Titta

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Om UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Föreläsningar från konferensen "Barns rätt som anhöriga". Om att skapa trygghet för barn som är anhöriga till vuxna med ohälsa. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga : Ge barnet möjlighet att förstå sin förälderDela
  1. Alla barn, oavsett ålder,
    förstår att nåt är fel-

  2. -och känner att det är annorlunda
    i deras familj än i andra familjer.

  3. "Jag skulle åka och hälsa på henne.
    Mamma hade tjatat och tjatat."

  4. "Hon hade varit på behandlingshemmet
    i snart två månader."

  5. "Jag trodde inte på nånting längre."

  6. "Hon hade ingen läkare eller psykolog
    som gav henne behandling."

  7. "Hon förvarades."

  8. "Medicinerna förde henne längre
    och längre bort i hennes drömvärld."

  9. "Hon försvann i väg och det blev
    omöjligt att föra en konversation"-

  10. -"som inte handlade om torkade
    blommor eller kattcollage."

  11. "Jag hade packat kläder i en kasse
    och satt mig på bussen efter skolan."

  12. "Jag bad busschauffören
    säga till när jag skulle gå av."

  13. "På bussen satt ett gäng ungdomar,
    upprymda inför kvällens festande."

  14. "Jag mådde illa. Jag klev av
    i en mörk och kall skogsdunge."

  15. "Mamma svarade inte när jag ringde.
    Hon hade lovat att nån skulle möta."

  16. "Nån visade upp mig på mammas rum
    när jag kom fram."

  17. "Tårarna trängde fram.
    Jag lät dem rinna nedför kinderna."

  18. "Jag gick runt och tittade på alla
    saker. Jag kände inte igen nånting."

  19. "Mamma hade ett nytt liv. I hennes
    drömvärld fanns ingen plats för mig."

  20. "Efter två timmar
    stormar hon in i rummet."

  21. "'Är DU här?', nästan skriker hon
    och kastar sig runt min hals."

  22. "'Lilla, lilla gumman! Har du
    suttit här själv?' Hon pussade mig."

  23. "Mamma lyssnade inte på mitt svar.
    Hon sprang ut i köket."

  24. "Hon hade gjort pesto
    och jag skulle koka pasta."

  25. "Hon skulle bara säga hej till Hasse,
    sen skulle vi äta tillsammans."

  26. "Pastan blev klar, och kall.
    Timmarna gick."

  27. "Ville mamma inte ens vara med mig,
    nu när jag var där?"

  28. "Vid tolv la jag mig i hennes säng"-

  29. -"och precis när jag var på väg
    att somna stormade mamma in."

  30. "Lika förvånad som förra gången
    frågade hon varför jag var där."

  31. "Jag orkade inte bli arg. Jag ville
    bara ringa och be pappa hämta mig."

  32. "Jag ville bara att det skulle vara
    över. Jag orkade inte se henne så."

  33. "Hon höll på att gå under."

  34. "Mamma kröp ner och snarkade högt."

  35. "Jag sov oroligt och vaknade
    av att hon kissade på sig."

  36. "På morgonen
    drog mamma ner mig till gymmet."

  37. "En minut på cykeln, en cigarett.
    En halv minut på löpbandet."

  38. "Hon hade en träningsdräkt i
    neonfärger och kroppen såg gammal ut.

  39. "Jag ringde pappa.
    Han var där på en timme."

  40. "När han såg mig komma ut med kassen
    i handen hade han tårar i ögonen."

  41. "'Hur var det?' undrade han."

  42. "Direkt när vi sågs brukade vi
    tävla om vem som kunde prata mest"-

  43. -"och försöka säga det vi ville
    ha sagt innan den andra börja prata."

  44. "Nu stirrade jag ut genom fönstret.

  45. "'Det var fan det värsta jag gjort.
    Jag skulle aldrig ha åkt dit.'"

  46. "'Jag vet hur sjuk hon är. Hon kommer
    inte tillbaka. Hon kommer att dö.'"

  47. "Efter många nattliga samtal då
    hemmet frågade vad de skulle göra"-

  48. -"bestämde de sig för att mamma
    var för sjuk för att kunna vara där."

  49. "I flera veckor hade de sagt
    att vi skulle komma och hämta henne"-

  50. -"men pappa hade tjatat till sig
    en dag till. En dag till."

  51. "Vad skulle vi ta oss till om hon
    kom hem? Hon hatade pappa över allt."

  52. "Hon var snabb med att säga det.
    Hon var totalt förändrad."

  53. "Det fanns ingen mamma kvar
    och vi var rädda för henne."

  54. "Till slut fick de nog. Vi skulle
    hämta henne senast dagen därpå."

  55. "Vi satte oss i bilen, jag, pappa och
    Danne, och vi var beredda på allt."

  56. "Eller inte. Hur kan man vara beredd
    när man inte vet vad som väntar?"

  57. "Mamma ville inte följa med. Hon
    vägrade. Hon skulle inte in i bilen."

