Titta

UR Samtiden - Lättlästdagen 2018

UR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Om UR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Föreläsningar från Lättlästdagen 2018. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Till första programmet

UR Samtiden - Lättlästdagen 2018 : Första mötet med svenskanDela
  1. "Väldigt många har sökt tjänsten.
    Varför tror du att just du fick den?"

  2. Där finns en sorts underton
    att det var kvotering.

  3. Då säger man: "Det var kvotering."

  4. Välkommen hit. Negra, du kom
    till Sverige när du var tretton år-

  5. -och i dag jobbar du som
    stjärnreporter på Svenska Dagbladet.

  6. -Ja, som reporter i alla fall.
    -Okej. För mig är du en stjärna.

  7. Men din väg dit var kanske längre
    än för dem med svenska som modersmål.

  8. Hur erövrade du språket?

  9. Jag lärde mig språket ganska snabbt
    för att göra mig förstådd och förstå.

  10. Men det tog lång tid
    innan jag erövrade språket.

  11. Det har jag inte gjort fullt ut än.
    Vissa saker är fortfarande svårt-

  12. -som nyanser och grejer som jag
    inte riktigt hör och som är svåra.

  13. Hur lång tid tog det ungefär
    innan du började känna dig bekväm?

  14. Väldigt, väldigt många år.
    Jag skulle säga hela högstadiet-

  15. -och säkert hela gymnasiet också,
    innan jag började känna mig säker.

  16. Du kom hit med dina föräldrar.

  17. Hur var det att se dem integreras
    i det svenska samhället?

  18. Hur lärde de sig språket?

  19. De fick gå på SFI,
    som nyanlända får göra i dag också-

  20. -men då såg SFI ganska annorlunda ut.

  21. I dag är man mycket, mycket
    mer pedagogisk, skulle jag tro.

  22. Min stackars pappa var lärare
    i hemlandet.

  23. Jag fick hjälpa honom med läxan,
    och tyckte att det var jättejobbigt.

  24. När man är tonåring tycker man
    att föräldrarna är pinsamma-

  25. -och så kom han
    med sina glosor och texter.

  26. Och det var nåt också för vuxna...

  27. ...speciellt för min pappa,
    att det inte fick bli fel.

  28. Det är rätt intressant.
    När jag tänker tillbaka på det-

  29. -kan jag liksom le lite för mig själv
    för att det var så viktigt för honom-

  30. -att inte har några fel i läxan.

  31. Det här var en sträng magister
    i geografi-

  32. -som bävade så för SFI-läraren.

  33. Så jag satt
    och gjorde mycket läxor för dem.

  34. -Gjorde du deras läxor?
    -Ja. Jag säger som det var.

  35. Och framför allt minns jag att
    speciellt pappa ville ha förklarat-

  36. -varför det vara på ett visst sätt,
    men jag visste bara hur man sa.

  37. Men grammatik och regler
    hade inte jag koll på.

  38. -Och det har jag fortfarande inte.
    -Det är du nog inte ensam om.

  39. -Och de fick lättlästa böcker.
    -Jaha, de fick det?

  40. Men det var jättedåliga böcker
    ...tyckte jag.

  41. Det var mer böcker för barn-

  42. -som handlade om nallar
    och små saker.

  43. De är ju vuxna människor.

  44. Jag tror att det har hänt jättemycket
    på den fronten.

  45. Som läsare av lättläst spelar
    ens läsnivå eller ålder ingen roll.

  46. Alla ska få känna
    att de kan läsa en hel bok-

  47. -och att boken möter läsaren
    med respekt.

  48. -Men...
    -Ja, det skulle jag också säga.

  49. Det är ju...

  50. Vuxna människor ska få vara vuxna,
    fast de lär sig ett annat språk.

  51. De blir ju inte mindre begåvade
    för att de inte kan språket.

  52. Man klappar dem lite på huvudet.

  53. Det såg jag var jobbigt
    för många vuxna i min omgivning-

  54. -att det var mer anpassat för barn
    än för vuxna.

