Titta

Diagnosresan

Diagnosresan

Om Diagnosresan

Diagnosresan hjälper oss att förstå hur det kan kännas att få sin NPF-diagnos sent i livet. I fyra delar följer vi Lars, Frida, Elisabeth och Helen som beskriver sin uppväxt och känslan av att inte passa in och bli missförstådd. Vilka strategier använder man sig av för att klara av skola, umgänge och familj? Och vad händer när man fått sin diagnos? Personerna i serien har lyckats på olika sätt trots sin diagnos.

Syfte

Genom att ta del av berättelser från personer som fått sin diagnos sent i livet får omgivningen en ökad förståelse för de svårigheter som kan uppstå i familjer med någon som fungerar annorlunda i vissa situationer. Serien förmedlar att med rätt bemötande går det att leva ett bra liv trots sin diagnos.

Till första programmet

Diagnosresan : ElisabethDela
  1. Hej, Patrick! Välkommen.
    Hur går det med förberedelserna?

  2. -Bra. Jag har med lite Schumann.
    -Utmärkt.

  3. Jag jobbar på
    uvertyren till "Wilhelm Tell".

  4. -Härligt. Ingen press.
    -Ja, och det är första delen också.

  5. -Spelar du den stora solostämman?
    -Jag skulle ändå titta på den.

  6. Så bra. Då jobbar vi med den.
    Det är en bra erfarenhet.

  7. Ungefär 100 000 svenskar
    har nån form-

  8. -av neuropsykiatrisk
    funktionsnedsättning.

  9. I dag känner många till begrepp som
    ADHD, ADD, autism, Tourettes och OCD.

  10. Så har det inte alltid varit.

  11. På grund av okunskap
    inom skolan och vården-

  12. fick många barn
    aldrig sina svårigheter utredda.

  13. Det ledde till en barndom
    med en känsla av att aldrig passa in-

  14. -och att alltid känna sig utanför,
    men samtidigt inte förstå varför.

  15. I den här serien träffar vi fyra
    personer som fick sin NPF-diagnos-

  16. -först i vuxen ålder. När det hände
    föll många bitar på plats.

  17. Elisabeth Wiklanders uppväxt
    präglades av kommunikationsproblem-

  18. -och ständiga missförstånd
    som fick stora konsekvenser-

  19. -för både henne och hennes omgivning.
    Först när hon var 27-

  20. -fick hon en förklaring till varför.

  21. Då fick hon diagnosen
    Aspergers syndrom.

  22. Jag heter Elisabeth Wiklander
    och jag är cellist.

  23. Jag arbetar
    i London Philharmonic Orchestra.

  24. Jag är diagnostiserad
    med Aspergers syndrom-

  25. -som ligger på autismspektrumet, på
    den högfungerande delen av spektrat.

  26. Jag tycker inte om att använda
    hög- eller lågfungerande.

  27. Det är en besvärlig terminologi-

  28. -men i brist på annat
    så är det den vi använder just nu.

  29. Ja, den var lite hög. Var försiktig.

  30. Ta det lugnt. Så där, ja. Bra.

  31. Det finns ju många
    som blir världsklass utan en diagnos-

  32. -men det har varit till fördel,
    när man förbereder auditions-

  33. -när man måste gå in i en bubbla
    och vara superfokuserad.

  34. Det här är backstage
    på Royal Festival Hall.

  35. Vi har just nu paus i en konsert.

  36. Det är en fantastisk sal att spela i.

  37. I dag är jag hemskt trött,
    så jag håller mig lite för mig själv-

  38. -inne i omklädningsrummet,
    för att ha lite lugn och ro.

  39. Det är väldigt högljutt där ute,
    med alla som pratar och så.

  40. Först och främst hade man inte haft
    så här mycket bagage-

  41. -för det var väldigt tufft
    att växa upp med det här.

  42. Min familj påverkades väldigt mycket-

  43. -ganska brutalt, av att ha
    odiagnostiserade människor-

  44. -inte bara mig själv,
    utan min far också-

  45. -vilket var katastrofalt
    för hans och mammas äktenskap.

  46. Det var väldigt svårt
    med hela familjen-

  47. -att få det att fungera,
    att kommunicera och förstå varandra-

  48. -emotionellt också,
    hur vi reagerar på saker och ting.

  49. -Okej.
    -Ni två har aldrig bråkat.

