Titta

UR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

UR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Om UR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Vi lever i en tid som upplevs som alltmer föränderlig och komplex. Vad betyder detta för människan som individ och för samhällsbygget? Föreläsningar och samtal från Riksantikvariets höstmöte 2018. Inspelat den 7-8 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Till första programmet

UR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018 : En personlig resa i en föränderlig tidDela

  1. Jag ville lära mig om människorna,
    platsen och dess historia.

  2. Det var nog mer en självisk önskan.

  3. Jag ville förstå varför jag var här.

  4. I dag är det den 7 november.

  5. Den 7 november för många år sen-

  6. -landade jag på Arlanda.

  7. Jag var ett flyktingbarn-

  8. -och kom med mina syskon,
    som också var minderåriga-

  9. -utan sällskap av föräldrar.

  10. Det som jag minns av den dagen-

  11. -är att jag gick bakom en poliskvinna-

  12. -som ledde oss till det som jag
    senare fick lära mig heter "förhörssal".

  13. Vi gick bakom henne,
    och jag minns att jag tänkte:

  14. "Hon är konstigt byggd."
    Det var alltså en poliskvinna.

  15. "Hon går med bestämda steg."

  16. Jag hade aldrig sett en kvinna gå så.

  17. Jag minns också vad hon hade på sig.

  18. Hon hade khakifärgade byxor
    och en ljusgrön tröja.

  19. Mitt andra minne från den dagen
    är att jag blir körd-

  20. -nerför en väg i mörkret. En landsväg.

  21. Vi stannade vid ett hus.
    Det var mitt i natten-

  22. -och min syster och jag
    blev stoppade i säng-

  23. -och en blond kvinna
    gav mig en puss mig på kinden.

  24. Efter att ha fått den här pussen
    på kinden-

  25. -tog det några månader
    att förstå var jag var.

  26. Jag hade kommit från en krigszon-

  27. -till detta lugna land
    mitt i november och upplevt kylan.

  28. Jag ville lära mig om människorna,
    platsen och dess historia.

  29. Det var nog mer en självisk önskan.
    Jag ville förstå varför jag var här-

  30. -och vad jag hade gemensamt
    med det svenska folket.

  31. Så jag sa till min lärare att jag ville
    lära mig läsa och skriva svenska.

  32. Jag såg det som ett verktyg.

  33. Men omedelbart...

  34. Först tyckte jag
    att svenska lät fruktansvärt.

  35. Jag tänkte:
    "Wow, måste jag lära mig det här"-

  36. -"för att förstå kulturen,
    människorna och platsen?"

  37. Men jag är från en nomadisk kultur,
    och min mormor berättade historier-

  38. -så jag tyckte mycket om litteratur.
    Jag frågade min svensklärare-

  39. -om han kunde rekommendera en bok.

  40. Han skrev ner ett namn på ett papper-

  41. -och jag gick till Malmö stadsbibliotek-

  42. -och gav det till bibliotekarien.
    Hon gav mig en bok.

  43. "Mina drömmars stad"
    av Per Anders Fogelström.

  44. Jag tog med mig boken,
    läste den och gick tillbaka-

  45. -med samma papper med samma
    författare och bad om en ny bok.

  46. "Av samma författare?" frågade hon.
    "Visst" sa jag.

  47. Jag gick hem med en ny bok, som jag
    insåg också handlade om Stockholm.

  48. Sen läste jag
    några böcker till av honom.

  49. För mig var det intressant att upptäcka
    Sveriges historia och kulturarv-

  50. -genom berättelser.

  51. Att läsa "Mina drömmars stad"
    ledde till att jag läste-

  52. -Ivar Lo-Johansson.

  53. Det gav mig nåt i det svenska
    samhället som jag kände igen mig i.

  54. Människor som var väldigt fattiga-

  55. -som brukade jorden
    under ett feodalt system i Sverige-

  56. -som då var extremt fattigt.

  57. Det ledde mig också
    till Wilhelm Moberg och hans trilogi.

  58. Då blev jag chockerad och insåg-

  59. -att det inte bara var jag
    som hade flytt från nåt smärtsamt.

  60. Här fanns en massa berättelser
    om svenskar-

  61. -som gör den farliga resan
    över Atlanten för att flytta till USA-

  62. -och bygga ett nytt samhälle,
    ett nytt liv.

  63. Jag kände igen mig i deras berättelser.

  64. Det visade mig bara
    att jag hörde hemma här.

  65. Efter att ha läst dessa berättelser-

  66. -var jag inte längre
    ett skrämt flyktingbarn.

  67. Jag hade känt mig underlägsen och
    inte kunnat förklara var jag kom ifrån-

  68. -eftersom ingen skulle förstå.

  69. Nu visste jag
    att för bara hundra år sen-

  70. -upplevde många människor
    samma verklighet-

  71. -och tvingades flytta
    till en annan plats.

  72. Jag grävde också djupare,
    bokstavligen.

  73. Jag började läsa arkeologi
    vid Lunds universitet.

  74. Där fick jag veta
    att svenskarna inte bara reste-

  75. -från det feodala systemet
    till nya platser-

  76. -där de kunde skapa sig ett nytt liv.

  77. Vikingarna reste också.

  78. Jag minns när jag grävde
    som zooarkeolog i Uppåkra-

  79. -vilket jag ser fram emot
    att höra mer om i morgon...

  80. Vi arbetade på en utgrävning-

  81. -och jag höll på att lära mig om ben.

  82. Och vi hittade abbasidmynt.

  83. Hela mitt arbetslag var där,
    och jag såg på det och sa:

  84. "Jag kan läsa det."
    Det var arabisk kufisk skrift-

  85. -och i Mogadishu i Somalia
    hade jag gått i koranskola.

  86. Somalia var socialistiskt,
    så det var valfritt-

  87. -och mina föräldrar tänkte
    att jag kunde lära mig arabiska så.

  88. Vi skulle lära oss om vår kultur
    men också lära oss arabiska.

  89. Det var intressant, för jag var omgiven
    av människor som välkomnade mig-

  90. -som den enda utlänningen
    som grävde där-

  91. -och på diverse andra platser i Skåne,
    där vi gjorde utgrävningar.

  92. Jag kände också att på nåt sätt fanns
    det en anknytning till vikingatiden.

  93. Här hade vi människor
    som har rest, navigerat-

  94. -och interagerat folk som inte såg ut
    som dem eller levde som dem.

  95. Så förstod jag
    att det är mänskligt att flytta på sig.

  96. Det finns så mycket kunskap,
    erfarenhet och insikt-

  97. -att hämta från den sortens kulturarv.

  98. Och det är häpnadsväckande att veta-

  99. -att ställen som Uppåkra
    var kosmopolitiska.

  100. Som York i Storbritannien.

  101. Det var mycket intressant för mig.

  102. Och det första föremål
    som räcktes till mig-

  103. -på en arkeologilektion,
    det var en stenyxa.

  104. I klassrummet på Lunds universitet
    räckte man mig en stenyxa-

  105. -där det stod "Somaliland"

  106. "Vad nu?" tänkte jag.

  107. Jag frågade läraren var den kom ifrån.
    Han sa att han inte visste.

  108. Jag började undersöka
    om det fanns samlingar nånstans.

  109. Sen stötte jag på en publikation
    av Stig Jönsson-

  110. -som arbetade i ett projekt för Sida.

