Har vi tillräckligt många människor
inom rättsväsendet-

-som tänker på
nya sätt att se på processer?

Vi måste prata om hur alla måste
respektera mänskliga rättigheter-

-och att även rättsväsendet har en roll.

Det här seminariet handlar om
försvar av mänskliga rättigheter.

Hur definierar du "försvarare av
mänskliga rättigheter"?

God morgon.
Det korta svaret blir nog-

-att det handlar om
att arbeta för mänskliga rättigheter.

Försvar för mänskliga rättigheter
handlar ofta om advokater-

-eller om arbetet med mänskliga
rättigheter i stora organisationer.

Det viktiga är att det inte stämmer.

Vem som helst
kan försvara mänskliga rättigheter.

Det var en lång debatt i FN
om definitionen-

-som slutade med att man inte
kom fram till en entydig definition-

-utan att alla har rätt att engagera sig
för de mänskliga rättigheterna.

Förstås advokater eller journalister som
jobbar med mänskliga rättigheter-

-men också din granne,
som är engagerad i sina barns skola-

-och som arbetar
med tillgång till utbildning.

Alla som arbetar med frågor som har
att göra med mänskliga rättigheter-

-ingår i definitionen. Det är inte bara
min åsikt, utan även FN:s.

FN säger väldigt tydligt att alla
kan vara människorättsförsvarare.

Kan till och med statstjänstemän
vara människorättsförsvarare?

Absolut. Vi har exempel på domare
och till och med fängelsevakter-

-som ofta står på andra sidan
och bryter mot rättigheterna-

-men som avslöjar brott och tar
ställning för fångars rättigheter.

Om de då själva blir måltavlor
har de därför också rätt till stöd.

Kan man säga att det finns
några särskilda kriterier?

I deklarationen betonar man-

-att man minst måste stödja tanken
på universella mänskliga rättigheter.

-Det är ett kriterium.
-Ja, det är det.

Det är en deklaration
för universella mänskliga rättigheter.

Man måste vara ärlig
och säga att människorättsförsvarare-

-eftersom alla kan vara försvarare,
har sina egna förutfattade meningar.

Därför måste man erkänna att även
bland människorättsförsvarare-

-kan man se diskriminering
mot kvinnor eller mot HBTQ-personer-

-inom människorättsrörelsen
i många länder.

Men målsättningen är att alla ska tro
på universella mänskliga rättigheter.

Ett annat kriterium är fredlig aktivism.

Alla får engagera sig för mänskliga
rättigheter, men inte ta till våld.

Om det förekommer våld, vilket i vissa
sammanhang är svårt att avgöra-

-protester kan ju ibland bli våldsamma-

-så gör det att man hamnar
utanför FN-deklarationens ramverk.

Vi återkommer till liknande frågor,
om juridiska aktioner och sånt senare.

Men för att förtydliga, varför är
den här deklarationen så viktig?

Varför är det viktigt
att skydda människorättsförsvarare-

-hellre än andra slags aktivister,
som miljöaktivister eller så?

Varför är den här deklarationen så
viktig för stater att skriva under på?

Miljöaktivister
finns också med i definitionen.

Människorättsförsvarare
kan vara antikorruptionsaktivister-

-miljöaktivister,
alla som på nåt sätt har att göra med-

-och skyddet av miljön handlar också
om mänskliga rättigheter.

Varför är det viktigt? Det leder till
förändring. Det kommer inte utifrån.

I alla länder som har genomgått
förändringar, till och med i Etiopien-

-där de har släppt politiska fångar och
myndigheterna verkar öppna upp lite-

-så har det skett efter två år
av protester från civilsamhället.

Den arabiska våren
slutade illa i många länder-

-men i Indonesien ser vi ett visst hopp.

Den rörelsen kom från gräsrötterna,
den kom inte utifrån.

Därför är det viktigt
att skydda människorättsförespråkare.

De kan skapa sociala förändringar
och social rättvisa.

De hjälper också stater
att hålla det de har lovat...

Ja, även om de inte alltid gillar det.

Ja. Många människorättsförsvarare
lever under ständiga hot-

-och det finns många hinder
för deras arbete.

Går det att ge en överblick
över situationen just nu-

-för människorättsförsvarare?
Vad ser ni som de största hoten i dag?

Om man jämför med för tjugo år sen-

-så fortsätter man att fysiskt angripa
människorättsförsvarare.

