Titta

UR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

UR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Om UR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Föreläsningar och samtal från temadagen "Livssmärta eller psykisk sjukdom?" med fokus på barn och unga vuxna. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen, Sigtuna. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Till första programmet

UR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom? : Det kreativa uttrycket som kraftkällaDela
  1. Det är konkret
    och det uppstår samtal.

  2. Om du stickar en mössa och sitter
    i grupp börjar man prata om saker.

  3. Välkomna till det här seminariet-

  4. -som ska handla om det kreativa
    uttrycket som kraftkälla.

  5. Minna Forsell, asylpsykolog. Ashraf
    Atraqchi, konstnär och konstpedagog.

  6. Och Thomas Woodski,
    konstpedagog och konstnär även du.

  7. Verksam på Lava Kulturhuset
    och Nationalmuseum.

  8. De står här med anledning av ett
    projekt som Betaniastiftelsen gjort-

  9. -tillsammans med
    Kulturhuset Stadsteatern och Ashraf-

  10. -som har handlat om att möta
    nyanlända med kreativa uttryck.

  11. Jag ger ordet till dig, Thomas.

  12. Ur ditt perspektiv som konstpedagog,
    hur har det här projektet sett ut?

  13. Det har under en period varit
    ganska många olika typer av projekt-

  14. -som riktat sig till nyanlända eller
    asylsökare. Jag kallar dem "nyisar".

  15. Jag vimsar redan bort från frågan...

  16. Skillnaden var
    att vi fick hålla på ett tag-

  17. -och vi hade en bredd
    i vårt kompetenslag.

  18. Jag har varit inblandad i liknande
    projekt, men det här har skiljt sig.

  19. Vi har lyckats knåda degen lite mer.

  20. Jag har varit med i flera projekt
    som liknar det här-

  21. -som en kurs, som inte har blivit av.

  22. Jag är nöjd att vi står här i dag.

  23. Vad betyder "att knåda det lite mer"?

  24. Då går vi direkt till grejen.
    Skillnaden har varit, för mig-

  25. -att vi faktiskt gjorde...

  26. Det fanns tid att göra om saker-

  27. -och en sak som inte har funkat-

  28. -är att sätta upp som vi gör annars,
    på Facebook, Instagram eller en lapp.

  29. "Konstkurs". Vi sätter upp den i en
    Konsumbutik och tror att folk kommer.

  30. Och det gör de inte.
    I stället har vi haft möjlighet-

  31. -att komma i kontakt med boenden
    och introducera oss.

  32. Vi har haft tid att göra en aktivitet
    och vara flexibla i det som funkar-

  33. -och på det sättet skapa en relation.

  34. Sen har vi kommit tillbaka till Lava.
    Det kan vara en annan konsthall.

  35. För mig har den varit helt avgörande,
    den här kontakten.

  36. Kommer inte berget till Muhammed,
    som man säger...

  37. Vi började där och skapade kontakt.

  38. -Vad är Lava?
    -Förlåt.

  39. Lava är alltså ett rum för ung kultur
    i Kulturhuset Stadsteatern-

  40. -som funnits i tjugotvå år, med scen,
    bibliotek, symaskiner och 3D-printer.

  41. En skapande plats
    och en utställningsplats-

  42. -där unga upp till 25 år får ställa
    ut och får hjälp att söka bidrag-

  43. -eller göra sin utställning
    eller hitta till sina uttryck.

  44. Syftet från Betaniastiftelsen
    var att hitta nya sätt-

  45. -att arbeta med psykisk ohälsa-

  46. -och att få fatt på
    vars och ens inneboende kraft.

  47. Ashraf,
    du har varit konstnärlig ledare-

  48. -och har arbetat med ungdomarna
    i workshops. Varför ville du det?

  49. Det började när jag flyttade
    från Irak till Turkiet.

  50. 2014. Jag bodde ensam med mina barn
    i en liten lägenhet.

  51. Vi hade inga släktingar där
    och tänkte mycket på framtiden.

  52. Sen tänkte jag att jag är konstnär,
    så vi kan skapa en ny atmosfär.

  53. Jag köpte tuschpennor och papper
    och började rita med dem.

  54. Sen hängde vi tavlorna på väggen
    och började prata med varandra.

  55. Då kändes det lite bättre.

  56. Du fick fly från Mosul. Vad hände?

  57. Det var 2014
    och ISIS hade kommit till Mosul.

  58. De tog kontroll över hela stan.

  59. Jag tog mina barn och flyttade.

  60. Vi flyttade från Kurdistan
    till Turkiet.

  61. Jag vet inte vad som hände där.
    Jag hade barn och fru.

  62. Jag visste inte vad som skulle
    hända i framtiden, och det var svårt.

  63. Mina barn satt bara i lägenheten och
    tittade genom fönstret på andra barn-

  64. -när de gick fram och tillbaka
    till skolan. Det gjorde så ont i mig.

  65. Jag ville göra nåt annat för dem.

  66. Sen fick jag kontakt
    med PEN och ICORN-

  67. -och Stockholm bjöd in mig
    som fristadsförfattare.

  68. Det är organisationer som arbetar
    med förföljda och hotade konstnärer.

  69. ICORN är "Cities of refuge"
    och de har flera städer i världen.

  70. De kan bjuda in konstnärer och
    författare som befinner sig i risk.

  71. Jag kom på ett stipendium i två år.

  72. Här började jag tänka på de som var i
    min situation när jag var i Turkiet.

  73. Jag var upptagen när jag kom hit
    med flera föreläsningar.

  74. Jag skrev om konstpedagogik.

  75. Jag var liksom bron mellan
    konfliktområden och Sverige.

  76. Jag skrev om konstnärslivet
    i konfliktområden och publicerade-

  77. -men jag tänkte fortfarande
    på de andra, de i asylboenden.

