Titta

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Om UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Föreläsningar från konferensen "Barns rätt som anhöriga". Om att skapa trygghet för barn som är anhöriga till vuxna med ohälsa. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga : En analys av samtalsmodellen BRADela
  1. En del av de som har gått
    utbildningen kanske inte bottnar än-

  2. -i idén om barns delaktighet.

  3. Vad roligt att vara här
    och få prata om den senaste studien-

  4. -av den här modellen.
    Jag har följt utvecklingsarbetet.

  5. Nån slags följdforskning,
    men också utvärdering av modellen-

  6. -när den utvecklades
    i det första skedet.

  7. Man kan väl säga att det vi kunde se
    då var att alla var väldigt positiva.

  8. Både de som använde modellen i
    pilotkommunerna och jobbade med den-

  9. -och lämnade synpunkter
    och kommentarer.

  10. Sen intervjuade de också de barn
    som tog del av BRA-samtal-

  11. -för att få återkoppling.
    Jag kunde ta del av de samtalen.

  12. Efter att de hade fått erbjudandet
    och samtalat.

  13. De barnen och ungdomarna
    var också väldigt positiva.

  14. Det var tydligt att även om
    inte BRA är avsett som en stödinsats-

  15. -tyckte jag att det var tydligt
    att barn...

  16. Att modellen
    stärker barns känsla av sammanhang.

  17. Den gör deras situation
    lite mer begriplig och meningsfull.

  18. Att få informationen, och bli
    lyssnad på. Att få den upplevelsen.

  19. Utgångsläget efter utvärderingen, som
    blev klar 2014, var väldigt positiv.

  20. Lovande utifrån att användarna och
    brukarna, om vi använder de orden-

  21. -var väldigt positiva.
    Jag som forskare kunde se-

  22. -att det fanns potential.
    Det kan ge positiva effekter-

  23. -även om inte det var syftet.

  24. Sen har modellen
    fortsatt att spridas.

  25. Den riggades om lite,
    men den finns och sprids.

  26. Nästa fråga blev... "Okej,
    lovande modell och alla är positiva."

  27. "Går den att använda som tänkt?"
    Det blev nästa fråga.

  28. En slags genomförbarhetsstudie,
    som jag ska berätta om här.

  29. Även om det är en lovande modell, om
    den inte går att använda som tänkt-

  30. -är det svårt att veta
    om vi ska börja titta på effekter.

  31. Får det så positiva effekter
    som man kan tänka sig, eller inte?

  32. Det är tidigt att titta på effekter
    om den inte ens går att använda.

  33. Därav nästa steg: Går det
    att använda BRA-samtal som tänkt?

  34. Det är det jag ska berätta om här.
    Det finns en rapport som ni kan läsa.

  35. Den ligger ute på
    Mälardalens högskola, där jag var då-

  36. -och på Barnhusets hemsida.
    Om jag... Precis.

  37. Den kan man läsa mer om. Jag
    ska prata dels om förutsättningar-

  38. -för att kunna använda BRA
    om man går utbildningen.

  39. Och lite grand om hur det går
    att få till det här.

  40. Värdegrunden, som Åsa sa.

  41. Idén om barns aktörskap
    och rätt till delaktighet.

  42. Går det att få till i praktiken
    och hur?

  43. Det är de två teman
    som den här stunden ska handla om.

  44. Lite tekniskt, då.

  45. Man kan säga att implementering...
    Hur omsätts det här i verksamheten?

  46. Är det genomförbart? Fungerar den
    i förhållande till arbetsuppgift-

  47. -och målgrupp för organisationen?
    Att titta på hälso- och sjukvård-

  48. -och socialtjänsten.
    Den är tänkt för olika verksamheter.

  49. Min utgångspunkt
    var barndomssociologi.

  50. Själva idén om att barn
    är handlande sociala varelser.

  51. Det jag har försökt titta på är:
    Hur hanteras idén om barns kompetens-

  52. -och delaktighet,
    när man jobbar med BRA?

  53. Hur... Delaktighet kan vara mycket.

  54. Får jag som barn för det första
    information så att jag förstår?

  55. Hela idén är att ge barn information,
    men också information om samtalet.

  56. Hur går det till i samtalen?

  57. Får jag tycka till
    om hur samtalen ska gå till?

  58. Är det till och med jag som beslutar
    hur de går till?

  59. Omsätts idén i praktiken?

  60. BRA-samtalen syftar inte bara
    till barns delaktighet därute senare-

  61. -utan blir en modell för hur det kan
    vara, som barn får pröva i praktiken.

  62. Finns det utrymme för barn i BRA att
    jobba med sånt vuxna inte tänkt på?

  63. Sen blev det tydligt när jag tittade
    på hur det i praktiken går till-

  64. -att det är en interaktion
    mellan barn och den som jobbar.

  65. Man kan säga att olika modeller
    som vi använder-

  66. -metoder som vi använder,
    inte gör nåt av sig själva.

  67. De blir till i dialogen
    mellan den professionella, hjälparen-

  68. -barnet och själva metoden.
    Den interaktionen ska jag prata om.

