Titta

UR Samtiden - Romska liv - förr och nu

UR Samtiden - Romska liv - förr och nuDela
  1. Vi var alltid rädda
    för att bli överfallna.

  2. Av folk som skulle angripa oss, och
    även poliser som ofta var aggressiva.

  3. Vi ska tala
    om romernas historia och liv.

  4. Jag som håller i det här samtalet
    heter Fred.

  5. Jag är ledare för en organisation
    som heter "E Romani Glinda".

  6. De som är här idag är Allan Demetri.

  7. Hans hustru Marianne Demetri
    och vår Hans Caldaras.

  8. Tack.

  9. I det arkeologiska projektet
    vi tidigare har arbetat med-

  10. -var tanken att försöka gräva
    på den plats där ni en gång har bott.

  11. Man ville gräva på platsen
    för att man ville finna romska föremål.

  12. Ni kanske hade tappat nånting. Föremålen
    man hittar ska hamna på museum.

  13. Den här platsen man har letat på
    heter Flaten.

  14. Min första fråga går till Hans.

  15. Minns du dagen när du och jag visade
    platser där romer hade levt-

  16. -för ansvariga för museiprojektet?

  17. Berätta för oss vad vi nyss har sett.
    Det handlar om romer.

  18. Vi skulle ta oss till Flysta,
    i närheten av Vällingby.

  19. Och just den dagen fick vi veta om
    Skåne-polisens registrering av romer.

  20. Det blev offentligt att polisen
    förde ett register över romer.

  21. Och de drabbade var bland annat barn
    och avlidna människor.

  22. Människor som inte längre fanns.

  23. Det här var en enorm sak. Folk ringde
    från hela landet till dig och mig.

  24. Från tidningar och tv.

  25. För att fråga oss
    hur detta har uppstått.

  26. Vi visste ju ingenting!
    Det här var helt nytt för oss.

  27. De ringde i ett.

  28. Kommer du ihåg
    att den dagen blev helt förlorad?

  29. För att vi blev avbrutna
    av telefonsamtal.

  30. Vi kunde inte ägna oss åt det vi skulle.

  31. Men efter ett tag...

  32. ...kunde vi visa platserna där romer
    hade levt, för de museiansvariga.

  33. Vi var på cirka tio platser den dagen.

  34. Men berätta mer för oss.

  35. Var bodde ni före lägret i Flaten?

  36. Vi bodde i Flysta.

  37. -Men innan dess?
    -Vi bodde i Malmö.

  38. -Berätta hur ni levde.
    -Vi bodde i husvagn i Bulltofta i Malmö.

  39. I ett läger tillsammans med vår släkt,
    bland annat min mors bröder och systrar.

  40. Vi bodde alltså i samma läger.

  41. Och vi bodde i husvagnar, som sagt.
    Där bodde vi i fyra år.

  42. Hur många bodde i lägret?

  43. I vårt läger var vi cirka
    25-30 personer. Vi var många.

  44. Allan, jag vill fråga dig.

  45. Jag vet att familjerna tvingades flytta
    och i samma veva försökte försörja sig.

  46. Men varför försökte hela familjen
    skaffa försörjning?

  47. För det var inte bara den äldste
    i familjen som sökte arbetstillfällen.

  48. Jag kan berätta.
    Min far hade många syskon.

  49. Var och en av dem bodde för sig,
    med sin familj, i läger.

  50. Och mina föräldrar hade fem söner.

  51. Och min far levde endast med sin familj-

  52. -för då var samhällena inte så stora-

  53. -och då gick det inte att vara
    alltför många på samma ort.

  54. Och då var min far tvungen
    att leva för sig med sin familj.

  55. Och min far försökte få jobb
    med förtenning.

  56. Och min mor hjälpte till
    med försörjningen genom att spå.

  57. Och det gick,
    och även min fars bröder med familjer-

  58. -med sonhustrur och svärsöner
    bodde i ett annat samhälle.

  59. Så levde romer i Sverige.

  60. Ni fick tillstånd att bo på en plats.

  61. Sen spreds familjemedlemmarna
    för att söka jobb.

  62. Det var tvunget så.

  63. Om de uppsökte en bondgård
    eller ett bageri...

  64. Där fanns det stora kärl
    som behövde förtennas.

  65. Marianne...

  66. I lägren där ni bodde
    i tält och husvagnar-

  67. -och de äldre försökte skaffa tillstånd
    att få slå upp sitt läger på en plats-

  68. -fanns det tillgång till el där?

  69. Nej, jag kan säga dig Fred,
    att det fanns det inte.

  70. Våra fäder ordnade lyse-

  71. -genom lyktor, som du kanske minns...
    En lykta som hade som en strumpa.

  72. Med en glasbehållare runtom. Och så
    tände man den, och den värmde också.

  73. Ja, den gick på fotogen.

  74. -Exakt, exakt. Det var det vi hade.
    -Minns du vad den hette?

  75. -Jag kan bara på svenska.
    -Luxlampa kallades den för.

  76. Ja, man pumpade den.

  77. Ja, och inuti fanns det som en strumpa.

  78. -Den gav bra värme.
    -Men...

  79. Berätta nu,
    hur var då livet för romerna?

  80. Livet var mycket svårt.
    Kvinnans roll var att ordna hemmet...

  81. Väcka barnen, tvätta dem,
    göra dem i ordning, ge dem att äta.

  82. Efter att ha gjort frukost och städat,
    tog hon sig till samhället för att spå.

  83. Och de slantar hon fick ihop
    köpte hon mat till barnen för.

  84. Och så tog hon hand om barnen.
    Det var hennes roll.

  85. -Och hon skötte även tvätten.
    -Exakt, Hans.

  86. -Hon gjorde upp eld ute.
    -För att koka tvätten.

  87. På sommaren gick det bra.

  88. Men på vintern var det svårt. Man hängde
    tvätten på tork, tvätten frös till is.

  89. Ja, precis så var det.

  90. Min mamma berättade att man tvättade
    vid en älv eller en kanal.

  91. Vid en sjö.

  92. Även på vintern tvättade man så.

  93. Det var mycket besvärligt för kvinnorna.

  94. Ja, jag förstår
    att livet var väldigt svårt.

  95. På vintern var det fruktansvärt svårt.
    Många klarade inte av strapatserna.

  96. För i varje familj fanns fem, sex barn,
    och det var tungt.

  97. Men när det blev sommar
    var det ett paradis.

  98. Då kunde man vädra sängkläder-

  99. -och man kunde hänga ut barnens kläder.

  100. Ursäkta mig, Marianne,
    du nämner sängkläder.

  101. Fanns det en sed hur man bäddade upp?

  102. Ja, det fanns en sed. Först måste du
    skaka täcket, som var av dun.

  103. Och stora kuddar-

  104. -som man också skakade.
    Sen virade man runt täcket.

  105. Sen la man på ett överkast.

  106. Som oftast var gjort av vit spets.
    Det måste vara vitt.

  107. För sängkläder fick inte synas.

  108. -Sängkläder skulle inte synas.
    -...som man la på.

  109. Ni som var barn på den tiden,
    hoppade ni på bädden?

  110. Ja, du kommer ihåg bra. Det är sant.
    För det var stora kuddar-

  111. -och tjocka täcken, som vi lekte i.

  112. -Och vad sa mamma när du gjorde det?
    -Mamma förbjöd oss att hoppa i bädden.

  113. Bädden skulle vara undangömd,
    precis som Marianne säger.

  114. Men ibland tog vi ut bädden.
    Förstår du?

  115. För att den skulle vädras.

  116. Men...

  117. Nu går vi tillbaka lite i tiden.

  118. Vad jag vet, så fick vi inte ha våra
    tält eller våra husvagnar där vi ville.

  119. Kan du berätta för oss, Hans.
    När ni sökte tillstånd...

  120. -Fick ni slå upp ert läger där ni ville?
    -Oh nej.