  50. Ni var jämt tillsammans,
    hela tiden, trots fem års skillnad.

  51. Du, Cecilia, har ju upplevt
    när de två var tonåringar-

  52. -och du var fortfarande ett skolbarn.

  53. Det var inte alltid lätt. Nej,
    det var inte över huvud taget lätt.

  54. Nej. Jag såg mycket era gräl-

  55. -och i början var jag för liten
    för att förstå vad ni grälade om-

  56. -men allt eftersom förstod jag
    vad det var ni grälade om.

  57. Det handlade om
    att ni hade missuppfattat nånting-

  58. -och reagerade på varandras
    reaktioner så att det blev värre.

  59. Då försökte jag
    vara medlare mellan er.

  60. -Det låter väldigt rätt.
    -Men nu är det...

  61. -Nu känns det som att det är vi tre.
    -Det är det.

  62. Det känns jättebra.
    Jag älskar er så himla mycket.

  63. -Nå, nå, nå...
    -Tripp, trapp, trull.

  64. Vi var som katt och råtta. Vi bråkade
    hela tiden. Vi var aldrig sams.

  65. Det skapade en lucka mellan oss,
    som var väldigt tråkig att vi hade.

  66. Jag har dragit mig undan lite från
    julfirandet nere på nedervåningen-

  67. -som på nästan alla familjemiddagar.
    Även med normala omständigheter-

  68. -brukar jag behöva gå undan
    nån eller ett par gånger-

  69. -bara för att få en liten time out,
    för att ha en liten "quiet zone"-

  70. -och återhämta lite energi, bara.

  71. Med de medlemmar i min familj
    som är neurotypiska...

  72. ...som inte är på spektrumet
    var det...

  73. Det var alltid
    väldigt svårt att förstå...

  74. När man är upprörd är det vanligt
    att man säger nåt som man inte menar.

  75. I min värld är det
    en väldigt konstig sak att göra.

  76. Jag säger saker som de är,
    även om jag är upprörd.

  77. Det blir ju...
    När nån säger nåt till mig i ilska-

  78. -så tar jag det bokstavligt,
    och det blir väldigt smärtsamt.

  79. Det skapar en stor reaktion
    när jag tror att det är på riktigt.

  80. Jag får en reaktion som är väldigt
    stor, som inte förstås av den andra-

  81. -och så går det ner i en spiral,
    och det är svårt att komma ur den.

  82. -Hej, pappa!
    -Hejsan.

  83. Är du i Sverige?

  84. Jag sitter här
    och blickar ut över en sjö med is.

  85. Jag tänkte på det
    som vi sa i går om kommunikation.

  86. Mellan dig och mig
    är det alltid så...

  87. Jag känner när jag har
    en argumentation med nån annan-

  88. -att de blandar ihop en massa fakta-

  89. -men när jag bråkar med dig är all
    information väldigt systematiserad-

  90. -och organiserad, eller hur?

  91. Jo, så är det. Vi kommer ju inte från
    yttre rymden, vi som är autistiska.

  92. Alla saker som vi talar om med autism
    har ju alla fundamentalt gemensamt.

  93. Ja, precis. På det sättet
    är det enkelt att bråka med dig.

  94. Det är väl ungefär som att
    försöka laga nio måltider samtidigt.

  95. -Ja, precis!
    -Det blir ett mischmasch av alltihop.

  96. -Precis.
    -Vi tar en sak i sänder, självklart.

  97. Ja.

  98. Elisabeth har varit väldigt bra
    på att kommunicera-

  99. -ändå från vårt förhållandes början.

  100. När det här programmet sänds
    är kanske jag och Elisabeth gifta.

  101. Vi ska gifta oss om några veckor.
    Vi blev ihop när jag började i orkestern.

  102. I tidigare förhållanden
    har det alltid startat bra-

  103. -för man har kemi och,
    som sagt, jag har ju gett intrycket-

  104. -av att vara en vanlig människa.

  105. Sen så, när man börjar vara mer med
    mig och tillbringar mer tid med mig-

  106. -det är då man börjar märka, först då
    märker man att det är nåt annorlunda.

  107. Hon fick diagnosen när hon var 26.

  108. Hennes liv fram till dess
    hade nästan varit-

  109. -ett helt annat liv än det hon lever nu.