Under de senaste åren
har antalet dödsfall ökat-

-särskilt i Latinamerika
och Filippinerna.

80 procent av alla mord på människo-
rättsförsvarare sker i sex länder.

Vi har dokumenterat 280 mord 2017-

-och det var över 300 förra året.

I år uppskattar vi antalet
till över 350.

Det har alltid funnits mord,
frihetsberövanden och gripanden.

Det som har förändrats under de
senaste tjugo åren är ett antal saker.

Sociala medier
är ett verktyg för mobilisering-

-men också för övervakning av vad
människorättsrörelsen sysslar med.

Företags roll, inte företag i allmänhet-

-utan de företag som varit inblandade-

-i brott mot mänskliga rättigheter
och civilsamhället i många länder-

-särskilt där det finns motstånd mot
stora projekt som dammar eller gruvor-

-som är företagens ansvar.

Förtrycket kommer också närmare
hem, som till mitt hemland Italien-

-och i hela Västeuropa har vi sett
en ökning, i Polen, i Ungern-

-länder som traditionellt
har stött mänskliga rättigheter-

-som blir svagare i sitt stöd
för civilsamhället i andra länder-

-men som använder samma retorik
mot civilsamhället inom landet-

-och inte bara när det gäller migration,
utan på ett antal områden.

Även lagar som försöker stoppa
människorättsförsvarare-

-och särskilt under de senaste fem
åren allt fler lagar mot finansiering.

Om man är en fristående kritisk grupp
som inte kan finansieras inom landet-

-så är enda sättet
att få internationellt stöd.

Om det är förbjudet
eller måste godkännas av staten-

-blir det väldigt svårt att verka.

Vi har två människorättsförsvarare här,
Sakhile och Pierre.

Kan du berätta för publiken
vad din organisation gör, Sakhile?

Tack. Vår organisation heter
Women in Politics Support Unit.

Det är en feministisk resurs i Harare
som arbetar i landets tio provinser.

Vi ger stöd och utrymme
åt kvinnor att delta i samhället-

-och även att engagera sig politiskt.

Vi fokuserar
på kvinnors deltagande i politiken.

Vi arbetar med ledningsfrågor och
med landets sjutton politiska partier-

-och vi arbetar med
att försöka påverka de processerna-

-så att vi kan få bättre rättigheter
för kvinnor generellt.

Det är det vi gör.
Kvinnor hamnar i en skärningspunkt...

När kvinnor försöker fokusera på
att bara leva sina liv-

-så hamnar kvinnor i en
skärningspunkt mellan statens politik-

-valprocesserna och en arkitektur
som inte är tillgänglig och öppen nog-

-för att motsvara det kvinnor vill göra.

Det handlar inte bara om saker
som jämlikhet mellan könen-

-utan det visar på
de demokratiska brister som finns-

-och det visar på bristerna
i statens arkitektur.

Kvinnor måste inte bara
göra det de vill-

-utan de måste även
försöka reparera strukturella problem-

-som är mycket större
än vad de först hade tänkt göra.

Hur möter de en sån utmaning?

Din organisation stödjer dem-

-men innebär det att vissa kvinnor
får för mycket på sitt bord-

-när de plötsligt
måste förändra ett helt system?

Ja. En sak som jag beundrar
hos de kvinnor som vi arbetar med-

-är kvinnors förmåga att anstränga sig-

-att göra saker
som de inte hade planerat att göra-

-men som krävs
för att komma dit de vill.

När vi pratar om mänskliga rättigheter
och det min kollega pratade om-

-och vad mänskliga rättigheter är
glömmer vi ofta utnyttjandet.

Vi pratar om brott mot rättigheter-

-men oftast, i våra dagliga liv-

-lider vi brist på rättigheter bara
för att vi inte kan göra det vi vill.

Vi kan inte utnyttja vår rättighet.
Vi måste plötsligt försvara nånting-

-men det var inte det vi ville göra.
Jag ville komma hit, och det kunde jag.

Jag utnyttjade min rörelsefrihet,
utan att ens märka det.

Men när man har ett system
där jag måste identifiera mig överallt-

-och får frågan vad jag har med mig,
så har jag inte den rättigheten.

Det är det vi måste prata om.
Kan vi utnyttja våra rättigheter?

-Vi ska inte bara prata om brott.
-Jag håller med. Tack.

Är det särskilt svårt för kvinnor-

-att vara människorättsförsvarare
i Zimbabwe?

