Titta

Syssna

Syssna

Om Syssna

Syssna, lyssna med synen, är en programserie på teckenspråk om mod, passion, kamp och framtidshopp. I fem avsnitt delar fem personer med sig av sina starka berättelser. En kärlekshistoria som sträcker sig över halva jordklotet, den ständiga kampen i att få allmänheten att förstå att teckenspråket är ett språk, flykten från en diktatur som tar en oväntad vändning och om modet som krävs för att bryta normer.

Till första programmet

Syssna : MehdiDela
  1. Hej! Jag heter Mehdi.

  2. Jag är 38 år gammal och kommer
    från Iran, men jag bor i Stockholm.

  3. Jag ska berätta om flykten
    till ett nytt land.

  4. Det blir också en hel del vattenpolo.

  5. Förbjudna filmer,
    vattenpolo, en resa på 600 mil...

  6. Hur hänger det ihop?

  7. Jag växte upp i Iran.
    Jag föddes i Teheran.

  8. Jag växte upp i min hörande familj.
    Jag var ensam döv.

  9. Ingen kunde teckenspråk särskilt bra,
    utan jag fick läsa på läpparna.

  10. Jag gick på dövskolan för pojkar.
    Pojkar och flickor gick separerat.

  11. Undervisningen var på talspråk.
    Jag läste på läpparna-

  12. -men på rasterna och fritiden
    tecknade vi med varandra.

  13. Efter skolan
    brukade jag simma väldigt mycket.

  14. Efter gymnasiet hade jag inte mycket
    för mig. Jag fick inte jobb.

  15. Det är svårt för döva i Iran.

  16. Det är svårt att få jobb
    och att komma in på universitetet.

  17. Jag gick en frisörutbildning i
    några månader som inte ledde nånvart.

  18. Jag var arbetslös i cirka fem år.

  19. Som liten tittade jag mycket på film.

  20. Jag fick se en annan värld
    i europeisk och amerikansk film.

  21. Jag fick se en annan kultur.
    Jag ville ta del av den.

  22. Jag drömde ofta om det.

  23. En dag frågade en ledare om jag var
    intresserad av att spela vattenpolo.

  24. De visste ju att jag simmade mycket.

  25. Jag tänkte "Varför inte?"
    och åkte dit och testade.

  26. Det var ett nybildat vattenpololag
    för döva.

  27. Jag var där och tränade.

  28. De tyckte att jag skulle prova
    att vara med i laget.

  29. Ledaren sa att jag hade chans
    att ta mig in i laget.

  30. Jag tänkte "Varför inte?",
    så jag tränade ännu hårdare.

  31. Vattenpolo är en helt annorlunda
    sport. Det är jättetufft.

  32. Det är en liten plan.
    Det är intensivt.

  33. Det skulle vara Deaflympics
    i Rom i Italien 2001.

  34. Jag tränade för det. Vi åkte
    på träningsläger också, minns jag.

  35. Jag tränade stenhårt fem gånger
    i veckan för att komma med i OS.

  36. Och jag blev uttagen.

  37. När vi åkte till Italien
    och kom fram till Rom-

  38. -så såg jag
    de annorlunda människorna.

  39. Vissa hade fräknar.
    Vissa hade blå ögon.

  40. Det var en helt annan värld
    jag hade hamnat i.

  41. Jag kunde inte riktigt förstå att jag
    var där, och jag var så nyfiken.

  42. Avslutningsfesten...
    Vi fick inte komma dit.

  43. Jag kom överens med några i laget
    att vi skulle smita ut.

  44. Vi hittade en väg ut via köket,
    så vi smög ut-

  45. -öppnade dörren, lade dit en sten
    så att den inte gick igen-

  46. -och så sprang vi i väg från hotellet
    och hittade en taxi.

  47. Vi skrev en lapp
    som det stod "Deaflympics" på.

  48. Taxichauffören körde oss nånstans dit
    jag inte visste var vi skulle hamna.

  49. Det var en stor fest med massor av
    folk. Vi betalade taxin och gick in.

  50. Vi hälsade på folk, berättade
    att vi var från Iran och festade på.

  51. Plötsligt såg jag en av de iranska
    ledarna, som kom fram och undrade-

  52. -vad jag gjorde där. Jag svarade med
    samma fråga och struntade i honom.