  111. Jag läste hans dokument
    och fick veta att Sverige faktiskt-

  112. -till skillnad från kolonialmakterna
    Italien och Storbritannien-

  113. -försökte skapa
    en inhemsk arkeologi i Somalia.

  114. Stig Jönsson var en av dem
    som Sida skickade dit-

  115. -för att genomföra att projekt
    för att bygga kapacitet i Mogadishu.

  116. Han var där samtidigt som jag,
    på 80-talet-

  117. -och hjälpte somalier
    att lära sig arkeologi.

  118. "Vilket sammanträffande", tänkte jag.
    Utan att veta om det här-

  119. -gräver jag i Skandinavien
    och en svensk var där.

  120. Nu kändes det helt rätt
    att jag skulle göra det här.

  121. Jag nämner detta
    eftersom det är små frön längs vägen.

  122. En annan sak uppskattade jag senare,
    efter att ha bott utomlands.

  123. Jag har inte bott i Sverige sen 2003.

  124. Det var inte bara min utbildning-

  125. -utan även andra svenska värderingar
    som jag tog med mig.

  126. Enkla saker om livet.

  127. Att kan ge sig ut och cykla.

  128. Tidigare pratade nån om
    att få barn att vara i naturen.

  129. På den tiden behövde vi bara en cykel.

  130. En sak som är så viktig för mig-

  131. -är sånt som vi tar för givet,
    som allemansrätten.

  132. Jag har försökt campa på
    många ställen i USA eller England-

  133. -och har alltid fått vara försiktig.
    Får jag vara här?

  134. Får jag lov att campa här?
    I Sverige slipper man tänka på det.

  135. Nåt annat som kanske verkar...

  136. Inte obetydligt, men nåt som man
    också tar för givet är föreningslivet-

  137. -och hur det fostrar en.

  138. Jag funderar på liknande koncept
    på engelska, men det är svåröversatt.

  139. Gemensamt organiserade aktiviteter,
    där folk gör saker tillsammans.

  140. Och det här var sånt
    som jag inte tänkte på just då-

  141. -men som senare påverkade
    hur jag tänkte på gemenskaper-

  142. -och hur jag sysslade med arkeologi.

  143. Återigen, när jag tittade
    på gemenskap och kulturarv-

  144. -var tillgängligheten
    en sak som jag också tog med mig.

  145. Här har vi
    till exempel Kosta Boda, tror jag.

  146. Att lära sig blåsa glas-

  147. -vilket är en gammal tradition.

  148. Senare började jag tänka på
    arkeologi på ett nytt sätt-

  149. -genom att reflektera-

  150. -över vad det här innebär
    och även över varifrån jag kommer.

  151. Jag började reflektera över
    hur jag lärde mig saker och ting.

  152. Lärde jag mig ur böcker och i skolan?
    Vad lärde jag mig i skolan?

  153. Det var faktiskt väldigt annorlunda.

  154. Det handlade mer om
    vad jag lärde mig i min familj.

  155. Det var då jag började tänka på-

  156. -hur jag ser på arkeologi och kulturarv.

  157. En av de första sakerna var
    när jag flyttade till Storbritannien-

  158. -och hörde talas om hur
    grävningsplatser förstörs i Somalia-

  159. -och att ingen bryr sig om
    att rapportera det-

  160. -så att folk inte ens känner till
    förstörelsen och att museer plundras.

  161. Jag blev orolig över
    att mina landsmän, somalierna-

  162. -inte verkade känna till arkeologi
    och inte tycktes värdesätta det.

  163. Jag fick veta att jag var
    den enda aktiva somaliska arkeologen.

  164. Så jag tänkte
    att jag borde fråga människor-

  165. -om vad de ser som sitt kulturarv.

  166. Vi hade haft ett samtal tidigare-

  167. -om hur man definierar kulturarv.

  168. Och jag befann mig i samma situation.

  169. Ett land och ett folk som inte visste
    nåt om arkeologiska institutioner.

  170. Hur ställer man ens frågan?

  171. Jag visade i en katalog
    alla de saker som var borta-

  172. -och de sa: "Än sen?"
    De hade inte känt till det.

  173. Jag gick tillbaka till Stig Jönssons
    rapport, där han var kritisk mot-

  174. -att vid tidigare utgrävningar
    i Somalia-

  175. -tog arkeologerna ofta med sig
    materialet till museer där de kom ifrån-

  176. -utan att rapportera till myndigheterna.

  177. Då förstod jag varför lokalbefolkningen
    inte alls kände till det.

  178. Ingen hade brytt sig.

  179. Sen avbröts Sida-projektet
    som vi försökte utveckla-

  180. -när inbördeskriget inleddes.

  181. Nu var jag där under pågående krig
    som verksam arkeolog-

  182. -och försökte få flyktingar
    att bry sig om arkeologi-

  183. -när de hade andra bekymmer.

  184. Det var då jag började fundera på
    hur viktig synen på arkeologi är.

  185. Hur vi ser på kulturarv och hur
    vi pratar med människor om det.

  186. Somalierna hade ingen aning om
    vilka de här föremålen var-

  187. -och hur viktiga de var.

  188. Jag blev frustrerad.
    Här bodde jag i London-

  189. -och hade tagit ett stort studielån
    för att kunna arbeta-

  190. -med det somaliska kulturarvet,
    men ingen verkade bry sig.

  191. Så jag frågade vad deras kulturarv var,
    mer på ett uppgivet sätt.

  192. Det var så det kom ut.

  193. Och plötsligt förstod folk
    och började berätta:

  194. "Min familj är från det här området."

  195. "Min mormor lärde mig bygga
    den sortens port eller hus."

  196. Plötsligt började de prata om sin
    egen kunskap, sina egna erfarenheter.

  197. "Vänta nu", tänkte jag.
    Ingen kunskap om arkeologi-

  198. -men de demonstrerade
    just den sortens kunskap-

  199. -som jag behöver som arkeolog, om
    hur föremål tillverkas och används.

  200. Jag tyckte att det var otroligt.

  201. I litteraturen antar man ofta att folk
    inte känner till sitt kulturarv.

  202. Så vi talar om olika sätt att se
    på det förflutna och bevara kulturarv.

  203. De gick aldrig till museum.
    Jag intervjuade en chef...

  204. En före detta chef
    på ett före detta museum.

  205. Det finns inte längre några museer.

  206. Han berättade:
    "Jag ville inte ens arbeta där."

  207. "Jag var
    nyexaminerad universitetsstudent"-

  208. -"och de bara placerade
    mig på museet."

  209. "Alla sakerna där var sånt
    som finns hemma hos min mormor."

  210. "Jag vill ha ett fint kontor i staden,
    inte jobba på ett museum"-

  211. -"med etnografiska saker som min
    farmor har hemma." Han var besviken.

  212. Det är alltså den sortens människor-

  213. -som Stig Jönsson senare
    inte kunde övertyga.

  214. Han hittade
    inga arkeologiska föremål i museerna.

  215. Det var bara etnografiskt material.

  216. Sen förstod jag att under kolonialtiden
    utövades arkeologin sporadiskt-

  217. -och opportunistiskt.
    Man tog oftast med materialet hem.

  218. Den somaliska regimen
    brydde sig inte. Det var en diktatur.

  219. De jämnade utgrävningar med marken,
    snarare än att skydda dem mot andra.

  220. De fixade det själva.

  221. Och sen efter självständigheten-

  222. -gjorde arkeologerna
    till stor del ett liknande arbete.

