även språk, vid 2,5 års ålder.

  14. Det gjordes på alla BVC i Göteborg.

  15. De barn som föll ut
    med misstanke om autism-

  16. -via screeningen,
    eller på något annat sätt-

  17. -remitterades till BNK,
    som utförde utredningarna.

  18. Var det då så
    att barnet fick en autismdiagnos-

  19. -som kvalificerade sig
    för habilitering-

  20. -så remitterades det dit.

  21. Var det så att man såg
    att det var en språkstörning-

  22. -så fick man komma till barnlogopedi.

  23. Och... Det här projektet är...

  24. De barn som ingår i mina studier
    har jag hämtat därifrån.

  25. Det är många studier
    som är sprungna ur det här projektet-

  26. -som man kan läsa mer om.
    Är man intresserad-

  27. -kan man titta på de här två
    som jag har skrivit ned här.

  28. Ja...

  29. Den första studien
    är den här som är mer...

  30. Den är passande
    att ha som utgångsläge just i dag.

  31. Vi ville titta
    på den här gruppen barn-

  32. -och de här flickorna som kom
    från ett populationsbaserat projekt-

  33. -och jämföra dem med pojkar,
    och se om vi kunde se skillnader-

  34. -när de var så här små,
    och när vi ändå, förhoppningsvis-

  35. -hade fått med oss dem,
    som hade blivit identifierade.

  36. Det här var barn under fyra år.

  37. Vårt mål var
    att åtminstone få med 20 flickor.

  38. Och det fick vi så småningom-

  39. -men vi fick hålla på
    hela projekttiden under två år-

  40. -för att få ihop de här 20 flickorna,
    men så småningom var vi i mål.

  41. Då matchade vi de flickorna-

  42. -utifrån ålder-

  43. -och generell utvecklingsnivå
    med 20 pojkar.

  44. Sen jämförde vi dem
    utifrån de resultat som kom fram-

  45. -under utredningen.
    Då handlade det om diagnosen de fick-

  46. -och samspelsförmåga enligt ADOS.

  47. Sven beskrev ADOS tidigare
    och det är en samspelsobservation-

  48. -där man tittar på samspel,
    kommunikation, lek och beteende.

  49. Då kan man få fram ett "cut off",
    som blir en diagnos enligt ADOS.

  50. Det tittade vi på.

  51. Man kan även få fram
    en svårighetsgrad enligt ADOS.

  52. Sen tittade vi även
    på utvecklingsnivån-

  53. -inom de olika delområdena
    i utvecklingsbedömningen.

  54. De matchades utifrån
    den generella kvot man fick fram-

  55. -men sen tittade vi
    även på delområden-

  56. -som kommunikation, motorik
    och det som ingår där.

  57. Sen var det även adaptionsnivå,
    d.v.s hur ser det ut i vardagen?

  58. Det baserade sig på intervjuer
    med föräldrarna.

  59. Sen var det också
    den språkliga förmågan-

  60. -som framkom vid logopedbedömning-

  61. -och den
    generella funktionsskattningen.

  62. Och...

  63. Då kan jag säga
    att när det gällde diagnos...

  64. Det här var barn under fyra år-

  65. -och alla barn, både pojkar
    och flickor, förutom tre...

  66. Det var två pojkar
    som hade autistiska drag-

  67. -men inte uppfyllde en diagnos-

  68. -det vill säga autistiskt syndrom
    eller autismliknande tillstånd-

  69. -men tydliga autistiska drag
    och även andra "essence"-problem.

  70. Samt en flicka.
    Övriga hade en autismdiagnos.

  71. Det resultat vi kom fram till då var:

  72. Vi kunde inte
    hitta några signifikanta skillnader.

  73. Det som också är intressant här är
    att...

  74. Man pratar om att de flickor...
    eller de som man...i alla fall...

  75. Flickorna som är över 70-

  76. -är svårast
    att identifiera i tidiga år-

  77. -men här låg majoriteten av barnen
    på en generell utvecklingsnivå-

  78. -över 70. Medelvärdet låg på 84.