  58. "Hon sparkades och slogs,
    bet och skrek. Hon hatade oss."

  59. "Danne och pappa stod på varsin sida
    om henne och lyfte in henne."

  60. "Resan var kaos. Mamma skrek och drog
    pappa i håret så att bilen vinglade."

  61. "Danne satt i framsätet och skrek"-

  62. -"och jag höll fast mamma så att hon
    inte kunde få tag på pappa."

  63. "Vi kom till psykiatrin på kvällen.
    Mamma sa att hon skulle dra."

  64. "Danne fick kämpa
    för att hålla henne kvar.

  65. "Pappa pratade med personalen.
    De hade inte fått nåt telefonsamtal."

  66. "De visste inte vem mamma var.
    De hade ingen plats för henne."

  67. "Marken gungade under mina fötter.
    Vi kunde inte ta med henne hem."

  68. "Om behandlingshemmet inte kunde
    ta hand om henne, hur kunde då vi?"

  69. "Pappa försökte förklara
    hur allvarligt det var."

  70. "Att mamma kunde skada oss.
    Att vi var rädda för henne."

  71. "Men de hade ingen plats för henne."

  72. "Vi satte oss i väntrummet.
    Danne handlade på McDonald's"-

  73. -"och jag fick än en gång en kall
    hamburgare som dagens enda måltid."

  74. "Pappa blev mer och mer upprörd."

  75. "Jag satt med huvudet i händerna och
    såg ner i ännu en grön plastmatta."

  76. "Såg ingen att vår familj var sönder?
    Såg de inte hur sjuk mamma var?"

  77. "Såg de inte att jag var sexton år
    och snart inte orkade mer?"

  78. Jag heter Therése Jarland.
    Jag ska inte stå så långt ut i bild.

  79. Jag är utvecklingschef på
    och en av grundarna till Maskrosbarn.

  80. Jag läste ur min självbiografi.

  81. Flera av er har säkert hört mig förut
    så jag läste ett annat avsnitt.

  82. Det var min verklighet när jag var
    sexton år och växte upp med en mamma-

  83. -som hade ett allvarligt missbruk
    och var bipolär.

  84. Mellan att mamma åker in och ut
    på behandlingshem och psykiatri-

  85. -där de inte kommunicerar med
    varandra och aldrig pratar med mig-

  86. -om att min mamma är sjuk eller
    erbjuder mig stöd, möter jag Denise.

  87. Denise är här i dag,
    så man kan ställa frågor till henne.

  88. Jag och Denise möts första dagen
    i gymnasiet. Vi hade aldrig träffats.

  89. Vi börjar i en teaterklass och klär
    oss likadant. Det tänker jag på.

  90. Vi ser likadana ut.
    Så jag ville testa Denise.

  91. Första dagen i skolan
    berättar jag min livshistoria.

  92. Vi sitter på Odengatan och röker
    och dricker Coca-cola på ett kafé.

  93. När jag hade berättat för henne
    vågade hon berätta för mig.

  94. Det var den första personen som kunde
    säga: "Jag vet precis hur du känner."

  95. I det här kaoset i gymnasiet
    blir vi ovärderliga för varandra.

  96. Vi kan ringa varandra när som helst
    och Denise kan förstå mig-

  97. -och ställa frågor och lyfta mig
    när jag mår som allra sämst.

  98. Så i gymnasiet pratar vi jättemycket.
    Vi pratade hela nätterna.

  99. Vi gick inte så ofta till skolan.
    Vi pratade och ältade och ältade.

  100. Vi kommer fram till att nåt
    måste ha blivit fel i vår uppväxt.

  101. Varför frågade aldrig nån vuxen hur
    det var? Varför fick vi ingen hjälp?

  102. Som jag beskrev
    så var min mamma väl synlig.

  103. Hon hade kontakt med myndigheter
    och landstinget.

  104. Jag och Denise är arton år
    och jättenaiva och ska rädda världen.

  105. Vi skriver projektarbete sista året-

  106. -och bestämmer att inget barn
    ska behöva växa upp som vi har gjort.

  107. Och vi startade Maskrosbarn.

  108. Det var 2005 och vi var arton år.

  109. Vi berättar det här för vår lärare
    och professionella vuxna vi möter-

  110. -och många tänker: "De är alldeles
    för unga. Det kommer inte att gå."

  111. "De har ingen utbildning. De mår
    dåligt. Kan inte vuxna lösa det här?"