Kan du berätta mer om de hinder
som kvinnor möter i Zimbabwe?

Ett av hindren
är att få folk att förstå...

Här sitter jag som en av tre...

Det har sett ut så genom
de mänskliga rättigheternas historia.

Till och med inom rättighetsdiskursen
är allting väldigt patriarkalt.

Vilka rättigheter är viktiga?
Vilka är grundläggande rättigheter?

Även perspektivet...

Inom människorättssektorn frågar man
hur ofta man har suttit i fängelse-

-eller hur ofta man har blivit slagen.
Som kvinna handlar det om våldtäkt.

Men för mig är det där vi förlorar
berättelserna om kvinnors kamp-

-berättelser om kvinnor
som kämpar för att få lämna sina hem-

-för att få gå på möten som handlar om
hennes barns skolgång-

-eller tillgången till vatten och sånt.

De kvinnor som vi arbetar med
får ofta kämpa för små saker-

-saker som vi inte bryr oss om,
som att få tag på preventivmedel-

-att få tag på vatten eller
bättre betesmark för deras boskap-

-eller bara jordbruksprodukter
som gödsel och utsäde.

Plötsligt befinner de sig i strid
mot den politiska eliten-

-och den ekonomiska eliten,
utan att det var meningen.

När vi börjar se
hur vi kan hjälpa och stödja dem-

-så kan vi förlora kvinnorna,
för att vi ser saker med så olika ögon.

Det gäller ekonomiska,
kulturella och sociala rättigheter.

Det har du arbetat med, Pierre,
i din organisation, fast du är man.

Kvinnors ekonomiska
och sociala rättigheter i Haiti.

Känner du igen vad Sakhile just sa
när det gäller Haiti?

Ja... God morgon, alla.

Jag heter Pierre Esperance
och kommer från Haiti.

Jag är väldigt glad att vara här
i mitt andra hem, Sverige.

1999 blev jag skjuten i mitt hemland-

-på grund av mitt arbete och då
kom jag hit för att få fysioterapi.

Svenska Amnesty och andra
hjälpte mig att komma hit-

-och jag tillbringade
minst tre månader i Sverige.

Ja...

Jag arbetar för människorätts-
organisationen RNDDH-

-ett nätverk för försvar
för mänskliga rättigheter.

Jag är också
generalsekreterare för FIDH.

Min organisation i Haiti-

-gör många olika saker
för gräsrotsorganisering.

Vi utbildar människor
i deras rättigheter-

-och undervisar också i skolor.

Vi sysslar med övervakning
av viktiga statliga institutioner.

Vi måste kämpa varje dag mot
korruption och straffrihet i mitt land-

-eftersom det inte finns
ett fungerande rättsystem.

Vi har ett väldigt nära samarbete
med kvinnoorganisationer-

-och även organisationer
som arbetar för HBTQ-rättigheter.

Att arbeta med mänskliga rättigheter
i Haiti är väldigt svårt.

Varje dag måste man kämpa
mot korruption och straffrihet.

Vårt rättssystem fungerar inte.

I vårt system kan de som har pengar
och makt köpa rättvisa.

Vad var din fråga?

Tack för det. Du får gärna
berätta mer om ert arbete.

Jag vet att ni jobbar med kvinnors
ekonomiska och sociala rättigheter-

-och kvinnors rätt
att försörja sig själva.

Kan du berätta lite om det?

Min organisation har ett nära
samarbete med kvinnoorganisationer.

I Haiti har vi-

-mycket våldtäkt och våld mot kvinnor.

Vi har ett nära samarbete.

Det finns åtminstone
fem kvinnoorganisationer-

-som vi arbetar tillsammans med.

Vi har ett fall som vi arbetar med
som går genom rättssystemet-

-men det är inte lätt att få resultat-

-eftersom vi saknar
viktiga statliga institutioner-

-och de som finns
är väldigt polariserade.

Om människor
som har pengar och makt-

När de begår brott
mot mänskliga rättigheter-

-blir de inte straffade-

-för de är skyddade av straffriheten och
korruptionen och de kan köpa sig fria.

I Haiti stöter ni även på andra hinder.

Ni har kriminella gäng,
som du har nämnt.

Och även FN.
Kan du berätta lite om det?

Kvinnor har utsatts för övergrepp
av FN-trupper stationerade på Haiti.