  78. Så jag ville hjälpa dem
    byta atmosfär där i asylboendet-

  79. -till en konstatmosfär.

  80. Jag började snacka med Thomas-

  81. -och vi började bygga projektet
    tillsammans, den här idén.

  82. Det blev på riktigt...

  83. Att vi kunde börja...

  84. ...med ungdomar där. Men det var
    svårt att få kontakt med personalen.

  85. Det var väldigt svårt.
    Jag ville bara få kontakt...

  86. ...för att komma dit
    och rita och måla.

  87. Jag plockade ner färger och pennor
    i en resväska-

  88. -och åkte direkt dit.

  89. Det var fem workshops.

  90. Tre på asylboendet och två på Lava
    och sen utställning.

  91. Jag kan prata mer om dessa workshops
    på asylboendet.

  92. Jag tänkte på det här med den där
    lappen. Vi har gjort några omgångar.

  93. Det började med
    "Hej, här händer nåt kul!"

  94. Och sen blev det att vi ringde runt
    till boenden tillsammans.

  95. Jag ringde upp boendena
    och fick prata med nån person.

  96. Man kommer inte fram till de boende.
    Vem som helst kan inte kontakta dem.

  97. "Hej, jag vill sälja korv." Eller så.

  98. Jag ville ju ha en gratis
    konstworkshop. Vi hade Ashraf.

  99. Men det beror på personen som svarar
    och om jag lyckas leverera min idé.

  100. Den personen kanske älskar golf och
    inte alls konst, och det är ju kul.

  101. Är den personen inte övertygad lämnar
    den inget meddelande till de boende.

  102. Nyckeln har varit att komma så nära
    som möjligt och när det har funkat...

  103. Ashraf har sin resväska. "Nu kör vi!"

  104. Jag knackade på dörren och pratade
    med ungdomarna ansikte mot ansikte.

  105. "Kom hit så ska vi leka med färger.
    Vi ska prata lite."

  106. Jag vet att när man sitter och ritar
    kan man bli kompisar, vänner.

  107. De kan dela sin berättelse med mig.
    Jag kan prata om vad som hänt mig.

  108. Men det viktiga är att inte
    väcka upp något som gör ont.

  109. Bara prata tillsammans.

  110. Och jag tror att genom konst...

  111. ...ser vi vem som har problem.

  112. Till exempel
    hade vi Khalil från Syrien.

  113. När jag knackade på öppnade han
    dörren. Det var ett litet, mörkt rum.

  114. Han sa: "Vad vill du?"

  115. "Jag är konstnär. Kom, vi ska
    börja rita och måla tillsammans."

  116. "Jag kan inte. Jag vill inte måla."
    - "Testa. Vi ska leka med färger."

  117. När han kom började han rita.

  118. Han sa att det var en kvinna
    som kom till honom varje natt-

  119. -och pratade med honom.

  120. "Kan du hjälpa mig börja rita
    och måla det här ansiktet?"

  121. Jag satt med honom och sa åt honom
    att rita ögonen och hur hon ser ut.

  122. Han var jätteglad
    när han ritade det här ansiktet.

  123. "Hon kommer till mig varje natt."

  124. Han bor ensam och är bara sexton år
    och bor i ett litet rum.

  125. Den här Khalil målade den här
    och jag var glad när han sa:

  126. "Nu är jag bekväm med att se henne."

  127. Det var när han hade målat ansiktet.

  128. I den här workshopen
    fokuserade jag på ansikten.

  129. De börjar måla eller rita ansikten-

  130. -för jag tror
    att de kan uttrycka mer-

  131. -när de tänker och gör ansikten.

  132. Genom att måla och rita
    kunde vi prata tillsammans.

  133. Tack. Vi ska nysta vidare
    på det här med utmaningarna-

  134. -med att nå varandra
    i den här typen av verksamhet.

  135. Minna, du kom in i projektet.

  136. Det har gjorts i olika omgångar.

  137. I den första omgången
    hade vi med oss en psykiater-

  138. -som var ett stöd till dig, Ashraf.

  139. Det här väcker förstås saker både
    hos dig och hos ungdomarna du möter-

  140. -så du hade stöd mellan tillfällena.

  141. I del två ville vi titta på vad
    den konstnärlige ledaren kan göra-

  142. -om man ser tecken på psykisk ohälsa-

  143. -eller om det kommer upp nåt i
    samtalet. Hur går man vidare med det?

  144. Då kopplade vi på dig, Minna,
    som är asylpsykolog.

  145. -Varför ville du vara med i det här?
    -Ja, alltså... Av flera skäl.

  146. Jag jobbar på en asylmottagning och
    träffar asylsökande och nyanlända.

  147. Jag är legitimerad psykolog
    inom vården.

  148. Där finns också ett problem
    med att nå...

  149. ...den gruppen eller de patienterna.

  150. Under den tiden
    jag har jobbat med det-

  151. -har jag upptäckt att det saknas...

  152. ...ett annat sätt, kanske,
    att komma till rätta med de problem-

  153. -som en migration kan innebära. Det
    är ju en livskris, inte en sjukdom.

  154. Så att...

  155. ...hantera den livskrisen-

  156. -kanske inte alltid handlar om vård.
    Alltså, att man...

  157. För att få vård nuförtiden måste man
    nästan lida på ett vetenskapligt vis-

  158. -med diagnos och den typen av språk-

  159. -som ingår i det konceptet.