  121. Min morbror uppsökte
    de ansvariga i kommunen...

  122. -Vad hette han?
    -Erland. Han sökte tillstånd.

  123. Även hos polisen.

  124. Ibland fick vi inte tillstånd. Då
    tvingades vi söka oss till annan plats.

  125. Även till andra orter. När vi kom till
    ett samhälle och inte fick slå läger-

  126. -var vi tvingade
    att snabbt ta oss därifrån-

  127. -för att söka tillstånd på en annan ort.
    Så här var det för jämnan.

  128. När ni flyttade,
    kom ni nattetid till ett samhälle?

  129. Ibland hände det.

  130. Då måste ni dagen därpå
    söka tillstånd att få stanna.

  131. Ja, det var svårt. Mycket svårt.

  132. För oss barn var det nästan normalt
    att det var jobbigt.

  133. Att ha nånstans att sova, och kallt
    var det. Det kunde regna eller snöa.

  134. Det liv svenska romer har idag
    går inte att jämföra med hur vi levde.

  135. Vi var tvingade att växa upp i elände.
    I kyla och misär.

  136. Vi var alltid rädda
    för att bli överfallna.

  137. Av folk som skulle angripa oss, och även
    poliser som ofta var aggressiva.

  138. -Men det fanns även vänliga poliser.
    -Hur upplevde du det, Allan?

  139. Exakt som Hans säger.
    Det fanns folk...

  140. ...som besökte oss och tyckte synd
    om oss, och som var vänliga.

  141. Men det är som Hans säger
    att poliser inte ville ha oss på orten.

  142. Men ibland fanns poliser, fjärdingsmän,
    som kom på cykel till lägret.

  143. Och deras ärende var
    att jaga bort oss från platsen.

  144. Men ibland kunde vi försöka få dem
    på andra tankar.

  145. Ofta tog min far in dem i husvagnen,
    och mamma gav dem kaffe.

  146. Det gjorde att de kom på andra tankar,
    och vi fick stanna.

  147. De blev alltså mer empatiska.

  148. -Ja, de blev mer romska.
    -Din mamma gjorde honom mjuk.

  149. Så här var det: När vi bodde i tält-

  150. -var jag cirka fem år gammal.

  151. Folk kom ner till lägren med mat, frukt-

  152. -och leksaker som de gav oss.

  153. Och ibland hände det att folk lät mig
    och min bror komma hem till dem-

  154. -och sitta i deras vardagsrum, och de
    bjöd på en kopp te och en smörgås-

  155. -för att vi skulle få sitta i värmen
    en stund, när det var kallt.

  156. När snön föll, och vädret var kaotiskt.

  157. Och ibland, ursäkta mig gott folk-

  158. -fick vi ta ett varmt bad
    i deras badrum.

  159. Och för oss barn var det underbart.
    I 2, 3 timmar fick vi njuta av värmen.

  160. Sen fick man ta sig tillbaka
    till tältet.

  161. Så var livet ofta, men det fanns alltså
    mycket goda människor.

  162. Därför säger jag som så:
    jag kan inte vara rasist-

  163. -för jag har upplevt att det fanns
    många i Sverige som var mycket goda-

  164. -som försökte hjälpa oss så gott
    de kunde för att göra det bästa för oss.

  165. Det var som Hans säger,
    till exempel hur vi romer levde.

  166. Vi spelade,
    min pappa spelade till exempel fiol.

  167. Min äldsta bror Marko spelade dragspel.

  168. Och min bror Vanae, som kallades
    för Musse, spelade också dragspel.

  169. Och min yngre bror spelade trummor.
    Min far fixade underhållning.

  170. Och då kom folk
    för att lyssna på vår romska musik.

  171. Det är som Hans säger, det fanns folk
    som var vänliga och tillmötesgående.

  172. Men ibland kom folk till oss för att
    hota oss och ställa till med bråk.

  173. Ibland kastade de sten på våra tält.
    Men det var så.

  174. För folk var det spännande
    när vi kom till ett samhälle.

  175. Det fanns folk som var onda mot oss,
    som tyckte illa om oss.

  176. Men en del människor tyckte att vi var
    intressanta. För det fanns ju ingen tv.

  177. Så när romer kom till ett samhälle
    samlades människor för att titta på oss.

  178. Vi var som en film för dem.

  179. Jag har en uppfattning om att ni kom
    till samma plats år efter år.

  180. -På vissa ställen.
    -Nej, nej, det var inte så.

  181. -Det har jag inget minne av.
    -Men ni då, Allan? Hur var det för er?

  182. Hos pappa hade vi musiken, och därför
    bad man oss komma till samma plats.

  183. Så kunde det ske.
    Men det var inte så alla gånger.

  184. Marianne, hur var det i din familj?
    Din pappa, Sven den äldre, till exempel?

  185. Min far ägnade sig åt hästhandel.

  186. Och vi bodde mycket på Gotland
    när vi var små.

  187. När jag var cirka sju år
    flyttade vi till fastlandet.

  188. För honom var det lättare
    att få tillstånd att slå upp läger-

  189. -för att han ägde hästar. Han sökte upp
    kommunen eller en bonde-

  190. -för att få utrymme för sin hästhandel.

  191. Det är som grabbarna säger,
    folk var snälla-

  192. -men myndigheterna var emot oss.

  193. De ville placera oss i skogar för att vi
    inte skulle komma in i samhället.

  194. Tänk dig,
    jag har inte heller fått gå i skola.

  195. Och nu är jag 73 år gammal.

  196. Och jag har aldrig gått i skola.

  197. När mina barn var vuxna
    lärde jag mig att läsa och skriva.

  198. För romer fick inte gå i skola.

  199. Men...

  200. Jag vill fråga återigen,
    hur kändes det att bo i läger?

  201. Var det nånting som var bra
    och inte bra?

  202. Det ni nu har sagt, att det fanns
    människor som var vänliga...

  203. Men det fanns också
    ondskefulla människor.

  204. Det var bra
    när vi kunde underhålla folk.

  205. Folk kom...

  206. ...och betalade 1 krona
    eller 25 öre i entré.

  207. Ondskan och djävulskapet var
    när polisen kom och jagade bort oss.

  208. Men även snön och vintern var en plåga,
    när det kunde vara 25-30 grader kallt.

  209. Ja, vintrarna i Sverige på den tiden
    var så mycket kallare.

  210. Ja, snön kunde nå upp till en meter.

  211. Hur skulle man då kunna riva lägret
    och flytta till ett annat samhälle?

  212. Det är som Hans säger,
    att det var fruktansvärt.

  213. Det är konstigt.
    Ni fick först bo på en plats-

  214. -men varför jagade de sen bort er?
    Ni kanske bodde där för länge?

  215. Ja, det kunde ha varit så, eller så blev
    vi beskyllda för att ha gjort nåt.

  216. -Eller för att ha varit högljudda.
    -De la skulden på oss.

  217. Och folk fabricerade stölder
    för att sen beskylla oss.

  218. "Vi har hört
    att du har gjort nåt galet."

  219. "Du har varit högljudd,
    det finns för många barn."

  220. Men folk kunde även säga:
    "Romerna har stulit min cykel."

  221. Men ingen cykel var stulen. Det var
    ett sätt att få oss bort från platsen.

  222. De skulle ha en anledning
    att få bort oss.

  223. Men jag kommer ihåg från Malmö-

  224. -att sent en kväll var det nån
    som kastade in dynamit i lägret.

  225. Folk som bodde flera kilometer bort-

  226. -kom till lägret
    i tron om att det var bortblåst.