  79. Det är intressant. Trots det
    kunde vi inte se några skillnader-

  80. -när vi tittade på de olika områdena.

  81. Det är möjligt att om man matchar
    pojkar/flickor i tidiga åldrar-

  82. -kan man se
    att det inte är några skillnader.

  83. Det är ingen jättestor studie,
    som man får betrakta därefter-

  84. -men det är i linje med det vi har
    hört här i dag och med andra studier.

  85. Då ska vi gå över
    mer på förskolans roll i-

  86. -att identifiera flickors,
    och även pojkars, autism.

  87. Jag vill poängtera att med
    att "identifiera svårigheter"-

  88. -menar jag inte
    att förskolan ska ställa diagnos.

  89. Förstås. Ibland kan man höra:

  90. "Vi ska väl inte
    börja ställa diagnoser i förskolan?"

  91. Självklart inte! Det görs av
    neuropsykiatriska utredare-

  92. -men vi behöver samarbeta.

  93. Jag tänkte visa lite statistik
    från Skolverket.

  94. Från hösten 2017.

  95. Där ser vi att 84 % av alla barn
    mellan 1-5 år i Sverige-

  96. -är inskrivna i förskola i dag.

  97. Störst är gruppen 4-5 år.

  98. Det är ungefär 50/50
    med flickor och pojkar.

  99. Ca 79 % med utländsk bakgrund
    är inskrivna i förskolan.

  100. Man kan säga att de flesta barn
    går i förskola efter ett års ålder.

  101. Om vi tittar på personalen...
    Vilka är det som jobbar i förskolan?

  102. Jo, 40 % av personalen
    har en förskollärarutbildning.

  103. 30 % har nån annan typ av utbildning-

  104. -företrädesvis barnskötarutbildning.

  105. Men det är också 30 %
    som helt saknar utbildning.

  106. Det här tycker jag är allvarligt.

  107. Man måste verkligen jobba för
    att förändra det här.

  108. Ungefär 5 % är anställda som nån form
    av stödperson till förskolebarnen.

  109. Det här får vi ha i bakhuvudet
    när vi går vidare.

  110. Hur ser det då ut i förskolan för ett
    barn? Vad förväntas man klara av?

  111. Det är ganska mycket.

  112. Först och främst måste man kunna
    anpassa sig till en stor grupp-

  113. -med både jämnåriga,
    barn i olika åldrar och vuxna.

  114. Min erfarenhet är...

  115. De senaste åren har det varit
    ganska mycket personalbyten.

  116. Det är många nya vuxna
    som barnen måste lära känna.

  117. Man ska kunna kommunicera-

  118. -för att kunna förstå
    och uttrycka sina egna behov.

  119. Man ska kunna förstå
    och utföra instruktioner.

  120. Man ska kunna anpassa sig
    till rutiner och gruppaktiviteter.

  121. Det kan gå fort
    att man plötsligt måste ändra på nåt.

  122. Man ska också utveckla lek.
    Leken är central i förskolan.

  123. Man ska också lära
    sig vardagsfärdigheter.

  124. Som matsituationer,
    att klä på sig och allt det här.

  125. Med mera.

  126. Men om vi då tittar på
    vad grundsvårigheterna vid autism är.

  127. Begränsning i social kommunikation
    och socialt samspel.

  128. Och repetitiva beteenden,
    intressen och aktiviteter.

  129. Det är lätt att förstå att små barn,
    både flickor och pojkar...

  130. Att inordna sig i förskolan
    är en stor utmaning.

  131. Vi har hört en hel del om leken
    i dag-

  132. -och jag kan bara instämma i det-

  133. -utifrån mina egna erfarenheter
    av arbete i förskolan-

  134. -och i mitt arbete
    som specialpedagog på BNK.

  135. Det har handlat mycket om att
    åka ut till förskolan och observera.

  136. Då är leken väldigt viktig...

  137. Ett viktigt moment att titta på.

  138. Dels är det förstås så här att...
    Vilka...barn leker man med?

  139. När det gäller flickor är det inte
    ovanligt att de leker med yngre barn-

  140. -eller äldre. Det är oftast
    större svårigheter vid jämnåriga.