  53. Det började minska med folk.
    Klockan var redan två.

  54. Vi behövde sticka till hotellet.
    Vi hittade en buss och hoppade in.

  55. Vi tog skydd av buskar och bilar.

  56. Vi kom fram till dörren.
    Den hade gått i lås.

  57. Då kom en matleverans.
    Vi smet in via matleveransen-

  58. -sprang in på rummet, slängde oss
    i sängen och låtsades sova.

  59. Jag vaknade av att tränaren
    väckte mig. "Var har ni varit?"

  60. "Vi har legat här hela kvällen.
    Vad menar du?"

  61. Han trodde inte på mig. Det blev en
    hätsk diskussion. De var jättearga.

  62. Innan avresan till Rom
    tvingades vi skriva på ett papper-

  63. -där vi lovade
    att inte fly till nåt annat land.

  64. Då skulle min familj få betala dryga
    böter, som de inte hade råd med.

  65. En ledare meddelade mig
    att han ville se min familj.

  66. Jag tyckte att det var bäst att mamma
    tog mötet. De gick in i mötesrummet.

  67. Mötet tog en stund.
    När de var klara kom mamma ut.

  68. Jag fick veta
    att jag var avstängd i tre månader.

  69. Sen fick jag också veta att
    vattenpololaget skulle läggas ner.

  70. När jag fick veta att laget
    skulle läggas ner blev jag ledsen.

  71. Jag hade inget att göra om dagarna.
    Jag ville fly.

  72. Jag tog kontakt med människor
    som kunde hjälpa mig fly.

  73. Jag frågade vad det kostade.
    Det skulle kosta 30 000 kronor.

  74. Jag bad pappa om ett lån.
    Jag tjatade och tjatade.

  75. Han krävde nån försäkran om att jag
    inte skulle kasta pengarna i sjön-

  76. -och bli lurad.

  77. Jag är målvakt än i dag,
    men jag får kämpa extra hårt-

  78. -eftersom jag har blivit så gammal.
    Men jag är ung inombords.

  79. Tiden gick. Jag fick veta
    att vid södra gränsen mot Pakistan-

  80. -så fanns det möjlighet att köpa
    billiga filmer och sälja dem dyrt.

  81. Det var nära gränsen till Pakistan.
    Vi träffade en annan döv där.

  82. Trots att vi inte hade pass så tog
    vi oss förbi vakten och in i landet.

  83. Det fanns stånd med filmer
    för endast 50 öre styck-

  84. -som vi kunde sälja för en hundring.

  85. Vi plockade på oss en massa filmer,
    även porrfilmer.

  86. Vi bad en annan person ta filmerna
    över gränsen mot betalning.

  87. Vi lyckades. Vi kom fram till Teheran
    och började sälja av filmerna.

  88. En dag blev jag gripen.

  89. Polisen sa att det var nån
    som hade sett oss.

  90. Polisen grep oss, och vi blev tagna
    till polishuset och satta i fängelse.

  91. Längst ner i den mörka källaren
    i en liten cell sattes vi-

  92. -tillsammans med sex andra.

  93. Jag satt i fängelse i två dagar. Vår
    dom blev att svartlistas i fem år.

  94. Då kan man inte ta anställning,
    resa och en massa annat-

  95. -men jag tog det
    i stället för fängelse.

  96. Det var en man som var där borta
    och jobbade. Det var en brant backe.

  97. Strax nedanför Quito finns det
    ett vulkanutbrott som är vattenfyllt.

  98. Här. Kolla.

  99. Ja, jag jobbar här.
    Ibland går jag in och föreläser-

  100. -och så jobbar jag med pubkommittén.

  101. Men till vardags jobbar jag mest
    som vaktmästare och lokalvårdare.

  102. Det här är ett farligt område.
    Här går jag tillsammans med en guide.

  103. Vilken fantastisk resa han gjorde,
    ensam i Sydamerika under sex månader.

  104. Jag är imponerad. Många är
    intresserade av hans föreläsning.

  105. Jag berättar om min resa.
    Pensionärerna vill gärna lyssna.

  106. Och där var det ännu kallare.

  107. De tyckte
    att det var speciellt i Amazonas.

  108. Jag berättade om pirayorna och att
    jag badade. De tyckte jag var galen.

  109. Kanske är det hans bakgrund-

  110. -men han har också
    ett genuint intresse för att resa.

  111. Han är nyfiken, och när han vill nåt
    så ser han till att det blir av.

  112. Tack för att ni kom.

  113. Jag fick veta att dövföreningen
    hjälpt folk att fly-

  114. -i samband med Deaflympics
    i Italien 2001.