  69. Här. Ni fick alla frågeställningar,
    jag kanske skulle förenklat dem.

  70. Det handlar om...
    De som har gått utbildningen...

  71. Vid det här laget är det ganska många
    som är utbildade i BRA-samtal-

  72. -eftersom projektet tuggar på.
    Använder de den i praktiken?

  73. Är det så, om man inte använder den,
    att det finns faktorer...

  74. Hur kan vi förstå om man använder
    modellen eller inte efter utbildning?

  75. Och fungerar den som den är tänkt?
    Går det att använda metoden?

  76. Särskilt när det handlar
    om delaktighet.

  77. Generellt, de som jobbar...
    Ser de den som en användbar modell-

  78. -ute i verksamheten?
    Vad kan vi lära oss av synpunkterna?

  79. Det var de fem frågor
    som jag kom med i den här studien.

  80. Det vi gjorde
    var att dels skicka ut...

  81. Barnhuset skickade ut enkäter
    till alla som har gått utbildningen-

  82. -och alla som utbildats för att bli
    utbildare. Nu utbildar vi utbildare.

  83. Det är inte lätt för Barnhuset
    att möta utbildningsbehovet.

  84. Det är 66
    som bara har gått utbildningen-

  85. -och 22 som är utbildare,
    som har svarat på enkäten.

  86. Det är deras röster
    som jag ska säga nåt om.

  87. Sen ville jag
    komma närmare praktiken.

  88. Där var det ett antal samtalsledare
    som ljudinspelade sina samtal-

  89. -och fått det godkänt
    av föräldrar och barn.

  90. Jag har kunnat ta del av samtalen-

  91. -och tittat närmare på vad
    det är som händer i interaktionen.

  92. Där kan man säga att
    det är fyra samtalsledare, åtta barn.

  93. Egentligen sju case.
    Det är lite olika.

  94. I några är det ett par samtal,
    i andra ett antal.

  95. Men det är ett antal samtalsserier.
    Och ungefär 16 timmar samtalstid.

  96. Det är ändå
    ett ganska stort material-

  97. -om hur samtalen går till.

  98. Det är det som jag bygger
    det jag nu säger på.

  99. Om vi ska börja med att titta
    på det här med att använda modellen.

  100. När man har utbildats i BRA-samtal,
    använder man modellen?

  101. Ja...
    Jag insåg att färgvalen var dåliga.

  102. Det syns inte riktigt.
    Den ljusa stapeln-

  103. -är de som är utbildare.

  104. Den mörka stapeln är de som bara har
    gått utbildning. Det är inte "bara".

  105. Bara för att hålla reda på dem.

  106. En första förutsättning för
    att man ska kunna använda modellen-

  107. -är att man upplever att man har stöd
    i sin organisation av sina chefer-

  108. -och så vidare.
    Att man har mandat för BRA-samtal.

  109. Det ser ganska positivt ut.

  110. De som har gått utbildningarna
    uppger i hög grad...

  111. Det ligger på mellan 35-40 procent-

  112. -att de har ett starkt stöd
    från sin närmaste chef.

  113. Lite lägre, men ändå säger
    en tredjedel, ytterligare 25 procent-

  114. -att de har ett visst stöd.
    Det finns ett relativt tydligt stöd-

  115. -från chefer och andra
    att jobba med BRA-samtal.

  116. Det är så att ska man använda
    en modell... Barnhuset har en idé-

  117. -och det rimmar väl med erfarenheter
    av att implementera nya metoder...

  118. Att det är bra om
    man inte är ensam på arbetsplatsen.

  119. Då blir det skört
    om organisationen erbjuder det.

  120. Gärna att flera på arbetsplatsen
    har gått utbildningen.

  121. Så ser det ut för de flesta.

  122. Det är få som arbetar ensamma.
    Intressant nog är det fler utbildare-

  123. -som har blivit experter,
    som är ensamma på sin arbetsplats.

  124. Kanske tyder det på ett högt
    engagemang, att man brinner för det.

  125. De flesta har stöd från sina chefer.
    Man har kolleger-

  126. -som också är utbildade i modellen.

  127. Man kan tänka sig att huruvida
    man använder en ny metod-

  128. -det handlar inte bara
    om organisatoriska förutsättningar-

  129. -som ni fick ett par exempel på, utan
    också om personliga förutsättningar.

  130. Är man ny på ett arbete, kan det vara
    svårt att arbeta på ett nytt sätt-

  131. -och ta in en ny modell.

  132. De flesta som har gått utbildningarna
    har jobbat länge, mer än fem år.

  133. Det är en grupp
    som har jobbat under fem år-

  134. -men i den finns en spridning. Det
    är få som jobbat mindre än ett år-

  135. -på sin nuvarande arbetsplats.

  136. Det är en stor grupp
    som har jobbat över tio år.

  137. Det är inte det
    att man är ny på jobbet.

  138. En annan förutsättning är
    att man har fullföljt utbildningen.

  139. De flesta har gjort det.
    Några har inte gjort det eftersom...

  140. Ska man få ett intyg från Barnhuset
    om att man har gått den-

  141. -måste man ha genomfört samtal
    med barn.