Ja, mellan 2003 och 2004-

-genomgick Haiti en stor politisk kris.

Då påbörjade FN
en fredsbevarande operation-

-med många militärer och civila.

Många FN-soldater
var inblandade i våldtäkter.

Det skedde även
brott mot de mänskliga rättigheterna.

Vi fick inget stöd
från den haitiska regeringen-

-för att tvinga FN att ta sitt ansvar.

Därför hade vi ingen framgång-

-med de fall som vi drev i rättsystemet-

-även i USA å Haitis vägnar.

Så kvinnorna hade inga lagliga
rättigheter när det gällde övergreppen?

Ja, men FN-styrkorna...

...kom till Haiti 2004
och de lämnade Haiti 2017.

De spenderade
över en miljon dollar om dagen-

-men utan några resultat.

Ja, de kom för att hjälpa Haiti-

-att förbättra
viktiga statliga institutioner-

-som polis, rättsväsende, fängelser,
men utan resultat.

Ser du några liknande hinder
för människorättsarbetet i Zimbabwe?

Finns det nåt liknande?
Kanske inte övergrepp, men hinder...

Ja, om man kan Zimbabwes historia...

Vi tillbringade 38 år
under Robert Mugabe-

-och hans styrande parti Zanu-PF.

Det vi har nu
är ett internationellt samfund-

-som är väldigt glada
för att Mugabe inte styr längre-

-och som vill engagera sig i Zimbabwe
utifrån det perspektivet, vilket är bra.

Inga länder ska lämnas isolerade.
Vi borde alltid engagera oss.

Vi ser också att alla är så desperata
att gå vidare efter Robert Mugabe-

-att det internationella samfundet
struntar i människorättsbrott-

-och brott mot landets
egna lagar och principer.

Det handlar om sånt som ekonomin,
ett stort problem i Zimbabwe-

-som låg till grund för allt,
och där ser man europeiska företag-

-som inte följer EU:s egna regler om
transparens och offentliga rapporter-

-utan som väljer att gå in
i väldigt privata, dolda avtal-

-med ekonomin som inkörsport,
vilket lämnar medborgarna ensamma-

-och samhällen övergivna, utan
nån solidaritet eller respekt för lagen-

-på en internationell skala,
och den bristen på respekt för lagen-

-har en enorm inverkan på lokal nivå-

-eftersom ditt eget land
bryter mot dina rättigheter-

-både lokalt och internationellt.

Det börjar skapa en miljö där vi
inte bygger en solid grund att stå på-

-vilket skapar problem om två-tre år.

Sen säger folk att det är
för att landet är korrumperat.

Nej, det är inte därför. Det är
för att ni bryter mot era egna regler.

Korruptionen handlar om
saker som olagliga penningflöden-

-som både företagen som inte
respekterar det här sysslar med-

-och även den politiska eliten,
som inte vill ha med det att göra.

Om man tar nånting
som ett mineral från ett område-

-så gör den gruvan att grundvattnet
sjunker och vattentillgången minskar.

Plötsligt tar det tre timmar
för mig att samla vatten-

-när det tog en kvart för min mormor.
Min rätt till vatten är borta.

Jag kan inte ens...
Det är såna saker som vi ser.

Ja. - Vill du säga nåt? Är det nåt som
din organisation uppmärksammar?

Företagens roll? Ja, absolut.

Det finns definitivt en dubbelmoral-

-där man å ena sidan
pratar om mänskliga rättigheter-

-nu pratar jag om regeringar i väst
som kritiserar andra-

-men när det gäller multinationella
företag som är baserade i deras länder-

-så vill man inte prata om det.

Det ser man tydligt hos alla EU-länder-

-när det gäller förhandlingarna om ett
nytt, förhoppningsvis bindande, avtal-

-om storföretags människorättsansvar,
som EU motsätter sig.

Man ser det även i hur man lyfter
vissa frågor men inte andra-

-beroende på var de inträffar och vilka
relationer man har med de länderna.

Vi pratar om Saudiarabien och
Khashoggi, vilket ju är fruktansvärt-

-men vi ska inte glömma
hur Kanada kritiserade Saudiarabien-

-som reagerade oerhört starkt,
och EU var helt tyst.

I det fallet var det väldigt viktigt
att man inte höll tyst-

-för det är det här som händer.
De gör nåt och ser om nån reagerar.

Om ingen reagerar vet de
att ingen kommer att kritisera dem.