  55. Men så tror jag inte att det är
    i dag.

  56. Det har hänt mycket de senaste åren.

  57. Men hur var det för dig som barn
    att hjälpa föräldrarna med läxorna?

  58. Det fanns ju två sidor av det här.

  59. Det är klart att det var jättejobbigt
    att vara förälder till föräldrarna-

  60. -och ha kontakt med allt
    från socialtjänsten till banken-

  61. -och sköta allt det praktiska, för
    att jag var den som kunde språket.

  62. Men det fanns en liten fördel.

  63. Man kanske inte alltid behövde lämna
    all information från skolan.

  64. På föräldramötet kunde man liksom...
    "Det har gått jättebra allting."

  65. Skämt åsido: Det är ett stort problem
    när barn ska tolka åt sina föräldrar.

  66. Det ska man inte göra.
    Man får en jättekonstig roll-

  67. -om man följer med sina föräldrar
    till läkaren och såna saker.

  68. -Som vi sa ska vuxna få vara vuxna.
    -Och barn ska få lov att vara barn.

  69. Speciellt att tolka i skolan
    är inte bra.

  70. Det skulle jag aldrig acceptera
    med mitt barn.

  71. Många som är här i dag kanske
    är lärare eller bibliotekarier-

  72. -och möter antingen vuxna SFI-elever-

  73. -eller barn som är nya
    eller ganska nya i Sverige.

  74. Har du tips till dem hur man
    kan förhålla sig till det här?

  75. Det är jätteviktigt, så klart,
    att man möter de vuxna med respekt-

  76. -och som vuxna människor, som de är-

  77. -och föräldrar som vilka föräldrar
    som helst, för de är inte konstiga.

  78. De har bara ett annat språk.

  79. Och jag skulle säga att alltid
    anlita tolk när språket inte finns-

  80. -så att inte barnet är förmedlare
    av information, för det är inte bra.

  81. Man ger barnet en roll
    som barn inte ska ha...tycker jag.

  82. Jag nämnde innan hur det var när
    din bok bearbetades till lättläst.

  83. Du har inte själv bearbetat den, utan
    en lättlästbearbetare gjorde det.

  84. Men man kan fråga sig om det finns
    problem i att göra böcker lättlästa.

  85. Försvinner det skönlitterära värdet
    till förmån för det lättare språket?

  86. -Har du tankar kring det?
    -Jag var jätteorolig inför det.

  87. Här är min bok - min baby, min svett,
    mina tårar och sömnlösa nätter.

  88. -Och det säger du nu.
    -Ja.

  89. Och så ska jag bara ge... Och du sa:
    "Ungefär två tredjedelar försvinner."

  90. -Jag kanske bäddade in lite.
    -Precis.

  91. Så jag var nervös, men när jag såg
    hur det blev, kändes det jättebra.

  92. För det är verkligen...

  93. Mitt språk behövde inte anpassas så
    mycket, för det är ganska lättläst-

  94. -i min bok som den är. Så det
    var inte så mycket...språkligt.

  95. Men det viktigaste är där,
    och jag kan förstå-

  96. -utifrån den publik som man vänder
    sig till - de läsarna...

  97. ...varför man tog bort det som
    togs bort. Det som är kvar är kärnan.

  98. -Så det kändes okej?
    -Ja, jag var helt tillfreds.

  99. Jag hade förberett mig på "vad
    har ni gjort?", men det blev inte så.

  100. Och sen har jag faktiskt läst
    ett antal andra lättlästa böcker-

  101. -bara för att själv se hur det blir.

