Titta

UR Samtiden - Lära med berättande

UR Samtiden - Lära med berättande

Om UR Samtiden - Lära med berättande

Föreläsningar från konferensen "Lära med berättande" som vänder sig till verksamma inom förskola, grundskola, gymnasium, SFI, folkbildning eller i andra lärande miljöer. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Lära med berättande : Berättande som kunskapsförmedlareDela
  1. På Västerbottens museum är berättande
    ett av våra profilområden.

  2. Vi ser på vilket sätt-

  3. -vi kan använda berättande,
    berättelser och berättare-

  4. -som metod och verktyg
    för att kommunicera kulturhistoria.

  5. Vi har ju berättat tidigare
    om vårt projekt.

  6. Nu håller vi på med
    ett projekt från Vetenskapsrådet-

  7. -som heter "Muntligt berättande
    som immateriellt kulturarv".

  8. Min del handlar om
    hur museer arbetar med berättande.

  9. Metoder för demokratiutveckling,
    kan man säga.

  10. Vi är fyra stycken i projektet.
    - Katarzyna.

  11. Få se om det funkar. Min del
    handlar om livshistoriskt berättande.

  12. Hur det används i folkbildning,
    museer och kurser inom föreningar.

  13. Jag följer Ingelas workshops
    på Västerbottens museum.

  14. Med stort intresse och som deltagare,
    så att jag inte stör dynamiken.

  15. Man kan inte sitta och anteckna.
    Det är mycket lärorikt.

  16. Jag har undersökt utställningen
    "Prioritet: Minoritet"-

  17. -där man har samlat in berättelser.

  18. Man har startat med
    ganska lite material och samlat in.

  19. Sen har jag
    följt Marianne Folkedotter-

  20. -berättarantikvarie
    på Västerbottens museum.

  21. Jag och Katarzyna studerar
    hur Ingela och Marianne arbetar.

  22. Men det har blivit en dialog.
    De undrar hur vi ser på olika frågor.

  23. Det har blivit ett kunskapsutbyte
    mer än att vi sitter som åskådare.

  24. Det kan jag intyga.
    Det är spännande att bli studerad.

  25. Många bilfärder till och från olika
    arrangemang har varit analytiska.

  26. På Västerbottens museum är berättande
    ett av våra profilområden.

  27. Vi ser på vilket sätt-

  28. -vi kan använda berättande,
    berättelser och berättare-

  29. -som metod och verktyg
    för att kommunicera kulturhistoria.

  30. I våra arkiv finns det
    föremål, fotografier och dokument.

  31. Däribland finns det
    nedskrivna berättelser-

  32. -och även intervjuer med människor.

  33. Ibland kan man hitta
    fullödiga berättelser-

  34. -som man kan använda sig av.

  35. Men ganska ofta hittar man episoder
    i ett annat källmaterial.

  36. Då måste man göra research,
    fördjupa sig eller kunskapa själv-

  37. -för att sätta in berättelserna
    i sitt sammanhang.

  38. Vi ska vårda samlingarna
    och samtidsdokumentera.

  39. Det är inte min specialitet.

  40. Det vi ju ska göra med samlingarna
    är att visa dem.

  41. Det finns många sätt att göra det på.
    Vi gör det i utställningar-

  42. -via berättarprogram,
    berättarworkshops, skolprogram...

  43. Vi har fyra pedagoger
    på universitetet.

  44. Genom föredrag, föreläsningar-

  45. -och i mitt fall ibland
    i form av berättarföreställningar.

  46. Med det menar jag
    en bearbetad berättelse-

  47. -som utgår ifrån olika källmaterial
    och som ges ett sceniskt uttryck.

  48. Det kan vara med scenografi, ljus
    och ljud kombinerat med musik.

  49. En berättarföreställning
    som jag gjorde-

  50. -handlade om en kvinna
    som levde i en by som heter Adak.

  51. Hon levde på 1800-talet.
    Västerbottens inland var väglöst.

  52. Hon var en av dem som körde
    häst och släde i väglöst land-

  53. -till Mo i Rana i Norge.
    Det innebar vedermödor-

  54. -och kunskap om hur man bar sig åt
    i djupsnö och storm.

  55. Där sålde hon smöret man producerade
    på gården, skinn och ripor.

  56. Det var en väldigt bra handelsvara.

  57. Sen kunde man
    köpa socker, salt, mjöl och kaffe.

  58. Hon hette Ulrika Lovisa Andersdotter-

  59. -och kallades i folkmun
    för Adak-Ulla.