  227. Det glömmer jag aldrig.

  228. Ni berättade för mig tidigare
    när vi satt där ute-

  229. -att det fanns ungdomar
    som kom till lägret.

  230. -De lånade ut sina cyklar till er.
    -Ja, ja. Ofta var det så.

  231. Båda har ni samma erfarenhet.

  232. Jag minns när jag var liten.
    Då kom barn och ungdomar på sina cyklar.

  233. Då lånade vi deras cyklar och cyklade.

  234. Det var då jag lärde mig cykla.

  235. Jag ska berätta en kort historia.
    Det kom två flickor till lägret.

  236. Jag och min bror Fardi
    lånade deras cyklar för att cykla.

  237. Och jag cyklade för fort
    och svängde styret-

  238. -som slog in i hakan, som skars upp.

  239. Den skars upp hela vägen.

  240. Det gjorde ont.
    Det är därför jag har ett stort ärr här.

  241. Du ville se ut som Kirk Douglas,
    skådespelaren med hål i hakan.

  242. Det finns de som säger det, ja.

  243. -Hur hade du det?
    -Samma sak.

  244. Flickor och pojkar kom ner till lägret.

  245. -Men du har inte ramlat på cykeln.
    -Jag har råkat ut för andra saker.

  246. Vi fick låna deras cyklar,
    och de lät oss cykla så länge vi ville.

  247. Men även vuxnas cyklar fick vi låna.
    "Snälla farbrorn, får jag låna cykeln?"

  248. När vi lånade barnens cyklar-

  249. -kom deras föräldrar.

  250. "Ni har stulit mitt barns cykel", sa de.
    Och så blev det en diskussion.

  251. -Och därefter försvann de.
    -Men barnet hade låtit dig låna cykeln.

  252. Men det som var förvånande
    var att barnen som kom till lägret-

  253. -blev bjudna på mat hemma hos oss.

  254. För dem var det fantastiskt,
    för så gjorde man inte i deras hem.

  255. Ja, det som Hans säger är sant.

  256. Ingen fick lämna våra hem
    utan att ha smakat av vår mat.

  257. Så var det alltid hos oss.

  258. Föräldrar kom för att hämta hem
    sina barn från lägret-

  259. -så de inte skulle beblanda sig med oss,
    för vi ansågs onda och tjuvaktiga.

  260. -Och folk sa att vi gjorde barnen illa.
    -Och det trodde man på.

  261. Och när barnen kom hem och berättade...

  262. "Romerna är inte farliga, de är snälla,
    de bjöd oss till och med på mat."

  263. De insåg att ni var vänliga.
    - Men hur var det för er tjejer?

  264. För nu har vi pratat om pojkarna,
    men hur var det för er tjejer?

  265. Vi var tre systrar.

  266. Vi var mycket tillsammans med vår mamma.
    Vi hjälpte henne att laga mat.

  267. Hon lärde oss hur man tvättade, sydde.

  268. Vi var mycket tillsammans med vår mamma.

  269. Vi var inte ute så mycket och lekte
    när vi var sex, sju år gamla.

  270. Men när vi var tio, tolv år
    hjälpte vi som sagt vår mamma mycket.

  271. -Så ni arbetade mycket.
    -Ja, exakt.

  272. Vi kunde inte gå i skola
    för att lära oss läsa och skriva.

  273. Det kunde vi inte.
    Vi var hemma hela tiden.

  274. Jag förstår att livet var väldigt tungt.

  275. Ni flickor hade ett annat liv
    än pojkarna. Och som du säger-

  276. -måste ni förbereda er
    för att en dag gifta er.

  277. Men som jag vet finns det här
    även i många andra kulturer.

  278. Men ibland är det så
    att flickor måste lära sig-

  279. -kvinnans vardagssysslor.

  280. Jag vill säga så här:
    min bror och jag hade ingen far.

  281. När jag var fem, sex år-

  282. -var jag tvungen att lära mig hugga ved-

  283. -hämta vatten i hink, och det var långt
    att gå, ibland ett par kilometer.

  284. Redan i femårsåldern fick jag bli vuxen,
    och även min bror.

  285. Vi hade ansvar att hjälpa vår mor.
    För henne var livet väldigt hårt.

  286. Hon var ju ensamstående med två barn.

  287. Det var det jag ville fråga dig.

  288. Din mor blev övergiven när du föddes.

  289. Senare var du och Kennet tvungna-

  290. -att hjälpa er mor och beskydda henne.

  291. Som du säger insåg min bror tidigt
    att han hade rollen att ta hand om oss.

  292. -För han var ju tvungen till det.
    -Ja, för vi hade ingen far.

  293. Man kan säga att du och din bror Kennet
    mognade fort.

  294. För ni fick tidigt
    ta ansvar för er mor också.

  295. För att hjälpa henne, så att inte
    hennes liv skulle vara för hårt.

  296. Så var livet.

  297. Jag kommer tillbaka till dig, Marianne.

  298. När det här livet...

  299. ...tungt och problematiskt...

  300. Berätta mer för oss.
    Hur var kvinnans vardag?

  301. Vad gjorde din mor när hon var tvungen
    att lära er olika sysslor?

  302. Jag måste tänka efter,
    för det är rätt länge sen.

  303. Först väckte hon oss, gav oss frukost-

  304. -hon tvättade oss,
    hon gjorde i ordning bädden och annat.

  305. Sen gick hon för att göra ärenden.
    När vi var äldre gick vi tillsammans.

  306. För att lära oss hur hon spådde.

  307. Efter det kom vi hem,
    och då lagade hon mat och gjorde annat.

  308. -Vad gjorde dina bröder?
    -De var med min far för att förtenna.

  309. De ägnade sig även åt hästhandel.

  310. Och fortfarande sysslar min äldste bror
    med hästar.

  311. Även hans barn ägnar sig åt det.

  312. Du vet ju att mina föräldrar
    inte lever längre.

  313. De äldsta har gått bort.

  314. För oss tjejer var det inte så jobbigt.

  315. För oss var det här livet normalt,
    för vi visste inget annat.

  316. Det här var ju en romsk sedvänja.

  317. Nu ser jag hur livet idag
    är för våra ungdomar.

  318. De går i skola, de kommer hem,
    de kan vila lite.

  319. Och sen leker de. Så var inte våra liv.

  320. -Vi kunde inte leka.
    -Ni var tvungna att jobba.

  321. Ja, vi hade alltid något att göra.

  322. Vår lek var att hjälpa till hemma,
    som att laga mat.

  323. Marianne,
    du kommer tillbaka till maten...

  324. När ni flyttade...

  325. Då ni hade husvagnar och tält...
    Var hade ni husgeråden?

  326. Hur kunde ni flytta på husgeråden
    från plats till plats?

  327. I vagnen fanns det skåp-

  328. -där min mor förvarade husgeråden.

  329. Vi hade en riktig spis i vagnen,
    som hon lagade mat på åt oss barn.

  330. Hon bakade även, till exempel matbröd.

  331. I tälten fanns det
    ett speciellt skåp för husgeråd.

  332. Det stod på en speciell plats.

  333. För husgeråden var heliga,
    speciellt knivar och gafflar.

  334. Det fanns många bra seder.

  335. För tänk dig...

  336. Man kanske inte hade det så gott ställt,
    men man var noga med renligheten.

  337. För våra mammor,
    som Marianne säger-

  338. -var väldigt noga med att hålla rent.

  339. Och barnen måste vara rena.

  340. I tälten hade vi inga skåp.

  341. Vi hade gamla apelsinlådor
    där man hade frukt och annat.

  342. Av dem gjorde vi skåp,
    där min mamma hade husgeråd.

  343. -Man la en handduk över.
    -För att det skulle vara rent.