  141. Men också hur.

  142. De sociala lekreglerna är...

  143. Vi kanske inte alltid tänker på
    vad leken innebär-

  144. -om man ska leka tillsammans med nån.

  145. När man pratar om de sociala
    lekreglerna är det tre saker:

  146. Dels är det att leken
    ska inramas av ett samförstånd.

  147. Vad är det vi ska leka för nåt?

  148. För att det ska funka
    måste man ju leka samma lek.

  149. Sen måste det även
    finnas en ömsesidighet.

  150. "Nu vill du göra på ett annat sätt
    och då får väl jag anpassa mig."

  151. "Då kan vi göra så här i stället."

  152. Ömsesidigheten är väldigt central.

  153. Sen att det blir ett turtagande,
    att alla får utrymme i leken.

  154. Återigen, om vi jämför med de
    centrala svårigheterna vid autism-

  155. -så förstår man att...

  156. Om man som vuxen finns med
    och observerar hur leken ser ut-

  157. -bör det vara ett guldläge
    att identifiera flickor med-

  158. -de här svårigheterna, med autism.

  159. För det
    som skiljer den sociala leken-

  160. -från till exempel
    att kunna följa med vid förändringar-

  161. -eller när man får en instruktion om
    att klä på sig och gå ut...

  162. Vid såna situationer kan man imitera-

  163. -och göra som de andra gör.

  164. Men här blir det svårare,
    för här ska man vara en lagspelare-

  165. -på ett annat sätt.

  166. Här är ett viktigt område att
    observera när man jobbar i förskolan.

  167. Det är lätt
    att som förskollärare tänka:

  168. "Vi stör dem inte, nu leker de fint."
    Man ska inte störa-

  169. -men måste ändå försöka smyga in
    och faktiskt vara med där.

  170. En annan studie som vi gjorde var
    att vi ville titta på...

  171. ...hur observationer i förskolan...
    Vad de betyder i en utredning.

  172. Och... ADOS är ett instrument
    som används flitigt vid utredningar.

  173. Vi undrade: Kan det gå lika bra
    att se de här sakerna i förskolan?

  174. Det vi gjorde då var att...

  175. Vi hade 40 barn,
    9 flickor och 31 pojkar.

  176. Vi utarbetade
    ett observationsprotokoll-

  177. -som var samma observationspunkter
    som ingick i algoritmen i ADOS.

  178. Där man sen fick fram en "cut off".

  179. Vi observerade barnen i förskolan
    i deras naturliga miljö.

  180. Vi hade förskolans leksaker,
    vi hade inte med oss ADOS-materialet.

  181. Så naturligt som möjligt.
    Barn och personal fanns i närheten.

  182. Vi var två specialpedagoger,
    jag och min kollega Ulrika.

  183. När jag var med på ADOS
    för barn nummer ett-

  184. -var Ulrika i förskolan
    och observerade samma barn.

  185. Sen bytte vi, så vi inte påverkades
    av resultat från den andra miljön.

  186. Det här var bara observationer.
    När vi brukar gå ut till förskolan-

  187. -och göra de här observationerna
    och inhämta information-

  188. -så gör vi även intervjuer
    med personalen-

  189. -men här stannade vi
    vid observationerna-

  190. -och förde ned anteckningar.

  191. Det vi fann där var
    att observation i förskolan-

  192. -ger lika bra som vid observation
    på klinik, på ADOS.

  193. Det var ett enda område
    där det skilde sig-

  194. -och det var i förmågan att själv
    kunna initiera delad uppmärksamhet.

  195. Där kom det fram större svårigheter
    på kliniken.

  196. Om det var det sanna resultatet
    eller inte är svårt att säga.

  197. I princip samma resultat.

  198. Sen ville vi titta lite mer för
    att få en tydligare bild av-

  199. -de olika delar
    som ingår i en utredning.