  112. Men vi tyckte inte att vuxna
    gjorde nåt, så vi måste göra det här.

  113. Vi börjar åka runt på skolor
    och berätta vad vi har varit med om.

  114. Vi berättar om var man kan söka hjälp
    och att det finns hjälp att få.

  115. Man har rätt till det.
    Vi ville bryta tabun och normalisera.

  116. Vi ville visa att det syns inte på
    oss att vi har haft det jobbigt.

  117. Vi jobbade ideellt i många år.

  118. Det är inte lätt att starta en ideell
    organisation när man är arton.

  119. Men vi fick snabbt uppmärksamhet
    och många stora mediereportage.

  120. Jag skrev min bok när jag var
    tjugoett. Det fick vi media på.

  121. Och vi vann Svenska hjältar 2008.

  122. Då levde fortfarande min mamma och
    satt i publiken när jag fick priset.

  123. Alla får en present när man vinner
    Svenska hjältar.

  124. Nån fick åka till USA
    och titta på raketuppskjutning-

  125. -och nån fick åka till en ranch.
    Jag stod på scenen och tänkte:

  126. "Vad har mina kompisar sagt att jag
    tycker är roligt? Vad får jag göra?"

  127. När jag står där syns Göran Hägglund,
    socialministern, på storbildsskärmen.

  128. Han säger: "Du får komma till social-
    utskottet och hålla en föreläsning."

  129. Så jag fick jobba lite mer gratis
    som min present.

  130. Jag köpte min första pennkjol.
    Jag tänkte att det var seriöst.

  131. Och så höll jag i en föreläsning.
    De var jättefina med mig.

  132. Och så ringer en journalist
    en vecka senare.

  133. "Hur är det att ha en lag uppkallad
    efter sig?" Jag hade inte hört nåt.

  134. Lagstiftningen vi har hört berättas
    om, som är grunden för den här dagen-

  135. -valde Göran Hägglund
    att kalla för Lex Therése.

  136. Det är inte alla som känner till det.
    Det är inget jag brukar prata om.

  137. Det var inte så
    att jag stiftade en lag.

  138. Den här lagförändringen skulle göras-

  139. -men den hade inte beslutats och de
    fick inspiration från min berättelse.

  140. Vi var riktiga människor. Jag blev
    superglad och stolt över det här.

  141. Men jag tänkte också att det
    skulle kräva enorma förändringar-

  142. -i hur vi vuxna tänker på, pratar
    med och gör när vi möter familjer-

  143. -i missbruk och psykisk ohälsa,
    som jag representerar.

  144. Jag ska säga något om Maskrosbarn.

  145. Alla barn ska ges förutsättningar att
    växa upp till välmående individer-

  146. -utan negativa konsekvenser av sin
    uppväxt. Här är organisationen i dag.

  147. Vi har funnits i tretton år-

  148. -och jobbar med dem som har föräldrar
    med missbruk, psykisk ohälsa-

  149. -eller som blir utsatta för våld.

  150. Vi jobbar med tonåringar,
    inte yngre barn.

  151. Vi har tjugotvå anställda och hundra
    engagerade i olika stödprojekt.

  152. Kontor finns i Stockholm och Göteborg
    men vi möter barn i hela landet.

  153. Vi stöttar omkring hundra barn
    varje vecka i våra olika stödprojekt.

  154. Vi har nio olika stödverksamheter.

  155. Vi jobbar både med direkt stöd
    till målgruppen-

  156. -och med ett omfattande
    påverkansarbete, där vi fortfarande-

  157. -föreläser, håller i utbildningar och
    skriver rapporter med våra ungdomar.

  158. Vi är remissinstans och kan svara
    på nytilltänkt lagstiftning.

  159. När vi möter barn har vi fyra mål:

  160. De ska få kunskap om sin situation
    och sina rättigheter.

  161. De ska få möjlighet att skapa en egen
    identitet, skild från föräldrarnas.

  162. De ska få möjlighet
    att ha meningsfulla relationer-

  163. -och att få forma sin egen framtid
    och vara en del av samhällslivet.

  164. Det här är vår stödverksamhet i dag.

  165. Vi upptäckte tidigt att vi inte bara
    kan göra en sak som vi erbjuder alla.

  166. Vår målgrupp är inte homogen.

  167. De behöver och vill ha olika typer
    av stöd, så vi har nio typer av stöd.

  168. Har man mött Maskrosbarn så tänker
    man nog på att vi har läger.

  169. Vi har haft läger nu i tio år. Vi har
    läger på skollov och på helgerna.

  170. Det är verkligen helt fantastiskt
    att jobba med läger.

  171. Vi har en omfattande internetstöds-
    verksamhet där unga kan vara anonyma.

  172. Det är viktigt att få testa historien
    på en vuxen och se hur den reagerar.

  173. De samtalen kommer från barn som
    lever i mycket svåra hemsituationer.

  174. Vi samarbetar med många socialkontor
    i olika typer av kontaktmannaskap.

  175. "Coach" kallar vi det.
    Vi har stödsamtal hos kuratorer.

  176. Vi har barnombud som hjälper våra
    unga i kontakt med socialtjänsten-

  177. -för att vara en trygg vuxen.