  344. Och spisen var en begagnad oljetunna.

  345. Den gjorde vi till spis.

  346. Den lagade vi maten på.
    Den fungerade även som värmekälla.

  347. Vi kokade kaffe och te på den.

  348. Men hos er fanns det samovar.
    Hos din morfar.

  349. -Hos min morfar och mormor fanns det.
    -Ja, det är det jag säger.

  350. Men de kokade inte te
    i samovaren längre.

  351. De blev moderna
    när de flyttade in i husvagnar.

  352. Man hade kaffekannan
    på spisplattan istället.

  353. Men Allan, jag vet att dina föräldrar
    hade samovar.

  354. Ja, min far var ju född i Ryssland.

  355. Han kom hit till Sverige
    med sina föräldrar och syskon.

  356. För dem var te en viktig del av livet.

  357. Men min mamma föredrog kaffe
    och min far te.

  358. Glöm inte, Allan, att din pappa-

  359. -och min morfar var bröder.
    Vi är alltså släkt.

  360. När började vi dricka kaffe?
    Vi drack ju bara te tidigare.

  361. Oj, det vet jag inte...

  362. Före andra världskriget.
    Mycket tidigare.

  363. Man försökte köpa kaffe under kriget,
    men det fanns inget.

  364. -Man måste ha kuponger.
    -Men romer fick inga kuponger.

  365. -Jo, en del.
    -Nej, inte min släkt.

  366. -Det var jobbigt för dem.
    -Man dealade.

  367. Det som är intressant är
    att när kriget pågick-

  368. -var det mycket svårt för romer
    att köpa mat på kuponger.

  369. Som övriga i samhället fick.

  370. Det fanns inget socker, inget kaffe,
    ingenting att tillgå.

  371. Då sökte man upp affärer och gjorde
    gentjänster. Man förtennade åt dem.

  372. Man utbytte tjänster.
    Romer har alltid funnit utvägar.

  373. Men kuponger såldes svart till romer.

  374. För mig är kaffe mycket gott,
    men jag föredrar te.

  375. Jag minns när min syster Malika
    kokade romskt kaffe.

  376. Kan du berätta,
    vad är romskt kaffe för något?

  377. Idag dricker vi italienskt och turkiskt
    kaffe. Men vad är romskt kaffe?

  378. Min mamma malde färskt kaffe i en kvarn.

  379. Jag har glömt vad det heter på romanès.
    Hon malde kaffet, kokade vatten-

  380. -och hällde i det måttade kaffet.

  381. När kaffet hade kokat upp-

  382. -kokade hon mjölk och vispade
    ner mjölken så att det blev skum.

  383. Och så hällde hon i socker
    och rörde om.

  384. Det var romskt kaffe.
    Sen bakade hon romska bröd.

  385. För hand. Så lagade min mor.

  386. Hon lagade brödet i en stekpanna
    utan olja. Hon vände brödet då och då.

  387. -Var det inte rökt fläsk i brödet?
    -Jo, exakt, Hans.

  388. Du berättar om romskt kaffe.
    Romskt kaffe idag är caffelatte.

  389. Så det romska kaffet
    var föregångare till caffelatten.

  390. Det är som du säger,
    när man serverade romskt kaffe-

  391. -fanns ingen sockerskål på bordet, för
    man hällde i socker vid tillagningen.

  392. Än idag lagar Marianne romskt kaffe.
    När du kommer hem till oss.

  393. Ja, och så bjuder ni på romskt bröd.

  394. Ja, nu sitter vi här och skrattar.

  395. När livet var så svårt som det var...

  396. Hur fann ni glädje i tillvaron?

  397. För ni bodde i tält, i läger...

  398. Kunde ni känna nån glädje?
    Kunde ni ha roligt?

  399. -Ja, många gånger.
    -Eller var det bara elände?

  400. Vi spelade och sjöng romska sånger,
    och våra mammor dansade även.

  401. Den största glädjen var när man fick
    höra att det kanske skulle bli bröllop.

  402. Eller stora fester.

  403. Man besökte ett läger där det fanns nån
    som passade som gemål till ens barn.

  404. Då blev det förlovning,
    och senare bröllop.

  405. Och då samlades många romer.
    Man spelade, sjöng och dansade.

  406. Men även vid stora helgdagar,
    till exempel vid jul-

  407. -besökte man varandra.

  408. Varje familj hade festbord.

  409. Och så kom man överens om
    när var och en skulle ha fest.

  410. Då gick festerna runt i lägret
    från familj till familj.

  411. Då gick de äldre till varandra
    och åt och drack-

  412. -för att önska lycka och välgång
    i deras hem, och visa respekt.

  413. Vi barn hade stora öron och lyssnade
    på vad de äldre talade om.

  414. För oss var det väldigt spännande.
    Vi fick lära oss om hur de hade levt.

  415. -Vi lekte tillsammans i lägret.
    -Det är sant.

  416. Varje dag lekte vi tillsammans.
    Du är ju fyra år äldre än jag.

  417. Men när det var jul,
    snart är det ju jul...

  418. Som du säger
    gick man från tält till tält-

  419. -och man åt och drack,
    och senare på kvällen blev de berusade.

  420. Ja, de blev fulla.

  421. Så var det. Man kunde aldrig besöka nåns
    hem utan att ha blivit bjuden på mat.

  422. Så var vår sedvänja.

  423. Något var du tvungen att inmundiga.

  424. Det var inte bara det, Fred.
    När man till exempel klädde julgranen-

  425. -gjorde man en fest
    och man lyckönskade...

  426. Det var inte bara vid helgdagar.

  427. När någon hade middag ropade man ut
    i lägret att alla var bjudna på mat.

  428. Man låste aldrig om sig när man åt.
    Det var en stor skam om man gjorde det.

  429. Att familjen åt för sig
    var mycket ovanligt.

  430. Det här var vår sed
    när vi bodde tillsammans.

  431. När man skulle gå till bords
    ropade man ut i lägret: "Kom och ät!"

  432. Men Hans och Fred,
    även idag är det likadant.

  433. När någon kliver in i ditt hem, och du
    äter, så dukar du fram det man har.

  434. När en icke-rom besöker mig, säger jag:

  435. "Du får inte gå ut genom min dörr
    om du inte har druckit eller ätit nåt."

  436. Så är jag uppfostrad. En del svarar:
    "Tack, jag vill inte ha nånting."

  437. När de besöker mig för en intervju.
    "Det går jag inte med på", säger jag.

  438. "Du måste äta eller dricka nånting.
    Du får inte gå om du inte gör det."

  439. Du kan inte gå
    utan att ha blivit bjuden på nåt.

  440. Marianne, vad är det första
    en romsk kvinna gör när man får besök?

  441. Jag vet inte exakt vad du menar.

  442. Alltid när man får besök dukar man fram
    något drickbart, åtminstone.

  443. Du går in i köket och ordnar nåt.

  444. -Det är alltså det första du gör.
    -Ja, alltid.

  445. Utan att någon ber dig
    dukar du fram te eller något.

  446. Ja, man bara dukar fram,
    även om personen säger nej tack.

  447. Så är det. När en person besöker
    ditt hem är det första man frågar:

  448. -"Vill du ha kaffe?"
    -Jag bara dukar fram.

  449. -Du frågar alltså inte.
    -Jag bara dukar fram.

  450. En del icke-romer är inte vana vid
    ett sådant bemötande.

  451. -Jag gör så med alla.
    -Det gör jag med.

  452. Man gör det inte bara med romer.

  453. Jag vill inte att en besökare ska sukta
    om maten doftar gott.

  454. När mina barns kompisar kom på besök-

  455. -och stod utanför ytterdörren-

  456. -bjöd jag in dem och gav dem det jag
    gav mina barn, kakor och nåt att dricka.