På konferens i Wien 1993
skrev alla under på-

-att människorättsbrott i ett land inte
är det landets interna angelägenhet-

-och att kritik utifrån då är befogad.

Vissa länder, som Saudiarabien,
försökte motsätta sig-

-och när de avbröt sina ekonomiska
relationer med Kanada var alla tysta.

Så det finns... Det är en dubbel roll,
men den kan även vara positiv.

Vi ser varje dag
i många av de fall som vi stödjer-

-vi hjälper ungefär 2 000
människorättsförsvarare varje år-

-som är utsatta för risker, och i många
länder gör EU och FN ett bra jobb-

-med att lyfta de fallen
med de respektive regeringarna.

Man måste kunna erkänna
att det finns goda och dåliga sidor.

Får jag fråga dig, Pierre...

Vi har sett en massiv närvaro av
internationella organisationer i Haiti.

Särskilt efter jordbävningen 2010.

Men det gav inte så bra resultat-

-trots att många organisationer
hade goda föresatser. Hur gick det?

Kom nåt stöd fram
till det haitiska folket?

Nej, det fungerade inte.

Det var för att
direkt efter jordbävningen-

-så kom många organisationer
och länder till Haiti-

-för att hjälpa haitierna.

Till en början var det väldigt viktigt
att hjälpa människor-

-att få tak över huvudet,
mat, vatten och så vidare.

Men när handlar om
rehabilitering och återuppbyggnad-

-så kan man inte se några resultat.

Ett av de största problemen var
att organisationerna som kom-

-inte arbetade med civilsamhället
eller med lokala organisationer-

-eller de lokala myndigheterna.

De slösade pengar utan några resultat.

Om man åker tillbaka till Haiti-

-så har de flesta hus
som förstördes av jordbävningen-

-inte blivit återuppbyggda.

Ibland försökte man även
förflytta människor till områden-

-där det fanns väldigt bra hus-

-men där de inte kunde bo för att de
inte kunde ta sig till jobbet och så.

Kan du berätta om det? Man gjorde
ett antal misstag längs vägen.

Det fanns väldigt många människor
som saknade nånstans att bo.

Många organisationer använde pengar-

-utan att hjälpa människorna
att bygga upp sina hus igen.

Det de gjorde var att de gav pengar
för att hyra ett hus under ett år-

-men det var allt.

När det året hade gått kunde de inte-

-hitta en bra plats där de kunde bo.

Och också...
Till en början försökte regeringen-

-eller man började bygga några hus-

-för offren-

-men utan infrastruktur,
inga skolor, inget vatten, inga jobb-

-men där människor skulle bo.

Det är därför vi i huvudstaden
har fler "bidonvilles."

Jag vet inte vad det heter på engelska.

Så ni fick hjälp men den var...

Man begick misstag,
och det var inte långsiktigt.

Man var där för att visa upp sig, utan
att egentligen hjälpa haitierna alls.

Ja. I början var det viktigt att...

...att hjälpa haitierna...

...eftersom det var en jordbävning
och över 300 000 människor dog.

Många hus förstördes-

-och folk hade inte tillgång
till vatten eller mat.

Men när det gäller
rehabilitering och återuppbyggnad-

-tycker jag att organisationerna-

-borde ha arbetat tillsammans
med lokala haitiska organisationer-

-och lokala myndigheter, men de kom-

-och gjorde sina program
utan att arbeta med haitierna.

Det var därför det inte gav resultat.

Kan vi gå tillbaka
till det du sa tidigare, Pierre?

Du har själv blivit utsatt för våld.
Du sa att du har blivit skjuten.

Kan du berätta mer
om varför ditt arbete...

...är så farligt för den sittande
regeringen eller presidenten...

...eller vem det nu är som hotar dig,
att de faktiskt sköt dig?

Det är en svår politisk situation
i Haiti. Kan du berätta vad som hände?

Jag vill egentligen inte
prata om mig själv.

När jag började nämnde jag
vad som hände med mig 1999-

-för att jag kom hit
för att få fysioterapi-

-och många svenskar
hjälpte mig att återhämta mig.

På grund av-

-bristen på ett rättssystem i Haiti-

-skulle jag säga
att Haiti inte är en rättsstat.

Vi har korruption och straffrihet-

-och människorättsförsvarare
som arbetar varje dag-

-med att bekämpa korruption,
straffrihet och människorättsbrott.