  60. Fast det inte finns nåt foto av
    henne, inget hon själv har skrivit-

  61. -levde berättelsen om henne kvar
    i den muntliga traditionen.

  62. En del av dem tecknades ner
    ganska tidigt på 1900-talet.

  63. Det var kontroversiella berättelser.

  64. Hon var
    allt ifrån hyllad till förtalad.

  65. Man förstår nu
    att hon var annorlunda.

  66. Hon gjorde det kvinnor inte gjorde.

  67. Hon blev anklagad för
    att fuska med smöret-

  68. -att hon lade mossa underst
    i smörbyttan när hon sålde smöret.

  69. När jag och en musiker
    turnerade med den i länet-

  70. -kom vi till en spelplats
    och framförde den här.

  71. Efteråt kom det fram
    två kvinnor i medelåldern till mig.

  72. De såg lite tveksamma ut,
    men efter en stund berättade de-

  73. -att de var ättlingar till Adak-Ulla
    i rakt nedstigande led.

  74. Men de hade aldrig riktigt vetat
    om det var nåt att vara stolt över-

  75. -eller skämmas över.

  76. Nu när de
    hade fått den här bakgrunden...

  77. Min ambition när jag berättade
    Adak-Ullas livshistoria var-

  78. -att berätta
    om levnadsförhållanden, handeln-

  79. -hur det såg ut
    och hur människor interagerade.

  80. Då kunde de sträcka på sig. De
    beskrev det till och med där de stod.

  81. Det var speciellt för mig.

  82. Berättelsen var
    både en kunskapsbärare-

  83. -och nåt slags brobyggare.

  84. Dåtid och nutid började lira ihop-

  85. -i de här kvinnorna, med deras liv.

  86. Ett annat exempel... Jag har jobbat
    med årets berättarkommun.

  87. En kommun av länets femton
    väljs ut varje år.

  88. Då jobbar vi...

  89. Nordiskt berättarcentrum
    jobbar vi tillsammans med.

  90. Tanken är att lyfta människors
    berättelser i den egna kommunen.

  91. De ska få syn på
    sina och varandras berättelser-

  92. -och kunna använda dem på olika sätt.

  93. Vi stöttar dem
    i form av berättarworkshops.

  94. Jag har en ordfördelarutbildning.
    Hur håller man i ett berättarkafé?

  95. Vad är fallgroparna
    och vad ska man tänka på?

  96. Det är workshops i skolan
    och olika berättararrangemang.

  97. Förra året
    var Sorsele årets berättarkommun.

  98. Ett av berättarkaféerna de hade
    var i byn Lomselenäs.

  99. Lomselenäs ligger i Juktådalen.

  100. På 60-talet reglerade
    svenska staten - Vattenfall - Juktån.

  101. Det innebar
    att flera byar lades under vatten.

  102. 34 familjer tvångsförflyttades.

  103. Det var en väldigt dramatisk period
    i den här bygden, Sorsele kommun.

  104. Berättarkaféet hölls en vinterkväll.
    Det var total snöstorm ute.

  105. Trots det kom det människor
    från när och fjärran, unga och gamla.

  106. Det var knökfullt i lilla byastugan.

  107. Min kollega, som är arkeolog-

  108. -visade flygfoton som
    Riksantikvarieämbetet hade tagit-

  109. -i sin dokumentation
    innan byarna sattes under vatten.

  110. Efter det övergick kvällen
    till ett berättarkafé.

  111. Det var människor som hade
    varit barn eller unga vid den tiden-

  112. -som mindes sina föräldrahem,
    som hade varit med i flytten.

  113. Efter det har de aldrig
    kunnat återse platsen.

  114. Den äldre generationen berättade
    för yngre, ditresta och nyanlända.

  115. Flera berättade om hur de
    hade blivit behandlade av Vattenfall.

  116. Varje gång nån uttalade sig
    lite nedvärderande om Vattenfall-

  117. -blinkade lamporna i taket.

  118. Vid ett tillfälle blev det totalt
    strömavbrott i tio, femton sekunder.

  119. Om det berodde på snöstormen
    eller nåt annat är svårt att säga.

  120. Den kvällen fick jag
    vara med om kunskapsförmedling-

  121. -brobyggande mellan generationer...