  457. Och så har vi uppfostrats.
    Så är vår sed.

  458. Vi fick lära oss att när folk kände
    doften av vår mat, fick de smaka en bit.

  459. Det var precis det jag tänkte säga.
    När jag passerade en husvagn-

  460. -var det svårt att säga: "Det doftar
    gott!" För då blev man inbjuden.

  461. Det här fick oss att skratta-

  462. -åt det här vi pratade om.
    Vi måste ju skratta.

  463. Ja, vi måste ju skratta-

  464. -men nu kommer vi tillbaka
    till hur svårt livet var.

  465. Tänk dig bara
    om man går tillbaka i tiden.

  466. Jag var 19 år
    när vi först fick fast bostad.

  467. Man kan säga att det hade gått
    ett helt liv innan dess.

  468. Jag har fler frågor att ställa.
    Vi försöker hinna med alla.

  469. Jag vill inte korta ner era berättelser.

  470. Berätta för oss hur ni levde
    och hur det var.

  471. Allan, du har sagt flera gånger nu
    att du inte har gått i skolan.

  472. Men vid den här tiden var det inte många
    romer som fick gå i skola.

  473. Hur var det för er? Eller för dig?

  474. Jag kan säga dig, Fred, det var svårt.

  475. Sverige på den tiden
    var ett modernt land.

  476. Det var inte som långt tidigare
    när folk inte kunde läsa eller skriva-

  477. -och man inte heller hade nåt arbete.
    Det var bara vi romer som inte hade det.

  478. Men det är som jag har sagt tidigare:

  479. Att min far besökte kommunen
    och lyckades få en lärare till lägret.

  480. För att en månad på sommaren
    lära oss läsa och skriva.

  481. Jag kan säga dig-

  482. -att varje sommar kom det
    en lärare till lägret. En skolfröken.

  483. Det var så min bror Fardi och jag
    lärde oss att läsa.

  484. Senare lyckades vi båda ta körkort.

  485. Det var ju som nu,
    att man måste lära sig teori.

  486. Men vi hade ju lärt oss att köra bil
    innan dess.

  487. Teorin var mycket svår,
    men vi lyckades ändå ta körkort.

  488. Vi lärde oss.

  489. Hur var det för dig, Hans? Har du gått
    i skolan? Kan du berätta för oss.

  490. Jag har gått i en likadan skola
    som den Allan berättar om.

  491. En sommarskola där en lärare
    undervisade en månad om året-

  492. -för att lära oss läsa och skriva.

  493. När jag fick börja i en riktig skola,
    tio år gammal...

  494. Min bror var tretton år, han fick inte
    börja skolan för han var för gammal.

  495. Jag var ju tre år äldre
    än mina klasskamrater.

  496. Så här var det innan.
    Ja, det här har vi ju glömt att berätta.

  497. Jag tror att många av våra romska
    ungdomar känner inte till detta:

  498. Att vi inte fick bo på en och samma
    plats mer än två, tre veckor i taget.

  499. Därefter blev vi bortjagade av polis,
    eftersom vi inte fick bo kvar längre.

  500. Ibland kom vi till en plats, och efter
    bara någon dag blev vi bortjagade.

  501. -Så var det.
    -Därför var det svårt att gå i skolan.

  502. Ibland när polisen lät oss bo samma
    plats en längre tid-

  503. -som till exempel i Växjö, där vi
    fick ha vårt läger i ett helt år...

  504. Det var sensationellt ovanligt.

  505. Varför? För polismästaren bodde
    tvärs över vägen där vårt läger var.

  506. Han besökte lägret ofta,
    åt och drack hos oss-

  507. -och vi barn fick hälsa på hos honom
    och hans fru.

  508. De gav oss presenter,
    och vi fick komma in och värma oss.

  509. Han lät oss bo kvar ett år.

  510. Då blev vi undervisade
    av den här gamla fröken Sundberg.

  511. Men det vill jag säga, att när jag
    började skolan, tio år gammal i Malmö...

  512. Som jag har sagt tidigare, att när vi
    fick bo längre tid på en plats-

  513. -försökte mamma få in mig och min bror
    i skolan...

  514. Och då kunde rektorn svara:

  515. "Det går inte. Jag kan inte låta
    era barn gå i min skola."

  516. "För om jag tillåter det kommer
    mina elevers föräldrar"-

  517. -"att hota med att ta barnen ur skolan,
    för att zigenare tillåtits gå där."

  518. Så var tänket på den tiden.

  519. Därför tog det lång tid för min mor
    att få in mig i skolan. Jag var tio år.

  520. Jag minns min första skoldag.

  521. Det var minusgrader.
    Det var i februari månad.

  522. När det är kallt i Skåne,
    då är det kallt.

  523. Och jag glömmer aldrig detta,
    när jag kom in i klassrummet...

  524. Jag steg in-

  525. -och det var varmt, precis som nu.
    Jag blev alldeles förvånad.

  526. Ni får ursäkta mig, men jag
    kunde inte tvätta mig på morgonen.

  527. -Vattnet hade frusit till is i hinken.
    -Så var det ofta.

  528. Jag fick gå otvättad till skolan.

  529. Jag rusade varje dag till skolan.
    Inte för att lära mig läsa-

  530. -utan för att få sitta inne i värmen
    i några timmar. Det var fantastiskt!

  531. Du var smart!

  532. Och så var det för alla.

  533. Jag var alltså tio år när jag äntligen
    fick börja skolan.

  534. Och därför kommer jag nu
    till nästa fråga.

  535. Hur kändes det
    när ni flyttade in i en riktig lägenhet?

  536. Du rusade till skolan
    för att komma in i värmen.

  537. Men hur var det när ni flyttade in?

  538. Jag kan säga, dig, Fred:

  539. Det var overkligt.

  540. Även om vi alltid hade rent och fint
    i våra hem i lägret-

  541. -så var det ändå lerigt och dant
    runt omkring.

  542. -Det var grusigt.
    -Och råttor överallt.

  543. -Ja, det hände. Men det var inte många.
    -Jo, visst var det många.

  544. När fick vår våra lägenheter...
    Var där råttor, var det inte vårt fel.

  545. Ja, precis.

  546. För min mor var det enormt fantastiskt.

  547. En riktig spis! Hon vred om knappen,
    och plattan blev het!

  548. -Hon kunde laga mat utan besvär.
    -Så det var en elektrisk spis.

  549. -Det var modernt.
    -Och det fanns badrum!

  550. Man behövde inte längre kasta mat
    på sommaren.

  551. Det fanns kylskåp.

  552. Och som Hans säger, det fanns
    möjligheter att kunna sköta sin hygien.

  553. Det var fantastiskt. Man vred om kranen,
    och man fick varmt eller kallt vatten.

  554. Du kan säga
    att det var som ett paradis.

  555. Så var det inte bara för min familj.

  556. Det var så för alla romer i Sverige
    när de fick fasta bostäder.

  557. -Det var en enorm händelse.
    -Marianne, hur var det för er?

  558. Jo, det kan jag säga,
    det var lika fantastiskt.

  559. Mamma slapp gå runt
    med isbeläggning på kjolsfållen!

  560. Hon var som en grevinna
    när hon kom in i en riktig lägenhet.

  561. Nu måste jag prata halvsvenska.

  562. Så här gjorde vi syskon:

  563. Vi samlade pengar till en tvättmaskin
    åt henne.

  564. Inte en torktumlare, utan en tvättmaskin
    där hon - ursäkta - kunde tvätta kläder.

  565. Så vi köpte en tvättmaskin till henne.

  566. Min äldsta syster spådde
    och drog in pengar.

  567. Så vi fick ihop pengar.
    Vad kostade en tvättmaskin då? 1 000 kr?

  568. Och det var underbart för min mor.

  569. Du får ursäkta, men nu behövde man inte
    längre besöka badhus-

  570. -utan kunde sköta sin hygien hemma.