  110. Hennes medvetenhet
    har öppnat upp en helt ny värld.

  111. Hon har lärt mig
    hur jag ska kommunicera med henne.

  112. Det finns en liten skillnad
    mellan människor-

  113. -som kanske inte har Aspergers eller
    ADHD eller nån annan sån här etikett-

  114. -som vissa verkar vilja sätta på dem.

  115. Det handlar om
    att försöka hitta en balans-

  116. -där min hjärna
    fungerar på ett annat sätt-

  117. -och hur jag ser och tolkar saker-

  118. -är annorlunda från hur Elisabeth
    ser och tolkar saker.

  119. Vad som hände
    var detsamma som hände i min familj-

  120. -att missförstånden börjar komma,
    och trots de ansträngningar man gör-

  121. -och hur stor kärleken än är,
    så blir det för mycket.

  122. Det blir för tungt och så mycket
    att bära att förhållandet går sönder.

  123. För mig handlar det om
    att ta ett steg tillbaka-

  124. -och vända på min hjärna och försöka
    se hur Elisabeth skulle se saker.

  125. Det blir allt lättare,
    och Elisabeth försöker göra detsamma-

  126. -att vända på sin hjärna, och vi möts
    nånstans i mitten, där vi måste vara.

  127. Det här är min första partner
    där jag visste att jag har autism.

  128. Det är...
    Och nu gifter vi oss om två veckor.

  129. Jag har aldrig känt att det har
    funnits nån som har älskat mig-

  130. -precis, genuint för den jag är.

  131. Han har inte sett min diagnos
    som nånting som måste fixas-

  132. -eller som
    att jag måste anpassas till normen-

  133. -utan han har älskat mig
    precis så som jag är-

  134. -för mina "quirks" och egenheter.

  135. Vad som är det mest irriterande?

  136. Hennes hjärna är mycket snabbare
    än min. Det kan vara frustrerande.

  137. Hon...tolkar situationer
    mycket snabbare än jag kan.

  138. Det tar tid för mig. Jag är nog
    mer irriterad på mig själv.

  139. När vi stiger upp
    tar det lång tid för mig att vakna-

  140. -men hon är vaken direkt, så här.

  141. Jag är mer...
    "Jag behöver bara en kopp te..."

  142. Hon vaknar med Einsteins relativitets-
    teori i huvudet och vill plugga fysik-

  143. -eller kanske kemi och börjar tänka på
    växternas kemiska beståndsdelar.

  144. "Vakna, älskling, vad ska vi göra
    i dag? Vi kan väl utforska världen?"

  145. Det kan vara frustrerande.

  146. Autism definierar vi ju utifrån nåt
    som vi kan kalla avgränsande symtom.

  147. Det är att man har svårt i sociala
    svårigheter och med kommunikation-

  148. -och sen ska man ha repetitivt
    beteende eller begränsat intresse.

  149. Det är diagnoskriterierna.
    I verkligheten är det ju kriterier-

  150. -som inte kan beskriva nån människa,
    utan det är mycket mer i varje barn.

  151. Vi har valt kriterierna för att
    bara de med autism har det mönstret-

  152. -men det betyder inte att det
    beskriver dem bra.

  153. Ska vi beskriva barn med autism får
    vi säga att de ofta har jättesvårt-

  154. -att beräkna orsak och verkan, så
    de vet inte vad som kommer att hända.

  155. När jag kallar nån ett fult ord, vad
    händer då? Ingen aning, vi kan prova.

  156. Om vi sen provar på en torsdag är det
    inte säkert att det blir samma sak-

  157. -för jag är inte bra
    på att generalisera.

  158. Många fler saker
    än kriterierna blir intressanta.

  159. Mina föräldrar är musiker.
    Min pappa spelade konserter-

  160. -med solocellisten i Göteborgs
    Symfoniker då. Min pappa är pianist.

  161. Och han var hemma hos oss och repade
    och i samband med det spelade han-

  162. -barnvisor för mig på sin cello. Sen
    satt jag på trappen med två pinnar-

  163. -och lekte att jag spelade cello.
    Jag stod i kö för att spela fiol-

  164. -men cello, varför inte? Jag började
    i en Suzukigrupp när jag var tre.

  165. Jaha. Nu är jag i Essen, och vi
    har just kommit hit från München-

  166. -där vi spelade en konsert i går,
    en väldigt bra konsert-

  167. -men det var en tuff dag,
    för det var tidig incheckning-

  168. -lång resdag, repetition och konsert
    och sen kom man till hotellet sent.