  223. Bara provgrävningar.

  224. Inga rapporter om utgrävt material
    till myndigheterna-

  225. -som Stig Jönsson noterade.

  226. Och Unesco kom dit.

  227. De skickade en museiexpert-

  228. -till museet
    som vi hade fått av italienarna-

  229. -och där vi har
    allt detta fina etnografiska material.

  230. Då intervjuade jag professor
    Merrick Posnansky-

  231. -professor emeritus vid UCLA.

  232. Han sa: "Sada, min rapport
    har blivit uppäten av termiter."

  233. Museet var angripet av termiter.

  234. Det var ingen lämplig plats
    för ett museum.

  235. Det var ett slott som hade tillhört
    den osmanska egyptiska...

  236. Nej, den omanska sultanen.

  237. Det låg precis vid stranden,
    så det var inte ens ett riktigt museum.

  238. Han sa att det aldrig blev nåt av det.

  239. Och jag frågade vad han lärde sig
    om kulturen och regionen.

  240. Han sa att situationen var bättre
    i Hargeisa i norr-

  241. -men i söder och i huvudstaden
    fanns det ingenting.

  242. Här hade vi Unescos inställning-

  243. -vilket inte var att fråga folk om
    deras kulturarv och vad de ville bevara-

  244. -utan på den tiden, bör jag säga,
    tittade man bara på museum.

  245. Vi hade ett museum,
    så regeringen tog tillfället i akt-

  246. -och bad om en rådgivare.

  247. De skickade en rådgivare, utan att ha
    att blanda in folket och kulturarvet-

  248. -ställa frågor och se vilka saker
    som var viktiga för folk.

  249. Och under det koloniala systemet
    etablerades ingen inhemsk arkeologi.

  250. Det var aldrig avsikten.

  251. Och liksom förut
    skedde det arkeologiska arbetet-

  252. -väldigt sporadiskt.

  253. Men jag ville veta
    om det räckte till för att förklara-

  254. -att det somaliska kulturarvet
    blev förstört och plundrat.

  255. Fanns det nåt annat
    i den här situationen?

  256. Det var då jag fick veta-

  257. -att lokalbefolkningen inte
    bryr sig om monument och museer.

  258. De har ett eget sätt
    att bevara det förflutna.

  259. Jag kallar det
    ett kunskapscentrerat synsätt.

  260. De talar om sina erfarenheter
    och kunskaper. De flesta är nomader-

  261. -och flyttar omkring.

  262. Det fick allt att falla på plats
    för mig.

  263. Jag förstod
    att folk inte är så intresserade av-

  264. -huruvida en kruka är tiotusen
    eller tvåhundra år gammal-

  265. -så länge de vet
    hur de ska tillverka den-

  266. -vad man gör den av, när man gör den
    och till vilka ritualer den används.

  267. Det var hela traditionens hållbarhet.

  268. Hållbarheten i ett sätt att leva som för
    dem var en del av den levande världen-

  269. -i stället för att jag, utbildad i väst,
    säger att de ska ha ett museum-

  270. -med allt prydligt sorterat
    i bronsålder, stenålder och järnålder-

  271. -och att de nu lever
    i datorernas tidevarv.

  272. Det visade mig
    att det finns en tradition-

  273. -ett annorlunda sätt att leva
    och föra vidare kunskap.

  274. Det finns också ett element av behov.

  275. De bevarar inte material
    på samma sätt som vi.

  276. De är nomader och bär mindre.

  277. De har kameler,
    där hela hushållet får plats.

  278. Att återvända till Somaliland
    var inte lätt för mig-

  279. -även om jag hade
    den här förståelsen-

  280. -om att lokalbefolkningen
    besitter en kunskap om sin kultur.

  281. Jag möttes också av
    en kör av röster som sa till mig:

  282. "Det råder en nödsituation i Somalia."

  283. "Det behövs mat, husrum,
    fred och säkerhet."

  284. "Hur kan du tala om arkeologi?"

  285. Jag fick reflektera över-

  286. -vad som hjälpte min familj
    att överleva under kriget.

  287. Och det var faktiskt inte
    den omedelbara hjälpen-

  288. -från biståndsarbetare-

  289. -och nödsändningar.

  290. Det var vår kunskap.
    När vi blev fördrivna-

  291. -var det vår kunskap om läkekonst,
    träden och hur man bygger en hydda-

  292. -som höll oss vid liv.
    Var man hittar vatten och mat.

  293. Så att förstå att folk har en kunskap
    om hur man kan leva-

  294. -både på de nomadiska platserna
    och i städerna-

  295. -det hjälpte mig
    att förstå att kulturarv-

  296. -och till och med arkeologisk kunskap-

  297. -men kanske inte
    visst arkeologiskt material-

  298. -är ett grundläggande behov.

  299. Det hjälpte oss att överleva-

  300. -och skaffa oss husrum.

  301. Jag upptäckte också hur kulturella
    värderingar användes i Somaliland-

  302. -för att samla folk under träden,
    prata om kulturella värderingar-

  303. -och avväpna milisen. Så byggde
    man upp en begynnande demokrati.

  304. Så de senaste 27 åren-

  305. -har Somaliland,
    som har brutit sig ut från Somalia-

  306. -utvecklat ett eget lokalt,
    demokratiskt system.

  307. Och det har skrivits mycket om det.

  308. Det gjorde de inte för att där fanns
    västerländska observatörer-

  309. -även om såna säkert ofta behövs.

  310. Det var för att de kunde gå tillbaka
    i sin egen kultur-

  311. -sitta mittemot varandra och säga
    "Vi har fått nog av krig"-

  312. -och tänka på
    vad de hade gemensamt.

  313. Sen fick varje klanledare gå
    till sitt eget folk-

  314. -och säga: "Låt oss sluta med det här."

  315. De samlade in alla milisens vapen
    och sa till alla att ta med sina vapen-

  316. -till fotbollsstadion, och alla begav
    sig dit och lade vapnen där.

  317. Sen värvade de en armé.

  318. På detta organiska sätt,
    genom kultur och värderingar-

  319. -fick folket till stånd fred
    och en begynnande demokrati.

  320. Men jag var fortfarande arkeolog
    och var tvungen att övertyga folk-

  321. -om att arkeologi var viktigt...

  322. ...i ett land som inte var erkänt.

  323. Jag började med
    att göra en kartläggning.

  324. Kulturministeriet började redan
    intressera sig för turism-

  325. -och sammanställde ett antal platser.

  326. Sen hade jag turen att träffa
    Somalilands dåvarande president.

  327. Jag var där som doktorand
    för att forska i tre månader.

  328. Jag träffade presidenten och sa:
    "Ni har många fantastiska platser."

  329. "Ni måste inrätta
    ett departement för arkeologi."

  330. Och han sa: "Ja. Hur länge är du här?"

  331. Jag sa att jag skulle till London
    och skriva min doktorsavhandling.

  332. Han sa: "Nej, jag vill
    att du lägger fram, inom tre dagar"-

  333. -"ett förslag
    till ett arkeologidepartement"-

  334. -"och jag vill att du sköter det."

  335. "Okej" tyckte jag.
    Man kan inte säga nej till presidenten.

  336. Så jag gick till ministrarna och sa:

  337. "Vi måste sitta dag och natt
    och upprätta ett departement."