  122. Det att känna att våra historier
    från den här platsen betyder nåt.

  123. Bara det att skapa rum och tillfällen
    för berättande-

  124. -där människor i respekt kan mötas
    och lyssna på varandras berättelser-

  125. -kan inte överskattas. Alla som har
    varit på berättarkaféer...

  126. Du har varit med mig
    och upplevt det här.

  127. Det är två exempel på
    hur man kan jobba med berättande.

  128. Civilsamhället betyder massor.

  129. Föreningarna som har lokalerna,
    lärarna i skolan, givetvis.

  130. Vi som kulturinstitutioner
    har ett ansvar-

  131. -att inte bara sitta i vår byggnad-

  132. -utan verkligen vara inne i länet,
    inte ute i länet-

  133. -och jobba med människor.

  134. Intressanta exempel på hur kollektiva
    berättelser kan skrivas om.

  135. Fast det finns sorg och bedrövelse
    knutna till traumat kring Vattenfall-

  136. -kan man i en sån här stund
    höra andras berättelser-

  137. -och få en revitalisering
    och en ny sorts berättelse.

  138. Även i ditt exempel med Adak-Ulla.

  139. Det kan finnas berättelser
    som förs vidare, som inte stämmer.

  140. Vi har pratat mycket
    om berättelser som konstruktioner.

  141. Det handlar om social hållbarhet
    och demokrati.

  142. -Vilket bra ord.
    -Ja.

  143. Vi ska lämna över ordet.

  144. Jag är museipedagog
    på Västerbottens museum.

  145. Jag ser tusen anledningar till
    att använda muntligt berättande.

  146. I mitt jobb genomför jag workshops,
    ofta med skolklasser.

  147. Allt ifrån förskoleklass till SFI.

  148. Men vi bjuder även in allmänheten
    att delta i workshops.

  149. Det är magiskt.
    Vi kan under en kort stund...

  150. Vi känner inte varandra.
    Gruppen lär känna mig på 90 minuter.

  151. Jag lutar mig mot en utställning...
    Det växlar vilken utställning.

  152. Temat eller problematiseringen
    i utställningen.

  153. Eller så kan jag vara
    i en skolklass inne i länet...

  154. Åka ut i länet...
    In i länet! Hjälp mig.

  155. Jag håller en berättarworkshop
    och tar med bilder från vårt arkiv.

  156. Där skapas magi. Eller så kan jag
    skapa en berättarworkshop-

  157. -med ett aktuellt samhällstema.
    Jag jobbar mycket med samtida frågor.

  158. Det är ett kulturhistoriskt museum.
    Vi jobbar med historia och samtiden.

  159. Det fantastiska är när människor
    får kommentera samtiden-

  160. -genom det upplägg jag har.
    Ni ska få två exempel.

  161. Kanske tjugotvå exempel. Nej...

  162. Förra året när det var den 8 mars,
    Internationella kvinnodagen...

  163. Vi hade en utställning
    som heter "Prioritet: Minoritet".

  164. Vi jobbade med och om
    de fem nationella minoriteterna.

  165. Det var utställningens tematik.

  166. Jag tänkte: "Hur kan jag
    vara inkluderande och bjuda in?"

  167. Jag gjorde ett utrop: "Vilka vill
    lära sig vad en berättelse är?"

  168. "Vad vill du berätta?"

  169. Vi skulle ha ett scenframträdande
    den 8 mars-

  170. -där man fick berätta vad man ville
    apropå Internationella kvinnodagen-

  171. -men även temat mellanförskap.

  172. Under den perioden fick vi lära känna
    personer med minoritetsanknytning-

  173. -som kände att de befann sig
    mellan kulturer och mellan språk.

  174. Fem personer anmälde sig.
    De kände inte varandra sen tidigare.

  175. Vi höll på i två dagar.
    Vi lärde känna varandra.

  176. Vi diskuterade
    vad mellanförskap kan vara.

  177. Mellan sjuk och frisk,
    mellan fattig och rik...

  178. Vi pratade om vad en berättelse är.
    Det måste vara ett händelseförlopp.

  179. Man måste kunna börja med
    att säga: "En gång..."

  180. Jag prackade inte på nån
    vad de skulle berätta.

  181. Det blev fina berättelser. En av dem
    ska jag försöka sammanfatta.

  182. En kvinna som är finsk-rom
    var med på berättarworkshopen.

  183. Hon berättade om sin första skoldag.

  184. Det var inte den i årskurs ett, utan
    hennes första dag på universitetet.

  185. Hon var den första i familjen
    som skulle studera på universitetet.

  186. Hon var superstolt. Hon tog på sig
    sina finaste kläder och tog selfies.

  187. "Det här är en stor dag
    för min släkt och familj."