  178. Och vi har ungdomsgård i Stockholm
    och Göteborg varje torsdag.

  179. Varför är den här målgruppen viktig?

  180. Det har vi ju hört berättas för oss
    innan jag gick upp på scenen.

  181. Ungefär 500 000 barn i Sverige har
    en förälder som mår psykiskt dåligt-

  182. -en förälder som dricker för mycket,
    som tar droger-

  183. -eller föräldrar
    som utsätter dem för våld.

  184. Hos oss identifierar barnen sig
    själva och om de är maskrosbarn.

  185. Det är inga vuxna som bestämmer.

  186. Om barnet tycker att förälderns
    ohälsa, droger eller läkemedel-

  187. -påverkar dem negativt
    får de vara på Maskrosbarn.

  188. Vuxnas missbruk och ohälsa påverkar
    barn här och nu och ger konsekvenser.

  189. De riskerar
    att ärva förälderns ohälsa.

  190. Socialstyrelsen beskrev tidigare
    kostnaden på 35 miljarder per år-

  191. -som är helt ofattbar.

  192. Hur blir det för barn att växa upp
    med en förälders missbruk och ohälsa?

  193. Alla barn får konsekvenser.
    Det är det viktigaste att börja med.

  194. Många vuxna frågar hur man kan leta
    signaler och vad man ska titta efter-

  195. -och det är ju väldigt olika
    eftersom barn reagerar på olika sätt.

  196. Alla barn får konsekvenser.

  197. Alla mår dåligt av att ha en sjuk
    förälder, men i varierad grad.

  198. Många av dem får egen psykisk ohälsa.

  199. De flesta unga som kommer till oss
    har ganska allvarlig, psykisk ohälsa.

  200. Många av dem har haft kontakt med BUP
    på grund av sin egen ohälsa-

  201. -men har kanske aldrig vågat eller
    fått prata om hur det är hemma.

  202. Många av dem är tungt medicinerade
    från ung ålder.

  203. De flesta känner ensamhet och skam-

  204. -och det gör att det är svårt att
    berätta om hur det är och söka hjälp.

  205. Många gånger blir familjen isolerad.

  206. Föräldrarna bryter relationer till
    vänskapskretsen eller släktingar-

  207. -och många barn beskriver att de inte
    skapar egna, starka relationer-

  208. -för att de inte vill ta hem kompisar
    och är rädda att allt ska upptäckas.

  209. Många barn tror att det är deras fel-

  210. -och att det är deras ansvar
    att lösa situationen.

  211. Har ingen vuxen berättat att så inte
    är fallet lägger barn skuld på sig.

  212. Man behöver ha en förklaringsmodell
    för att hantera sin situation-

  213. -som är oberäknelig många gånger.

  214. Barn lägger ner mycket tid på att
    se till att föräldern inte dricker-

  215. -och att föräldern mår bra.

  216. Man kanske hela tiden kontrollerar
    att föräldern inte har druckit-

  217. -eller häller ut alkohol och
    mediciner och tar hand om småsyskon.

  218. De är rädda att bli som sin förälder.
    Det är deras största rädsla.

  219. Det var min största rädsla också.
    Tänk om jag blir som min mamma?

  220. Man vet hur svårt det är.

  221. Det är en förhöjd risk att få psykisk
    ohälsa och missbruksproblematik.

  222. Vissa barn tänker att de är dömda.
    Det kommer att gå åt helvete.

  223. De har svårt med tillit till vuxna.
    Man har blivit sviken många gånger-

  224. -av sina familjemedlemmar och av
    vuxna, professionella kontakter.

  225. Många har svårt med tillit
    både till jämnåriga och till vuxna-

  226. -och till samhället i stort.

  227. Det är dubbelt så hög risk att gå ut
    grundskolan utan gymnasiebehörighet-

  228. -om man har en förälder
    med missbruksproblematik.

  229. 2012 gjorde vi vår första
    intervjustudie med våra ungdomar.

  230. Den heter "Frågar man inget får man
    inget veta". Så sa "Hjärnkontoret".

  231. Det är smart. Frågar vi inte barn
    så får vi inte veta vad de tycker.

  232. Och ett av de områden vi tittade på-

  233. -var om vuxna hade pratat med barnen-

  234. -om deras förälders sjukdomstillstånd
    eller diagnos. Det var 2012.

  235. Då svarade 80 % av ungdomarna "nej".
    "Ingen vuxen har pratat med mig"-

  236. -"om sjukdomstillstånd och diagnos."

  237. Dessa vuxna var inte bara förälderns
    behandlare inom beroendevård-

  238. -eller nån på psykiatrin.

  239. "Ingen vuxen har pratat med mig
    om min förälders sjukdom."

  240. Det är ju några år sen. Men jag tror
    att det skulle bli samma resultat-

  241. -om vi skulle ställa frågan i dag
    till våra ungdomar.

  242. Då kommer vi in på det
    som jag är här för att prata om.

  243. Vad ska vi då tänka på
    om vi ska prata med barn-

  244. -om deras förälders sjukdom eller
    tillstånd eller familjens situation.