  160. Det språket, upplevde jag,
    nådde inte alltid fram.

  161. Gruppen asylsökare
    är svår att nå i vården.

  162. De söker inte så mycket som vården
    vill eller som man tror behövs.

  163. Det är lite svårt att få till
    den vården på ett bra sätt-

  164. -och jag tror att det beror på att
    det inte är en sjukdom som man har-

  165. -utan ett tillstånd i livet-

  166. -ett lidande som gör sig bättre
    på andra språk än på vårdens språk.

  167. Det kreativ uttrycket
    är verkligen ett sätt-

  168. -att tackla det man möter och
    uttrycka sig på sitt personliga sätt-

  169. -och inte på ett sätt
    som en vårdgivare har gett en.

  170. Man får själv
    hitta uttryck för sina upplevelser.

  171. Jag tyckte att det var
    ett jättespännande projekt.

  172. Jag har haft glädje av att delta
    och har upptäckt saker efter vägen.

  173. Vad har du kunnat hjälpa till med?

  174. Jag har försökt hjälpa till med-

  175. -vad man kan göra
    när man närmar sig gränsen-

  176. -mellan ett livslidande
    som en person kan hantera-

  177. -och psykisk ohälsa, när man kanske
    blir orolig och inte är säker på...

  178. ...vad det är för process personen
    är i, och personen blir sämre.

  179. Det har varit mitt fokus.
    Vad kan man göra när man...

  180. ...upplever att de man möter
    som konstnärlig ledare inte mår bra-

  181. -eller det är nåt som oroar.

  182. -Hur kan man göra då?
    -Ja...

  183. Det är viktigt att säga att det inte
    finns recept eller enkla manualer.

  184. Jag vet att många önskar det.

  185. Men främst
    handlar det om att vara lyhörd-

  186. -och försöka lita på sig själv
    och att man kan snappa upp signaler-

  187. -och att ta de signalerna på allvar.

  188. Nu sammanfattar jag ganska kraftigt-

  189. -men att också jobba tillsammans
    i grupp och prata innan man startar.

  190. Hur gör vi när situationerna uppstår?

  191. Vad har vi för tillvägagångssätt?

  192. Vilka ställen har vi sökt kontakt med
    innan som vi kan hänvisa till?

  193. Det ser olika ut, förstås. Varje
    ställe som har jobbat med det här-

  194. -har ju olika förutsättningar.

  195. Man litar på sig själv-

  196. -och gruppen
    och förmågan till samarbete.

  197. Att man inte bara skjutsar vidare
    till en starkare arm hela tiden-

  198. -utan litar på att vi kan göra nåt.

  199. Men vi ska inte gå utöver vår roll.

  200. Konstnärliga ledaren är inte terapeut
    som löser problem och vårdar.

  201. Man försöker stå kvar i sin roll och
    försöker göra det man kan därifrån.

  202. Det är nåt vi har pratat om mycket.
    Vad säger du om det, Thomas?

  203. Hur blir det i vardagen
    för konstpedagogen-

  204. -att arbeta med nåt med terapeutisk
    effekt men som inte är terapi-

  205. -och ändå vara kvar i sin yrkesroll?

  206. Det är nånting som de flesta
    inom det här fältet ibland pratar om.

  207. Alla har säkert bevittnat det.
    Jag har jobbat länge inom psykiatrin-

  208. -där jag verkligen
    fick förhålla mig till min roll.

  209. Jag var nyutbildad. Med tiden blir
    man bekväm i hur det kan gå till.

  210. Men jag tror att många i mitt fält,
    som konstpedagog-

  211. -ibland saknar språket för att
    ge uttryck för vad som händer.

  212. Många pratar om det på ett flummigt
    sätt. "Det är magiskt att skapa!"

  213. Jag tycker mycket om att skapa
    och har workshops nästan varje dag-

  214. -men jag vill komma bort
    från det mystiska. Det är konkret.

  215. Det kan vara friskapande eller styrt.

  216. Det är också en känslighetsfråga.
    Erfarenheten är bra att ha med sig.

  217. Däremot uppstår det samtal.

  218. Om du stickar en mössa och sitter
    i grupp så börjar man prata om saker.

  219. Ibland kanske man pratar om bilden.
    Ibland om nåt helt annat.

  220. Jag tror att samtalen som uppstår när
    man jobbar i en specifik målgrupp-

  221. -får man lita på att de följer med
    och kommer in på olika ämnen.

  222. Man ska inte underskatta
    vilken betydelse de kan ha.

  223. Folk kontaktar en efter flera år.

  224. "Jag höll på
    att löda en silverring..."

  225. Det låter banalt. Jag har lött
    säkert tusen silverringar.

  226. De kan komma fram fler år efteråt.
    "Det fick en sån stor betydelse."

  227. Det kan jag aldrig veta när vi
    håller på, men man får lita på att...

  228. Nu ror vi vidare och ser vad
    som händer. Sen är det det här att...

  229. Många, både när man leder en grupp
    och när man är deltagare-

  230. -känner
    att det är lite avväpnande att rita.

  231. Jag kan prata med Ashraf och Ulrika
    och titta på det jag håller på med.

  232. Och vice versa.
    Det finns en trygghet i det också.

  233. Vill jag, som Khalil, visa
    på nånting konkret så kan jag det.

  234. Apropå det måste jag säga
    att när man mår dåligt...

  235. Det är viktigt, det att man inte vet
    vad som är betydelsefullt i längden.

  236. Man vet oftast inte varför man mår
    dåligt. Då hade man kommit ur det.

  237. Man måste söka sig ur det-

  238. -och då tror jag så som alla de här
    målningarna är ett exempel på-

  239. -att man har sökt sig fram-

  240. -genom att använda papper
    och målarfärg.