  200. Som vi vet är det inget enskilt test
    som kan ställa en diagnos.

  201. Det är en sammanlagd bild av
    flera olika bedömningar, tester-

  202. -och observationer, som sedan
    får utgöra det som blir en diagnos.

  203. Det slutliga kliniska intrycket...

  204. "Vad tänker jag när jag träffar
    barnet?" Det är ju slutklämmen.

  205. Vi ville titta
    på den första kliniska bilden.

  206. Vad tänker man på första gången
    man träffar barnet som ska utredas?

  207. Här hade vi 34 barn,
    6 flickor och 28 pojkar.

  208. Första gången doktorn gjorde
    den medicinska bedömningen-

  209. -fick man skriva ned på en lapp...

  210. Det stod: "Autism, ja det tror jag."

  211. "Autism, troligen."

  212. Eller: "Inte autism." Sen fick
    man lägga lappen i ett kuvert-

  213. -och inte titta på den förrän
    alla hade gjort sina bedömningar-

  214. -och "gissningar",
    om man vill kalla det det.

  215. Det var samma sak
    med utvecklingsbedömningen.

  216. När psykologen träffade barnet fick
    han/hon skriva ned vad man trodde.

  217. Språkbedömning samma sak.
    Vid ADOS fick man skriva ned-

  218. -innan man räknade ihop resultatet,
    så man fick fram en siffra.

  219. Bara det här
    när man hade träffat barnet.

  220. I observationen i förskolan tog vi
    med helheten. Det var ett besök-

  221. -men där ingick också
    intervjun med förskollärarna.

  222. Samma sak med DISCO-intervjun
    med föräldrarna.

  223. Man fick skriva ned vad man trodde
    innan resultatet sammanställdes.

  224. Sen jämförde vi med
    den slutliga diagnosen.

  225. Vad blev det då
    när vi hade lagt hela pusslet?

  226. Där fann vi
    att informationen från förskolan...

  227. Både observation och intervju.
    Hur det funkar i förskolan.

  228. Det gav den bästa överensstämmelsen
    med den slutliga diagnosen-

  229. -och även föräldraintervjun.

  230. Vardagsmiljön
    är alltså otroligt viktig.

  231. Och... Nu ska vi se här.

  232. Återigen, det är en liten studie-

  233. -men det är ändå ett observandum och
    nåt som är viktigt att ha med sig.

  234. Man kan undra... Hur gick det vid
    bedömningen av de sex flickorna?

  235. De var ju inte många som var med...

  236. Men, för det första...
    Alla flickor som ingick här-

  237. -fick en autismdiagnos.

  238. Vi gjorde inga statistiska
    beräkningar utan räknade bara-

  239. -men även här var det observationen
    i förskolan och föräldraintervjun-

  240. -som hade flest rätt.
    Det var en spridning från 0-4 rätt.

  241. Ingen gissade rätt på alla flickorna.

  242. Vad säger då det här? Jo, det flaggar
    för att ta in info från vardagsmiljö-

  243. -är viktigt...

  244. ...och att jobba i team
    vid utredningar.

  245. Man får in info från olika håll,
    inte bara från tester.

  246. Det skiljer sig förstås mellan barn
    hur tydliga svårigheterna är-

  247. -men om man ser det på gruppnivå
    är det så.

  248. Så tänker jag, i alla fall.

  249. Sen ville vi fråga föräldrarna
    hur de upplevde utredningen.

  250. Det här är ju barn där föräldrarna
    inte alltid själva hade sökt hjälp.

  251. Många barn hade ju identifierats
    via screening.

  252. Då kändes det viktigt
    att ta reda på hur det var.

  253. Vi ville veta vad förskolepersonalen
    tyckte om att medverka-

  254. -för den var en ganska
    stor del av utredningen.

  255. Här fick då föräldrar och personal
    efter utredningens slut-

  256. -ett frågeformulär
    som de fick fylla i-

  257. -och svara på.