  245. Jag ska börja med ett citat:

  246. "Jag vet inte. Jag hade blivit lättad
    om de bara hade hört av sig.

  247. Ja...

  248. Mitt första tips är:
    Gör det. Prata med barn.

  249. Vi är runt och pratar på konferenser
    och träffar många professionella-

  250. -och ingen ifrågasätter att vi
    ska prata. Det är superviktigt.

  251. Det är jättevettigt och rimligt,
    men alltför få barn blir pratade med.

  252. Så vi måste börja prata med barn.

  253. Inte bara utbilda oss och lära oss
    och ha rutiner och policys.

  254. Vi måste göra det också.
    Det är mitt första tips.

  255. Jag förstår att det finns hinder,
    särskilt om man jobbar med vuxna-

  256. -och uppdraget inte är att prata med
    barn. Jag vet att det finns hinder.

  257. Vi måste undanröja dem tillsammans
    och börja ha samtal med barn.

  258. Två: Ett kort samtal
    är bättre än inget samtal.

  259. Även om det är femton minuter
    som vi kan få till-

  260. -så ta de femton minuterna.

  261. Det behöver inte alltid vara
    flera timmar eller flera gånger-

  262. -även om jag tror att det är bättre.

  263. Det kanske inte går att få till. Då
    är en kvart okej och bättre än inget.

  264. Kommer ni ihåg i min berättelse när
    jag satt i väntrummet på psykiatrin-

  265. -och såg ner i en grön plastmatta?

  266. Då hade det räckt med trettio
    sekunders uppmärksamhet.

  267. Nån som hade sagt "hej" till mig-

  268. -eller satt sig bredvid mig
    och frågat hur det var.

  269. Det går inte alltid att få till långa
    samtal. Det beror på verksamheten.

  270. Men lite är bättre än inget.
    Det är viktigt att ta med sig.

  271. Den kvarten blir inte bara en kvart.

  272. Det blir ju att välja
    att uppmärksamma och se ett barn-

  273. -och då kanske ni är den första vuxna
    som har uppmärksammat det barnet.

  274. Och var inte rädd för att göra fel.
    Ni kommer inte att skada barnen.

  275. Jag möter vuxna som är rädda
    för att göra fel, för att skada-

  276. -och rädda för att säga fel saker.

  277. Ni kommer aldrig att skada barnen-

  278. -men det skadar dem att inte prata.

  279. Jag tänker att om man har ett samtal
    med ett barn - var en medmänniska.

  280. Hur beter jag mig när jag pratar med
    en vän eller släkting som är i kris-

  281. -eller som jag behöver lämna svår
    information till? Hur beter jag mig?

  282. Så kan man vara. Så var inte rädd.

  283. En ungdom säger: "Att de ska vara
    ärliga och säga hur det ligger till."

  284. "Säg inte att det ordnar sig, utan
    gå rakt på sak och säg hur det är."

  285. En annan säger:

  286. "Det är att berätta om processerna.
    Berätta vad jag har för rättigheter.

  287. "Berätta vad de kan göra."

  288. "Allt jag säger nu, behöver
    mina föräldrar få reda på det?"

  289. "Hur informationen
    förmedlas kring en själv."

  290. Då har vi information och spelregler
    och rak och tydlig information.

  291. Undanhåll inget.

  292. Barnen vill helst bara förstå
    vad som händer i deras familj.

  293. Alla barn, oavsett ålder,
    förstår att nåt är fel-

  294. -och känner att det är annorlunda
    i deras familj än i andras.

  295. Vissa har många förklaringsmodeller-

  296. -och andra vet bara att det är fel,
    men vet inte varför.

  297. Det är speciellt svårt att förstå
    en psykiskt sjuk förälder.

  298. "Vad händer med min förälder?"

  299. Barn vill ha tydlig information.
    De vill att ni är ärliga.

  300. Allt som kan sägas vill de höra.

  301. Det skadar inte dem att få veta.

  302. De flesta, och det känner jag igen
    mig i, söker en förklaringsmodell.

  303. Om man inte vet att ens förälder är
    sjuk hoppas man kunna göra hen frisk.

  304. Då tror man att man har kontroll.
    Barn lägger mycket tid och energi-

  305. -på att försöka fixa sin förälder.

  306. Det är ett ansvar barn inte ska ta-

  307. -och en del av den känslan
    kan befrias genom att vi förklarar.

  308. "Din förälder har den här sjukdomen."

  309. "Det påverkar din familj så här."
    Så de vill veta mycket.

  310. Spelregler handlar om att berätta om
    ni har tystnads- och anmälningsplikt.

  311. Vad betyder tystnadsplikt?

  312. Många barn kommer till oss
    och är jättebesvikna på vuxna-

  313. -då de tycker att vuxna gått bakom
    ryggen på dem och gjort en anmälan-

  314. -eller pratat med vårdnadshavare för
    att de missuppfattat tystnadsplikten.

  315. Man måste förklara-

  316. -om barn ska lämna information.