Man kan bli en måltavla när som helst.
Vilken dag som helst.

Därför är det inte lätt att arbeta
med mänskliga rättigheter i Haiti.

Det är väldigt, väldigt farligt.

I ditt land, i Zimbabwe,
hur ser situationen ut där?

Är det farligt att vara med
i en kvinnoorganisation?

Du nämnde alla andra hinder, förstås-

-men är det farligt att vara
människorättsförsvarare i Zimbabwe?

Det kan vara ganska farligt att vara
människorättsförsvarare i Zimbabwe.

Just nu är det en bra tid.

Vi har inte...

Alla är nog medvetna om att det
i november 2017 var en "statskupp"-

-en militärstödd intervention,
och vi har ett militariserat samhälle-

-när det gäller statliga institutioner
och departement och sånt.

Dessutom hade vi mycket våld
efter valet och många dödsfall.

Det pågår en utredning om det nu.
Under en period på några månader-

-har vi en situation
som är väldigt osäker.

Människor vet inte vad som ska hända.

Det vet inte vad som är okej
och vad som inte är okej-

-vad som är farligt
och vad som inte är det.

Medan allt det här pågår
har vi också vår livsmiljö-

-där vi det sker brott mot olika
rättigheter i människors dagliga liv.

Eftersom vi har haft en ekonomisk
kollaps under de senaste tjugo åren-

-har många inga formella jobb,
utan har svarta jobb.

De odlar frukt och grönsaker
och säljer dem.

Eftersom regeringen vill städa upp
och göra ekonomin trygg för företag-

-så kan man inte ha
svarta försäljare i städerna.

Det gör att polisen utför
slumpmässiga inspektioner.

De stoppar folk på gatan
och ber dem öppna sina väskor.

Om de hittar några flaskor vatten
blir du gripen som vattenförsäljare.

Det är inget som syns.
Det är ingen stor apparat-

-men det är såna små rättighetsbrott
som sker överallt i hela staden-

-inte bara i huvudstaden,
utan i alla de sju stora städerna.

Rättigheter tas från oss varje dag,
och eftersom Zimbabwe vill förändras-

-och tanken är
att Zimbabwe ska förändras-

-så ser vi också hur rättigheter
urholkas av den ekonomiska politiken.

När vi pratar om mänskliga rättigheter-

-pratar vi inte tillräckligt
om skattepolitik och ekonomisk politik-

-som tillåter och bidrar till
att rättigheter urholkas.

Vi tar så mycket för givet, och det är
okej att betala för olika tjänster.

Det spelar ingen roll hur mycket,
men om man betalar för vatten...

Vad händer om det blir brist
eller krig över vattnet?

Vad innebär det för våra rättigheter?

Har man bara rättigheter
om man kan betala för dem?

Och om man inte kan betala, ska man
ändå försvara den rättigheten?

Ska man respektera den?

Som ett land som inte bara har
befunnit sig i politisk kris i tjugo år-

-utan vi har haft många kriser-

-och i processen
att gå vidare efter Robert Mugabe-

-bygger vi ett samhälle som ger sig in
i den globala nyliberala diskursen-

-där det är okej att betala
för rättigheter, och då förlorar vi dem.

Det spelar stor roll för mig,
för vi har skapat en kultur-

-som säger att det är okej,
att nån måste betala för vattenrening-

-och nån måste betala
för att leverera mediciner.

När säger vi att en rättighet är en
rättighet som jag har som människa-

-och att systemen som bekosta den
inte är viktigare än rättigheten själv.

Du har sett det här eskalera i Haiti.

Där måste ni också...
Ni kan betala för rättvisa.

Pengar är viktigt för rättvisa
och för att inte bli satt i fängelse.

Kan du berätta om korruptionen
och vad den innebär?

Kan du ge oss några exempel?

Vårt rättsväsende är inte oberoende.

De som har pengar och makt
får tillgång till rättsväsendet.

Till exempel...

I år insåg vi...

...att 87 procent
av alla som sitter i fängelse...

...är människor som kanske har stulit...

...en mobil, en get,
en stol och så vidare.

Men de som stjäl pengar-

-de som har sysslat med
drogsmuggling eller kidnappningar-

-när de hamnar i fängelse
så får de sitta ett tag-

-kanske en eller två veckor,
och sen kan de köpa sig fria.

Det är därför jag säger
att Haiti inte är en rättsstat.

Rättsväsendet och viktiga statliga
funktioner är svaga och polariserade.