  142. Alla har inte de arbetsuppgifterna.
    De kan inte gå klart.

  143. De organisatoriska förutsättningarna,
    som jag har gett exempel på-

  144. -ser rimligt bra ut.
    Stöd från chefer, inte ensamma.

  145. De flesta är erfarna på jobbet.
    De har fullföljt utbildningen.

  146. De är nöjda med utbildningen.

  147. De uppger själva
    att den var tillräcklig-

  148. -även om det naturligtvis finns saker
    som man hade kunnat träna mer på.

  149. Mer rollspel, mer övningar. Mer
    om hur man får till det i praktiken.

  150. Det gäller nya metodutbildningar
    över huvud taget.

  151. Det är generellt, man behöver träna.
    Jag ska återkomma till det.

  152. Samtidigt finns kommentarer
    som gör att man kan fundera på-

  153. -vad som är tillräcklig utbildning.
    Apropå den här rädslan som...

  154. ...Therese pratade om, om att prata
    med barn. Att komma över tröskeln.

  155. Jag tog med nån kommentar
    från enkäten. Den säger:

  156. "Jag hade mycket kunskap eftersom jag
    är gruppledare med anhöriga barn."

  157. "Den erfarenheten använder jag
    i arbetet med föräldrar och barn."

  158. Frågan är vad som är tillräcklig
    kunskap för att kliva över tröskeln?

  159. Ni hör vad jag bygger upp till. Ja,
    organisationen ser bra ut i svaren.

  160. Personliga förutsättningar
    ser bra ut. Utbildningen positivt.

  161. Och när det gäller att
    implementera metoder och acceptans...

  162. Det är också en förutsättning
    för att jobba med en metod-

  163. -att man ser poängen med modellen.

  164. Man uppfattar den som positiv,
    rimlig, bra och så vidare.

  165. Acceptansen för modellen
    är väldigt hög i enkätsvaren.

  166. Man pratar positivt och gott om den.
    Bra modell, bra utbildning.

  167. "Fastnade direkt för modellen. Hoppas
    mina kolleger tycker detsamma."

  168. Tydlig röst. Också kommentarer som
    tyder på att även om man inte alltid-

  169. -på grund av hur arbetet är riggat-

  170. -kan använda hela modellen,
    alla de här fyra komponenterna-

  171. -informationssamtal, samtal med barn,
    återkoppling med föräldrar-

  172. -så kan ändå själva idén
    om barns rättighet och delaktighet-

  173. -och att informera barn
    på det här sättet...

  174. Den kan användas som utgångspunkt för
    att öka anhöriga barns delaktighet.

  175. Okej, nu kommer de tråkiga nyheterna.

  176. Det som tyder på att det är mer
    komplicerat och visar på utmaningar-

  177. -är att när det handlar om
    att erbjuda BRA-samtal i praktiken-

  178. -och som ett led i det
    också erbjuda barnsamtal-

  179. -så är bilden inte lika positiv,
    kan man väl säga.

  180. Om vi tänker oss att vi ser ett behov
    av att jobba med samtal med barn.

  181. Det är knappt hälften
    som erbjuder BRA-samtal-

  182. -som en del av sitt arbete
    efter utbildningen.

  183. Av de som erbjuder barnsamtal, är det
    en mindre del som i det erbjudandet-

  184. -också i regel genomför barnsamtal.

  185. Det där att få till samtalen,
    att nå barnen-

  186. -att se till att de får
    det individuella erbjudandet-

  187. -är svårt att få till i praktiken.

  188. Trots att det organisatoriskt
    ser bra ut. Man är inte själv.

  189. Man är erfaren. Utbildningen var bra.

  190. Man är positivt inställd
    till modellen.

  191. Det som hjälpte mig
    att få syn på vad det handlar om...

  192. Jag tror det handlar om ett par
    olika saker som jag ska nämna-

  193. -för er som vill rigga verksamheten
    för att bättre uppmärksamma-

  194. -anhöriga barn.

  195. Jag ser att i svaren om modellens
    användbarhet utifrån egna uppdraget-

  196. -kan man se en variation.
    Vissa svarar på ett sätt jag tolkar-

  197. -som att man har ett instrumentellt
    förhållningssätt till modellen.

  198. Man svarar...
    Ja, om man arbetar mest med vuxna-

  199. -då ser man mest de delar
    som handlar om samtal med vuxna-

  200. -som de användbara.

  201. Om man jobbar med barn, är delarna om
    samtal med barn de mest användbara.

  202. Medan andra är mer inne på
    att helhetsperspektivet är viktigt.

  203. Användbarheten är inte lika konkret
    knutet till det egna arbetet-

  204. -eller det egna uppdraget
    i organisationen.