  317. När måste jag prata med socialtjänst?
    Vilken information får era föräldrar?

  318. Vad kommer att skrivas i din journal?

  319. Då kan barnet välja
    vad hen vill berätta.

  320. "Jag har inte fått
    så mycket information."

  321. "Jag har sökt svar på massa frågor
    då det handlar om min mammas liv"-

  322. -"och jag har inte fått några svar.
    Vi besökte mamma på hemmet en gång."

  323. "Jag tycker inte att det blev bra."

  324. Berätta vilken hjälp föräldern får.

  325. Barn vill bara
    att deras föräldrar ska få hjälp.

  326. Är man i en situation där man vet
    att föräldern får behandling-

  327. -så beskriv
    vad föräldern får för hjälp.

  328. Vad äter föräldern för medicin?
    Vad har föräldern för sjukdom?

  329. Vad får hen för behandling? Vart går
    man om hen blir sjuk på nytt?

  330. Det är det viktigaste för barn
    - att föräldern får hjälp och stöd.

  331. Sen tycker vi att det är ännu
    viktigare att barnen får stöd-

  332. -men man ser inte till egna behov
    när man lever med en sjuk förälder.

  333. Man vill få information
    kring det här.

  334. "Jag har typ begärt att jag ska få
    ha det." Samtal själv handlar det om.

  335. "För om jag har med mina föräldrar
    slutar det jämt med att jag gråter."

  336. "De säger olika
    för att skydda varandra."

  337. "Mamma vill skydda mig, men hon
    vill inte vara hård mot pappa."

  338. "Jag vill aldrig ha med dem.
    Det blir inte så bra för mig."

  339. Träffa alltid barnet själv nån gång.

  340. Barn beskriver att de
    kan vilja ha samtal med sin förälder-

  341. -eller sina föräldrar, för det finns
    saker som hela familjen ska höra.

  342. Man får samma information och så. Men
    de vill alltid ha enskilda samtal.

  343. De vill alltid få information själva.

  344. Det finns saker som de vill fråga
    men de vill inte oroa sin förälder.

  345. De vill inte att föräldrarna ska veta
    vad de tänker på och pratar om.

  346. Det finns massa saker som barn inte
    vågar berätta när föräldrarna är med.

  347. Det finns en föreställning om att det
    alltid finns en frisk förälder.

  348. Vad har hen för kapacitet? Den friska
    föräldern kan väl vara med?

  349. I de familjer som vi jobbar i finns
    det sällan en helt frisk förälder.

  350. Det betyder inte att den andra
    också har ett missbruk eller sjukdom-

  351. -men hen mår sällan bra av att också
    leva i den här situationen.

  352. Att träffa barnet själv är viktigt.

  353. Det kan man ha som policy.
    "Vi träffar alltid barnet själv."

  354. Om man bara kan ses en gång kan
    föräldern gå ut efter halva samtalet.

  355. "Vi gör alltid så här
    att vi bara pratar med barnet."

  356. Har man bestämt det innan behöver man
    inte lägga skuld på barnet och fråga:

  357. "Vill du träffa mig själv?"
    Det blir en massa skuldkänslor.

  358. Bestäm innan. Vi gör alltid så här.

  359. Alla behöver inte enskilda samtal-

  360. -men ni vet inte vilket barn som har
    ett jättebehov av att träffas själva.

  361. Barn vill också vara informanter.

  362. Om ni jobbar med deras förälder-

  363. -vill de berätta
    hur de upplever situationen.

  364. De är rädda, många gånger, för att
    föräldern, och den andra föräldern-

  365. -förskönar bilden
    av sjukdomsförloppet, till exempel.

  366. De har jättemycket information
    och kunskap och de vill dela den.

  367. Då blir de delaktiga och viktiga.

  368. Det de tänker på
    tycker ni också är viktigt.

  369. Att vara snäll är det allra
    viktigaste när man pratar med barn.

  370. Det är en egenskap som vi vuxna inte
    pratar om med varandra.

  371. Det är sällan man berättar om en
    person och säger: "Hen är så snäll".

  372. "Snäll" blir ganska mesigt och lamt
    i vuxnas ögon. Det är min tolkning.

  373. Men barn och tonåringar pratar om den
    här egenskapen. Man ska vara snäll.

  374. Snäll är man ju
    genom att visa omsorg och omtanke.

  375. Igen - hur beter jag mig mot en vän
    i kris som behöver hjälp och stöd?

  376. Och skulle man kunna bjuda på fika?

  377. Det kan vara vad som helst, men det
    är trevligt att bli bjuden på fika.

  378. Barn dricker inte kaffe...
    Jo, ibland. Men för det mesta inte.

  379. Om man frågar
    står Coca-cola högst upp.

  380. Det är mycket socker och onyttigt men
    det kvittar om man träffas en gång.

  381. Har ni möjlighet att bjuda på
    Coca-cola så kan det riva murar.

  382. Det handlar om att se på saker ur en
    tonårings eller ett barns perspektiv.

  383. Om man jobbar i miljöer som är stela
    och strama - som sjukhusmiljöer...

  384. Kan man ses på en annan plats? Kan vi
    tänka kring var vi har samtalet?

  385. Barn beskriver också att om föräldern
    är under behandling eller på sjukhus-

  386. -så vill man se var föräldern är.