  115. Så jag gick till dövföreningen och
    bad om ett enskilt samtal med chefen.

  116. Jag berättade att jag ville fly. Han
    sa att jag behövde hålla tyst om det.

  117. Samarbetet med Danmark hade kommit
    i gång. Vi var på väg dit.

  118. Väl i Danmark tog vi oss vidare till
    Tyskland, sökte asyl och fick avslag.

  119. Då åkte jag upp till Norge,
    sökte asyl och fick avslag igen.

  120. Jag åkte till Sverige.

  121. Jag kom fram till Stockholm,
    sökte tillfällig asyl-

  122. -och blev flyttad till Söderhamn.

  123. Jag var där i fem månader.

  124. Jag hade en hörande rumskompis.
    Han skulle flytta till Örebro.

  125. En dag berättade han för mig att
    det fanns massor med döva i Örebro-

  126. -och att nån från Iran
    ville träffa mig.

  127. Efter ett par dagar köpte jag
    en biljett och tog mig till Örebro.

  128. Tre döva mötte mig där, bland annat
    en kvinna som jag bytte blickar med.

  129. Jag blev ensam med kvinnan.
    Vi hittade på saker, vi fikade-

  130. -och det blev så
    att jag stannade kvar i Örebro.

  131. Jag hann bo sju månader i Örebro-

  132. -innan jag blev kallad till
    en intervju på Migrationsverket.

  133. Jag tog med min sambo till intervjun.

  134. Jag måste åka tillbaka
    till Norge eller Tyskland.

  135. Jag fick inte stanna i Sverige.

  136. Min sambo sa:
    "Jag tycker om dig. Stanna."

  137. "Jag tycker om dig också,
    men jag flyttar."

  138. "Nej, vi gifter oss",
    föreslog min sambo.

  139. Vi gifte oss borgerligt
    och hade en fest.

  140. Jag blev kallad till nästa intervju.
    Även min nyblivna svärmor följde med.

  141. Jag måste åka tillbaka till Tyskland.
    Norge var inte längre nåt alternativ.

  142. Min svärmor föreslog att jag skulle
    åka till Iran och söka asyl därifrån.

  143. Om jag flyttade till Tyskland
    så skulle det förvärra processen.

  144. Jag funderade mycket på
    vad jag skulle göra.

  145. Avresan närmade sig.
    Jag blev mer och mer ledsen.

  146. Det kändes som ett slutgiltigt
    farväl. Det var många tankar.

  147. När vi kom till flygplatsen hade jag
    fortfarande tankar på att fly vidare-

  148. -men de försäkrade mig om
    att jag skulle komma tillbaka.

  149. Jag hade varit borta i två år,
    och jag kände mig så ledsen.

  150. Livet gick på som vanligt
    i två månader.

  151. Vi fick ett meddelande om att vi
    skulle prata på MSN med min fru.

  152. Hon sa att allt var klart
    med visum och uppehållstillstånd.

  153. Min far körde mig
    till svenska ambassaden.

  154. En man överlämnade mitt pass.
    Jag var fri att åka, sa han.

  155. Jag tittade. Jag hade fått
    tillfälligt uppehållstillstånd.

  156. Hur kunde det ha gått så fort?

  157. Jag sa till min far
    att jag ville åka på en gång.

  158. Pappa bad mig att vänta några dagar.

  159. Han ville ordna en avskedsfest
    med familj och släktingar-

  160. -innan det bar av till Sverige igen.

  161. Efter en stund fick jag id-handlingar
    och tillfälligt uppehållstillstånd.

  162. Nu kunde jag söka jobb
    och utbildningar som alla andra.

  163. När Mehdi började jobba här märkte
    jag att han aldrig var morgontrött.

  164. Han var alltid så pigg
    och hälsade glatt på alla.

  165. Och så är han så lätt att jobba med.

  166. Han har stark utstrålning, speciellt
    hans fina leende och tänder.

  167. Många unga och många äldre
    tycker mycket om honom.

  168. Han är så snäll och ser bra ut.

  169. Ja. Jo, många har sagt att jag ser
    bra ut. Att jag är snygg och så.

  170. Jag brukar bara tacka.

  171. Men min fru och jag
    började glida ifrån varandra.

  172. Och jag bestämde mig för
    att spela vattenpolo i Polisens IF.

  173. Det var jättesvårt att ta en plats
    för mig som döv.

  174. Jag fick aldrig visa vad jag kunde.

  175. Men när jag väl gjorde det
    så fick jag ganska mycket speltid.

  176. Det är typiskt italienare. De pratar
    samtidigt som de använder händerna.

  177. Det är så härligt att se.
    Det är så lätt att förstå.

  178. Ja, det är härligt.

  179. Jag har vunnit SM-silver fyra gånger,
    SM-brons två gånger-

  180. -nordisk mästare
    för klubblag nyligen-

  181. -och i internationell turnering guld.