  258. Jag tänkte visa er några delar
    av det här resultatet.

  259. Det var 34 barn,
    8 flickor och 27 pojkar.

  260. Hälften av föräldrarna hade börjat
    oroa sig innan barnet var två år.

  261. Alla hade inte tänkt
    "tänk om det är autism"-

  262. -men det fanns en oro över...
    "Jag är orolig för mitt barn."

  263. Och... Vi ställde samma
    fråga till förskolepersonalen-

  264. -och det var ungefär
    samtidigt som föräldrarna.

  265. Jag tänker att många barn
    börjar förskolan i den åldern-

  266. -och förskollärarna kanske snabbt
    började tänka:

  267. "Det här är nåt man inte kan förvänta
    sig av ett barn i den åldern."

  268. Majoriteten av personalen... När den
    tillfrågades om deras bild av barnet-

  269. -och när de sen fick en diagnos,
    tyckte den att det stämde bra.

  270. Det betydde inte
    att de hade trott på autism-

  271. -men beskrivningen av det hela
    tyckte de stämde.

  272. Majoriteten av föräldrarna
    var positiva.

  273. Nästan angelägna om att man skulle
    inhämta information från förskolan.

  274. Då var det intressant att titta...
    Det var ett litet material-

  275. -men fanns det skillnader
    i det föräldrarna upplevde-

  276. -i samband med utredningen,
    utifrån barnets kön-

  277. -och då var det så att...
    Flickornas föräldrar uppgav-

  278. -att de hade velat ha mer tid
    vid genomgången av resultatet.

  279. Jag kan inte svara på varför-

  280. -men de kanske hade en annan tanke-

  281. -redan innan om vad det kunde vara.
    Man behövde få lite mer förklaring.

  282. När vi frågade personalen om-

  283. -hur deras förståelse
    för barnens svårigheter hade ökat-

  284. -efter att de hade fått en diagnos-

  285. -då tyckte de att förståelsen för
    flickor hade ökat signifikant mer-

  286. -än vad pojkarnas
    förskollärare svarade.

  287. Då undrar man kanske om det var så
    som vi har hört.

  288. Att pojkarnas svårigheter var så
    mycket tydligare redan från början?

  289. Om vi går tillbaka till temat
    "Ha på sig rätt glasögon"-

  290. -så hade man helt enkelt inte på sig
    flickglasögonen-

  291. -för det var ju inga skillnader
    när vi tittade på barnen.

  292. Det är också ett viktigt observandum.

  293. I fjol publicerade vi en studie,
    där vi följde upp föräldrarna-

  294. -vars barn ingick i gruppen
    från TUTI.

  295. Vi ville se hur de upplevde
    stödet från samhället sex år senare.

  296. Då hade några, eller alla,
    börjat i skolan.

  297. Man hade med sig ganska mycket.
    Alla i TUTI fick ett frågeformulär-

  298. -som var blandat...
    Flervalsfrågor och öppna frågor.

  299. Och...

  300. Lite kort från det.
    De flesta hade fått nåt stöd-

  301. -men med varierad framgång.

  302. Vi analyserade svaren
    från de öppna frågorna-

  303. -utifrån kvalitativ metod-

  304. -och då fick vi fram tre huvudteman.

  305. Det var många som sa att det vilar
    ett stort ansvar på föräldrarna-

  306. -och det har vi ju fått höra i dag.

  307. Det är ett stort ansvar
    som vilar på föräldrarna-

  308. -både att navigera
    mellan "vart ska jag vända mig"...

  309. Man fick nästan vara egna
    administratörer som fick ringa runt.

  310. Man tyckte:
    "Det var bra med tidig diagnos"-

  311. -"men stödet efter
    var problematiskt."

  312. Nästa tema handlade om resurser och
    kompetens hos olika samhällsaktörer.

  313. Då sa flera:
    "Stödet i hemmet är en god tanke"-

  314. -"men det blir problematiskt,
    för kvaliteten blir dålig."

  315. Många gånger är det unga,
    kompetenta människor-

  316. -men som saknar utbildning och
    som ska ta hand om ett krävande barn.