  241. Man har hittat nånting som man inte
    kanske kunde sätta ord på.

  242. Det är ett sökande tillstånd.

  243. Allt man gör då kan ha betydelse,
    eller inte. Det är inte viktigt.

  244. Det visar sig i efterhand
    vad som var avgörande.

  245. Vad har det uppstått för situationer?

  246. Vad har det kommit fram
    för berättelser i era workshops?

  247. Ni har målat och pratat.

  248. Har du föreslagit att prata
    om bilderna eller har deltagarna det?

  249. Med ungdomarna, menar du?
    Jag gillar att jobba med ungdomar.

  250. När jag målar och jobbar med ungdomar
    känner jag mig nära dem-

  251. -och det är fyra-fem ungdomar
    som fortfarande har kontakt med mig.

  252. De blev vänner.

  253. Vi började
    dela berättelserna tillsammans.

  254. Varifrån kommer jag? De började prata
    med mig och jag lyssnade på dem.

  255. Det var två som bara var fjorton år.
    De kunde inte sova utan medicin.

  256. De började prata om situationen.

  257. Det är viktigt
    att jag som konstpedagog-

  258. -jobbar tillsammans med en psykolog
    som kan hjälpa mig med det här.

  259. Jag vet inte hur jag ska göra.
    Men nu hade jag kontakt med Minna-

  260. -som kunde hjälpa mig.

  261. Vi började prata om
    hur jag kan hjälpa dem.

  262. Om jag säger att jag har en person
    som kan hjälpa dem så vill de gärna.

  263. De har inte fått hjälp förut, men när
    jag säger det vill de gärna ha hjälp.

  264. Det är bra att man vet om de har
    problem eller trauman under workshop.

  265. Det andra sättet var att göra
    den här utställningen på Lava-

  266. -och det är tre-fyra stycken
    som brukar komma till Lava.

  267. De vet inte att det finns
    ett kulturhus med konst och studio.

  268. De kan göra vad de vill på Lava.

  269. Det är bra att de börjar få kompisar
    och lär sig mer och mer.

  270. Och...

  271. Den här Josef, jag minns inte
    vilken stad han kommer ifrån...

  272. Han bor tre timmar från Stockholm
    men kommer till vår workshop-

  273. -för att han säger att han inte kan
    måla ensam. Han vill måla i grupp.

  274. Han är jättebra. Han studerar konst.

  275. Han är från Mosul i Irak.

  276. Han har ett projekt
    efter projektet på Lava-

  277. -som heter "Var är min väska?"

  278. Det är bra att vi hittar en väg
    för dem att börja sitt liv här.

  279. De upptäcker livet här i Sverige.

  280. Kan du säga nåt mer om bilderna?
    Vad var uppgiften?

  281. Ja, vi kan prata om det.
    Josef har målat sin bror.

  282. Han tycker att han...

  283. Jag frågade och han
    hade målat sin bror. Från minnet, ja.

  284. Ja...

  285. Det är bara det att de inte är
    konstnärer. De kan inte måla.

  286. Men jag sa att de
    skulle börja med att rita ett ägg.

  287. Ett ägg. Sen kunde de tänka
    och börja ge äggen ansikten.

  288. Jag tror att det är som en spegel.

  289. Man känner,
    när man tittar på bilderna-

  290. -att det finns mycket känslor i dem.

  291. De tittar på oss, tror jag.
    Det är bra.

  292. Men det är bra
    att de kan uttrycka det de vill göra-

  293. -och har de problem
    kan vi hjälpa dem-

  294. -med terapi och psykolog.

  295. Vi gjorde en utställning på Lava
    dit det kom folk och pratade.

  296. De kunde uttrycka sig själva-

  297. -och fick prata mer om bilderna.

  298. Men det var en utmaning, eller hur-

  299. -att komma i kontakt.
    Det finns ju lite olika led här.

  300. Man kan jobba med sin
    socialförvaltning. Hur gick det?

  301. Nä, men... Man måste bara försöka
    med så mycket...

  302. Första gången jag träffade dig
    var 2015.

  303. Det var då flyktingvågen kom.

  304. Då sa jag och Stella, en kollega:
    "Vi gör nåt." Det blev "Ny i stan."

  305. Det kvittade om man kom från Borås
    eller Damaskus, bara man var ny.

  306. Vi skaffade lite fika och hade öppet
    sent. Men inte många kom.

  307. Sen började vi jobba ihop.

  308. Man vet aldrig vilka nyckelpersonerna
    är och hur det funkar.

  309. Man måste prova så gott man kan.

  310. I det här fallet
    kom vi i kontakt genom...dig?

  311. Det var en person med koll
    på boendena. En samordnare.

  312. "Prova med den här.
    Jag pratar med den här""

  313. "Om ni kommer på deras mötestid
    kan ni få in en fot."

  314. Det är viktigt, tror jag som jobbar
    inom jättemaskinen Kulturhuset-

  315. -att man får en timme,
    men det kan vara svårt.

  316. Vi måste vara flexibla.

  317. "Nu har de svarat.
    Nästa tisdag 15.30. Vi drar dit!"

  318. Och vara så smidiga som möjligt
    för de här personerna-

  319. -när det går bra för dem, presentera
    oss och vara tydliga med...

  320. "Vi tror att det här går superbra
    om vi får träffa de här personerna."

  321. Det är bra att inte vem som helst
    kan trilla in. Hur skulle det se ut?

  322. Samtidigt behövs den här kontakten.

  323. Efter det här mötet, kanske på deras
    personaltid, visar det sig ändå...

  324. Jag kan ge ett exempel.
    Flera gånger har boenden sagt:

  325. "Vad bra. Vi frågar de boende
    för vi känner dem." Det är sant.