  188. Men hon blev påmind om när hon
    hade gått till studievägledaren-

  189. -och frågat om tips.
    De hade ett samtal.

  190. Studievägledaren sa:
    "Här har du material."

  191. "Behöver du en väska?"
    - "Jag har en väska här."

  192. "Det ryms mycket i den, va?"
    Som en nedlåtande kommentar.

  193. Hon kände: "Vad hände här?"
    Hon bemötte kommentaren och gick hem.

  194. Men kommentaren hade
    snurrat runt i henne sen dess.

  195. Nu tappade jag tråden.
    Vad hände sen? Det var så spännande.

  196. Jo, nu är vi tillbaka i realtid.
    Hon studerar till socionom.

  197. Hon berättade det
    i utställningen den 8 mars.

  198. Hon kom på... "Värst vad det här
    har legat och tuggat."

  199. "Jag måste ta itu med det här."
    Hon berättade efter framträdandet-

  200. -att hon besökte studievägledaren.
    "När vi träffades sa du så här..."

  201. Hon ville bjuda studievägledaren
    på coca-cola, så hon köpte det.

  202. Han sa: "Förlåt! Det var inte så."

  203. "Min fru hade en massa väskor
    när hon skulle shoppa."

  204. Dels gav det henne nåt personligen.
    Hon fick upprättelse.

  205. Men även vi som satt där
    fick lära oss om finska romer-

  206. -och nedlåtande kommentarer.
    Det var inkluderande.

  207. Det var bara en enda workshop.

  208. Det är en essens av hur det är
    att hålla berättarworkshops-

  209. -och känna lite magi.
    Ja, det är fint.

  210. Jag hoppar till nästa exempel.

  211. Det här var allmänheten
    som fick delta i en workshop.

  212. Sen har jag en färsk workshop som
    inte är kopplad till en utställning.

  213. Jag går i gång på
    att kommentera samtiden-

  214. -eller reflektera över
    det liv vi lever och samhällsfrågor.

  215. De globala målen för hållbar
    utveckling, känner ni till dem?

  216. FN har tagit fram
    sjutton mål för hållbar utveckling.

  217. Det är stort - 194 länder.
    Vad kan lilla jag göra?

  218. Jag jobbade fram en workshop
    där jag introducerade de här målen-

  219. -förklarade vad det handlar om
    och att de finns.

  220. Sen tog jag ner det på individnivå,
    till eleven.

  221. Det var en folkhögskoleklass som kom.

  222. Jag lade upp frågor:
    "När har du agerat för orättvisa?"

  223. Målen handlar om jämställdhet-

  224. -minskad ojämlikhet,
    inkluderade samhällen och så vidare.

  225. Det är stora frågor, men jag försökte
    ta ner det på personlig nivå.

  226. Det ledde till
    att personer började berätta...

  227. "När jag var på flykt till Sverige
    för tre år sen..."

  228. "Det var kaotiskt. Jag såg
    en ensam pojke, utan anhöriga."

  229. "Jag tog tag i handen
    och hjälpte barnet."

  230. "Vi har en relation i dag,
    och han kallar mig för morbror."

  231. När människor berättar
    så starka berättelser-

  232. -efter en kort stund i en workshop...

  233. Eller nån som berättar om
    sin lillebror som har autism.

  234. Han såg på högstadiet
    att de var taskiga mot hans brorsa.

  235. Han gick dit och sa till,
    hade civilkurage.

  236. Vi kunde koppla det till de globala
    målen. Vi kan påverka samhället.

  237. Hänger ni med? Det är så magiskt.

  238. Man kan lära ut nåt och få personliga
    berättelser som ger så mycket.

  239. Vi får en fin stämning i rummet
    och kunskap.

  240. Kommentarer på det?

  241. Jag tycker också att det är magiskt.

  242. Det handlar om bemäktigande,
    att vi kan göra nåt.

  243. Vi kan förstå varandra, oss själva
    och världen med hjälp av berättelser-

  244. -som ett led till
    det inkluderande museet.

  245. Det handlar om
    berättelser som samhällskraft.

  246. Det som är både berättelsens styrka
    och svaghet är-

  247. -att de gör sig bäst
    när det är ett problem som löses.