  205. De som har gått utbildningen
    för utbildare bottnar mer i modellen.

  206. De ser helheten, betonar den mer
    och lyfter fram alla olika delar.

  207. Det är inte konstigt, de måste kunna
    det för att förmedla vad BRA är.

  208. Det här är ett tecken. Nu hinner jag
    inte fördjupa mig i hur och varför-

  209. -men det finns flera svar
    och mönster i svaren, som pekar på-

  210. -att en del av de som gått
    utbildningen inte bottnar helt än-

  211. -i idén om barns delaktighet. Även
    om man på ett sätt kan hålla med-

  212. -så att omsätta det i att "även
    om jag jobbar i en vuxenverksamhet"-

  213. -"med fokus på vuxna, så
    är en del av mitt uppdrag utifrån"...

  214. Barnkonventionen är snart lag här.

  215. Att faktiskt synliggöra
    och bidra till barns delaktighet.

  216. Det ingår även i mitt jobb,
    fast jag finns i en vuxenverksamhet.

  217. Alla bottnar inte riktigt där.

  218. Så det är en del av det.

  219. Jag kan säga att utifrån
    hur man beskriver svårigheterna med-

  220. -och varför
    man inte erbjuder BRA-samtal-

  221. -och om man erbjuder det, varför det
    inte går att få till barnsamtalen...

  222. Det handlar mycket om att i vissa
    verksamheter och organisationer-

  223. -är det svårt att få till.
    Paradoxalt, kan man tänka-

  224. -att de verksamheter som BRA
    är utvecklat för att vara stöd till-

  225. -som hälso- och sjukvård,
    där är det svårast att få till BRA.

  226. Generellt, det finns undantag.
    Då tänker jag så här:

  227. Ja, det här ligger långt
    bortom metoden. Apropå användbarhet.

  228. Ska vi få till den här förändringen
    som lagstiftningen är ute efter-

  229. -att vi bättre ska uppmärksamma
    anhöriga barn i verksamheter-

  230. -inom hälso- och sjukvård
    och socialtjänst...

  231. Om vi ska öka barns delaktighet
    och ta tillvara deras rättigheter-

  232. -då krävs det
    organisatoriska förändringar-

  233. -så att det blir möjligt
    att använda modellen.

  234. Annars finns en risk, utifrån ett
    organisationsutvecklingsperspektiv-

  235. -att det blir ett alibi att låta nån
    gå en utbildning i BRA-samtal.

  236. Då har man hanterat problemet.

  237. Ska man få till det i praktiken krävs
    större organisatorisk anpassning-

  238. -till att göra det möjligt.
    Det blir tydligt i utvärderingen-

  239. -utifrån enkätsvaren.

  240. Det är liksom livet bortom metoden,
    så att säga.

  241. Apropå om den går att använda: Det
    beror på hur organisationen riggas.

  242. Det kräver en hel del
    av både chefer och ledning.

  243. Det ligger bortanför
    de som går utbildningen.

  244. Apropå stödet från chefer,
    det kan jag som utbildare uppleva-

  245. -att jag har. Men det finns inte
    utrymme för det i organisationen.

  246. Då använder jag inte modellen.
    Så det är läxan härifrån.

  247. Det krävs organisationsförändringar,
    främst om man riktar sig till vuxna.

  248. Det verkar vara en större utmaning
    i hälso- och sjukvården.

  249. Ja.
    Det är lite deprimerande på ett sätt.

  250. Samtidigt
    så är det variationer i rösterna.

  251. Jag avslutar med den här kommentaren:
    "Inom den verksamhet jag arbetar i"-

  252. -"är BRA-samtalet inte användbart,
    då vi inte hinner få fatt på barnen"-

  253. -"innan patienten åker vidare
    till ett annat sjukhus."

  254. "Den passar bäst
    inom kuratorverksamheter."

  255. "Det var ändå bra för att mer
    uppmärksamma barn som närstående"-

  256. -"och hur man
    kan göra dem delaktiga."

  257. "Vikten av att uppmärksamma föräldern
    eller annan vuxen"-

  258. -"av vikten av delaktighet
    och information."

  259. Även om det inte når ända fram,
    och inte går att få till i praktiken-

  260. -så ger ändå den här studien-

  261. -en bild av att det är klart
    att det ger avtryck i verksamheten.

  262. Fast vi har högre ambitioner med
    att ta fram ett sånt här arbetssätt.

  263. Okej. Det måste finnas
    organisatoriska förutsättningar-

  264. -för att kunna använda modellen.

  265. Om det gör det, går det då
    att använda den som det är tänkt?

  266. Går det att jobba utifrån idén
    om barns delaktighet och rättigheter-

  267. -och ett aktörsperspektiv på barn?

  268. Det var en intressant fråga att
    ställa vid de inspelade intervjuerna-

  269. -när jag närmade mig dialogen mellan
    samtalsledare, barn och föräldrar.

  270. Eftersom... När det gäller forskning
    kring samtalsmetoder med barn-

  271. -är den forskningen mycket inriktad
    på barn som informationskällor.

  272. Det vi har mest kunskap om,
    och det vi vet mest om-

  273. -när det handlar
    om hur vi ska samtala med barn-

  274. -handlar om att samla in information
    med kognitivt fokus.

  275. Inte lika mycket
    kring emotionellt fokus-

  276. -som bland annat Karin Fängström
    har forskat om.