  326. Vi träffar dem för första gången.
    Men då har idén inte kommit fram.

  327. När vi har fått chansen
    så har det alltid funkat.

  328. Det är extra kul med Ashraf som...
    "Hej, nu kör vi!"

  329. Och då har vi kört. Några har stannat
    en hel kväll, tre-fyra timmar.

  330. Nån har stannat en halvtimme.
    Men alla har varit med.

  331. Men om man ska vara ärlig-

  332. -så har du också gått och knackat på
    deras enskilda rumsdörrar, eller hur?

  333. Nån har sagt "jag sover"
    och du har sagt "kom igen, nu!"

  334. "Kom, vi ska leka med färger.
    Vi ska prata lite tillsammans."

  335. Andra kommer direkt när jag knackar.

  336. Det är bra att de liksom...

  337. När man inte vet vad som har hänt
    förstår man inte vad som har hänt.

  338. -Det här är på arabiska...
    -Kör engelska.

  339. Ja... Men när man kommer och vet
    börjar man älska det här.

  340. När man får prova så är det roligt.

  341. Och man får vägledning, det finns
    en idé. Du kan snabbt komma i gång.

  342. Men ibland har vi ändrat riktning.

  343. Det är bra att de blir bättre
    och bättre. Det är första gången.

  344. "Här är min tavla. Den hänger här."

  345. Jag berättar vad vi ska göra
    och att folk ska titta på bilderna.

  346. Jag tror
    att de blir bättre och bättre.

  347. När de kommer till sista workshopen
    går vi liksom runt...

  348. ...Kulturhuset, utställningarna.

  349. Hela Kulturhuset, olika rum för barn,
    kulturbiblioteket.

  350. Då känner de sig hemma
    och vet att de är välkomna.

  351. Och de tycker
    att Lava passar bra med ungdomar.

  352. -Minna?
    -Apropå det vi pratade om förut...

  353. Man vill göra det lätt att prata om
    psykisk ohälsa och kontakta vården.

  354. Det ska vara enkla vägar och så.

  355. Det låter på er beskrivning som
    att det borde ske på det här området.

  356. Det bör bli lätt att hitta skapande
    verksamhet när man mår dåligt.

  357. Potentialen som finns på det området-

  358. -verkar det nästan lite svårare
    att knyta ihop verksamhet och person-

  359. -än vad det är på vårdens område nu.

  360. Det har inte alltid sett ut så-

  361. -men nu verkar det vara mer
    att man ropar på vård i första hand-

  362. -men att det finns exempel på att det
    kanske inte var det som hjälpte-

  363. -i en svår period i livet.

  364. Det var att hitta sin egen röst
    eller sitt eget sätt att...

  365. ...brottas med saker och ting.

  366. Men om man då
    är en skapande verksamhet-

  367. -som ett studieförbund
    eller en kör eller vad det kan vara-

  368. -och kan göra sig tillgänglig
    men råkar ut för utmaningar...

  369. Vad ska man använda för språk?

  370. Hur ska man göra för att knyta an
    till vården eller boendena?

  371. Hur ska man gå till väga?
    Alla är inte lika engagerade-

  372. -och uthålliga och enträgna
    som Ashraf?

  373. Du vet inte vad "enträgen" är...

  374. Att du är bra och uthållig.
    "Persistence".

  375. Minna? Vad ska man tala för språk?
    Hur ska man...?

  376. Ni vet ju mer. Det ska vara konkret.

  377. Att åka ut och visa, ha med sig
    grejer och vara lite spontan...

  378. Som du sa:
    "Vi pratar och leker med färgerna."

  379. Att vara lite inbjudande och enkel.
    Det behöver inte vara en "big deal".

  380. Det är viktigt att det blir enkelt
    med ungdomar.

  381. Jag spelar musik på olika språk.
    De kan spela med mobilen.

  382. -Vi skriver... Vad heter det?
    -Får jag berätta?

  383. En kväll hade vi målat.

  384. Vi hade med en helt artilleri
    av grejer och spännpapp på väggen-

  385. -och det var sent och vi borde ha
    gått hem men nån satt och ritade...

  386. "Vad du skriver fint", sa nån.
    Det var kalligrafi på dari.

  387. Då sa nån "jag kan skriva en dikt"
    och plötsligt förändrades allt.

  388. Vi var kanske sex-sju stycken.

  389. "Kan alla en dikt?" Så skrev alla
    ner en dikt, på sju olika språk.

  390. -Det var det fina.
    -Jättefint. De blev jätteglada.

  391. De hade minst ett till språk,
    men alla kunde berätta om dikterna.

  392. Det var nåt som uppstod
    som var så himla magiskt.

  393. Den lyhördheten att kunna
    anpassa innehållet efter deltagarna-

  394. -men kanske inte efter personalen,
    för de har en idé om vad som är bra.

  395. Vi måste lita på vår profession.
    Vi har båda...

  396. Du, jag och andra har erfarenhet av
    det här och hur man närmar sig det-

  397. -och kan vara tydliga med det.

  398. "Du känner personerna på det här
    sättet och du har den här rollen."

  399. Vi anpassar oss efter dem. Vi hittar
    ett sätt som funkar i vår kontakt.

  400. Jag sätter stora papper på väggen.

  401. Och sen blandar jag två färger-

  402. -och de kan ta två penslar.

  403. De stänger ögonen och börjar måla.

  404. De använder två händer.

  405. Jag tror inte
    att man kan använda huvudet.

  406. Det är bara...
    Man bara ritar och målar.

  407. Först tror de inte att de kan.
    Man kan inte stänga ögonen och måla!

  408. Men när de börjar
    blir det jättefint med stora papper.

  409. Det är en ny idé att de bara
    kan stänga ögonen och inte tänka-

  410. -och börja göra vad de vill
    på väggen. Det funkar bra, det också.