  248. Den typen av berättelser kommer fram.

  249. Berättelser som genre är sämre på
    att skildra harmoni och enighet.

  250. Det är gärna nån konflikt.
    Det ska hända nåt.

  251. Det introducerar du rätt omgående:
    Person, plats, problem, lösning.

  252. Det får folk
    att komma i gång väldigt tydligt.

  253. Den formen är
    så väl inövad i vårt medvetande-

  254. -oavsett kulturell bakgrund.
    Alla kan relatera till det-

  255. -och hitta nån händelse med
    en komplikation och en upplösning.

  256. Det finns också ett moraliskt budskap
    som kärna i berättelsen.

  257. Ett budskap om oss själva, världen
    eller om hur saker borde vara.

  258. I stort och smått
    sprider det mycket kunskap.

  259. Det jag alltid gör för att komma till
    de personliga starka berättelserna-

  260. -är att avdramatisera genom
    att associera på ord, fantisera-

  261. -skratta, tramsa, improvisations-
    övningar, dramaövningar...

  262. Vi använder föremål och bilder
    och tar ner det på en enkel nivå.

  263. Vad är en berättelse? "En pojke
    i skogen blir skrämd av en björn."

  264. "Men som tur är kommer det en jägare
    bakom knuten och..."

  265. Alla ska förstå grunden.

  266. Det blir tramsigt, även med vuxna.
    Samma övningar funkar på alla.

  267. Sen kan vi börja närma oss...
    "Vad vill du berätta?"

  268. Små barn vill berätta på en gång.
    De har...

  269. Vi har pratat om
    att det finns många barn och unga-

  270. -som har svåra berättelser,
    som kommer upp.

  271. Jag fiskar inte efter nåt
    traumatiskt, men det finns mycket.

  272. Allt ifrån en mamma som
    blir misshandlad till bröstcancer...

  273. Nu är det vuxna.
    Utan att jag har introducerat nåt-

  274. -har människor starka berättelser
    som pockar på.

  275. Jag är pedagog, inte psykolog,
    men jag ska ta hand om det här.

  276. -Men där hade ni tankar, eller hur?
    -Inga direkta lösningar.

  277. Men man måste vara beredd på det
    och ha en handlingsberedskap-

  278. -eller fundera över
    hur man hanterar det.

  279. När vi forskar måste vi
    ha etisk prövning och uppbackning-

  280. -om våra informanter,
    som pratar om svåra saker.

  281. Om de bryter ihop
    krävs det uppföljning.

  282. Det kan vara likadant i en workshop.
    Först skrattar alla-

  283. -sen kan det bli nåt annat.
    Vi styr ju inte vad som händer.

  284. Man kan ha en sån beredskap
    och kanske inte bli förvånad-

  285. -så att personen inte känner
    att det blev fel-

  286. -eller att det bara får vara tråkigt
    på ett visst sätt.

  287. Det pratar vi om
    i utbildningar kring ordfördeleri.

  288. Ni kanske har
    hållit i berättarkaféer?

  289. Det kan dyka upp
    alla möjliga typer av berättelser.

  290. Att vara den som leder det...

  291. Att man har ett professionellt
    förhållande till berättande.

  292. Jag inleder med att det är
    upp till var och en vad man berättar.

  293. Man bär ansvar för sin berättelse.

  294. Och det är inte tillfälle
    att prata illa om andra människor-

  295. -hur roligt än skvaller kan vara är
    inte berättarkaféerna till för det.

  296. Det kan vara ett sätt
    att stävja det värsta.

  297. Jag har också varit med om att det
    har väckts oerhört mycket känslor-

  298. -så att det brister för personer.

  299. Då gäller det att ha
    en empatisk professionell relation-

  300. -och inställning till personerna.

  301. De blir sedda, men man kanske inte
    kan lösa det där och då.

  302. -Det är svårt.
    -Men man ska inte vara rädd för det.

  303. Från början blev jag förvånad.
    "Hur ska jag hantera det här?"

  304. När de berättar om pappan som dog
    och kistan som åkte ner...

  305. Men nu har jag lärt mig
    att vara tacksam att det kommer upp.

  306. "Berätta om dina problem,
    för vi är fler som har likadana."