  317. Många gånger... När de väl har lärt
    känna barnet, kanske de slutar.

  318. De kanske ska börja en utbildning
    eller nytt jobb.

  319. Sen upplevde många att resurser
    och utbildning hos personer-

  320. -i skola, försäkringskassa,
    habilitering, förskola...

  321. Det var en ojämnhet i kunskap och
    kompetens som föräldrarna upplevde.

  322. Det rådde en frustration
    över förskol- och skolsituationen.

  323. Där fick man kämpa mycket.

  324. Man ville även ha mer
    individualiserade insatser.

  325. Det får inte vara
    ett gemensamt koncept för alla.

  326. Det sista var godtycklighet.
    Det var viktigt att bo i rätt region.

  327. Det kunde skilja mycket. Föräldrarnas
    resurser kunde också vara avgörande.

  328. Allt ifrån kunskap till
    vad man ska fråga efter till ekonomi.

  329. Det fanns en skillnad...
    Det berodde mycket på det.

  330. Och att det också
    var ett stort behov av...

  331. Det måste finnas en samordning
    för vägledning-

  332. -för det som blev lite av
    ett tema på alltihop var-

  333. -att alla försöker skjuta ifrån sig
    ansvaret. "Ring till den i stället."

  334. Det här signalerade att det är
    viktigt att satsa på föräldrastöd.

  335. Det är allmänt,
    men förskolan vill jag ändå...

  336. Där är det viktigt att se över det
    här. Hur stöttar man föräldrarna?

  337. Utifrån barnet i förskolan.

  338. Om vi tittar på förskolans läroplan
    är den...

  339. Jag ska inte ta alla delarna-

  340. -men förskolan har ett ansvar
    att stötta barnet i dess samspel-

  341. -och dokumentera och analysera det-

  342. -och att vara en kanal
    mellan förskola och vårdnadshavare.

  343. Det ska finnas en tillitsfull
    relation mellan förskola och hem.

  344. Vad kan vi då göra? Jo, de
    här glasögonen vi pratade om...

  345. Skärpan i glasen är utbildning.

  346. Både för barnet och för familjen,
    för att förstå helheten kring barnet.

  347. Och utbildning till
    olika samhällsaktörer.

  348. De som ansvarar för organisationen
    i förskolan.

  349. Det hjälper naturligtvis
    om det är en duktig pedagog-

  350. -hemma på autism-

  351. -men man måste även få möjlighet att
    kunna arbeta så att barnen gynnas.

  352. Här är det jätteviktigt
    att satsa på utbildning.

  353. Sen förstås också till chefer
    inom förskola och skola.

  354. Här ligger vi också
    mer på organisationsnivå.

  355. Och naturligtvis också
    till alla blivande lärare-

  356. -inom både förskola och skola
    och kontinuerlig fortbildning.

  357. Sen ca ett halvår-

  358. -undervisar jag
    på förskollärarprogrammet-

  359. -och förskollärarprogrammet är...

  360. Säger jag rätt nu? 210 poäng.

  361. Det är 7,5 poäng specialpedagogik
    och det är alldeles för lite.

  362. Då ska man prata om allt
    under de här veckorna.

  363. Här är en utmaning för oss alla
    att se över det här.

  364. Det hör man från studenterna.
    De har ett sug efter att få veta mer.

  365. Redan efter praktiken förstår man
    att man behöver lära sig mycket mer.

  366. Kommunikation mellan barnets
    olika vardagsmiljöer är viktigt.

  367. Det finns studier som påvisar det-

  368. -och sen är det naturligt
    att det måste vara så.

  369. Att lyssna på föräldrarna.

  370. För reaktioner på det
    som har varit under dagen-

  371. -kommer ofta hemma.

  372. Många föräldrar säger,
    precis som vi hörde på morgonen-

  373. "Har det varit en jättebra dag
    på förskolan"-

  374. -"kan jag vara beredd på
    en fruktansvärt jobbig kväll."