  277. Och skrivit om.

  278. Likväl kan man säga att många
    samtalsmetoder som finns beskrivna-

  279. -handlar om barn
    som informationskällor.

  280. När det handlar om metoder
    med andra syften, att ge barn makt-

  281. -att göra barn delaktiga, då finns
    det lite evidens över huvud taget.

  282. Metoderna är inte beforskade
    på det sättet.

  283. Evidens är inget som är generellt.
    Det handlar om syfte och målgrupp.

  284. Att metoder är bra för
    att få barn att lämna information-

  285. -betyder inte att de är bra
    för att göra barn delaktiga.

  286. Evidens är kopplat
    till syfte och målgrupp och sånt.

  287. Det har varit spännande
    att följa utvecklingsarbetet.

  288. BRA är en av få samtalsmetoder-

  289. -som har den tydliga aktörsingången
    i sitt perspektiv på barnet.

  290. Jag var nyfiken på om det går
    att få till det i praktiken.

  291. Det var en fråga som samtalsledarna
    diskuterade en hel del.

  292. Både under träffar som jag var med på
    och under intervjuer som jag gjorde.

  293. Så idén är
    att innehållet i samtalen med barnen-

  294. -i alla fall delvis ska bestämmas
    tillsammans med barnet.

  295. Samtalsguiden och arbetsmaterialet,
    de här cirklarna...

  296. Ni såg väldigt snabbt filmen.
    Ni kanske får se dem sen.

  297. De är som en grund, men det ska
    anpassas till det enskilda barnet.

  298. Man har det här
    som Åsa nämnde så tydligt-

  299. -idén om barns aktörskap
    och kompetens.

  300. När det gäller informationen, apropå
    att vara öppen för barnets frågor...

  301. Informerandet ska styras
    av barnets frågor.

  302. Jag tycker jag har fått syn på,
    som jag ska illustrera här-

  303. -att det finns en fiffig poäng
    med BRA-samtal:

  304. Att utgångspunkten för hela samtalet
    i hög grad är barnets bedömning.

  305. Modellen bemyndigar barn kunskaps-
    mässigt. Det ger hög status.

  306. Barn har kunskap,
    det är faktiskt vad barnet bedömer-

  307. -barnets ställningstaganden,
    som är utgångspunkten för samtalen.

  308. Det var spännande
    att titta närmare på.

  309. De samtalsledare som har spelat in
    sina samtal med barnen är erfarna.

  310. De låter en forskare titta i detalj
    på vad de gör.

  311. Det krävs viss trygghet
    i modell och mod.

  312. De lyckas i hög grad
    omsätta idéerna i praktik.

  313. Jag tänkte jag ska berätta lite
    om hur de gör det.

  314. Här kommer bilden! Jag hade med den.

  315. Som sagt, enkelt samtalsverktyg.

  316. Cirkeln är indelad
    i olika livsområden. Jag är i mitten.

  317. Rättigheter finns med som påminnelse.
    Man kan markera färger för kom ihåg.

  318. "Vad tycker jag nu är bra?
    Vad är okej?"

  319. "Vad är inte så bra?
    Vad är riktigt dåligt?"

  320. Sen kan man jobba
    med det här materialet.

  321. Här kan man se att tendensen
    i de samtal som jag har tagit del av-

  322. -är att barnet i väldigt hög grad
    får styra samtalet.

  323. Både vad gäller vilken... Tidigare
    fanns en cirkel med sjukdomsamtal.

  324. Nu revideras modellen. Men det
    fanns två cirklar under den fasen-

  325. -av användning. Barnet kan styra
    genom att avgöra vad vi ska prata om.

  326. "Sjukdomen
    eller hur du har det just nu?"

  327. "Ska vi titta på cirklarna jag hade?"

  328. "Här är två papper.
    Det är lite grejerna det handlar om."

  329. "Varför vi träffas nu. Den här
    cirkeln handlar om sjukdomen."

  330. "De har delat in det som tårtbitar.
    Vanliga frågor man kan ha."

  331. "I den här cirkeln pratar vi om hur
    du har det just nu. Man får måla."

  332. "Vad känns viktigast att börja med?
    Vill du börja med sjukdomen?"

  333. "Eller ska vi börja med hur
    du har det just nu?" "Det tar vi."

  334. "Hur du har det just nu?" "Mm."

  335. "Då gör vi så."

  336. Och så fortsätter samtalet.
    Både var vi ska börja...

  337. Att barnet bestämmer. Det är också,
    när man är inne i cirkeln...

  338. Apropå hur samtalet ska gå till.
    "Det bestämmer du hur du vill göra."

  339. "Ska jag börja?"
    "Vilken del vill du börja prata om?"

  340. "Det är typ alla."

  341. "De kan gå i varandra.
    Du får hoppa lite fram och tillbaka."

  342. "Det är en sak jag helst vill ha,
    men det gäller typ alla."

  343. Här ser ni hur samtalsledarna
    genom aktiva frågor-

  344. -och genom att lägga upp alternativ,
    bjuder in barnet till att styra.