  387. Kan man visa runt? Kan man
    visa bilder på var föräldern bor?

  388. Då får man en förklaringsmodell
    av hur det är där föräldern är.

  389. Här är ett citat om snälla vuxna.

  390. "Nån som pratar. Nån som ler lite.
    Att försöka är en basic grej."

  391. "Jag vill det här och ska försöka.
    Jag vill att du ska få stöd"-

  392. -"så jag ska försöka förstå det här
    så bra som möjligt."

  393. Hänvisa vidare till stöd. I de flesta
    fall ska inte ni vara stödet.

  394. Ni kommer att ha ett samtal och sen
    ska ni hänvisa till annat stöd.

  395. Men många barn har svårt
    att se till sina egna behov.

  396. De kanske inte ens vill prata med er.
    Men man ska inte bara ge sig.

  397. Man kan fråga flera gånger och
    erbjuda andra tider och annan plats.

  398. Kanske en kollega ska göra det.
    Hitta ett sätt att få träffa barnet.

  399. Och när ni väl gör det - beskriv
    vad som händer efter samtalet.

  400. Kommer vi att träffas flera gånger?

  401. Vad ska jag förvänta mig
    av relationen till dig?

  402. Vart kan jag vända mig efter det här?

  403. Är det ungdomar i vår målgrupp?
    Hänvisa till oss. Det är enkelt.

  404. Hos oss kan man göra en massa saker.
    Och det finns andra stödverksamheter.

  405. Om barnet inte vill ha annat stöd-

  406. -så är det ändå lika bra att ge
    lite tips på vart man kan vända sig.

  407. Det kanske inte är i dag man behöver
    det, men situationen kan förändras.

  408. Man kan hjälpa barnet
    att ta kontakt med stödet-

  409. -så att de vet vart de kan gå.

  410. Och kom ihåg - det är svårt för barn
    att våga berätta om sin hemsituation.

  411. Det är svårt för barn att se
    till sina egna behov och känslor.

  412. Ta med det. I vissa samtal
    kanske ni bara ska ge information.

  413. Ni kanske inte ska få information.

  414. Men ha alltid med er det här.

  415. Det är så oerhört mycket svårare för
    dem att berätta om sin hemsituation-

  416. -än vad vi vuxna kan föreställa oss.

  417. Och sista punkten:
    Anmäl till socialtjänsten.

  418. Gör det om ni är oroliga. Ni behöver
    inte ha fakta. Ni behöver inte veta.

  419. Är ni oroliga
    så anmäl till socialtjänsten.

  420. Socialtjänsten kan inte göra nånting
    om inte vi andra anmäler till dem.

  421. Jag tänker
    att man många gånger kan tänka att...

  422. ...den här familjen
    säkert redan har en kontakt.

  423. De är säkert redan under utredning.

  424. Men ofta har ingen gjort en anmälan,
    så det är viktigt att göra det.

  425. Även om de är under utredning kanske
    det är er anmälan och ert perspektiv-

  426. -som är den sista pusselbiten
    för att de ska kunna göra en insats.

  427. Man kanske sitter på egna känslor.

  428. "De gör ju ingenting. Jag får ingen
    återkoppling. Det leder ingenvart."

  429. Det är inte upp till er att bestämma.

  430. Det är upp till socialtjänsten att
    bedöma vad man ska göra i familjen.

  431. Så här säger en ungdom: "En
    orosanmälan som inte leder till nåt"-

  432. -"är bättre än en som aldrig hänt."

  433. Vi möter många ungdomar som i stunden
    är upprörda, ledsna och rädda för-

  434. -att vi eller nån annan
    har tagit kontakt med socialtjänsten.

  435. Men om det har gått en tid-

  436. -är inget barn arg för att man
    tog kontakt med socialtjänsten.

  437. De är arga och besvikna på att vi
    inte gjorde det under deras barndom.

  438. Så det är jätteviktigt.

  439. Ert samtal är viktigare
    än du kan föreställa dig.

  440. Det kan vara startskottet och
    dörröppnaren för nåt jätteviktigt.

  441. Du kan vara den första vuxna personen
    som uppmärksammar det här barnet.

  442. Jag ska illustrera det här
    genom Fatima, som ni ser på bilden.

  443. Fatima hade kontakt med en
    anhörigkonsulent på psykiatrin-

  444. -där hennes förälder hade en kontakt.

  445. Den här konsulenten gjorde en anmälan
    till socialtjänsten-

  446. -och den hänvisade också till vår
    lägerverksamhet. Det var 2011.