  411. Jag visade den på utställningen.

  412. Du sa: "Det gör inget. Det är ingen
    som kan. Nu kör vi!" Och det funkade.

  413. De tycker att det är fint
    när de öppnar ögonen.

  414. Det som har hänt då är att man har...

  415. ...fått sig ett konstnärligt verktyg.

  416. Man har provat nåt
    och det har gjort nåt med en.

  417. Såna konstnärliga verktyg är lika
    viktiga som psykologiska verktyg-

  418. -och sånt som vi i min profession
    håller på med och delar ut.

  419. Men alla vill inte...
    Alla lever inte på det viset.

  420. Vissa har mycket närmare
    till att uttrycka sig på det sättet.

  421. De uttrycker sig på den arenan.

  422. Vi är väldigt upptagna av vård
    för människor som mår dåligt.

  423. Vårdbehoven har ökat drastiskt.

  424. Inom mitt område, asylvården,
    ropar man efter psykolog och terapi.

  425. Alla ska ha terapi. Men alla
    vill inte. Det funkar inte för alla.

  426. Däremot kan terapeutiska upplevelser
    eller aktiviteter-

  427. -spela väldigt stor roll
    för ens liv och ens psykiska hälsa.

  428. Jag tror
    att såna här konstnärliga projekt-

  429. -verkligen innehåller såna metoder-

  430. -som konstpedagoger kan dela ut-

  431. -men det är inte säkert att man
    alltid kan förklara vad som händer.

  432. Man måste, i olika verksamheter
    som boenden och sånt-

  433. -lita på att det här är värt mycket.
    Det här har potential.

  434. Det här fångar upp vissa som inte
    vill gå och prata med en psykolog.

  435. Det är inte en form
    som är universellt...

  436. ...välgörande för folk. Man måste
    lita på betydelsen av att skapa.

  437. Det du är inne på, som känns viktigt-

  438. -är att man som ledare
    och konstpedagog har lite koll.

  439. Vad har jag för egenintresse
    av det här?

  440. Vi gjorde en utställning,
    men utställning var inte det viktiga.

  441. "Det gör inget om det inte blir nån
    utställning. Skit i det!"

  442. Ibland är man driven av att skapa
    en basar eller utställning-

  443. -och då plockar man fram
    vissa uttryck och historier...

  444. Jag tror att man ibland
    som konstpedagog kan tänka:

  445. "Den här personen
    berättar nåt svårt. Bra."

  446. Det är varken mer eller mindre bra än
    nån som berättar ett trevligt minne-

  447. -om när den hittade en hundralapp.

  448. Det gäller att öppna för valfrihet.

  449. Det är okej
    att det kommer upp svåra saker-

  450. -och om man vill jobba
    med en sån tematik-

  451. -kan man ändå
    låta personen själv välja.

  452. Många har jobbiga saker bakom sig.
    Man kan ändå prata om viktiga saker.

  453. Då kan deltagaren själv välja.

  454. "Mormor tog mig med
    på resa till grannstaden."

  455. Då kan man, för att visa att alla
    är lika viktiga, ta upp två exempel.

  456. "Det var jobbigt
    när min bäste vän dog"-

  457. -"men en annan viktig sak
    är att jag gick en bra utbildning."

  458. Ni förstår.
    Att liksom verkligen få lite...

  459. Vad har jag för egenintresse av att
    det här ska gå åt nåt speciellt håll?

  460. Att det ska bli ett speciellt uttryck
    eller att det ska bli en utställning.

  461. De grejerna får inte vara det
    viktiga. Då har vi ett annat fokus.

  462. Hur tycker du,
    bland dina kollegor och i...

  463. Vad ska vi säga?
    Professionellt verksamma konstnärer.

  464. Det har gått upp och ner
    om det är tabu eller inte-

  465. -att arbeta med konst
    som terapeutiskt verktyg-

  466. -eller bildterapi och så där.

  467. Hur förhåller du och dina kollegor er
    till det?

  468. Jag vet inte om jag förstår...

  469. Är det okej att prata om konsten
    som verktyg för ökat välbefinnande?

  470. -Vill alla det?
    -Nej, folk har olika syften.

  471. Vissa har inte det fokuset. Vi simmar
    för att må bra eller bli starka.

  472. Det är likadant. En del målar
    för att det är superspännande.

  473. Men på Lava... Jag jobbar på så många
    ställen, det är lite det också!

  474. På Lava får man komma på sin egen tid
    och välja bland de material vi har-

  475. -och så hjälps vi åt att hitta en
    lösning. Vi kan googla och youtuba.

  476. Många tycker att det är superviktigt.
    Det får vi höra varje dag.

  477. Tyvärr kommer det på den här nivån.

  478. När det ska betalas, från kommun
    eller landsting eller vem det nu är-

  479. -så kan det vara bra att den
    som leder den här verksamheten-

  480. -samlar in och skriver ner
    eller bara kommer ihåg själv-

  481. -varför det är viktigt
    för målgruppen.

  482. Målgruppen behöver inte
    prata med sin lokala politiker.

  483. Det vore kul om det funkade men det
    är viktigt att vi håller den platsen-

  484. -eller utställningslokalen
    eller möjligheten att göra saker.

  485. Det är inte målgruppen själva,
    i det här projektet, som säger...

  486. Det finns jättemycket kraft, men...
    "Vi vill göra den här workshopen."

  487. Det kanske inte alltid händer, men vi
    får hjälpas åt och prata tillsammans.

  488. -Svarade jag på din fråga?
    -Ja, på ditt sätt.

  489. Vad tycker du, Ashraf...

  490. Har det haft betydelse att du själv
    har en flyktingbakgrund?

  491. -Ja.
    -Har du kunnat möta deltagarna i det?