  571. Och min pappa köpte en dammsugare
    åt henne.

  572. Det blev ett annat liv. Från den ena
    dagen till den andra - totalt förändrat.

  573. Vi ville glömma det som hade varit.
    Vi ville inte ens tänka på det.

  574. Vi hade rent i våra hem i lägret,
    men nu hade vi det kemiskt rent.

  575. Livet var enklare nu.
    Ja, livet var hundra gånger enklare.

  576. Det var lättare att hålla rent.

  577. Inte bara det, du var inte längre rädd
    för att polisen skulle jaga bort dig.

  578. -Ja, nu var vi trygga.
    -Det var det som var det stora.

  579. Du behövde inte längre vara rädd.

  580. Det var fantastiskt, nu när jag tänker
    tillbaka. Det är ju ändå många år sen.

  581. Ni som fick bostäder...

  582. Var det en modern lägenhet ni flyttade
    till först, eller en omodern?

  583. En del romer fick lägenheter
    där det saknades värme.

  584. Det fanns endast kakelugnar.

  585. I vår första lägenhet var det så.
    Ett rum och kök, med en kakelugn.

  586. Det fanns inget varmvatten, varken dusch
    eller bad, ingen centralvärme.

  587. Men ändå var det för oss som ett paradis
    när vi flyttade in i lägenheten.

  588. I Enskede.

  589. -För att den var halvmodern.
    -Nej, den var omodern.

  590. Den vi flyttade in i var modern.
    Och där fanns alla bekvämligheter.

  591. Men vår andra lägenhet, i Rågsved,
    som vi fick fyra år senare, var modern.

  592. -Ja, den var fin.
    -Jag glömmer aldrig när vi flyttade in.

  593. Jag ska berätta vad som hände.

  594. När vi hade flyttat in blev vi så
    sömniga att vi ville sova även dagtid.

  595. Och, ursäkta mig,
    men vi fick även klåda.

  596. Vi var inte vana vid att bo
    i en betongbunker.

  597. Vi var vana vid
    att få frisk luft hela tiden.

  598. Vi förstod inte varför.
    Vad var det som gjorde oss så trötta?

  599. Vi ville sova när som helst.

  600. Det tog oss ett år
    att vänja oss vid det här nya.

  601. -Vi var inte vana vid det.
    -Vi levde i friska luften.

  602. Så här brukade mamma säga
    när hon blev äldre:

  603. "Vi hade det bättre i lägret,
    för då var vi inte så sjuka."

  604. Hon tänkte inte på
    att hon var sjuk av åldern.

  605. För hon tänkte att när vi bodde i lägret
    hade vi hela tiden frisk luft.

  606. Nu kommer vi tillbaka till det som du
    påminner om - när romer bodde i läger.

  607. Vi var inte sjuka. Men fanns det
    sjukdomar i lägret?

  608. Fanns det tillgång till sjukhus?

  609. Visst fanns det alltid sjukdomar.

  610. Och på den tiden, när vi var små,
    då gick kikhosta.

  611. Och scharlakansfeber.

  612. Då fick vi i lägret inte träffa folk.

  613. Mina två minsta bröder-

  614. -hade scharlakansfeber-

  615. -och fick inte lämna husvagnen.

  616. Många led av luftrörskatarr
    och reumatism på grund av kylan.

  617. Ja, p.g.a. kylan drabbades många av det.

  618. Tog sjukhusen emot er?

  619. På vissa ställen blev vi det.

  620. Men så här var det. Sjukhusen var
    tvingade att ta emot barn som var sjuka.

  621. De tog emot barnet, men nekade
    föräldrarna att vara hos barnet.

  622. Och barnet kunde gråta av skräck.

  623. Och man fick titta på barnet
    genom en glasruta.

  624. -Men så var det väl inte bara för romer?
    -Ja, så var ju reglerna.

  625. -Vissa sjukhus var mer tillmötesgående.
    -De fick inte neka barnen vård.

  626. Nu kommer jag att ta upp en fråga.

  627. I dag när vi kommer till ett sjukhus-

  628. -när en olyckshändelse har drabbat en
    rom och många romer samlas där-

  629. -förstår inte icke-romer detta?

  630. Tala om för oss, Hans, gör vi detta
    för att besvära läkarna?

  631. Seden hos oss är att när någon rom
    får problem eller blir sjuk...

  632. När vi bodde i läger och nån var sjuk
    eller hade problem kunde man inte säga.

  633. "Det är ditt problem." Det var allas
    problem när någon mådde dåligt.

  634. -Ja, alla var bekymrade.
    -Då besökte vi den som hade problem.

  635. För att visa att vi hör ihop,
    och för att visa medkänsla.

  636. Så är det inte bara bland romer.
    Även hos många invandrare.

  637. Men nu har det blivit mycket bättre
    i Sverige

  638. Man har vant sig vid
    att många samlar sig hos sjuka.

  639. Nu finns det till och med extrasäng
    på sjukhus.

  640. När min bror var sjuk-

  641. -sov jag tillsammans med honom
    i sjukhussalen.

  642. Jag låg med honom i en månad.

  643. Tidigare hade man aldrig tillåtit det.

  644. Man har lärt sig av andra kulturers
    och romers sedvänjor.

  645. -Och även av många utlänningar.
    -Ja, det är det jag säger.

  646. Det här är inte ovanligt
    i andra kulturer.

  647. Ibland när någon är lite sjuk-

  648. -och vi besöker sjukhuset och vi är sju,
    åtta personer och det bara är familjen-

  649. -kan personalen uppfatta
    att vi är 50 stycken som kommer.

  650. -"Åh, så många!"
    -Om vi är fem, kan de se oss som hundra.

  651. -Så är det än i dag.
    -Ja, för en del.

  652. Men de har vant sig i dag, med oss.
    För vi ställer inte till oreda.

  653. Det är mycket lättare idag,
    om man jämför med förr.

  654. Ja, då kände folk inte till oss.

  655. Idag har vi pratat mycket om de äldre.

  656. Jag vill att du säger till romerna
    och andra tittare...

  657. Vilka var dina föräldrar?

  658. Säg vilken släkt du tillhör. För ni
    kommer väl ihåg när vi var unga?

  659. Om man träffade på en rom frågade man:
    Vems barn är du?

  660. Då måste du berätta vems barn du var,
    och vad mor- och farföräldrarna hette.

  661. Och nu är det samma sak - vem är du?

  662. Berätta, vem är din far och mor?

  663. Jag heter Marianne. Min far heter Sven
    och min mor heter Malika.

  664. Min far är av släkten Churara,
    och min mor av släkten Jeleshti.

  665. Mina föräldrar lever inte längre. Bara
    vi barn finns kvar. En bror och systrar.

  666. Ni var en stor familj.

  667. Ja, vi var sju syskon.
    Tre systrar och fyra bröder.

  668. Och nu är vi...tre bröder
    och två systrar.

  669. -Må hela din familj leva i lycka.
    -Men jag har stor släkt i Göteborg.

  670. Morbröder och deras barn och barnbarn.
    Och jag har många kusiner.

  671. -Svens familj var alltså väldigt stor.
    -Ja, den var stor.

  672. Nå, Allan, vad hette din far och mor?

  673. -Min far hette Vatchole.
    -Ett mycket gammalt romskt namn.

  674. Ja. Han kom från Ryssland.

  675. Och hans bröder. De var en stor familj
    när de kom till Sverige.

  676. När man frågar mig var jag kommer ifrån-

  677. -säger jag att min far var från Ryssland
    och min mor var av släkten Jhela.

  678. Som kallas för Jheli.

  679. Var inte de systrar?
    Din mamma och Mariannes mamma.

  680. -Du vet mycket, Hans!
    -Bravo, bravo!