När vi pratar om lag och rätt
sa du, Andrea, tidigare-

-att människorättsförsvarare
inte får använda våld.

Får människorättsförsvarare
bryta mot lagen?

Det händer ju absolut.

Jag tror att det är...

För att svara på frågan
måste vi se i vilken kontext det sker.

I många länder kan man inte
försvara mänskliga rättigheter-

-utan att bryta mot lagen.
Där tre människor med ett plakat-

-måste få tillstånd av polisen,
och där ingen nånsin ges ett tillstånd.

I det fallet, om de fortfarande
ger sig ut med sitt plakat-

-så bryter de tekniskt sett mot lagen-

-men vad är lagen till för?
Det är frågan.

I Bahrain har Nabeel Rajab,
före detta vice ordförande för FIDH-

-blivit dömd till tre års fängelse,
bland många olika domar han har fått-

-för att ha twittrat
en regimkritisk tweet.

Vad betyder det?
Vad säger det om yttrandefriheten?

Ja, han har brutit mot lagen i Bahrain.

Det är viktigt att fundera på det
när man svara på den frågan.

Lagen måste följa de internationella
mänskliga rättigheterna.

Det är vårt ramverk, utifrån vilket vi
bestämmer om vi ska hjälpa eller inte.

Det var en stor fråga
under förhandlingarna-

-om FN:s deklaration
om människorättsförsvarare.

Vi firar ju dess 20-årsjubileum,
och det är viktigt.

Frågan löstes på ett intressant sätt,
som är typiskt för förhandlingar i FN.

En artikel säger
att människorättsförsvarare-

-måste verka inom det system
som gäller i det land de verkar i-

-men en annan artikel, för annars
hade det varit svårt att få ihop-

-säger att landets lagar måste följa
internationella mänskliga rättigheter.

Vad blir resultatet? Vi hjälper
många människorättsförsvarare-

-som står inför rätta, och ibland
är anklagelserna helt ogrundade-

-och det finns ingenting där, men
ibland är de rent tekniskt grundade-

-utifrån extremt restriktiva lagar.

Jag vill bara hoppa in där också.

Det är en väldigt viktig faktor
att ta i beaktande-

-särskilt när det gäller yttrandefrihet.

I Zimbabwe pratar vi om yttrandefrihet-

-men det finns ingen frihet
när man har yttrat sig.

Hur skyddar man dem
som har utnyttjat sina rättigheter?

Hur viktiga är de rättigheterna?
Jag blir också påmind om-

-frågan om lagars förenlighet.
Tänker vi nånsin på skattelagar?

Man ska följa
och respektera skattelagarna-

-men i många länder är skattesystem
ett system för övergrepp-

-och inte nödvändigtvis rättssystemet.
Har vi rättvisa skattelagar?

Jag kommer från Zimbabwe
och i södra Afrika finns tre länder-

-Zimbabwe, Malawi och Zambia
där kvinnor försörjer sig på handel-

-mellan de olika länderna. Om man ser
på vilka produkter de handlar med-

-är det mycket hygienprodukter
som är svåra att få tag på.

Det handlar om matvaror
som matolja och ris.

Det är sånt som de handlar med.
Men pratar vi om rättvisa skatter där?

Om en kvinna tar med
en låda socker eller olja över gränsen-

-och vi säger att de inte är människo-
rättsförsvarare, de är bara handlare-

-som inte respekterar vissa lagar,
men de befinner sig i fattigdom.

Fyra miljoner människor i Zimbabwe
får matbistånd.

Vad innebär det när man använder
skattesystemet mot dem-

-och när ska vi prata om hur skatt
och mänskliga rättigheter hänger ihop?

Vi måste prata mer om det,
för vi glömmer kontexten-

-där man utnyttjar sina rättigheter.

Jag vill också anknyta
till våra egna länder.

Jag hade ett extremt exempel där en
regimkritisk tweet kan vara ett brott.

Att bryta mot lagen
i form av civil olydnad-

-är en etablerad och accepterad taktik.

Om vi gör det måste vi erkänna
att vi bryter mot lagen-

-och att vi accepterar
den risk som det utgör.

Men det är nåt helt annat
än solidaritet.

I dag ser vi, det fanns väl
ett fall även i Sverige-

-hur människor räddar
drunknande flyktingar och blir åtalade.

I Frankrike säger kritiker
att solidaritet har blivit ett brott.