  492. -Att ni har nåt gemensamt?
    -Kan du...?

  493. -Att många deltagare är flyktingar?
    -Ja. Och mig?

  494. -Hur man som flykting jobbar med...?
    -Vad betyder den erfarenheten?

  495. I det här projektet? När jag sätter
    mig med dem och de börjar prata-

  496. -känner jag att jag har hört
    berättelsen förut och har samma...

  497. När de kollar på mig känner jag
    att jag också pratar på samma sätt.

  498. Vi pratar om samma idéer.

  499. Jag är i samma situation.

  500. När vi sitter tillsammans
    känner jag att vi delar situationen.

  501. Inte med alla, men det finns
    två-tre stycken som står mig nära.

  502. Andra är nära på andra sätt.

  503. Men jag kan prata lite om projektet.

  504. Jag är glad att jag har fått göra
    det här projektet-

  505. -för jag hjälper fler ungdomar
    att få hjälp-

  506. -med terapi och psykolog.

  507. Och andra med konst. De beskriver det
    som ett ljus för att hitta en väg ut.

  508. Andra var glada
    och visade bilderna på Lava-

  509. -och kom dit för att träffa andra
    och prata om bilderna.

  510. Men det var svårt i början
    i kontakten med asylboendena-

  511. -när vi plockade ut dem
    och bjöd in dem till Lava-

  512. -och till andra workshops.

  513. Ni har nämnt det här på olika sätt-

  514. -men Minna, du brukar prata om
    att "delta med deltagarna".

  515. -Vad betyder det?
    -Precis.

  516. Ni har ju betonat betydelsen av det
    och möjligheten till det-

  517. -i projekt där man möts med
    nån skapande verksamhet som fokus.

  518. Alla är där på jämlik grund.

  519. Man kan mötas utanför sina roller
    som deltagare och ledare.

  520. Rätta mig om jag har fel.
    Jag jobbar ju inte som konstpedagog.

  521. Men det finns en möjlighet
    att mötas på ett lite friare sätt-

  522. -än till exempel i min terapeutiska
    bransch där man har tydliga roller.

  523. En är terapeut och en är patient.

  524. Här kan man ha nytta av sina
    erfarenheter på ett annat sätt.

  525. Ja...

  526. -Hur skulle du sätta ord på det?
    -Samtal uppstår ändå.

  527. Jag brukar fokusera på nåt tekniskt,
    som ett material vi ska jobba med.

  528. Men en grej som kan vara kul om man
    har en grupp är om man känner...

  529. Om jag har för mycket fokus på hur
    man använder printern eller leran-

  530. -så kan man själv gå med i en grupp.

  531. Bor man i en stad finns det ofta
    konsthallar med olika verksamheter.

  532. Har man chans att vara med så är det
    ett kul sätt att närma sig nånting.

  533. Man kan delta som extern person.
    Man kan själv få vara med och gästa.

  534. Då blir det verkligen att man är på
    samma nivå och har det att prata om.

  535. Det sista man behöver vara orolig för
    är vilka samtal man får till.

  536. De kommer av sig själva. Man ska vara
    nyfiken och tycka att det är kul-

  537. -och kör man fast så finns det hjälp.

  538. Då kan man hitta andra workshops.

  539. Ofta, eftersom det ser ut
    som det gör, åtminstone i Stockholm-

  540. -har man från konsthallar och museer
    varit positiva till såna här projekt.

  541. Man kontaktar ett museum och säger:

  542. "Vi har noll i pengar men vill kolla
    på er utställning och dricka saft."

  543. Då är det många som de senaste åren
    har sagt: "Vad kul! Kom."

  544. Man ska inte vara rädd för att fråga
    och för att själv vara med.

  545. Projektet har finansierats till
    stor del av Folkhälsomyndigheten-

  546. -och det har resulterat
    i ett kunskapsmaterial-

  547. -som heter "Det kreativa uttrycket
    som kraftkälla".

  548. Det ligger att ladda ner på
    Betaniastiftelsens hemsida, gratis.

  549. Och ni som är här i dag har fått
    ett tryckt exemplar i era mappar.

  550. Det är erfarenheterna från projektet
    som har lett till det här materialet.

  551. Det är du som har skrivit det, Minna.

  552. Hur har det varit att jobba fram det?
    Är det nytt för dig?

  553. Ja, det är lite nytt.

  554. Det har varit kul och stimulerande-

  555. -och väldigt tankeväckande
    för mig som klinisk psykolog-

  556. -att verkligen...

  557. Det har varit befriande att tänka
    kring det här alternativa sättet-

  558. -att hantera livets utmaningar-

  559. -eller livslidande.

  560. Så det har varit jättekul
    och jätteintressant-

  561. -och det har gett mig insikten-

  562. -att det här är ett jätteviktigt
    komplement till vården.

  563. Vård är för dem som behöver vård-

  564. -men vi är många fler som behöver
    komma vidare eller som lider-

  565. -och då är skapandet
    en väldigt viktig resurs i det.

  566. Jag är jätteglad över materialet.
    Det blev bra.

  567. Vi hoppas
    att det ska kunna användas av alla-

  568. -som möter unga,
    och kanske heller inte bara unga-

  569. -i skapande verksamheter, för
    att hantera tecken på psykisk ohälsa.

  570. Där finns lite reflektionsmaterial-

  571. -och en checklista
    som man kan ha till hjälp-

  572. -så vi hoppas
    att man ska kunna ha det med sig-

  573. -och kanske fånga upp
    några tips och tricks-

  574. -inför en sån workshop eller
    körövning eller vad det kan vara-

  575. -för att vara lite mer rustad
    för att möta psykisk ohälsa.