  338. Detta departement har nu funnits
    i elva år och är fortfarande verksamt.

  339. Jag var chef under fem år och
    avslutade min ämbetsperiod 2012.

  340. Jag är väldigt glad,
    för det är den första stenen-

  341. -i byggandet av nåt som kanske
    kan bli som riksantikvarieämbetet...

  342. ...i ett somaliskt sammanhang.

  343. Men sen var jag tvungen att gå tillbaka
    till det som jag senare såg-

  344. -som en av sakerna folk berättade om.
    De pratade om landskapet-

  345. -och jag kom ihåg att min mormor
    hade pratat om landskapet.

  346. Hon brukade nämna den här platsen,
    Aw-Barkhadle.

  347. Det var inte lätt att bli skickad
    som doktorand till Somaliland-

  348. -men jag var tvungen att övertyga dem.

  349. Jag talade om kulturarv, och på UCL
    sa de: "Men du är arkeolog."

  350. "Du måste ha en utgrävningsplats."
    Så jag sa att jag hade en.

  351. Jag visste att det var en helgedom,
    men jag upptäckte-

  352. -att det inte bara var ett helgonaltare.

  353. Enligt muntlig tradition
    hade det funnits i 850 år-

  354. -och var ett viktigt islamiskt center.

  355. Jag fick också veta att utöver islam-

  356. -var det en begravningsplats
    inom flera religioner.

  357. Och åldern var ungefär
    kring 1100-talet.

  358. Här följer vi en gammal mur.

  359. Jag vet inte om det framgår,
    men vi följer en stadsmur.

  360. Jag har skrivit en bok som kommer ut
    tidigt nästa år, "Divine Fertility"-

  361. -men forskningen har tagit mig
    lång tid att sammanställa.

  362. Ett av skälen är att man gjorde
    pilgrimsfärder till platsen.

  363. Det är ett mycket vördat helgon.

  364. Han införde skriftspråket
    i den somaliska kulturen-

  365. -men han är också
    ett internationellt helgon-

  366. -som har spridit islam i hela regionen.

  367. Men på den här platsen
    finns det också många sedvänjor.

  368. Alla är muslimer,
    men det finns traditionella sedvänjor.

  369. Det som man upptäcker där-

  370. -är att saker och ting sker
    i olika lager.

  371. Det är inte bara att arkeologin visar-

  372. -kristet och muslimskt material, vilket
    förändrar vår syn på det förflutna.

  373. Men det finns en kontinuitet,
    och folk utövar vissa ritualer-

  374. -som jag bara har sett
    i Etiopien eller Kenya.

  375. Det hjälpte mig återigen att förstå-

  376. -varför somalier var ointresserade
    av arkeologi utöver islam.

  377. Enligt skapelsemyten härstammar
    alla somalier från klangrundarna-

  378. -som kommer från Arabien.

  379. Så allt i landet som inte är muslimskt,
    enligt den här myten-

  380. -är icke-somaliskt. Därför är det okej
    att plundra och förstöra-

  381. -om man hittar exempelvis gravgods.

  382. Så det hjälpte mig att förstå
    hur folk relaterar till arkeologi-

  383. -utifrån sin identitet.

  384. Nu försökte jag inte bara övertyga folk
    om vikten av arkeologi-

  385. -utan även plötsligt förklara
    de märkliga saker som jag hittade-

  386. -på grävningsplatsen.

  387. En av dem var de falliska stenarna.

  388. Jag tänkte: "Så intressant!
    Vad används de här till?"

  389. Jag fick veta att en av de viktiga
    ritualer som äger rum på platsen-

  390. -är en fertilitetsritual.

  391. Och på samma sätt
    som vi har midsommarstången-

  392. -har man haft
    liknande fertilitetsritualer.

  393. Jag vet inte säkert om de gick i ring
    och sjöng "Små grodorna".

  394. Det tror jag inte,
    men det är nåt alldeles speciellt.

  395. Jag tror att det
    som folk har missat här-

  396. -är att liksom vi inom
    skandinavisk och svensk kultur-

  397. -har behållit vissa ritualer
    för att de är roliga...

  398. Det får vi aldrig glömma.

  399. Och andra folk har också
    behållit besynnerliga, roliga saker.

  400. I detta väldigt muslimska landskap
    har folk i viss mån ignorerat-

  401. -saker som de inte kunnat begripa
    men som har sett märkliga ut-

  402. -och därav den falliska stenen.
    Men det intressanta med den är också-

  403. -att den löper genom ett lager
    över hela Afrikas horn.

  404. Och den förknippas med-

  405. -olika traditioner som vi har.

  406. Men den här grävningsplatsen
    som jag precis har pratat om-

  407. -förknippas med andra grupper som är
    stigmatiserade och ses som konstiga.

  408. De står för allt de konstiga vi hittar.

  409. "Jaså, har ni hittat falliska stenar?
    De där människorna var ju här."

  410. "Stenarna måste komma från dem."

  411. Men det är ett kulturarv som alla
    vid nån tidpunkt har varit en del av.

  412. På hela Afrikas horn
    finns det falliska stenar.

  413. En del av dessa samhällen
    som har samma somaliska kultur-

  414. -ses som ett lägre kast.

  415. Många av dem försöker...
    De lever där det finns mycket folk-

  416. -och de försöker överleva-

  417. -genom att använda sina färdigheter
    för att tillverka saker.

  418. De är hantverkare. En del är smeder.

  419. Andra är jägare som gör läderföremål
    eller krukmakare.

  420. Och de lever i ett överbefolkat område.

  421. Som arkeolog
    stöter jag mest på materiell kultur.

  422. När jag gräver upp saker,
    vem tillhör de då?

  423. Tillhör det "de ädla"
    eller den lägre klassen?

  424. Om de ädla säger "Se på alla vackra
    saker från vårt storslagna förflutna"-

  425. -då måste de erkänna materialet, som
    har tillverkats av särskilda grupper-

  426. -och hur behandlar vi i dag
    våra särskilda grupper?

  427. Som undermänniskor.
    Folk gifter sig inte med dem.

  428. De berättade om sina liv
    och om sin situation.

  429. Den här mannen förklarar till exempel-

  430. -hur de gör det här
    och hur mycket de tjänar på det.

  431. Och alla de små saker som de får-

  432. -när NGO:er kommer
    och ger dem ett litet projekt-

  433. -är väldigt inskränkande
    för deras kultur.

  434. Det begränsar deras liv
    och många av dem-

  435. -är med rätta arga.

  436. En del av kvinnorna jag talade med
    pratade om sin situation.

  437. Det är inte bara att samhället
    ser ner på sina egna medlemmar.

  438. Det är också en viktig grupp som har
    mycket att bidra med och erbjuda.

  439. Jag vet inte om jag kan gå framåt...

  440. En avgörande sak är
    att den här gruppen faktiskt...

  441. Eftersom de är på samhällets botten-

  442. -kommer det många oromoflyktingar
    från Etiopien till Somaliland.

  443. Men på sistone kommer det även
    många från jemeniter från Jemen.

  444. Och när det kommer flyktingar,
    liksom man ser i många samhällen-

  445. -hamnar de längst ner i samhället-

  446. -och dem som de interagerar
    och kommunicerar med-

  447. -är människor som själva har det svårt.

  448. Det fick mig att reflektera lite-

  449. -kring när jag kom hit som flykting.

  450. Jag blev omhändertagen av staten-

  451. -men även av folk i min vardag.

  452. Här har vi en grupp
    som är i minoritet-

  453. -eller själva har det svårt
    men som hjälper flyktingar.