  375. "Då har all energi gått åt." Det är
    viktigt att man som förskollärare-

  376. -speciellt när man har flickor,
    men jag vill säga alla barn-

  377. -frågar föräldrarna: "Hur är
    barnet när det kommer hem?"

  378. Har det varit en jobbig dag på jobbet
    är man trött när man kommer hem.

  379. Har det varit en dag på jobbet...
    Det kan ha varit mycket-

  380. -men jag har inte behövt stressa, då
    har jag mer ork. Väldigt naturligt.

  381. Kommunikation
    och lyssna på föräldrar.

  382. Tänk inte att det är föräldrar
    som inte kan uppfostra sina barn.

  383. Förstå det...

  384. Det kan vara sprunget ur
    en jättejobbig dag i förskolan.

  385. När det gäller flickor ser man det
    inte så väl oftast för att det...

  386. Antingen om det har maskerats
    av flickan själv-

  387. -eller att man tittar på fel sätt...
    Det finns säkert olika förklaringar.

  388. Vänta inte på diagnos
    när du jobbar i förskolan-

  389. -om du har en flicka,
    där det är nåt som inte riktigt...

  390. Som du oroar dig för. Det är inte fel
    att jobba utifrån det man ser-

  391. -men prata med föräldrarna,
    för där får man mycket info.

  392. Prata med din chef,
    som har det övergripande ansvaret.

  393. Samarbeta med specialpedagoger,
    om det finns såna.

  394. Tänk: "Det är inte barnet jag
    ska förändra utan mig själv."

  395. "Som pedagog och miljön.
    Det är jag som måste ändra på mig."

  396. Delta i barnens lekar-

  397. -och skapa relationer med barnet-

  398. -men kanske framför allt med flickor,
    som vi har hört.

  399. Utvärdera ofta med föräldrarna.

  400. Slutligen kan man ibland undra:
    "Om vi inte har några problem, då?"

  401. "Ska vi då söka efter problem
    som inte finns?"

  402. Nej, det ska vi inte,
    men problemet finns, men syns inte.

  403. Det är flickan som får försöka
    hantera det på egen hand.

  404. "Ska vi ändra på flickor genom att
    identifiera dem redan i förskolan?"

  405. Absolut inte. Inte ändra på dem-

  406. -men vi ska underlätta
    med strategier-

  407. -och skapa en positiv miljö
    som kan ge en god livskvalitet.

  408. Då vill jag tacka er som har lyssnat.

  409. Jag vill rikta ett extra tack till...
    Ni har sett flickorna.

  410. ...Lilly, 8,
    som har ritat teckningarna. Tack.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Att ta på sig rätt glasögon

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Är det verkligen så stora skillnader mellan flickor och pojkar i förskoleåldern? Gunilla Westman Andersson, specialpedagog och lektor, delar här med sig av sin forskning som fokuserar på flickor. Det finns tecken på autism även hos flickor om man bara vet vad man ska leta efter. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Autism, Autismspektrumstörningar, Flickor, Förskolan, Förskolebarn, Neuropsykiatriska diagnoser, Pojkar, Psykiatri, Skolan, Undervisning
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Flickan ingen ser

Bloggaren och coachen Lotten Grape är mamma till två barn med särskilda behov. Här berättar hon om sina erfarenheter av utredningar och kamp för att hennes dotter skulle få rätt stöd. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Flickor med autism del 1

Flickor med autism är ofta mindre utåtagerande än pojkar och därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Flickor med autism del 2

Flickor med autism är vanligen mindre utåtagerande än pojkar och är därför svårare att upptäcka. Detta gör att många flickor med autism inte fångas upp i tid och får sin diagnos sent i livet. Svenny Kopp är läkare och specialist inom barn- och ungdomspsykiatri. Här berättar hon om hur man kan upptäcka, förstå och stötta flickor med autism. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Ett A-barns betraktelser