  102. Det är en fantastisk möjlighet för
    dem som behöver den här litteraturen.

  103. Jag tycker inte att det är så mycket
    som går förlorat.

  104. Det viktigaste är att folk läser.

  105. Jag har bland annat läst Kallifatides
    bok, och tycker att det är jättefint.

  106. Vad roligt att höra. Men har du låtit
    din pappa läsa din lättlästa version?

  107. Min pappa är tyvärr inte i livet,
    men mamma har läst den.

  108. Och jag blev så rörd. Hon har försökt
    att läsa den riktiga boken också.

  109. Hon tvingade sig igenom,
    fast hon kanske inte förstod riktigt.

  110. Men den här förstod hon och kunde
    ta till sig på ett helt annat sätt.

  111. Vi hade ett jättefint samtal om det.
    Och sen har hon distribuerat den-

  112. -bland sina vänner,
    som också behöver läsa lättläst.

  113. Och hon har också börjat läsa
    andra lättlästa böcker.

  114. Och ofta fungerar lättläst just så,
    som en bro-

  115. -från att inte kunna läsa till att
    bli läsare och ta del av den världen.

  116. Och där kan lättläst för många vara
    bron in i den världen.

  117. Men jag kan bara nämna en annan sak
    med boken.

  118. Mitt barn är sju år och läser mycket-

  119. -men min bok är bitvis tung
    och jobbig och så där.

  120. Även om språket är lätt,
    så är det för svårt för honom.

  121. Men den lättlästa plockade han upp
    ur bokhyllan en dag.

  122. Jag såg det och tänkte:
    "Hur ska det här bli?"

  123. Och så lade han sig på golvet
    och började läsa.

  124. Och jag var jättenervös. Men efter
    några dagar hade han läst ut den.

  125. Och jag fick en sån...
    Det var så stort för mig.

  126. Han har läst min bok.
    Och vi pratade jättemycket om den.

  127. -Gjorde ni det?
    -Ja, precis.

  128. -Kunde han ta till sig berättelsen?
    -Ja.

  129. Vad praktiskt att få sin historia
    förklarad i en bok när man är sju år.

  130. Men på lättlästdagen är det lätt
    att det handlar mycket om lättläst.

  131. Jag tänkte prata lite mer om läsning.

  132. Vi har ju förstått att det är viktigt
    att läsa, oavsett vad man läser.

  133. Hur ser du på läsning och läsningens
    roll i det demokratiska samhället?

  134. Det är ju jätteviktigt, så klart.

  135. Om jag bara ser på mig själv: Läsning
    har varit jätteviktigt i mitt liv.

  136. Det har varit min flykt
    och ett tillfälle att gå undan-

  137. -och gå in i en annan värld,
    som var jätteviktig.

  138. Jag var
    Huskvarnas konstigaste tonåring.

  139. Förutom att jag lyssnade på Kent
    när ingen annan gjorde det...

  140. -Du var trendsetter.
    -Ja. Och så satt jag på biblioteket.

  141. Även om jag inte förstod det som stod
    slukade jag och läste konstiga saker-

  142. -som Stagnelius dikter och sånt.

  143. Jag känner att bara man läser,
    läs vad som helst.

  144. Det är så viktigt. Man får så klart
    en massa nya perspektiv-

  145. -men får också in vanan att läsa.

  146. Tyvärr är det många barn
    som inte har det i dag.

  147. Man är inte van att gå till
    biblioteket, låna böcker-

  148. -och försvinna in i den här världen,
    vilken det än må vara.

  149. Vi har ett stort ansvar att uppmuntra
    och se till att våra barn läser.

  150. Vi ska prata lite mer
    om din bakgrund och uppväxt.

  151. Din bok, "Jag var precis som du"-

  152. -har en titel som anspelar på
    ett möte som du hade. Kan du berätta?

  153. Ja, jag bevakar migration
    och integration på Svenska Dagbladet.

  154. -Tänk er hur min mejlkorg ser ut.
    -Så det tar lite tid innan du svarar.

  155. Och...då...

  156. Jag är ute och besöker
    flyktingförläggningar, till exempel-

  157. -och skriver om saker
    som de människorna möter.