  345. Det kommer tidigt i samtalen.
    Det sätter också tonen sen.

  346. I det andra exemplet kom barnet med
    nåt som inte passar in i modellen-

  347. -apropå om det finns utrymme
    för barns initiativ.

  348. Här kan man se
    att samtalsledaren följer barnet-

  349. -och plockar upp det här
    som inte passar in i tårtbitarna.

  350. Nu pratar jag inte om det,
    jag har anonymiserat materialet.

  351. Följer barnet i det,
    och tar hand om barnets initiativ.

  352. Både att bjuda in aktivt, och vara
    följsam när barnet kommer med nåt.

  353. Det tycker jag man kan se.

  354. Att barnet får styra samtalet, kan
    man också se i de exempel jag har-

  355. -av återkopplingssamtal
    med barn och föräldrar tillsammans.

  356. Det här
    är ett väldigt fint exempel på-

  357. -hur interaktionen kan gå till.

  358. Här är en förälder med,
    som har fått nog med information-

  359. -för att ha vett att säga och fråga:

  360. "Ska jag? Jag ska inte säga nåt nu,
    utan barnet ska läsa?"

  361. Jag återkommer till läsandet.

  362. Samtalsledaren säger:
    "Det är helt och hållet ditt möte."

  363. Riktar sig till barnet som fått
    BRA-samtal. Ett syskon säger nåt.

  364. "Vad sa du?" "Det är när barnet
    som fått BRA-samtal"-

  365. -"ställer sin fråga som man..."
    Samtalsledaren förtydligar:

  366. "Ja, om du tycker det är okej
    att föräldern ställer frågor"-

  367. -"så är det du som bestämmer."

  368. "Du får ställa efter", säger barnet.
    "Efter?"

  369. "Ja, bra."

  370. Det kommer tidigt i samtalsserien.
    Att sätta upp regler kring samtalet-

  371. -så att man
    i mötet med föräldern och syskon-

  372. -återskapar eller riggar situationen.

  373. Det är barnet som ska styra samtalet,
    de andra får följa barnets agenda.

  374. Apropå vad jag tror
    kan ge en positiv effekt-

  375. -på hur barn mår. Det blir en träning
    i att faktiskt få ta plats-

  376. -på egna villkor. Det är
    en sidoeffekt som inte var tänkt-

  377. -men jag kan tänka så när jag ser
    hur det här går till i praktiken.

  378. När det gäller barnets bedömning...

  379. ...tänker jag att det är viktigt...

  380. Det är en fiffig poäng ni
    fick till... Det var Åsa och gänget-

  381. -som tillsammans med ungarna, jobbet
    ni gjorde när ni utvecklade modellen.

  382. Poängen att det är barnets bedömning
    av olika aspekter av situationen...

  383. Den är väldigt viktig
    för att skapa den här dynamiken-

  384. -där barnet får en väldig makt
    över samtalet.

  385. Det är stor skillnad
    att vara en källa till information-

  386. -och att vara nån som kan nåt.

  387. Och kan tycka nånting, och bli
    lyssnad på utifrån det man bedömer.

  388. Det är att erkänna barnets kompetens
    på ett annat sätt-

  389. -än när barnet i första hand
    används som informationskälla.

  390. Det här att barn har en förmåga
    att värdera förhållanden.

  391. Det är ett erkännande av barns
    aktörskap på ett tydligare sätt-

  392. -än när barn i första hand informeras
    som kompetenta nog att berätta.

  393. Jag skulle säga,
    om man drar det ett varv till-

  394. -att det här att se barn,
    att närma sig barn-

  395. -som några som kan, vet
    och bedömer...

  396. De gör både kunskapsmässiga, men
    också moraliska ställningstaganden.

  397. Det gör att de får en annan status.
    Jag har några exempel-

  398. -eftersom jag försökt se
    hur samtalet utvecklas över tid-

  399. -och samtalsserierna över
    flera samtal... Hur ser dynamiken ut?

  400. Det är ett litet material, men
    jag kan ändå se en tendens att när...

  401. Jag har några exempel där...

  402. ...man börjar med
    att prata om olika områden-

  403. -och så kommer det här med att bedöma
    vad som är bra och inte bra...

  404. Det ska göras sen.

  405. Barn får alltså vara informations-
    källa först och bedöma sen.

  406. Det blir inte samma dynamik som när
    barnet fått börja med att tala om-

  407. -vad som är bra och inte bra.

  408. Det är nåt intressant som jag
    tar med mig till fortsatta studier.

  409. Vad gör det
    när barn faktiskt bemyndigas-

  410. -att tycka till på det här sättet
    om sin situation?

  411. Nåt som också har blivit tydligt är
    att för att skapa positiv dynamik-

  412. -så krävs en samtalsteknik...

  413. ...där man behöver tänka på
    vilka frågor man ställer.

  414. Det är en stor fråga i forskningen,
    just om samtalsmetodik-

  415. -när det gäller utredande samtal.
    Vilken typ av frågor man ställer.