  454. En av dessa flyktingar är kvinna-

  455. -och etniskt sett tillhör hon
    en av de ädla klanerna-

  456. -men hon kommer från Jemen.

  457. Hennes släkt har levt i Jemen
    i flera generationer-

  458. -och nu har de återvänt som flyktingar.
    Hon är irriterad och undrar-

  459. -hur somalierna
    kan göra en sån åtskillnad.

  460. Hon talar somaliska med brytning.
    Hennes förstaspråk är arabiska.

  461. Men det intressanta är
    att hon vänder sig mot kameran-

  462. -och säger till mig:
    "Vi är alla jämlika."

  463. "När jag kom hit
    tog folk här hand om mig."

  464. Hon tillhör en ädel klan
    men kommer från Jemen.

  465. "De tog hand om mig." Sen berättar
    hon om sin kunskap om islam.

  466. Hon använder islam-

  467. -som andra använder för att påstå att
    dessa människor inte är "rättfärdiga"-

  468. -det använder hon för att säga
    att vi är jämlika. Här har vi henne.

  469. Hon citerar Koranen
    på vacker arabiska.

  470. De ädla klanerna skulle beundra
    hennes kunskaper i arabiska-

  471. -och att hon kan läsa Koranen.

  472. Men det visade så tydligt-

  473. -att när hon flyttade
    och hamnade i den här situationen-

  474. -utmålade hon sig inte som
    en fattig flykting och bad om hjälp.

  475. Hon var arg för att hon stötte på
    folk som sågs som underlägsna.

  476. Det var frustrerande.
    Här talar hon om det.

  477. Jag anser
    att arkeologin har ett budskap-

  478. -om hur olika grupper
    har förmågan att förenas-

  479. -och om hur föremål kan var verktyg
    för att förmedla denna gemenskap.

  480. Det här är första gången jag
    kom tillbaka till Somaliland.

  481. Det var 2007.

  482. Min familj framförde danser för mig.

  483. Kan jag gå tillbaka?

  484. Den här dansen...

  485. Det är intressant, för bara ett år
    tidigare arbetade jag med FN-

  486. -för att dokumentera
    somaliska traditioner-

  487. -som traditionella danser,
    alltså immateriellt kulturarv.

  488. Och vi hittade inte
    ett enda ställe i Somalia-

  489. -där de här danserna ägde rum.

  490. Men sen när jag hälsade på min familj
    framförde de dessa danser.

  491. Så det finns områden där folk
    håller fast vid traditioner och kultur.

  492. Och återigen rör vi oss i tiden-

  493. -i fråga om ideologi och övertygelser.
    Det sker grundläggande förändringar-

  494. -och plötsligt försvinner
    traditionell somalisk klädsel-

  495. -somaliska danser och somalisk poesi.

  496. En del försöker kämpa emot
    och bevara traditionen.

  497. Jag hade turen att få uppleva det,
    för det lever inte kvar.

  498. För mig är det avgörande-

  499. -att föra samman det med det
    som jag gjort genom materiell kultur.

  500. Jag anser att materiell kultur
    har en roll.

  501. Det är ett effektivt verktyg för att
    hjälpa oss att föra vidare traditioner-

  502. -under vågorna av förändringar.

  503. Dessa kulturella material som
    lever vidare gör det av en anledning.

  504. De är nästan som
    ett kitt mellan generationer.

  505. Ett sånt kitt är denna wagar,
    som jag ärvde av min mormor.

  506. Det är ett av skälen
    till att jag återvände.

  507. Min mormor anslöt sig senare
    till familjen i Sverige.

  508. Vi kunde inte leva utan vår mamma-

  509. -och vår mamma kunde inte leva
    utan sin mamma, så hon kom.

  510. Och sen tio år tillbaka
    ligger hon nu begraven i Sverige.

  511. Så hon blev den första i vår familj-

  512. -och den som man minst kunde ana
    skulle begravas utanför sitt hemland-

  513. -som ligger här.

  514. Jag är nyfiken på vad arkeologerna ska
    tro om hennes skelett om tiotusen år.

  515. Men jag var nyfiken
    och frågade vad det var för nåt.

  516. Hon sa att det var mot Shaitan,
    alltså djävulen och onda andar.

  517. Men när jag tog den med mig
    och frågade folk insåg jag-

  518. -att den var en del av
    en inhemsk religion på Afrikas horn.

  519. Wagar är en av symbolerna för en gud.

  520. Jag skriver "okända gudar",
    för den del saker bör förbli okända.

  521. Jag kan föreslå teorier
    och andra kan föreslå sina-

  522. -men där finns saker
    som vi inte riktigt förstår-

  523. -men som bör få leva vidare.
    Det viktiga är hur vi använder dem-

  524. -och vilken information vi kan få ut
    ur den här historien.

  525. Så som min mormor använde wagar
    och enligt vad folk berättade-

  526. -så var det ett heligt föremål.

  527. Och för första gången var det nåt
    som alla somalier var överens om.

  528. Det är en konflikthärd,
    så folk är inte ofta överens.

  529. Alla jag frågade sa
    att wagar är ett heligt föremål.

  530. "Bra", tänkte jag.
    Då hade jag en säker uppgift.

  531. Men varför har vi heliga träd
    och heliga föremål?

  532. Det visar sig wagar tillverkas
    av det afrikanska olivträdet-

  533. -och olivskogarna är heliga.

  534. Då undrade jag varför olivskogar
    och andra skogar är heliga.

  535. Då lärde jag mig-

  536. -att liksom folk bevarar materiell
    kultur genom ett muntligt kulturarv-

  537. -finns det sätt att bevara naturarv.

  538. Att kalla nåt för helig skog innebär
    att folk inte får hugga ner den.

  539. Ibland sa de: "Den sidan av berget"-

  540. -"dit beger vi oss inte
    vid den här tiden på året."

  541. Det bodde nämligen en viss ande där.

  542. Men det är också en mekanism-

  543. -för att regenerera landskapet
    och ta hand om det.

  544. Folk säger att nomader överanvänder
    marken, men det är inte deras fel.

  545. Det är andra som tvingar nomaderna
    att förflytta sig på ett visst vis-

  546. -då de kanske blir tvungna
    att överanvända marken.

  547. Och de här platserna har ofta
    en medicinsk funktion.

  548. En skog är ofta helig för att det finns
    ett medicinskt element.

  549. En sak som jag studerade
    var fjärilsbusken.

  550. Nu undersöker jag-

  551. -frågan om medicin-

  552. -och att titta på naturen och kulturen.

  553. Det är en skrift. I en muntlig kultur
    kan skrift vara hur vi säger nåt.

  554. En ritual är en skrift.

  555. Och hur vi rör oss i ritualerna-

  556. -men även tiden
    och hur den påverkar minnet.

  557. Och vad vi anser var viktigt och vad
    vi vill lära oss om kulturarv.

  558. Vi bör ha ett syfte med det vi gör.
    Vilket är vårt syfte?

  559. Jag vill bara avsluta med tanken på-

  560. -att vi måste ta reda på
    vilket det specifika syftet är-

  561. -hos det som vi försöker ta fram
    ur kulturarvet. Tack.

  562. Tack så hemskt mycket.

  563. Vi ska fortsätta med ett samtal mellan
    Sada Mire och Karin Altenberg-

  564. -som jag vill välkomna upp på scen.