Förr i tiden delade man in barn i "A- och B-barn". Ordkonstnären och författaren Anna Planting-Gyllenbåga var under sin uppväxt var övertygad om att hon tillhörde gruppen "B-barn". Efter att ha fått sin autismdiagnos var det många pusselbitar som föll på plats. Med dikter och anekdoter berättar hon här om livet före och efter diagnosen. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Att ta på sig rätt glasögon

Är det verkligen så stora skillnader mellan flickor och pojkar i förskoleåldern? Gunilla Westman Andersson, specialpedagog och lektor, delar här med sig av sin forskning som fokuserar på flickor. Det finns tecken på autism även hos flickor om man bara vet vad man ska leta efter. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Skillnader i språkförmåga mellan pojkar och flickor med autism

Carmela Miniscalgo, logoped och docent, har följt barns språkutveckling under längre tid. Här redogör hon för sin forskning och berättar om vilka skillnader som finns mellan flickor och pojkars språk. Inspelat den 29 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Omringad av lejon, del 1

Elever med autismspektrumtillstånd känner sig mindre delaktiga i skolan jämfört med sina klasskamrater. För många flickor med autism kan de sociala kraven i skolan vara rent övermäktiga. Specialpedagog Marita Falkmer utgår från forskning och praktisk erfarenhet och berättar här om hur man kan skapa en mer inkluderande skolmiljö. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Omringad av lejon, del 2

Elever med autismspektrumtillstånd känner sig mindre delaktiga i skolan jämfört med sina klasskamrater. För många flickor med autism kan de sociala kraven i skolan vara rent övermäktiga. Specialpedagog Marita Falkmer utgår från forskning och praktisk erfarenhet och berättar här om hur man kan skapa en mer inkluderande skolmiljö. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Att studera med asperger och ADD

Utåt sett verkade allting gå bra för Sara Bernmark. Hon studerade och verkade ha ett bra socialt liv. Men i verkligheten var det mycket som inte funkade. Till slut blev det för mycket och Sara försökte ta sitt liv. Här berättar hon om hur annorlunda det blev sedan när hon fick sina diagnoser, Aspergers syndrom och ADD, och fick rätt stöd. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Vad säger Socialstyrelsen

Det finns stora skillnader i vilket stöd som beviljas flickor och pojkar med autism. Här berättar Karin Flyckt, sakkunnig och samordnare av funktionshinderfrågor på Socialstyrelsen, om undersökningar som myndigheten gjort om jämställdhet och hur de arbetar med frågan. Fokus ligger på just flickor och kvinnor med autism. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Flickor och kvinnor med autism

Konsten att fejka arabiska

När journalisten och författaren Lina Liman fick sin autismdiagnos som vuxen hade hon tillbringat sju år som patient inom psykiatrin. Hon hade mött nästan hundra läkare, tvångsvårdats och ordinerats starka mediciner. I självbiografin "Konsten att fejka arabiska" (2017) berättar hon om hur det är att leva med en diagnos så länge utan att veta om den och hur allt kan ändras av rätt stöd. Inspelat den 30 oktober 2018 på Linköping konsert och kongress. Arrangör: Autism- och Aspergerförbundet.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Forskar-Grand Prix 2015

Barnhälsovården på webben

Johanna Tell är doktorand inom forskningsområdet tillämpad hälsoteknik och föreläser om den webbaserade rikshandboken för barnhälsovård. Hur används den inom vården? Hur ska den senaste kunskapen inom barnhälsovård nå ut så att alla kan ta del av den senaste forskningen? Inspelat den 26 november 2015 på Nalen i Stockholm. Arrangör: Vetenskap & allmänhet, Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Pojken, pappan och drogerna

Det var när William flyttade till en större stad som han första gången slogs av tanken att röka på. Uppflugen i en trädkoja tillsammans med två andra röker han sin första joint. Snart kommer han in i det och tar droger dagligen. Hur kan man som förälder upptäcka att ens barn använder droger och vad gör man när ens värsta misstankar är ett faktum? Och hur känns det att bli upptäckt? Föräldrar, polis, drogbehandlare och socialarbetare ger sin bild av mötet med unga som missbrukar.