  681. Jag brukar säga att jag tillhör
    den största romska släkten i Sverige.

  682. För på min fars sida är hälften
    av alla svenska romer släkt.

  683. På mors sida är andra hälften av alla
    svenska romer släkt. Vi blir allt fler.

  684. Slår man ihop båda släkterna
    blir de nästan alla svenska romer!

  685. -Jag har en stol vart jag än kommer!
    -Må du leva i lycka.

  686. -Hans, berätta för oss.
    -Min mamma hette Mára.

  687. Hon var nummer tre i en barnkull av tio.

  688. Min morfar hette Dhamo
    och mormor hette Anushka.

  689. Min morfar var äldst av bröderna.

  690. Din far var näst yngst,
    farbror Savka var yngst.

  691. Det är som du säger,
    de kom från Ryssland, för 120 år sen.

  692. De flyttade från Ryssland.
    Det var enorm fattigdom.

  693. Folk dog av smittsamma sjukdomar
    och elände.

  694. Det ville inte morfar att familjen
    skulle drabbas av.

  695. Och min morfars far, som hette Kori,
    han var även din farfar.

  696. Din farmor hette Voroshana.

  697. -Min morfars far...
    -Farbror Dhamo.

  698. Nej, hans far, Kori.

  699. "Vi måste ta oss härifrån,
    annars kommer vi att dö."

  700. Barnen ville inte det,
    för de hade lärt sig ryska.

  701. De hade lärt sig ryska sedvänjor,
    för tidigare hade de levt i Ungern.

  702. Och ännu tidigare 400 år i Rumänien.
    Där hade vår släkt levt länge.

  703. 400 år, som sagt.

  704. Och med tvång lyckades morfars far-

  705. -ta familjen därifrån, och på den tiden
    tog man sig fram med häst och vagn.

  706. De tog sig från Ryssland, över Finland,
    och kom till Sverige och Haparanda-

  707. -långt uppe i Norrland, för 120 år sen.

  708. Och här fanns inte många romer,
    cirka 200 stycken.

  709. Din släkt, Marianne, levde då redan här.

  710. De kom till Sverige
    cirka 20 år tidigare.

  711. -Varifrån vet jag inte. Tyskland kanske.
    -Nej, farfar kom från Ungern.

  712. -Och min farmor från Tyskland.
    -Ja, Churara kom från Tyskland.

  713. "Här ska vi leva.
    Här kommer vi att få ett gott liv."

  714. Och här blev de smått förmögna.

  715. Min morfar och din far var inte fattiga.

  716. -De levde gott.
    -De var förmögna innan de kom.

  717. Jag vet inte om de var förmögna
    när de kom, men de blev rika här.

  718. Min morfar och hans bror Vanea,
    Katarina Taikons pappa-

  719. -de var ju bröder,
    köpte varsitt tivoli.

  720. Morfar köpte ett begagnat från Tyskland.

  721. Och även Vanae.

  722. På det försörjde de sig. De hade
    uppträdanden för folk med sång och dans.

  723. Och man försörjde sig på spådom.
    De tjänade man bra med pengar på.

  724. De blev förmögna här.
    Jag ska säga en sak.

  725. Min morfar var den förste i Sverige
    som importerade en Lincoln från USA.

  726. Men det var ändå så att de var tvingade
    att leva i tält och husvagnar.

  727. Många tror att det bara är fattiga
    som blir diskriminerade-

  728. -men även om en rom är förmögen
    är man diskriminerad.

  729. Folk såg dem som kringflackande.

  730. -Rik eller fattig spelar ingen roll.
    -Min släkt hade det trots allt bra.

  731. Men när världskriget bröt ut
    blev det mycket sämre för dem.

  732. Nu vill jag fråga er:

  733. Vi är födda
    vid andra världskrigets slut.

  734. Ni har kanske hört av era föräldrar-

  735. -som du nämner, Hans, att din morfar
    importerade en bil från USA.

  736. Men vad tror du hände när romerna
    hade behov av sina bilar under kriget?

  737. Eftersom armén beslagtog deras bilar.

  738. Hur var det för er? Tog man bilarna?

  739. Jag vet inte. Men det var svårt för dem
    att leva i Sverige under kriget.

  740. Och mina morbröder var rädda
    att bli inkallade till det militära.

  741. För ryktet hade spridit sig att romer
    mördades i Tyskland och Polen...

  742. Ja, de hade det fruktansvärt där.

  743. Därför flyttade många av mina släktingar
    till Norrland för att söka skydd.

  744. Där levde man.
    De trodde att de var mer skyddade där.

  745. -Hur var det för er, Allan?
    -Romer ville inte bära vapen.

  746. Romer runtom i världen var emot
    att bära vapen-

  747. -för att döda människor.

  748. Romer har alltid varit gudfruktiga.

  749. Det är Guds vilja
    att inte döda en människa.

  750. Det är som Hans säger,
    de var rädda för det militära.

  751. Här i Stockholm hände det
    att många blev tvångsinkallade.

  752. De fick frisedel, men de var livrädda
    för att tvingas in i det militära.

  753. Men det fanns romer
    som gjorde militärtjänst.

  754. Min bror gjorde det,
    och även några släktingar.

  755. Men Fred, var det inte märkligt...
    Vi fick inte fast bostad-

  756. -vi fick inte gå i skola,
    vi fick inte rätt att bo nånstans-

  757. -men vi var ändå tvingade
    att göra vår värnplikt-

  758. -för att skydda landet.
    Vi skulle alltså försvara Sverige.

  759. Men vi hade inte rätt...

  760. ...att bli bofasta och leva som andra.

  761. Och då var vi svenska medborgare.

  762. Det som vi nu berättar
    om det som har varit...

  763. Det är synd att många av våra ungdomar
    idag inte känner till hur vi levde förr.

  764. Jättebra, Fred, att du gör programmet,
    för att upplysa om hur det var förr.

  765. Och det är inte så längesen.
    Se på oss.

  766. Vi är inte urgamla. Vi är lite gamla.

  767. Jag tror att vi uppfattar oss som gamla.

  768. Vi har ju levt med det här,
    och det här känner inte många till.

  769. Visst är det så?

  770. Nu när vi pratar om det som har varit
    förr. Hur upplever ni livet idag?

  771. I dag kan jag inte klaga på hur det är.
    I dag har vi det bra.

  772. Myndigheterna
    har en vänligare inställning mot oss.

  773. Vi har ju fasta bostäder nu.

  774. Vi bor sedan flera decennier tillbaka
    i en lägenhet.

  775. Vi utsätts inte längre för klagomål
    från polis och allmänhet.

  776. Men vissa poliser, som till exempel
    de som skapade Skåneregistret...

  777. Jag kan tycka att det är synd
    att de inte känner oss romer.

  778. När en rom har begått ett brott
    får alla lida för det.

  779. -Fanns du med i registret?
    -Ja, det gjorde jag.

  780. Okej att jag som är gammal drabbades,
    men att mitt åtta månaders barnbarn-

  781. -fanns med även hon i registret... Folk
    undrade varför även hon fanns med.

  782. Vad hade hon gjort för nåt för att bli
    anklagad för att vara kriminell?

  783. När vi fick höra att romer
    hade hamnat i ett register-

  784. -ett register
    som gick under namnet brottsregister...

  785. -Är du kriminell?
    -Det har jag aldrig varit.

  786. -Och ni? Har ni suttit i fängelse?
    -Aldrig!