  565. Karin arbetar vid riksantikvarieämbetet
    som utredare.

  566. Du har doktorsexamen
    i historisk arkeologi.

  567. Vi känner också till dig som författare.

  568. -Det gör kanske somliga.
    -Jag rekommenderar dina böcker.

  569. Jag ska lämna scenen åt er båda.
    Ha det så trevligt.

  570. -Ska vi sätta oss?
    -Javisst.

  571. Tack så mycket för
    att du så generöst lät oss ta ett steg-

  572. -på din yrkesmässiga
    och intellektuella resa-

  573. -men även ytterst personliga resa.

  574. Du avslutade med frågan om syfte.

  575. Det hade du inte behövt fråga,
    för du gav oss ett syfte i dag.

  576. Jag vill kort gå tillbaka-

  577. -till ditt arbete som arkeolog.

  578. Vilket var syftet och vad gjorde du?

  579. I ett TED-föredrag
    citerade du Basil Davidson-

  580. -en numera bortgången
    brittisk författare-

  581. -och aktivist i kampen
    mot kolonialismen och apartheid.

  582. Han sa: "Om man vill skriva
    om Afrikas historia"-

  583. -"måste man först gräva upp den."
    Det är ungefär det som du gjorde.

  584. Du letade efter luckorna
    i de historiska dokumenten.

  585. Det finns en historia, som i hög
    grad är berättelsen om slaveriet-

  586. -kolonialismen och postkolonialismen.

  587. Men du letade efter nåt annat,
    det "besynnerliga" och "roliga"-

  588. -men även människans fria agerande.

  589. Det är en sort historierevision.

  590. Du försöker inte skriva om historien,
    utan fylla i luckorna-

  591. -och skapa en historia
    som vi kan bygga nya berättelser på.

  592. Jag tror att ditt syfte är
    att skapa en revisionistisk framtid-

  593. -och ge alternativa vägar
    för människorna i Somaliland-

  594. -för att finna en annan framtid.

  595. Ja, i högsta grad.

  596. För mig handlade det om att jag insåg-

  597. -att min bild av Sverige
    när jag kom som flykting och kände:

  598. "Oj, så utvecklat!"
    Folk var som övermänniskor.

  599. Jag kände mig så underlägsen.
    Jag kom från en kollapsad stat.

  600. Men sen när jag gick tillbaka
    hundra år i historien-

  601. -kunde jag relatera till det.

  602. Så jag kände att i Somalia
    måste det ha funnits en tid-

  603. -då saker och ting var bra.
    Jag ville förstå historien-

  604. -och hur den kan ge kraft, vetskapen
    om att man kan övervinna svårigheter-

  605. -så som Sverige har gjort, och även se
    att det en gång var annorlunda här.

  606. Och ofta är det detta narrativ-

  607. -av att tillåta sig föreställa sig att
    man var nåt annat än man är i dag-

  608. -som hjälper oss
    att ta oss igenom saker och ting.

  609. I morgon kan man vara rik
    och nästa dag fattig.

  610. I dag är man frisk
    men i morgon är man kanske sjuk.

  611. Om man kan förstå och lära sig
    färdigheter och perspektiv-

  612. -som kan hjälpa en igenom de svåra
    tiderna och man kan sin historia...

  613. Det handlar inte bara om
    att revidera historien.

  614. Fast i Afrika har det skrivits så lite.
    Vi måste skriva om historieböckerna-

  615. -och ta med
    mer än kolonialismen och slaveriet.

  616. Men på ett personligt plan
    handlar det om att hämta kraft ur det-

  617. -som nation eller som individ.

  618. När man känner till sin egen eller sitt
    folks historia - eller andras historia.

  619. När jag kom till Sverige drog jag
    fram de saker som berörde mig-

  620. -och hjälpte mig att gå framåt.

  621. Hur hanterar du dina olika identiteter?

  622. Svensk och somalisk.

  623. Du studerade i England,
    så du är en europeisk arkeolog-

  624. -och samtidigt en kvinna
    och människa i diasporan-

  625. -som har återvänt till en plats
    där dina rötter rycktes upp.

  626. Hur handskas du med det
    i förhållande till lokalbefolkningen?

  627. Hur såg de dig i den situationen?

  628. Jag gick igenom flera kulturchocker.

  629. Den första var att växa upp i Somalia
    och sen komma till Sverige.

  630. Sen utbildade jag mig
    och tog så mycket för givet-

  631. -att när jag hamnade i England
    fick jag också en kulturchock.

  632. I England är det annorlunda,
    även för en svensk kvinna.

  633. Jag minns att inom den arkeologiska
    traditionen fanns det skillnader.

  634. Jag lade märke till skillnader-

  635. -som jag inte hade märkt om jag
    hade kommit från Somalia till England.

  636. Jag var tvungen att komma från
    Sverige för att lägga märke till det-

  637. -och tycka att det var intressant
    eller lite märkligt.

  638. Jag tror inte heller att folk väntar sig
    att jag ska se det.

  639. Ofta kan folk i England
    eller nån annanstans säga:

  640. "Jaså, du är somalier?" Jag tvekar,
    och de säger: "Fast inte riktigt?"

  641. "Nej, inte helt och hållet" svarar jag.

  642. Det yttrar sig
    när jag kommer till olika platser.

  643. Men med lokala grupper är det ofta...

  644. När jag återvände var det ovanligt
    att unga somaliska kvinnor gjorde det-

  645. -och inte många skulle
    starta statliga institutioner-

  646. -och få mycket äldre människor
    att göra saker och ting.

  647. Och ha byxor och stövlar, som när
    jag skulle till grävningsplatserna.

  648. Jag tror att folks sätt att förstå...
    Det fanns faktiskt en sak...

  649. UCL skrev en artikel om att jag åkte
    tillbaka, men bara till deras webbplats.

  650. Det stod "UCL:s arkeolog..."
    Som om de ägde mig!

  651. "UCL:s arkeolog återvänder
    till Somaliland."

  652. Jag tänkte
    att det var till universitetet-

  653. -och var glad över att få lov att åka.

  654. Men sen åkte jag, och jag tror
    det publicerades på en fredag-

  655. -och på söndagen när jag gick ut
    i fält i Somaliland för första gången-

  656. -hade den lokala tidningen Somaliland
    Tribune den storyn på förstasidan-

  657. -från UCL:s lilla hemsida.

  658. En månad senare när jag skulle visa
    presidenten mina grävningsplatser-

  659. -cirkulerade det redan en bild på mig
    med dreadlocks och tajt t-shirt.

  660. Så det avslöjade min andra identitet.

  661. En alldeles specifik identitet.
    Jag har också läst på din sajt-

  662. -att du har kallats för "arkeologins
    Johnny Cash". Vad betyder det?

  663. Jag kan tänka mig mer passande
    och faktiskt coolare jämförelser.

  664. Tja, jag vet inte.

  665. Jag tror att det beror på att jag...

  666. Vilken oförtjänt titel!
    Jag gillar Johnny Cash, men...

  667. Det var nog en kommentar från
    en konferensarrangör i Storbritannien.

  668. Jag hade precis avslutat en studieresa-

  669. -där jag föreläste
    på ett kvinnofängelse i Sverige.

  670. -Det här fängelset...
    -I Sverige?