  158. Jag var på en flyktingförläggning
    i Farsta-

  159. -och träffade en kille
    som kom från Syrien.

  160. Han hade fått uppehållstillstånd.
    Nu kunde han andas ut.

  161. Nu ska han bo i Sverige.
    Han vill ha ett jobb.

  162. Han vill träffa en kvinna.
    Han vill få en familj.

  163. Han vill bo i en lägenhet och leva
    som alla andra - ha ett normalt liv.

  164. Jag tänkte att det kommer att gå bra,
    för han har alla förutsättningar.

  165. Han är ambitiös. Han vill lära sig
    språket. Det kommer att gå jättebra.

  166. Och så...när vi skulle skiljas åt,
    tog jag hans hand och sa...

  167. Det bara kom "jag var precis som du
    en gång i tiden".

  168. För jag var också på en flykting-
    förläggning, var också fattig.

  169. Jag hade inte heller nånting,
    och framtiden var oviss. Men det går.

  170. Men det tar tid.

  171. Så det är det som titeln syftar på.
    Du har varit i den situationen.

  172. Jag tänkte citera en liten bit
    från boken.

  173. Du berättar om din mamma. I Bosnien
    var hon ansvarig för ett postkontor.

  174. Hon säger i boken: "Jag var nån. Sen
    kom jag till Sverige och var ingen."

  175. "Det känns orättvist."
    Och du reflekterar kring det-

  176. -när du återvänder till den by
    som du växte upp i, och säger:

  177. "I Bosnien är jag för svensk, och
    i Sverige är jag inte svensk alls."

  178. Det här med identitet,
    hur förhåller du dig till det i dag?

  179. Ja, många av oss som har kommit hit
    från ett annat land-

  180. -som har tvingats komma hit.
    Det var ju faktiskt inte ett val.

  181. Man hamnar i nån sorts
    "mellanförskap" efter en tid.

  182. Man känner sig inte svensk-

  183. -för det talar en massa människor om
    för en, bland annat.

  184. Och så är man inte heller riktigt det
    som man kommer ifrån-

  185. -för där har man inte hängt med
    i språket, bland annat.

  186. Första gången jag åkte till Bosnien
    hängde jag inte med i skämten-

  187. -eller tv-serier som de tittade på.
    Jag hängde liksom inte med.

  188. Jag kände mig främmande.

  189. Och många tyckte att
    "du har blivit för svensk".

  190. Min mamma kånkar med sig
    sin kaffebryggare dit och tillbaka.

  191. -Till Bosnien?
    -Ja. Och kaffefilter och sånt.

  192. Det är såna småsaker.
    Man har blivit präglad av livet här.

  193. Men man är varken eller.
    Man är mittemellan.

  194. Det kan vara jättejobbigt, för
    man vill ju känna gemenskap nånstans.

  195. Och så gör man inte det.

  196. Och så kanske man anstränger sig
    för att vara det ena eller det andra.

  197. Jag hade en period i tonåren, när
    det kändes som om jag måste välja.

  198. Men det måste man ju faktiskt inte.

  199. -Man kan vara både och.
    -Precis.

  200. Identitet pratas det ofta om
    i samhället och hörs om i debatten.

  201. Hur har du gjort för att förhålla dig
    till det och landa i dig själv?

  202. Alltså, jag känner att det inte finns
    nån som kan tala om för mig-

  203. -vad jag ska vara eller vad jag är.
    Det bestämmer ju jag själv.