  416. Frågor lägger tillrätta
    för den information som lämnas.

  417. I polisförhör
    får man inte ställa ledande frågor.

  418. Jag har jobbat med systematiska
    riskbedömningar med barn.

  419. I socialtjänsten måste man
    få ställa frågor med ledande inslag.

  420. Man kan behöva veta saker för att
    ta ställning till skyddsbedömning.

  421. Det är viktigt att reflektera över
    vilken typ av frågor man ställer-

  422. -och hur det påverkar
    informationen man får.

  423. Klarar barn att hantera
    den ledande informationen-

  424. -när barn är informationskällor?

  425. Även när barn bemyndigas
    att bedöma sin situation-

  426. -och styra samtalen utifrån
    hur de själva upplever sin situation-

  427. -och vad de själva
    behöver få hjälp med-

  428. -har typen av frågor
    betydelse för samtalet.

  429. Utvärderande frågor,
    antingen med ett kognitivt fokus-

  430. -öppna, utvärderande frågor-

  431. -eller känslomässiga,
    "hur kändes det?"...

  432. Det återkommer. Det handlar om
    att de var erfarna samtalsledare.

  433. De kanske också har gått utbildningar
    i samtalsmetodik.

  434. Eller så är det erfarenheten
    och kompetensen. Att de är skickliga.

  435. Jag kan inte riktigt bedöma det.

  436. Att de använder det i hög grad
    blir positivt i interaktionen.

  437. Det blir mer problematiskt
    när man ställer ledande frågor.

  438. Såna här frågor
    man bara kan svara ja och nej på.

  439. De har jobbat mycket med...
    Att få delaktigheten att bli hög-

  440. -det är att jobba med den här öppna
    frågan "hur blir det för dig?".

  441. Det blir ett öppet fokus på barnet
    och dess upplevelse.

  442. "Vad tänker du om det?"
    "Hur kändes det?"

  443. Det fungerar väl i relation
    till idén om barns delaktighet.

  444. Fem minuter fick jag.
    Men jag tar nåt exempel.

  445. "Hur märker du
    att din förälder inte mår bra?"

  446. "Ibland kan föräldern säga att
    hen önskar att hen inte fått mig."

  447. "Ibland märker jag att hen pratar
    lite långsammare och har huvudvärk."

  448. "Det är det som händer."

  449. "Hur blir det för dig när hen
    säger så? Vad tänker du om det?"

  450. Apropå responsen
    på barnets berättelse.

  451. "Eller det är alltid så planerat.
    'Ja, pappa i dag ska den komma.'"

  452. "Jag vet inte."

  453. Barnet pratar
    om sin pappas behov av att veta.

  454. "Han har behov av att veta?" "Ja."

  455. "Hur blir det för dig? Rutinerna
    som är bra för ditt syskon?"

  456. "Ja, men det är... Ja."
    "Hur blir det för dig?"

  457. "Jag känner..."

  458. Det är ett sätt att hjälpa barnet
    att benämna hur det blir för sig.

  459. Att inte ge sig. Upprepade frågor
    med fokus. "Hur blir det?"

  460. Ett par exempel på den tekniken. Att
    vara lyhörd för barnets initiativ.

  461. Jag hinner inte prata mycket,
    men det finns frågor som...

  462. Bra med "här och nu"-fokus, men de
    har mycket erfarenheter sen tidigare.

  463. Barnen kan själva
    ta initiativ till att prata om sånt-

  464. -som ligger långt tillbaka i tiden-

  465. -där samtalsledarna är lyhörda
    för de saker som barnet kommer med.

  466. "Vill du berätta?" Sen kommer nåt
    som inte handlar om BRA-samtal-

  467. -men det gäller att ändå ge respons-

  468. -för att barn ska känna att
    det är mödan värt att kommunicera.

  469. Då måste de uppleva sig lyssnade på.

  470. Precis. Nu tänker jag att...
    Om jag ska börja runda av-

  471. -kan jag säga att nåt
    som har en väldigt viktig funktion-

  472. -i hur det har varit riggat,
    apropå cirkeln...

  473. Det är att i och med att
    man dokumenterar barnets bedömning-

  474. -genom cirkeln och arbetsmaterialet-

  475. -och kan ha med det sen
    i återkopplingen till föräldern-

  476. -fungerar det också
    som ett sätt att stärka barnets röst-

  477. -i hela samtalsserien.

  478. Här hade samtalsledaren och barnet
    kommit överens om-

  479. -att samtalsledaren skulle läsa upp
    det här som man hade jobbat fram.

  480. Men väl i samtalet med föräldern
    så ångrar barnet sig.

  481. Och säger "jag kan läsa själv".

  482. "Ska jag eller du läsa upp?"
    "Jag kan gärna läsa själv."

  483. "Jag vill ha mer information
    om syskonet."

  484. "När du ska få din medicin",
    fyller samtalsledaren i.

  485. "Du kan bli lite arg
    när du får nya mediciner."

  486. "Men jag får ju ingen ny medicin."
    "Om du skulle få."

  487. "Det får du ju."
    "Nej, först efter att du blivit arg."

  488. "Jaha..."
    Apropå att få information innan.