  671. Förlåt, i Somaliland.
    Ni ser, jag reser överallt!

  672. Det var en intressant upplevelse.

  673. Jag fick ett brev skickat från en fånge
    i USA till universitetet i Leiden.

  674. När jag öppnade min post
    såg jag det här brevet-

  675. -och det stod "Distrikt Massachusetts".

  676. Jag skulle på ett möte
    och öppnade det där-

  677. -och skickade det till en kollega
    som läste det, och vi såg på varandra.

  678. Det var en amerikansk fånge-

  679. -som ville
    att jag skulle skicka en läroplan.

  680. Sen gick jag hem med brevet-

  681. -kom tillbaka dagen därpå
    och pratade med en vän.

  682. Jag insåg att det berodde på att jag
    hade gjort ett program för PBS-

  683. -och att han hade hittat mig så.

  684. Men det påminde mig om tiden-

  685. -då jag var mycket aktiv
    inom föreningslivet.

  686. Jag arbetade för Amnesty International
    i Malmö.

  687. Jag började tänka på det. Min egen
    pappa satt i fängelse, blev torterad-

  688. -och dog till slut av sviterna.
    Det påminde mig verkligen om det-

  689. -och jag tänkte: "Jag kan inte
    undervisa honom i fängelset."

  690. "Det kvittar vad han har gjort."
    Jag förespråkar det svenska systemet-

  691. -och att vi inte bara har straff,
    utan snarare rehabilitering.

  692. För mig är jämlikhet och lika tillgång
    till undervisning väldigt viktigt.

  693. Jag kunde säga att han kunde ta
    en öppen distanskurs från Leiden-

  694. -vilket alla i världen kan göra.
    Jag behövde inte undervisa honom.

  695. Han kan göra det på nätet.

  696. Det anknyter till att du talar om
    kulturarv som ett mänskligt behov.

  697. Vad hoppades du att han skulle
    få ut av den här utbildningen-

  698. -som du erbjöd honom i fängelset?

  699. Jag visste inte vad jag hoppades på.

  700. Jag hittade bara ett svar åt honom.

  701. Det var nån som sökte kunskap.

  702. Vi undersökte saken
    och såg att han fanns på riktigt.

  703. Han hade skrivit in sig på kurser
    och publicerat nåt via Amazon.

  704. Så det var nån
    som ville få tillgång till utbildningen.

  705. Men det fick mig att känna-

  706. -att jag ville åka och se
    hur ett fängelse ser ut.

  707. Det enda stället jag snabbt kunde
    få prata med fångar och föreläsa-

  708. -var i Somaliland. Och i Somalia
    glömmer man ofta bort kvinnorna-

  709. -särskilt om de hamnar i fängelse.

  710. Kvinnor besöker sina män,
    och systrar besöker sina bröder.

  711. De kommer med mat varje vecka
    och tvättar deras kläder.

  712. Men för kvinnliga fångar
    ser det annorlunda ut.

  713. Kvinnorna i fängelset sa till mig-

  714. -att de var friska och fick mat
    men behövde enkla saker.

  715. Efter att ha diskuterat dessa saker-

  716. -berättade jag lite om arkeologi.

  717. Det som jag tror
    att de fick ut av det var-

  718. -att de verkligen kände igen
    en del av det som jag pratade om-

  719. -som utgrävningsplatserna.
    De hade varit i Aw-Barkhadle.

  720. Det var vanliga människor
    som levde precis som alla andra-

  721. -och plötsligt avbröts deras liv
    på grund av deras dåliga val.

  722. Utbildning i fängelset kan hjälpa folk
    att senare göra bättre val.

  723. Du talade om den lokala kännedomen
    om platser och landskapet.

  724. Just nu talar ekologer mycket om-

  725. -hur vi kan återkonstruera-

  726. -en djupare kunskap om områden,
    vilket arkeologer alltid har gjort.

  727. Kopplingen mellan ekologi
    och arkeologi kan förstärkas.

  728. Det finns två aspekter. Den ena är
    att vi kommer från en plats.

  729. Det är där vi börjar, och sen måste
    vi kanske flytta nån annanstans-

  730. -men då utgår vi från den platsen.

  731. Det är där vi lär oss språket och
    kommunicerar med människorna.

  732. Den andra är arkeologins tidsaspekt.

  733. Att försöka förstå hur det är att vara
    människa vid en annan tid och plats.

  734. Som Lars sa är det ett sätt
    att förstå den andra-

  735. -och skaffa sig mer medkänsla,
    intresse och nyfikenhet-

  736. -för andra sätt att leva livet.
    Nu blev det här ingen fråga...

  737. Det är intressant,
    för det får mig att tänka på din bok-

  738. -"Island of Wings".

  739. Det historiska perspektivet
    lockade mig-

  740. -och det var intressant att läsa
    om en svensk landskapsarkeolog-

  741. -som tog sig an
    det skotska landskapet.

  742. Så är det lite för mig-

  743. -att verkligen titta på antropologin-

  744. -och hur folk i dag lever
    med dessa landskap.

  745. Och att sen överbrygga
    kunskapsklyftan-

  746. -och få fram nya saker, som inte bara
    reproducerar deras myter-

  747. -utan ibland kan rubba
    hela deras narrativ.

  748. Konst och skrivande är alltid
    en sorts undersökning-

  749. -ett utforskande av en annan värld.

  750. Där är det väldigt likt arkeologi,
    men skillnaden är-

  751. -att som arkeolog är man forskare.
    Man har en metodologi-

  752. -och ställer frågor, och det är
    meningen att man ska besvara dem.

  753. Ida pratade om det tidigare i dag.
    Man säger "tro på det här".

  754. Men en skönlitterär författare
    säger bara "tänk på det här".

  755. Jag tycker om
    att röra mig mellan dem.

  756. Eftersom vi är inne på litteratur
    kan vi gå till början av ditt föredrag.

  757. Per Anders Fogelström och de
    svenska författare som påverkade dig.

  758. Du är också flerspråkig.
    Hur många språk talar du?

  759. Jag är inte säker på särskilt många.
    Somaliska, engelska, svenska...

  760. Men när jag inte är och inga
    danskar eller norrmän hör mig-

  761. -då säger jag
    att jag kan norska och danska.

  762. -Och holländska?
    -Jag kan sorgligt lite holländska.

  763. Men jag läser holländska böcker
    för mitt barn.

  764. Jag har studerat och kan lite swahili,
    jag kan lite franska och arabiska-

  765. -och jag har lärt mig att säga "lite"-

  766. -för plötsligt vill nån prata med mig.

  767. Du valde engelska i dag, kanske
    för att du talar det inom ditt yrke.

  768. I går berättade du att du skriver
    på en ny bok, om jag får nämna det.

  769. En mer personlig bok.
    Vilket språk ska du skriva den på?

  770. Det är en mycket intressant fråga.

  771. När jag försökte skriva talet i dag
    skrev jag en del på svenska-

  772. -eftersom det var så
    jag hamnade i den här miljön.

  773. Men jag skrev också på engelska,
    och jag gör likadant med boken.

  774. Jag måste gå tillbaka
    och skriva om den bara på engelska.

  775. Om tanken leder mig...
    Jag upplevde nåt mycket konstigt.

  776. Under min första månad i London
    försökte jag hitta-

  777. -Egypt Exploration Society,
    eftersom jag läste egyptisk arkeologi.

  778. Jag gick till Doughty Mews,
    där det ligger.

  779. På vägen kändes det
    som om jag var i Lund.

  780. Det är bakgator med kullerstenar.

  781. När jag kom fram arbetade min hjärna,
    för jag var på väg till huset.

  782. Jag knackade på, nån öppnade-

  783. -och jag talar svenska
    i en och en halv minut.