  307. Men det kan vara barn och unga,
    som man sen lämnar i sticket.

  308. Men man ska inte vara rädd för
    starka personliga berättelser.

  309. Livet består av
    både glada och svåra händelser.

  310. Det behöver inte vara negativt
    att få berätta det i ett tryggt rum.

  311. Det är inte negativt per automatik.
    Man får väl följa upp.

  312. Eller så kan det finnas
    nån vuxen som får ta över.

  313. Det är alltid lärare med i
    klassrummen, som man kan ha koll med.

  314. -Men ändå...
    -Det är en utmaning.

  315. Det är intressant
    att se hur museerna har förändrats-

  316. -från att ha
    handlat om utställningar...

  317. De som kommer dit
    är passiva deltagare i en visning.

  318. Det publika arbetet i dag
    handlar om delaktighet.

  319. Det sker en mängd
    olika experimentformer på museer.

  320. Singelträffar,
    singelvisningar, workshops...

  321. Det är en jättespännande tid
    att vara med i.

  322. Egentligen är det lite sent. Museerna
    har haft den möjligheten tidigare-

  323. -med teman, utställningar
    och föremål.

  324. Det är mycket sånt på gång nu.
    Det är intressant att följa.

  325. Ja...

  326. -Tack så mycket!
    -Tack.

  327. Textning: Helena Johansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Berättande som kunskapsförmedlare

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur kan man använda berättande och berättelser som metod och verktyg för att kommunicera kulturhistoria? AnnCristin Winroth och Katarzyna Wolanik Boström, båda etnologer vid Umeå universitet, forskar om berättande. Museipedagog Ingela Wall och berättarantikvarie Marianne Folkedotter arbetar vid Västerbottens museum. Här berättas både om museets verksamhet och forskningen kring metoden. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Ämnen:
Pedagogiska frågor
Ämnesord:
Berättande, Etnologi, Kulturarv, Muntligt berättande, Retorik, Socialantropologi, Språkvetenskap
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Lära med berättande

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Berättande för kunskap och bildning

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, ger en historisk överblick över berättande som kunskapsbärare och bildningsskapande metod. Hur har man i historien använt sig av berättelser för att skaffa sig makt, bli ihågkommen eller för att forma en nation? Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Varför muntligt berättande i förskola och skola?

Ola Henricsson, forskare och grundskollärare, föreläser om effekterna av muntligt berättande. Om hur lärare erfar att berättande tränar lyssnandet, väcker lust att använda språket, skapar gemenskap, väcker nyfikenhet och intresse för ämnet samt väcker frågor som öppnar för samtal. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Berättande som kunskapsförmedlare

Hur kan man använda berättande och berättelser som metod och verktyg för att kommunicera kulturhistoria? AnnCristin Winroth och Katarzyna Wolanik Boström, båda etnologer vid Umeå universitet, forskar om berättande. Museipedagog Ingela Wall och berättarantikvarie Marianne Folkedotter arbetar vid Västerbottens museum. Här berättas både om museets verksamhet och forskningen kring metoden. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Muntligt berättande som konstart och metod

Storytelling är mycket mer än att berätta historier, säger Guy Tilkin, koordinator och konstnärlig ledare för Europas största berättarfestival i Alden Biesen, Belgien. Här talar han om berättelsens kraft att skapa ett narrativt tänkande och om berättelsen som meningsskapande verktyg, minnesverktyg och konstform. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Allt du behöver veta om källkritik

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, föreläser om källkritik och redogör för fem viktiga kriterier att ta hänsyn till när man bedömer en källas trovärdighet. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Lära med berättande

Kampen om sanningen

Med internet och den digitala tekniken har kampen om vem som äger "sanningen", vilket narrativ som får styra, blivit tydlig. Vi har idag en uppsjö av narrativ, säger Dick Harrison, professor i historia. Han menar att ur ett historiskt perspektiv är detta väldigt intressant - ingen har längre monopol på att berätta. Inspelat den 14 februari 2019 på Campus Skellefteå. Arrangörer: Nordiskt berättarcentrum, Västerbottens museum och Umeå universitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Genusmaraton

Skolan och diskriminering

I en utredning av strukturell diskriminering 2006 utgår delapporten om skolan från frågan: Varför reproducerar skolan diskriminerande mönster, trots att dess uttalade ambition är att motverka detta? Som litteraturvetare gör Anders Johansson i sitt föredrag en analys av diskrimineringsutredningens rapport om skolan. Arrangör: Forum för genusvetenskap vid Mittuniversitetet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.

Fråga oss