  489. Det här är ett exempel för att säga
    att i samtalsrummet, så fungerar...

  490. ...uppläsningen av barnets ord
    av samtalsledaren eller barnet...

  491. Särskilt när barnet
    inte vågar säga nåt själv-

  492. -blir det ett sätt
    att visa fram barnet för föräldern.

  493. Även det bidrar
    till att barnet blir mer närvarande.

  494. I och med att det blir barnets egna
    ord som kommer också i det samtalet.

  495. Nu har ni fått exempel. Det krävs
    också generella samtalsfärdigheter.

  496. Jag har dem på en bild
    som jag inte tänker visa.

  497. Det kan ni läsa i rapporten. Karin
    ska prata om samtalsfärdigheter.

  498. Jag tror att frågan är...

  499. Frågan är om man också behöver
    träna på att samtala generellt-

  500. -med vuxna och barn,
    för att kunna använda det som tänkt.

  501. Jag tror att viss träning behövs.

  502. Med träning och rätt organisation-

  503. -går det absolut
    att få till barns styrning-

  504. -och barns delaktighet i praktiken
    genom BRA-samtal. Tack!

  505. Tack.

  506. Tack så mycket, Maria.

  507. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

En analys av samtalsmodellen BRA

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, har granskat samtalsmodellen BRA. En modell som fokuserar på att bjuda in barn till samtal. Men hur fungerar den i verkligheten? Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Arbetspsykologi, Barn till missbrukare, Barn till psykiskt sjuka, Barn- och ungdomsvård, Psykologi, Samhällsvetenskap, Samtalsmetodik, Social omsorg, Sociala frågor, Tillämpad psykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Stärkt stöd till barn som anhöriga

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruksproblem riskerar i högre grad att misslyckas i skolan och få det svårare i livet. Merike Hansson, utredare på Socialstyrelsen, berättar varför. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Ge barnet möjlighet att förstå sin förälder

Therése Jarland, grundare av organisationen Maskrosbarn, föreläser om risken att barn ärver sin förälders psykiska ohälsa och missbruk. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Vad är ett BRA-samtal?

Samtalsmodellen BRA är utvecklad för att uppmärksamma barn som är anhöriga till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa. Om den här modellen berättar bland annat Åsa Lundström Mattsson, projektledare på Stiftelsen Allmäna Barnhuset. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

En analys av samtalsmodellen BRA

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, har granskat samtalsmodellen BRA. En modell som fokuserar på att bjuda in barn till samtal. Men hur fungerar den i verkligheten? Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Bra att tänka på vid samtal med barn

Var vänlig och snäll och skapa bra förutsättningar för barnet att känna sig tryggt. Då ökar chansen att barnet vill prata om sitt liv. Det säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Att uppmärksamma barn som anhöriga

Barnets makt och föräldrarnas makt närmar sig jämvikt. Det säger Margaretha Hartzell, anhörigkonsulent, i den här föreläsningen om hur man uppmärksammar barn inom socialtjänsten. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Hur möter vi barn inom vuxenpsykiatrin?

Patienter som söker sig till psykiatrin är ofta också föräldrar. Och det är viktigt att prata om föräldraskap. Det säger Anna-Karin Ljungblom, kurator inom vuxenpsykiatrin i Halland. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

När en förälder har en allvarlig psykisk sjukdom

När en förälder eller annan närstående vuxen drabbas av sjukdom uppstår ofta många frågor hos barn. Hur ska dessa frågor bemötas? Nora Kathy, socionom och psykoterapeut på BUP i Region Skåne, och Pernilla Arvidsson, socionom, psykoterapeut och handledare för skol- och vårdpersonal, berättar. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Utveckla ett familjeperspektiv inom vården

Hur ska man inkludera barn i samtal när en förälder har försökt ta sitt liv? Psykoterapeuten Kerstin Åkerlund berättar om barns rättigheter inom vuxenvården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Barnperspektiv inom beroendevården

Att avlasta från skuld är grundläggande för att barnet ska kunna komma vidare. Anna Henley Bäcklund, kognitiv psykoterapeut på Södermalms beroendeteam, och Anna Olsson, förebyggande socialsekreterare på Södermalms öppenvård, berättar om sina erfarenheter inom beroendevården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Anhörighelvetet

Genom Susanna Alakoskis författarskap går en tydlig röd tråd i berättelserna om anhöriga till någon som är sjuk i beroende. Här berättar hon själv varför detta perspektiv är så angeläget. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Affektfokuserat arbete med unga vuxna

Katja Bergsten, psykolog och psykoterapeut, beskriver här den Affektfokuserade arbetsmodellen som används i terapeutiska situationer. Affekter är våra grundläggande känsloreaktioner, bland annat ilska, sorg, glädje, rädsla och skam. När vi hamnar i affekt aktiveras kroppsliga reaktioner och vi mobiliserar för agerande. I terapin undersöks dessa känslor för att skapa förståelse kring problemen. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Odödlighet

En mysig morgonshow med Nancy Delic, Sophia Bergman och Balint Marton. Frukost, livsfilosofi, musik och vår egen psykolog Karna.

Fråga oss