  787. Fred, du frågade oss om hur vi har det
    i dag. Vi har det bra, sa Marianne.

  788. Men det stämmer inte riktigt. Det är som
    Hans säger - vi är inte så gamla.

  789. Men vi har förlorat stora delar av våra
    liv, för att vi nekades skolgång.

  790. Vi är människor som alla andra.

  791. Vi behöver en god, trygg försörjning.
    Att leva som alla andra.

  792. Vi tvingades redan som barn att hjälpa
    till med försörjningen traditionellt.

  793. Man köpte en begagnad bil, fixade till
    den och sålde den med lite förtjänst.

  794. Men om sanningen ska fram...

  795. Jag skulle till exempel
    ha kunnat bli advokat.

  796. -Eller direktör!
    -Direktör är för mycket sagt.

  797. Men ett normalt vanligt avlönat jobb.
    Det har jag gått miste om.

  798. Tänk på min bror,
    som var i din ålder.

  799. Han gick bort för ett år sedan.

  800. Han fick aldrig gå i skolan,
    och därför blev hans liv förstört.

  801. Han blev väldigt sjuk på grund av det.

  802. Han hade ett svårt liv.

  803. Man kan säga
    att staten förstörde hans liv.

  804. Ja, det var ju precis så.

  805. Nu har jag frågat er...

  806. ...hur ni upplever livet i dag.
    Vill ni förändra något?

  807. Vill ändra på något?

  808. Jag kan säga så här:
    Du kan inte utgå från mig-

  809. -för jag har med tiden
    blivit respekterad för mitt arbete.

  810. Eftersom jag började sjunga offentligt
    för ca 50 år sedan.

  811. Jag gjorde grammofonskivor, medverkade i
    tv och gjorde offentliga framträdanden.

  812. Du kan alltså inte utgå från mig,
    men du kan utgå från Allan och Marianne.

  813. De fick inte samma möjligheter som jag
    att göra något av sitt liv.

  814. Mot alla odds lyckades jag
    förverkliga mina drömmar.

  815. Vilket berodde på min mors goda
    förstånd. Då jag inte ville till skolan-

  816. -tog hon mig i nacken och tvingade ut
    mig genom dörren för att gå till skolan.

  817. Hon visste hur det var att inte kunna
    läsa och skriva.

  818. Hon vill inte att jag
    skulle drabbas av samma otur.

  819. Hon tvingade alltså mig till skolan.
    Så jag vill rikta mig till alla romer.

  820. Jag vill inte på något vis mästra er-

  821. -men gör ert yttersta
    för att få era barn att utbilda sig.

  822. För utbildning är nyckeln till livet!

  823. Många dörrar öppnas.

  824. Har man ingen utbildning-

  825. -då är det alltid någon annan
    som styr över ens liv.

  826. Förstår ni?
    Man förlorar mycket av livet.

  827. I dag är det inte som det var förr.

  828. Då försörjde sig våra människor
    på sina traditionella yrken.

  829. Som förtennare... De visste
    hur de skulle använda sina händer.

  830. Ungdomar i dag kan inte det.
    De vet inte hur de ska överleva-

  831. -och riskerar att hamna i problem.

  832. Det här är för oss en stor sorg.

  833. Försök så gott ni kan
    att få era barn till skolan.

  834. Att de går i skolan och skaffar sig
    en utbildning, för det är livet.

  835. -Förlåt att jag uttrycker mig så här.
    -Det gör inget, det är bra det du säger.

  836. Allan, må du leva i lycka.

  837. Vill du säga något till romerna?
    Är det några frågor du vill ändra på?

  838. Det är som Hans säger.

  839. Men jag har hört att många ungdomar
    går i skolan.

  840. Och en del har arbeten.

  841. Vi får tacka Gud att de har lyckats
    ta sig in i samhället.

  842. För de vet vad framtiden kan utvisa.

  843. Tiderna blir allt svårare,
    det blir dyrare att leva.

  844. Du behöver ha bra utbildning.

  845. Och tekniken vi har i dag,
    man bör även kunna den.

  846. Det är som jag och Hans säger-

  847. -att föräldrar bör försöka
    så gott de kan-

  848. -att få barnen att gå i skolan.

  849. Jag vet att vi är romer-

  850. -men vi måste blicka framåt
    mot framtiden.

  851. Och när de i sin tur blir föräldrar
    måste de tänka likadant.

  852. Åren går.

  853. Det är sant det du säger, Allan.
    För tio år sedan-

  854. -kunde jag räkna på en hand
    hur många romer som tog studenten.

  855. Men i dag räcker inte mina fingrar,
    för så många romer tar studenten.

  856. Ja, i min egen familj
    tar både flickor och pojkar studenten.

  857. De har utbildning och arbete.

  858. Jag kan säga så här, Hans och Fred:

  859. Våra ungdomar gör bra ifrån sig.
    Alla våra ungdomar i Sverige.

  860. Du kan inte säga alla.

  861. Det är därför jag betonar att det finns
    ungdomar som hoppar av skolan-

  862. -och inte fortsätter
    och skaffar sig god utbildning-

  863. -så att de kan få arbete
    och en trygg plats i samhället.

  864. Allan talar om vår familj.

  865. Alla i familjen har gått i skolan
    och har arbete.

  866. Se bara på min bror.
    Han var tre år äldre än jag.

  867. Även våra barn, vår äldste son,
    han är 53 år-

  868. -och han har gått alla år i skolan.

  869. Och även hans barn
    har gått i skolan och har arbete.

  870. Mitt mellanbarns son
    skulle bli flygkapten.

  871. Men, vi romer kan vara rädda av oss,
    så hans farfar och jag stoppade honom.

  872. Men han utbildade sig till det.

  873. Och i dag ångrar jag
    att jag stoppade honom.

  874. -Hade du velat att han blev det?
    -Ja, i dag när jag tänker efter.

  875. Han säger: Farmor, det var ni som
    hindrade mig. Han hade hamnar i USA.

  876. Men jag måste ändå hålla med Hans.

  877. Utbildning är mycket viktigt i det här
    landet, och även ute i världen.

  878. Vi måste utbilda oss mycket mer.

  879. Vi kanske kan få till ett eget land?

  880. Nå, gott folk, må ni leva i lycka.

  881. Tiden går fort
    när vi har nåt vackert att tala om.

  882. Så som nu. Vi har kommit till slutet
    på vårt samtal-

  883. -och jag vill tacka för att ni kom hit
    och berättade om era liv.

  884. Tack ska ni ha och må Gud välsigna er.

  885. Tack ska du ha, Fred. Må alla romer
    som tittar på det här leva i lycka.

  886. Må Gud hjälpa alla.

  887. -Tack ska ni ha.
    -Tack ska du ha.

  888. Översättning: Hans Caldaras
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Romska liv - förr och nu

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Ett samtal om hur livet var för romer i Sverige under 1900-talet fram till idag. Samtalet leds av Fred Taikon och de medverkande är Hans Caldaras, Allan Demeter och Marianne Demeter. De har alla erfarenhet av att bo i läger och berättar om hur de bemöttes av svenska myndigheter och majoritetssamhället. Sverige gav inte romer medborgerliga rättigheter, som tillgång till bostad och skola, förrän på 1960-talet. Inspelat den 10 december 2018 i studio 11, Sveriges Utbildningsradio i Stockholm. Arrangör: UR Samtiden.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900, Modersmål och minoritetsspråk > Romani chib, Samhällskunskap
Ämnesord:
1900-talet, 2000-talet, Diskriminering av romer, Mänskliga rättigheter, Romer, Samhällskritik, Sverige
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Jacob Wallenbergs liv

Professor Håkan Lindgren talar om Jacob Wallenbergs verk - ett stycke 1900-talshistoria. Jubileumsföreläsning arrangerad av EFI vid Handelshögskolan i Stockholm 2 december 2009.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Skolresan till Förintelsen

En grupp högstadieelever åker till andra världskrigets Polen. En resa som kommer att förändra dem. I Polen mördades omkring tre miljoner judar av nazisterna. När eleverna besöker Treblinka, Majdanek och gettot i Warszawa känns historien otäckt nära.