Nyligen var det ett fall där nån blev
dömd för att hjälpa folk över alperna-

-från Italien till Frankrike. Den här
människan gav dem mat och husrum-

-och tog med dem till vägen.
Den människan har blivit åtalad.

Det är solidaritet.
Det är att hjälpa människor i nöd.

Det är väldigt oroande
att vi ser detta i våra egna länder.

Vi måste fråga oss om vi vill ha ett
samhälle med rädsla för asylsökare-

-eller andra invandrare och där att
hjälpa människor i nöd blir brottsligt.

Många känner till
det fall vi hade i Sverige-

-där en ung kvinna
stoppade ett flyg till Afghanistan.

Hon har blivit åtalad för det.

Jag hörde en intervju
med åklagaren som sa-

-att eftersom han såg det
som en politiskt motiverad handling-

-så borde se allvarligare på det än om
det inte hade varit politiskt motiverat.

Det är nåt som...

I det här fallet sa hon att hon gjorde
som protest mot för strikta asyllagar-

-och hon ville stödja rätten till asyl.

Har ni några kommentarer kring det?

Är det så att människorättsförsvarare
ibland ses som för politiska-

-och att de begår politiska brott?

Ofta kallas de för terrorister eller
extremister på grund av sitt arbete-

-och man ser inte
att de kämpar för mänskliga rättigheter.

-Det är väl väldigt vanligt?
-Ja, vad är det att vara politisk?

Allt offentligt engagemang
är förstås politiskt.

Jag kan inte detaljerna. Jag har sett
videon på kvinnan på planet-

-men jag har inte fördjupat mig i det,
och jag kan inte Sveriges asyllagar-

-och kan inte säga om de är för strikta,
och om det fallet hanterades korrekt.

Men vi vet att det finns områden-

-som vaktas hårt
och där handlingar får konsekvenser.

Ett exempel från Irland är hur
flygplatsen i Shannon på västkusten-

-används av amerikanska plan
på väg till krigszoner.

Där hoppar aktivister över stängslet
och går in på landningsbanan.

Det är olagligt. De gör det, och det var
det jag ville säga om civil olydnad-

-medvetna om att det är olagligt
och att de kan bli gripna och åtalade.

De accepterar den risken.

Vi vet ingenting om kvinnan på planet...

Men om vi pratar generellt,
kan människorättsförsvarare säga...

Om de säger att de gör det för att
försvara de asylsökandes rättigheter-

-och det är
en tydlig människorättshandling-

-enligt deklarationen
eller enligt internationell rätt-

-borde man snarare
ge ett mildare straff i det här fallet?

Det är verkligen inte en förvärrande
omständighet, som åtalaren här sa.

Jag är ju inte helt opartisk, men det är
inte en förvärrande omständighet.

Jag tror att det går längre än så.
Man har uppnått ett mål.

Handlingen har skapat internationell
debatt, och förhoppningsvis även här-

-men absolut en internationell debatt-

-och förhoppningsvis har man
återupptagit det specifika asylfallet.

Om man uppnår det
har man uppnått sitt mål.

På ett personligt plan
kan det bli konsekvenser-

-och det går tillbaka till det vi sa
i början, att handlingar medför risker.

Vi måste också prata om
hur de mänskliga rättigheterna-

-är till för att förändra samhället.
Vad är de handlingarnas mål?

Vad är svaret på statens reaktioner
på de handlingarna?

För att gå ännu längre kan vem som
helst försvara mänskliga rättigheter-

-men rättsystemet ska skydda dem.

Har vi tillräckliga många domare
som är aktivister?

Har vi tillräckligt många människor
inom rättsväsendet-

-som tänker på
nya sätt att se på processer?

Om vi inte pratar om hur alla måste
respektera mänskliga rättigheter-

-och hur rättsväsendet ska spela
sin roll i att förändra samhället-

-så skapar vi ett samhälle där alla-

-utför handlingar till försvar
för mänskliga rättigheter-

-men där de som borde utgöra
det juridiska skyddet för rättigheterna-

-kommer att hålla oss tillbaka.

Hur hade Nelson Mandela överlevt
om vi inte hade tänkt så?

Vi måste prata om hur rättsväsendet
inte längre kan säga: "Vänta och se."

Tack så mycket för att ni kom hit,
och ett stort tack till panelen.

Översättning: Peeter S. Randsalu
www.btistudios.com