  204. Och sen att folk tycker saker...
    Ja, det är ett fritt land.

  205. Men ingen kan ta ifrån mig min
    svenskhet, även om vissa försöker.

  206. Och jag har mina bosniska rötter.

  207. Det kommer jag alltid att ha,
    och det är viktigt.

  208. Men jag skulle inte kunna leva där
    i dag. Jag vill inte det.

  209. Allt som jag är finns ju här.
    Min familj finns här.

  210. Det är här jag ska vara.

  211. Hur förhåller sig din mamma till det?

  212. Hon har efter väldigt många år
    av sorg...

  213. Det är ju det som det blir.
    Det blir den här jättesvåra sorgen-

  214. -och svårt att acceptera vad man har
    förlorat och framför allt orättvisan:

  215. "Varför händer det mig? Jag har inte
    gjort nåt. Varför hände kriget mig?"

  216. "Jag förlorade allt - mitt jobb,
    mitt hem - allt jag hade."

  217. "Och så kommer jag till Sverige
    och är liksom noll - ingenting."

  218. "Jag var jätteviktig i hemlandet. Jag
    var föreståndare för ett postkontor."

  219. -Hon hade inte valt det här.
    -Nej.

  220. Men efter många år
    och mycket processande och sorg-

  221. -kom hon ändå till en punkt
    då det blev så här:

  222. Livet blev inte som det var tänkt.
    Det var också allt som inte blev av.

  223. Sommarstugan som skulle byggas,
    semestrarna som skulle tas...

  224. Ni vet som man planerar
    för framtiden, för pensionen och så.

  225. Det hände inte, och det är väldigt
    orättvist. Men livet blev nåt annat.

  226. Livet blev ändå ett okej liv i
    Sverige, där man har det man behöver.

  227. "Mina barn och barnbarn har det bra,
    och det är då bra." Så.

  228. I ditt sommarprat pratar du mycket om
    din inre Zlatan. Det är så spännande.

  229. Vem är det egentligen,
    och hur använder du dig av Zlatan?

  230. Ni vet ju alla vem Zlatan är...

  231. ...en omdebatterad person, vår bästa
    fotbollsspelare nånsin, menar jag.

  232. Vissa tycker att han är för kaxig
    och arrogant. Man stör sig på honom.

  233. Men vi är nog ganska många från andra
    länder som behöver en inre Zlatan-

  234. -för att klara oss
    i det här samhället.

  235. När man får höra gång på gång att man
    inte duger, att det är nåt fel på en-

  236. -att...liksom kritik...
    Då behöver man den där superkaxiga-

  237. -som kommer fram
    och bara slår ifrån sig-

  238. -sträcker på sig och bara äger.

  239. Det är strategi,
    och jag har behövt det.

  240. Det har hjälpt mig att ta mig fram.

  241. Det har hjälpt mig att utkämpa
    en massa strider.

  242. Tänk er att få höra:

  243. "Väldigt många har sökt tjänsten.
    Varför tror du att just du fick den?"

  244. Där finns en sorts underton
    att det var kvotering.

  245. Då säger man: "Det var kvotering."

  246. Visst är det bra?

  247. Och det är ju ett sätt
    att hantera det här.

  248. Eller jag har också fått frågan:

  249. "Hur kommer det sig att du sitter
    i Stora journalistprisets jury?"

  250. "Ja... Jobba på och bli duktig,
    så kanske du också får sitta där."

  251. Det är så dumma frågor och
    dumma saker som folk säger till en-

  252. -för att vara taskiga.

  253. Då har man två val. Antingen blir man
    jätteledsen, vilket jag har testat.

  254. Så kan man inte ha det. Kom igen.

  255. Eller så ger man igen. Sen kommer
    den personen inte att säga så mer.

  256. Jag tänker att vi alla kanske
    har behov av en egen inre Zlatan.

  257. Nån som både kan hjälpa oss att
    bemöta och hantera vardagsrasism...

  258. Precis, men också
    det här självförtroendet.

  259. Om jag kommer på nåt reportage
    som jag jättegärna vill göra-

  260. -och så ska jag övertyga mina chefer
    att låta mig göra det.