  182. Målsättningen är självklart SM-guld.

  183. När jag tänker på livet i Iran,
    kampen som var-

  184. -alla begränsningar
    med universitet och jobb-

  185. -och så är jag här i Sverige,
    och här är allt möjligt.

  186. Det är öppet. Jag får resa
    vart jag vill. Jag kan få jobb.

  187. Jag har utvecklats som människa, och
    det är jag stolt över att ha uppnått.

  188. Textning: Johanna Lidberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Mehdi

Avsnitt 4 av 5

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Mehdi Malek berättar om varför vattenpolo har fått en så stor betydelse i hans liv. Han hade svårt att som döv få jobb eller komma in på universitetet i Iran. Detta bidrog till att han började längta efter att komma till ett annat land. När Mehdi 2001 fick delta i Deaflympics i Italien fick han uppleva en helt ny kultur och bestämde sig för att förverkliga sin dröm att lämna Iran.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Samhällskunskap > Mänskliga rättigheter, Teckenspråk
Ämnesord:
Diskriminering av personer med funktionsnedsättning, Döva personer, Flyktingar, Identitet (psykologi), Iranska flyktingar, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Vattenpolo
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Syssna

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Laith

Avsnitt 1 av 5

Laith Fathulla är 27 år och döv. Han är född i Irak och har under hela sitt liv brutit normer, både kulturella och traditionella. Här delar han med sig av hur det har varit och varför det är viktigt att bryta normer. Vi möter även Laiths föräldrar, mamma Salva Jalda Ilia och pappa Foad Allaweardi, vars åsikter han inte alltid delar. Vi får även höra mer om Laiths studier vid Gallaudet University i USA och hur viktigt det är för honom att ha en dövidentitet.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Magnus

Avsnitt 2 av 5

Magnus Ryttervik är 43 år och har arbetat 20 år som universitetsadjunkt i teckenspråk på Stockholms universitet. I Magnus familj har alla teckenspråket som sitt modersmål. Han berättar om varför teckenspråket verkligen är ett språk och hur det är uppbyggt.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Malin

Avsnitt 3 av 5

Hur gör man för att relationen ska fungera när den stora kärleken bor på andra sidan jordklotet? Malin Lindén är 26 år och kommer från Örebro. Hon berättar om hur det är att leva med Ushers syndrom och om hur hennes kärlek Ross får henne att våga mer. Exempelvis stöttar han henne på deras gemensamma vandring i Tasmanien. Hennes dövblindhet sätter inte stopp för några äventyr.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Mehdi

Avsnitt 4 av 5

Mehdi Malek berättar om varför vattenpolo har fått en så stor betydelse i hans liv. Han hade svårt att som döv få jobb eller komma in på universitetet i Iran. Detta bidrog till att han började längta efter att komma till ett annat land. När Mehdi 2001 fick delta i Deaflympics i Italien fick han uppleva en helt ny kultur och bestämde sig för att förverkliga sin dröm att lämna Iran.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna

Isabel

Avsnitt 5 av 5

Aktivisten Isabel Engwall föddes i Västerås. När familjen upptäckte att hon var döv flyttade de till Örebro. Isabell berättar om sin kamp för att teckenspråket ska bli jämställt med det svenska språket. Dessutom pratar hon om det hörselnormativa förtrycket. Isabell undrar också hur vi ska få bort det medicinska perspektivet på dövhet. Vi får även vara med när hon och hennes vänner firar hennes nya jobb som kommunikatör.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta My life my lesson

Felicia förlorade tidigt sin biologiska pappa och växte upp tillsammans med en styvpappa som misshandlade mamman. Efter tio år separerade Felicias mamma från styvpappan. Felicia vill leva ett vanligt tonårsliv, men hennes situation och upplevelser hindrar henne. Situationen förvärras när pappan hotar mamman till livet och familjen tvingas leva i ovisshet tills de får ett skyddat boende. Hoten leder till rättegång där Felicia måste vittna, och frågan är hur hon ska orka. Under två år får vi följa Felicias liv där konsekvenserna för barn som upplever våld i nära relationer blir tydliga.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Religiösa upplevelser

Har du varit med om en andlig eller religiös upplevelse? En som kändes större än livet? Morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.