  169. När jag började spela i orkestrar
    så var turnéerna det jobbigaste.

  170. På grund av många olika orsaker.

  171. Det ena var att man upptäcker
    hur många olika lager det finns-

  172. -i de sociala relationerna
    som man har i orkestern.

  173. Relationerna känns ofta annorlunda-

  174. -när man flyttas ut ur kontexten
    av var man brukar vara nånstans-

  175. -med den rutin som man har
    på orten där man är verksam.

  176. När man är på resande fot och lever
    i varandras fickor som man gör-

  177. -så upptäcker man
    ganska mycket om folk.

  178. Vilka som är...

  179. Vilka som är dina verkliga vänner
    och ytliga bekanta och...ja.

  180. Allt det där,
    det var kryptiskt, tyckte jag.

  181. Det var svårt
    att orientera runt det där.

  182. Det här är Royal Festival Hall-

  183. -som ligger i The South Bank Centre.

  184. Här spelar vi
    två-tre konserter i veckan.

  185. Det var en väldigt lång resa
    som man gjorde för att komma hit.

  186. Det har ju varit nåt som har skett
    gradvis och som har utvecklats.

  187. Hade jag farit direkt hemifrån
    och hamnat här-

  188. -så hade det blivit
    en stor förändring.

  189. Det började med att man kom
    från stugan i skogen till Göteborg-

  190. -och vidare till Nederländerna,
    som var lite större-

  191. -och mer folk, definitivt mer folk,
    mer fiskar i dammen så att säga-

  192. -och sen London, som var större än
    Amsterdam. Det har bara gått uppåt.

  193. Jag tror att... När hon angriper
    ett verk är hon otroligt detaljerad.

  194. Hon lär sig saker väldigt snabbt.

  195. Ofta är det väldigt mycket att göra
    och mycket som händer-

  196. -men hon har alltid många bollar
    i luften och många projekt.

  197. Om hon måste lära sig nånting tar det
    ett par timmar och sen kan hon det.

  198. Det är beundransvärt.

  199. Hennes arbete i orkestern är väldigt
    detaljerat, som är fantastiskt.

  200. Situationen jag är i nu
    är ju det jag har aspirerat på-

  201. -både professionellt och personligt-

  202. -att jag har kommit så långt
    med att förstå vem jag är-

  203. -och lära mig att kommunicera
    om vem jag är och få utvecklas-

  204. -och få träffa nån som Damian,
    som jag aldrig trodde att jag skulle.

  205. Nu vill jag sträva efter
    att sprida mer förståelse-

  206. -om autismspektrumet och se
    om det går att förändra saker där.

  207. Det finns många människor
    som har det förskräckligt svårt-

  208. -och som lider fruktansvärt av detta-

  209. -som är så svårt
    att sätta fingret på vad det är-

  210. -om man inte får det visat för en,
    att man blir visad i den riktningen.

  211. Det är ett stort projekt
    som tar upp en stor del av mitt liv.

  212. Det här är Viksjön-

  213. -och här har jag tillbringat
    större delen av min uppväxt.

  214. Somliga tyckte att det var konstigt
    att jag hellre ville vara i skogen-

  215. -som en Ronja Rövardotter,
    hellre än att hänga med kompisar.

  216. Det var här, när jag var själv i
    skogen, som jag kunde vara mig själv-

  217. -och det var okej att vara mig själv.

  218. Pappas stuga ligger där,
    bortom den udden där.

  219. Pappa och jag delar ju samma diagnos.

  220. Vi har alltid förstått varandra bra.

  221. Det betyder inte att vi inte har haft
    våra duster, men nu är det lättare.

  222. Med de familjemedlemmar som inte är
    på autismspektrumet går det bra nu-

  223. -men det var med dem som det var
    jobbigt fram tills jag fick veta.

  224. Det var ju med dem
    som kommunikationen inte gick alls.

  225. Det är alltid svårt i ögonblicket
    när man ska vända sig om och gå-

  226. -och sätta sig
    på planet tillbaka till England.

  227. Det här är det jag gav upp,
    mer eller mindre-

  228. -för att leva det liv jag gör i dag.