  261. Det kanske kräver resurser och tid.

  262. Om jag då säger "jag tror att det här
    kan bli bra, kanske..." Ja, då...

  263. Men jag säger: "Det här kommer att
    bli fantastiskt - helt underbart."

  264. "Så nu satsar vi allt och bara kör."

  265. Sen går jag hem och är jättenervös,
    men det syns inte - oftast.

  266. Och det funkar.

  267. Som när jag vill få bearbeta
    en författares böcker till lättläst.

  268. Du måste bli mer övertygande.

  269. "Det blir jättebra! Det försvinner
    två tredjedelar, men det gör inget!"

  270. "Det kommer att bli bättre!"

  271. Jag har nog mycket att lära av dig.

  272. Min sista fråga handlar mer
    om skrivandet.

  273. Du har skrivit mycket som journalist,
    men hur var det att skriva en bok?

  274. Oj, det var jättejobbigt.

  275. Jag hamnar i en drömsits,
    när ett förlag hör av sig och säger:

  276. "Vi tycker att du ska skriva en bok!
    Här är kontraktet."

  277. Det var den...traditionella boken.

  278. Och då... Alla journalister
    drömmer om det här lite grand-

  279. -fast alla kanske inte erkänner det.

  280. Ja, det är klart att man ska göra
    det! Vilken chans! Jag skrev på.

  281. Och så går ett år, och jag gör inget.
    Inte ett ord kom, liksom.

  282. Jag behövde processa. Man lämnar ut
    sig själv när man skriver en sån bok-

  283. -jättemycket. Jag behövde landa
    i hur jag skulle göra det.

  284. Och förlaget undrade: "Hur går det?"
    "Nej, det går inte alls."

  285. -Sa du det då?
    -Nej.

  286. "Det går jättebra!"

  287. Men när jag hade processat i huvudet,
    satte jag mig ner.

  288. Jag tog tjänstledigt från jobbet
    och skrev från nio till halv fem.

  289. Jag fick inte göra nåt annat
    - inget Internet, ingenting.

  290. Jag bara fokuserade.

  291. Då gick det ganska snabbt,
    men det var också en jobbig process-

  292. -för ibland var det så att hela min
    kropp inte ville få ut de här orden.

  293. Det var så jobbigt. Det är saker som
    jag tycker är jobbiga att prata om.

  294. Men det har varit terapeutiskt.

  295. Jag känner att när den historian
    kom ur mig...

  296. ...kände jag att nu finns den där
    i boken, så nu kan jag gå vidare.

  297. -Jag är jätteglad att jag gjorde det.
    -Det kanske är som att läsa.

  298. Genom biblioterapi kan man må bättre.
    På samma sätt är det med att skriva.

  299. Och jag har fått jättestor respons.

  300. Det är fantastiskt stort för mig
    när människor mejlar och berättar-

  301. -att det är den första bok på svenska
    som de har läst. Då blir det "oj!".

  302. Och: "Kan du rekommendera nåt mer?"
    Då blir man så här: "Wow."

  303. -Vad brukar du rekommendera, då?
    -Det beror på vilken nivå de är på.

  304. Om de har läst den lättlästa boken
    rekommenderar jag andra lättlästa.

  305. Och framförallt Kallifatides,
    för den är min favorit.

  306. Och jag säger "gå till biblioteket
    och prata med bibliotekarien".

  307. Det kan också vara...
    Nu finns det ju mer litteratur.

  308. Kanske är det nån bok
    som man har velat läsa-

  309. -men som inte har funnit som
    lättläst. Nu finns det ju allt fler.

  310. Eller så kan man ha en bokcirkel med
    dem som läser traditionella böcker-

  311. -och dem som läser lättlästa,
    och så läser de egentligen samma.