  784. Mannen ser på mig
    och vid nåt tillfälle tänker jag:

  785. "Oj, jag pratar svenska och är
    i England. Det här är så pinsamt."

  786. Här står en brittisk man och ser
    på en svart kvinna i London.

  787. Det är inget ovanligt,
    men hon talar svenska.

  788. Det var antagligen mitt mest pinsamma
    ögonblick när det kommer till språk.

  789. Du är en äkta kosmopolit.

  790. Det är nog dags för frågor.

  791. Har vi några frågor?

  792. Ja. Ni fick ju ställa
    frågor på svenska-

  793. -men vi har fått en på engelska.
    Vi är världsmedborgare.

  794. Vi tar en fråga på engelska.

  795. Sada, berätta om de största
    utmaningarna inom ditt arbete.

  796. -Det är en fråga.
    -Det är ju det jag har berättat om!

  797. Jag tror att utmaningarna handlar om-

  798. -att anpassa sig till skillnader.

  799. Som kvinna måste jag tänka på kön
    och samtidigt klass och nationalitet.

  800. I alla sammanhang
    finns det många konflikter-

  801. -för att folk har förutfattade meningar.

  802. Att göra fältarbete och att arbeta
    i ett helt nytt sammanhang-

  803. -allt detta ger upphov till
    konkreta utmaningar.

  804. Men jag tror att den viktigaste
    utmaningen är densamma för oss alla.

  805. Det är också nåt som
    jag anser att arkeologin ger oss.

  806. På Afrikas horn och särskilt
    i Somaliland innebär arkeologin-

  807. -att folk tvingas till att förstå-

  808. -att det finns ett annat narrativ,
    en annan identitet.

  809. Att vänja sig vid det
    och att kunna acceptera det-

  810. -är nåt som kan hjälpa oss i dag-

  811. -vi som rör oss
    mellan kulturer och kontinenter.

  812. Att anpassa oss till dessa förändringar
    och skillnader-

  813. -ser jag som en stor utmaning men
    även en stor möjlighet för människan.

  814. En varm applåd till Karin och Sara.

  815. Tack så väldigt mycket!

  816. Översättning: Richard Schicke
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

En personlig resa i en föränderlig tid

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sada Mire kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Hennes sätt att utforska somalisk och afrikansk historia var en resa som först började med att förstå svenskt arv och dagens samhälle. Idag är hon gästprofessor i Nederländerna, och den enda aktiva somaliska arkeologen i Somalia och Somaliland. Hon är även grundaren till organisationen Horn Heritage. Föreläsningen följs upp av en intervju av Karin Altenberg. Inspelat den 7 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Ämnen:
Geografi > Afrika, Historia, Samhällskunskap
Ämnesord:
Arkeologer, Arkeologi, Flyktingbarn, Kulturarv, Kulturminnesvård, Kvinnliga forskare, Somalia, Somaliland, Sverige
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Bildning som demokratiprojekt i en splittrad tid

Föreläsning med Ida Östenberg, författare och docent i antikens kultur och samhällsliv. Med exempel från antikens Grekland och Rom belyser och analyserar hon samtiden med särskilt intresse för demokrati, nationalism och betydelsen av bildning. I ett efterföljande samtal medverkar även Henrik Berggren, historiker och författare, samt Carl Heath, regeringens särskilda utredare för att värna det demokratiska samtalet. Inspelat den 7 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Kulturarvet och socialt hållbar utveckling

Jenny Lönn, kommunikationsstrateg, utvecklar strategier åt kunder inom vitt skilda sektorer. Hon arbetar för ett företag som är internationellt verksamt inom omvärldsanalys, förändringsarbete och tillväxtstrategi. Hur väcker vi engagemang kring kulturarvets roll i vår föränderliga tid? Avslutande samtal med riksantikvarie Lars Amréus och Jörgen Peters, länsråd i Halland. Inspelat den 7 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

En personlig resa i en föränderlig tid

Sada Mire kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Hennes sätt att utforska somalisk och afrikansk historia var en resa som först började med att förstå svenskt arv och dagens samhälle. Idag är hon gästprofessor i Nederländerna, och den enda aktiva somaliska arkeologen i Somalia och Somaliland. Hon är även grundaren till organisationen Horn Heritage. Föreläsningen följs upp av en intervju av Karin Altenberg. Inspelat den 7 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Identitet, minnet och meningen med kulturarvet

Ett tvärdisciplinärt samtal om människans förutsättningar att förhålla sig till tid, minne, komplexitet och förändring. Medverkar gör Pontus Wasling, hjärnforskare, Carl Reinhold Bråkenhielm, präst, teolog och professor i empirisk livsåskådningsforskning, samt Keith Wijkander, filosofie doktor i arkeologi, författare och mångårigt verksam inom svensk kulturpolitik. Moderator: Evelina Wahlqvist. Inspelat den 8 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Det senaste från Uppåkra arkeologiska center

Under tusen år var skånska Uppåkra en maktplats. Karin Nilsson, från Stiftelsen Uppåkra arkeologiska center, berättar om dagens Uppåkra som en innovativ mötesplats med fokus på barn och arkeologisk metodik. Här får barn utforska arkeologiska gåtor med hjälp av data från två av världens främsta forskningsanläggningar - Max IV och ESS, belägna i Lund. Inspelat den 8 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Från Davos till Karlshamn

I somras klubbades Davosdeklarationen "Towards a high-quality Baukultur for Europe". Emina Kovacic, stadsarkitekt i Karlshamn, delar med sig av sina perspektiv på arkitektur, rotlöshet och platstillhörighet. Vad krävs av en byggnad eller miljö för att den ska vara betydelsefull för många? Och hur kan arkitekter och planerare arbeta för att skapa och tillvarata dessa värden på lokal nivå? Inspelat den 8 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Riksantikvarieämbetets höstmöte 2018

Kulturarvet och framtiden

Sara Sabatini forskar i konsthistoria vid universitetet i Genua. Hon ingår i ESACH (The European students association for cultural heritage) som är ett gränsöverskridande nätverk mellan åtta länder i Europa för samarbete inom kulturarvet med ett ungt perspektiv. Inspelat den 8 november 2018 på Münchenbryggeriet i Stockholm. Arrangör: Riksantikvarieämbetet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & geografi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Kärlek i det könsskeva Kina

Kina har världens mest könsskeva befolkning med miljontals "frånvarande" kvinnor. Obalansen påverkar såväl mäns möjligheter att bilda familj som vilka normer och praktiker som gäller kärlek, intimitet och familjebildning. Lisa Eklund, fil dr och universitetslektor i sociologi, redogör för forskningen på området och visar på de komplexa sociala processer som både påverkar och påverkas av den demografiska obalansen. Inspelat på Lunds universitet den 8 maj 2017. Arrangör: Lunds universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

En vandring i Surbullestan

Stadsbilden i Norrköping dominerades under 1800-talet av textilfabrikerna längs Motala ström. Vi visas runt i staden av Anette Kindahl, intendent vid Norrköpings stadsmuseum, som berättar om industrialismens genombrott, om miljön i staden och på fabrikerna, och om Moa Martinson som skrivit tre böcker om sin uppväxt där. Vi får också veta hur det kom sig att Norrköping kallades Surbullestan.