  229. Jag ångrar inte att jag gjorde det.
    Jag lever ett fantastiskt liv-

  230. -och det jag gör gör mig så lycklig
    och det ger mig mening.

  231. Det här är Henry Wood Hall.
    Här brukar vi repetera med orkestern-

  232. -innan vi gör våra konserter
    på Royal Festival Hall.

  233. Nu ska jag repetera med min pianist,
    Richard Meyrick.

  234. Det är skönt
    att byta om innan, för att...

  235. Det kan bli en helt annan känsla
    att spela i konsertkläder-

  236. -och skor med annorlunda hög klack,
    så att det funkar med stolshöjden-

  237. -så att man är bekväm i konsert-
    situationen och allt känns familjärt.

  238. Det kan vara svårt ibland,
    men det är en del av jobbet.

  239. När man uppträder är det bara det,
    och allt annat läggs åt sidan.

  240. Kanske vi kan ta...57, 58, 59...

  241. ...65 eller nåt sånt. Jag kommer inte
    att kunna spela allt det andra nu.

  242. Då har jag väldigt liten chans.
    Jag börjar efter 65.

  243. Du oroar dig för mycket. Ta det lugnt.

  244. Musiken har alltid funnits
    i mitt liv, nästan som en kroppsdel.

  245. Det skulle vara konstigt
    om den inte fanns.

  246. Också för mig som alltid har haft det
    jobbigt med verbal kommunikation-

  247. -människor emellan,
    och ickeverbal också, naturligtvis.

  248. Musiken är som ett annat
    kommunikationsmedel, nåt helt annat.

  249. Musik har gjort det enkelt
    att kommunicera med människor.

  250. På det sättet har det varit till
    stor nytta och stor glädje för mig.

  251. Den stora skillnaden med Elisabeth
    är att hon inte har nåt ego på jobbet.

  252. Många människor behöver nog sitt ego
    för att kunna göra jobbet-

  253. -och för att klara av ett framförande.

  254. Med Elisabeth är allt som hon gör-

  255. -till för att hon ska kunna spela
    efter bästa förmåga.

  256. Det har ju tagit på mycket att komma
    till de målen som jag har uppnått nu.

  257. Jag skulle inte ha nåt emot att bara
    njuta av att vara där jag är just nu.

  258. Jag vet inte riktigt
    varför jag gråter, men...

  259. Det kanske är för mycket att begära
    att ha så många glädjeämnen i livet.

  260. Jag får så mycket glädje
    av det jag gör-

  261. -men den glädje jag får av det här
    är så speciell.

  262. Jag saknar den så mycket.

  263. När jag var liten
    så hade jag inte så mycket vänner.

  264. Skogen och naturen
    var min vän, liksom.

  265. Varje gång jag var upprörd eller
    ledsen sprang jag ut till skogs.

  266. Att sitta ensam i skogen
    gjorde mig alltid lugn igen.

  267. Till och med glad.

  268. Då kan man fråga sig varför jag gör
    det jag gör och bor i London-

  269. -som är så förödande-

  270. -för ens sinnen
    och ens mentala hälsa-

  271. -och bullrigt och stökigt
    och smutsigt och smutsig luft.

  272. Men London och Amsterdam
    och andra ställen där jag har bott-

  273. -har fått mig att växa och har
    forcerat mig ur min "comfort zone".

  274. När jag är där med min katt
    och min man och kollegor och vänner-

  275. -är det klart
    att jag är glad och lycklig-

  276. -och när jag sitter på scenen
    och spelar så känner jag "Wow..."

  277. "Jag är så privilegierad
    att få göra detta."

  278. Det känns som om min ande flyger,
    och jag tänker:

  279. "Det här är ju varför jag gör detta."

  280. När du började jobba med orkestern
    lade jag märke till dig direkt-

  281. -tack vare ditt stora, starka, fria skratt.

  282. Överallt. Man kunde höra
    ditt skratt från andra sidan huset.

  283. -Över alla andra ljud.
    -Jag tonar ner det nu.

  284. Nej, det gör du inte.
    Det var härligt.

  285. Det var lätt för dig att få folk
    att le och må bra och skratta-

  286. -och det var väldigt attraktivt för mig.

  287. Hon har lärt mig att öppna ögonen
    för en stor grupp människor-

  288. -i hela världen. Hon har lärt mig
    att kommunicera med henne.