  576. Tror ni, Ashraf och Thomas, att det
    här materialet kommer att användas?

  577. -Är det bra?
    -Ja, jättebra.

  578. Det är jättebra för såna här projekt.

  579. Jag är jätteglad att de får hjälp-

  580. -genom konst eller genom terapi.

  581. De var glada
    att vara med i den här workshopen-

  582. -och att de kan uttrycka sig själva
    med konst-

  583. -och få hjälp med andra problem.

  584. Det är jätteviktigt för mig
    att de får hjälp.

  585. Det här är bra för mig och för dem
    som är nyanlända i Sverige.

  586. Jag kände på en gång att... Äntligen!

  587. Jag läste till hantverkspedagog och
    konstpedagog och bild... Ni fattar.

  588. Mycket pedagogik. Många i det här
    fältet har observerat de här sakerna-

  589. -men ändå kanske inte har...
    Det är lite mystiskt.

  590. Det går att visa på forskning om man
    vill ha fakta om det som händer-

  591. -men de flesta har observerat saker.

  592. Att lite på erfarenheterna och få
    de här konkreta, handfasta tipsen...

  593. Super! Jag tror att det är perfekt.

  594. Betaniastiftelsen etablerar nu en
    plattform som heter "Livsakademin"-

  595. -där vi samlar våra insatser
    inom existentiellt stöd.

  596. Där kommer "Det kreativa uttrycket
    som kraftkälla" att få utrymme-

  597. -och där kommer vi att fylla på
    med annat material på det här temat.

  598. -Tack så mycket för att ni kom hit.
    -Tack själv.

  599. Textning: Gabriella Eseland
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Det kreativa uttrycket som kraftkälla

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Nyanlända har ofta traumatiska upplevelser i bagaget. Att träffas i ett skapande sammanhang kan leda till läkande samtal. Psykologen Minna Forsell och konstpedagogerna Ashraf Atraqchi och Thomas Woodski är engagerade i projektet Express yourself där ungdomar får uttrycka sig genom konsten. Moderator: Ulrika Lind. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Ämnen:
Bild > Måla och skapa, Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa
Ämnesord:
Flyktingar, Flyktingbarn, Invandrare, Konstpedagogik, Kreativitet, Pedagogik, Pedagogisk metodik, Psykiatri, Psykiska trauman, Undervisning, Undervisning i konst, musik, teater och film
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Psykisk ohälsa bland barn och unga

Längtan efter ett meningsfullt liv finns hos oss alla och med depression och ångest kommer ofta en känsla av tomhet. Men var går gränsen mellan livssmärta och psykisk sjukdom? Hur kommer det sig att psykisk ohälsa hos barn och unga är så utbrett och vad kan vi göra åt det? Psykiatern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg har ägnat hela sitt yrkesliv åt psykiskt lidande i olika former. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Från ond till god cirkel

Genom att dela med sig av egna erfarenheter av psykisk ohälsa i Pillerpodden fångar Emma Westas Rödin upp mängder av unga. Hur påverkar fördomar, normer, tabun, tystnad och okunskap stigmatiseringen av psykisk ohälsa? Här ger hon handfasta tips på vad vi kan göra för att se, stötta och sätta igång en förändring. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Psykisk hälsa och ohälsa

Psykiatern Ullakarin Nyberg samtalar med Emma Westas Rödin, som genom Pillerpodden har kontakt med mängder av unga som mår dåligt. Har de samma bild av verkligheten? Vad är det som gör att livet gör ont och hur vet man när gränsen till sjukdom har passerats? Hur kan vi stödja den som upplever livssmärta men inte är psykiskt sjuk? Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Det kreativa uttrycket som kraftkälla

Nyanlända har ofta traumatiska upplevelser i bagaget. Att träffas i ett skapande sammanhang kan leda till läkande samtal. Psykologen Minna Forsell och konstpedagogerna Ashraf Atraqchi och Thomas Woodski är engagerade i projektet Express yourself där ungdomar får uttrycka sig genom konsten. Moderator: Ulrika Lind. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Du är så jävla känslig

Under hela uppväxten fick Hannah Harvigsson kritiska kommentarer om hur känslig hon är. Orden fastnade i djupet av hennes person. Senare i livet insåg hon vilken tillgång det är att ha nära till sina känslor. Idag är hon artist och låtskrivare med artistnamnet Hanutten och många känner igen sig i hennes texter. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Livssmärta eller psykisk sjukdom?

Oro - att leva med tillvarons ovisshet

Oro, liksom rädsla, ångest, stress och nervositet handlar om att vi inte kan kontrollera vad som händer i livet. Ibland är oron konstruktiv, men den kan också försvåra våra möjligheter att leva fullt ut. Varför verkar en del människor aldrig oroa sig, medan andra oroar sig för allt? Och kan man lära sig att minska oron? Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut, föreläser om detta. Inspelat den 13 november 2018 på Sigtunastiftelsen. Arrangörer: Betaniastiftelsen och Sigtunastiftelsen.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & bild

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Finland - 100-åringen som inte försvann

Finska serier på ett transnationellt fält

Hör serier hemma i en nationell kontext eller bygger de på en global, transnationell gemenskap? Serieforskaren Ralf Kauranen berättar om sin studie av äldre finländska serier där han hittar en påtaglig fosterlandskärlek samtidigt som serierna visar att det finska folket är en del av en global sfär av olika folk. Inspelat den 12 maj 2017 på Stockholms universitet. Arrangör: Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - Kina

Konstdistrikt 798

Åsikterna om konstdistriktet 798 i Peking är många. En del anser det vara ett himmelrike, andra kallar det Disneyworld. Vi möter konstnärer och gallerister som berättar om möjligheter och begränsningar inom Kinas konstvärld.

Fråga oss