  312. Att gå till din bibliotekarie
    var ett bra tips.

  313. Vi ger Negra en stor applåd.

  314. Textning: Karin Werge Hjerpe
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Första mötet med svenskan

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Journalisten och författaren Negra Efendic berättar om sina upplevelser av att vara ny i Sverige, om sin pappas första möte med lättläst litteratur, och om sin bok "Jag var precis som du" som bearbetats till lättläst 2018. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Immigration, Svenska som andraspråk och sfi, Svenska > Läsning
Ämnesord:
Biblioteksservice för invandrare, Immigration, Integration, Invandrare, Lättläst, Pedagogik, Pedagogisk psykologi, Samhällsvetenskap, Skönlitteratur, Sociala frågor, Språk, Undervisning
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Läsning och ohälsa

Psykologen och författaren Jenny Jägerfeld har, förutom att skriva en rad populära ungdomsböcker, även jobbat med biblioterapi. Här berättar hon vad biblioterapi är och hur man kan använda det för att jobba med psykiska ohälsa genom läsning. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Hjärnforskning och läsning

Hur kommer det sig att vi kan lära oss att läsa? Martin Ingvar, professor i neurofysiologi och integrativ medicin vid Karolinska institutet, berättar om vad som händer i hjärnan vid läsning och språkinlärning. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Första mötet med svenskan

Journalisten och författaren Negra Efendic berättar om sina upplevelser av att vara ny i Sverige, om sin pappas första möte med lättläst litteratur, och om sin bok "Jag var precis som du" som bearbetats till lättläst 2018. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Vårdad, enkel och begriplig

Språklagen som kom 2009 innebar en skärpning av kraven på myndigheters språk. Enligt lagen ska språket i offentlig verksamhet vara vårdat, enkelt och begripligt. Detta brukar kallas klarspråk. Men hur gör man? Ingrid Olsson, språkvårdare på Språkrådet, berättar. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

De är ju precis som jag!

Carina Fast, doktor i pedagogik samt literacyforskare, har under många år studerat barns läs- och skrivutveckling. Hon belyser hur viktigt det är att en läsare, barn eller äldre, kan känna igen sig i de texter hen möter. Texterna måste beröra och på något sätt handla om läsaren själv annars blir de inte lästa. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Jakten på ett autentiskt språk

Möt tidigare advokaten och numera succéförfattaren Jens Lapidus i ett samtal om hur språket får driv och liv. Och om betydelsen av lättläst, hur det ger fler människor möjlighet att ta del av skönlitteratur. Hans debutroman "Snabba cash" från 2006 gavs ut i lättläst version 2018. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Djupläsning: varför, vad och hur?

Mary Ingemansson, lektor i svenska med inriktning litteraturvetenskap, berättar om läsglädje från grunden och om lässtrategier för livet. 2016 kom hennes bok "Lärande genom skönlitteratur. Djupläsning, förståelse, kunskap". Där lyfter Mary Ingemansson fram skönlitteraturens roll i kunskapsutveckling och lärande även i andra ämnen än svenska. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lättlästdagen 2018

Konsten att skriva lättläst

Författaren Sara Lövestam har anpassat flera av sina egna böcker till lättläst. Här berättar hon om hur det arbetet har gått till och om vad hon har lärt sig på vägen. Inspelat den 9 november 2018 på Garnisonen i Stockholm. Arrangörer: Språktidningen och Vilja förlag.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Att bli en lycklig 85-åring

Vad är det som får människor att göra saker som lyckas? Nina Åkestam är reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har tidigare varit sjukskriven på grund av stress. Här berättar hon om hur man lyckas utan att bränna ut sig. Inspelat 19 augusti 2015 på Slagthuset Malmö. Arrangör: Media Evolution.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet

Sveriges starkaste

Zilan håller sin motståndare i ett stadigt grepp. Om bara några sekunder är allt avgjort. Då kan hon vara Sveriges starkaste 12-åring. På läktaren sitter Monica och Morgan och hejar. De har tagit hand om Zilan sen hon var fyra år och behövde en ny familj. Zilan har kämpat med förluster i hela sitt liv, nu har hon en brinnande längtan efter att vinna.