  289. Om rollerna hade varit ombytta...

  290. Det handlar kanske om att hon
    har lärt mig hur det är att vara hon.

  291. Om vi skulle skaffa barn, vilket vi nog
    båda två skulle vilja göra...

  292. ...så vet vi att sannolikheten är hög
    att vi får autistiska barn.

  293. Om det skulle bli fallet är det skönt
    att jag har väntat så här länge-

  294. -och lärt mig så mycket om mig själv-

  295. -för nu är jag redo att hantera
    en sån situation, och Damian också.

  296. Det handlar om kärlek och förståelse.
    Hon vet vad jag behöver.

  297. Hon kommer alltid att finnas där
    för mig. Jag har aldrig träffat nån-

  298. -som Elisabeth,
    som har så mycket kärlek att ge.

  299. Om vi skulle få ett autistiskt barn
    kommer jag att bli jätteglad-

  300. -om det får ett fullt och lyckligt liv.
    Nu kan vi nog se till att det blir så.

  301. Översättning: Peeter S. Randsalu
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Elisabeth

Avsnitt 3 av 4

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Elisabeth är cellist i London philharmonic orchestra. Hon har haft svårigheter att kommunicera med både sin närmaste familj och övrig omgivning, vilket har lett till svåra missförstånd och konflikter. När Elisabeth i vuxen ålder äntligen fick diagnosen Aspergers syndrom förstod hon varför. Idag har Elisabeth hittat sin plats. Hon har ett arbete hon älskar, är lycklig och har fungerande relationer med sina nära och kära.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Aspergers syndrom, Autismspektrumstörningar, Neuropsykiatriska diagnoser, Personer med Aspergers syndrom, Psykiatri
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Diagnosresan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan

Lars

Avsnitt 1 av 4

Lars är 35 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Det var först när han var 18 år som han fick sin diagnos. I detta avsnitt träffar han sin gamla lågstadielärare Annika för första gången på 20 år. Smärtsamma minnen kommer upp till ytan, men idag trivs Lars med sitt liv. Teatergruppen Freja för människor med olika diagnoser spelar en avgörande roll i Lars liv.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan

Frida

Avsnitt 2 av 4

Vi följer Frida hemma i Stockholm där hon målar, yogar och skriver låtar. Hon berättar om sin resa från barndomen till dagsläget. Frida har alltid undrat varför hon inte duger som hon är och har i olika omgångar haft det svårt att anpassa sig till sin omgivning. Vid 22 års ålder fick hon diagnosen adhd och bitarna föll äntligen på plats. Idag lever hon med sin flickvän Sofia och turnerar som musikalartist.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan

Elisabeth

Avsnitt 3 av 4

Elisabeth är cellist i London philharmonic orchestra. Hon har haft svårigheter att kommunicera med både sin närmaste familj och övrig omgivning, vilket har lett till svåra missförstånd och konflikter. När Elisabeth i vuxen ålder äntligen fick diagnosen Aspergers syndrom förstod hon varför. Idag har Elisabeth hittat sin plats. Hon har ett arbete hon älskar, är lycklig och har fungerande relationer med sina nära och kära.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan

Helen

Avsnitt 4 av 4

Helens utåtagerande upplevdes som problematiskt och konflikterna med omgivningen var många när hon var barn. Det var först när hon var 37 år som hon fick diagnosen adhd. Diagnosen innebär att hon är rastlös, vilket har lett till många flyttar som i sin tur gjort det svårt för henne att behålla vänner. Diagnosen har också en annan sida. Hon har en fantastisk ork och har haft stora framgångar både med sina idrottsprestationer och högskolestudier. I dag bor hon i Jämtland med sin älskade hund.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Kosmopolitism, modernism och judendom

Vad är kosmopolitism?

Panelsamtal som utgår ifrån kosmopolitism och judendom, men också behandlar ämnen som flyktingkriser, Bonnier, hemlöshet och om judar verkligen är kosmopoliter. Medverkande: Lars Dencik, socialpsykolog; Diana Pinto, historiker, Frankrike; Agneta Pleijel, författare; Göran Rosenberg, författare och journalist och Natan Sznaider, sociolog, Israel. Moderator: Björn Wiman. Inspelat den 15 maj 2016 på Berns i Stockholm. Arrangör: Föreningen för judisk kultur i Sverige.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Ilska

Vad gör dig förbannad? Vad är bra med ilska? Morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.