  447. Det leder till att Fatima
    till slut placeras i familjehem-

  448. -och får en jättefin kontakt-

  449. -som var bra och viktig för henne.

  450. Hon kommer på läger hos oss 2011.

  451. Hon har deltagit i vår stödverksamhet
    under många år.

  452. Hon blev en fantastisk ungdomsledare
    som gjorde praktik i våra insatser-

  453. -och fick anställning på vårt kontor-

  454. -så vissa har säkert sett Fatima på
    sociala medier eller föreläsningar.

  455. Hon är fantastiskt duktig.

  456. Förra veckan började hon plugga
    på Uppsala universitet.

  457. Att den här anhörigkonsulenten
    träffade henne och hennes syster-

  458. -pratade och beskrev hur det var
    i hennes familj, gjorde en anmälan-

  459. -och hänvisade till vår läger-
    verksamhet förändrade Fatimas liv.

  460. Det var vägskälet för henne. Och det
    visste inte anhörigkonsulenten-

  461. -när den satt där med henne 2011.

  462. Det var en vanlig dag på jobbet,
    men det förändrade Fatimas liv.

  463. Det är därför det är så viktigt att
    vi tar den där kvarten och pratar-

  464. -för det kan vara livsavgörande.
    Vi måste fatta vår egen storhet.

  465. Ungdomarnas sista ord på vägen är:

  466. Tack så mycket.

  467. Textning: Gabriella Eseland
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Ge barnet möjlighet att förstå sin förälder

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Therése Jarland, grundare av organisationen Maskrosbarn, föreläser om risken att barn ärver sin förälders psykiska ohälsa och missbruk. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Barn till missbrukare, Barn till psykiskt sjuka, Barn- och ungdomsvård, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Stärkt stöd till barn som anhöriga

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruksproblem riskerar i högre grad att misslyckas i skolan och få det svårare i livet. Merike Hansson, utredare på Socialstyrelsen, berättar varför. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Ge barnet möjlighet att förstå sin förälder

Therése Jarland, grundare av organisationen Maskrosbarn, föreläser om risken att barn ärver sin förälders psykiska ohälsa och missbruk. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Vad är ett BRA-samtal?

Samtalsmodellen BRA är utvecklad för att uppmärksamma barn som är anhöriga till föräldrar med missbruk eller psykisk ohälsa. Om den här modellen berättar bland annat Åsa Lundström Mattsson, projektledare på Stiftelsen Allmäna Barnhuset. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

En analys av samtalsmodellen BRA

Maria Eriksson, professor i socialt arbete, har granskat samtalsmodellen BRA. En modell som fokuserar på att bjuda in barn till samtal. Men hur fungerar den i verkligheten? Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Bra att tänka på vid samtal med barn

Var vänlig och snäll och skapa bra förutsättningar för barnet att känna sig tryggt. Då ökar chansen att barnet vill prata om sitt liv. Det säger Karin Fängström, psykolog och forskare vid Uppsala universitet. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Att uppmärksamma barn som anhöriga

Barnets makt och föräldrarnas makt närmar sig jämvikt. Det säger Margaretha Hartzell, anhörigkonsulent, i den här föreläsningen om hur man uppmärksammar barn inom socialtjänsten. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Hur möter vi barn inom vuxenpsykiatrin?

Patienter som söker sig till psykiatrin är ofta också föräldrar. Och det är viktigt att prata om föräldraskap. Det säger Anna-Karin Ljungblom, kurator inom vuxenpsykiatrin i Halland. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

När en förälder har en allvarlig psykisk sjukdom

När en förälder eller annan närstående vuxen drabbas av sjukdom uppstår ofta många frågor hos barn. Hur ska dessa frågor bemötas? Nora Kathy, socionom och psykoterapeut på BUP i Region Skåne, och Pernilla Arvidsson, socionom, psykoterapeut och handledare för skol- och vårdpersonal, berättar. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Utveckla ett familjeperspektiv inom vården

Hur ska man inkludera barn i samtal när en förälder har försökt ta sitt liv? Psykoterapeuten Kerstin Åkerlund berättar om barns rättigheter inom vuxenvården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Barnperspektiv inom beroendevården

Att avlasta från skuld är grundläggande för att barnet ska kunna komma vidare. Anna Henley Bäcklund, kognitiv psykoterapeut på Södermalms beroendeteam, och Anna Olsson, förebyggande socialsekreterare på Södermalms öppenvård, berättar om sina erfarenheter inom beroendevården. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rätt som anhöriga

Anhörighelvetet

Genom Susanna Alakoskis författarskap går en tydlig röd tråd i berättelserna om anhöriga till någon som är sjuk i beroende. Här berättar hon själv varför detta perspektiv är så angeläget. Inspelat den 6 februari 2019 på Lustigkulla event i Stockholm. Arrangör: Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Kvantitativ metod

Elisabet Borg är lektor i psykologi vid Stockholms universitet och föreläser om vad kvantitativ metod innebär när man jobbar med vetenskaplig forskning. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.