Titta

Överlevarna

Överlevarna

Om Överlevarna

Varje dag dör någon på ett onaturligt sätt: i en olycka, efter en oförutsedd sjukdom eller i en katastrof. Men här är några som överlevde mot alla odds. Och efteråt blev livet annorlunda. Ibland bättre och rikare än någonsin. Vi får ta del av dramatiska berättelser som kan ge oss alla lite extra hopp - och tro på framtiden.

Till första programmet

Överlevarna : Den osannolika mästarenDela
  1. -Kan du räkna till fem?
    -Ett, två, tre, fyra, fem.

  2. När jag var liten ville jag att alla skulle
    ha det bra. Att vi skulle vara en familj.

  3. Men pappa drack.

  4. Jag tog dåliga val, och höll på
    att göra samma sak som han.

  5. Allt gick åt helvete.
    Mitt liv betydde ingenting.

  6. En sån olycka som jag råkade ut för-

  7. -kan vända upp och ned på livet.

  8. Men mitt liv var redan upp och ned.

  9. ÖVERLEVARNA

  10. Hallå, hallå? Är Henriette hemma?

  11. Hallå?

  12. Pappa var ju sjuk.

  13. Jag tog väldigt mycket ansvar
    när jag var liten, för honom.

  14. Genom att...

  15. ...vara som jag trodde att han ville
    att jag skulle vara. Inte ta plats.

  16. Inte väcka honom, även om jag måste
    på toa. Då kissade jag hellre på mig.

  17. Om det var öl på bordet, så var han
    melankolisk och bara såg på mig.

  18. Han sa inte mycket.

  19. Inåtvänd.

  20. Han satt egentligen där och ville dö.
    Och det kände jag.

  21. Efter ett tag så flyttade jag, mamma
    och min bror till Loddefjord i Bergen.

  22. Pappa stannade kvar på Østlandet.

  23. Vi hade bott i Bergen i ett halvår.

  24. Det var en vecka före jul. Jag var sex år.

  25. Jag minns att det ringer på dörren,
    och jag öppnar.

  26. Där står två poliser i uniform.

  27. De frågade om de kunde komma in,
    men de gick egentligen bara in.

  28. De stod i hallen.
    Mamma hade inte hunnit ner än.

  29. De sa det rätt ut:

  30. Pappa...var död.

  31. Mamma ramlade ihop i trappan.

  32. Vi tog farväl av pappa. Vi åkte
    till Drammen, där han låg i sin kista.

  33. Han hade ett plåster här,
    och kulan stod ut på andra sidan.

  34. Då försvann det liv jag kände till.

  35. Jag kände mig övergiven.

  36. Om han kunde lämna mig,
    så kunde väl vem som helst det.

  37. Jag minns att när jag var liten,
    så var det en som sa-

  38. -att om inte vi hade flyttat,
    så hade han levt.

  39. Jag trodde på det.

  40. Jag trodde att det var mitt fel.

  41. Jag var arg.
    Humöret svängde.

  42. För att känna nåt...

  43. ...så måste jag göra saker
    som var lite farliga.

  44. Det var ecstasy, amfetamin,
    kokain, LSD och andra tabletter.

  45. Massor med alkohol.

  46. Ja, heroin.

  47. Kristel är den enda vän jag har kvar-

  48. -från den tiden, som är ren nu.

  49. -Hallå?
    -Hejsan!

  50. Hej, lilla underbara gullunge.

  51. Kristel, du har blivit mamma.

  52. Det är helt sjukt. Nu blev det på riktigt.

  53. Hej. Du tittar konstigt på mig.
    Vad är det där för en, liksom?

  54. Hon var arg på alla.

  55. Hon var arg på sin pappa och mamma.

  56. Sig själv.

  57. Det var mycket festande.
    Inte så mycket sömn.

  58. Jag var tillsammans med en som slog.

  59. Om jag fick en anledning att slåss,
    så gjorde jag det.

  60. Jag hamnade på ställen
    där jag inte ville vara.

  61. Och så hände det en massa...

  62. ...hemska saker.

  63. Det var en sån råhet.
    Det var nästan en otäck råhet.

  64. Man överlevde.
    Det var det man höll på med.

  65. Man bara överlevde.

  66. Många begick självmord,
    och några tog överdos.

  67. Vi gick på begravningar.

  68. Här har vi Bjørn. Kristiane.

  69. En som hette Lotte. Och Sofie.

  70. Många begravningar var vi inte på.
    Det blev för mycket.

  71. Vi orkade inte med fler begravningar.
    Om det inte var bästa vännen, liksom.

  72. -Ser du den?
    -Nja...

  73. Där.

  74. Bjørn Terje var min killes bästa kompis.

  75. Ibland blir jag väldigt arg på Bjørn.

  76. Det blir jag på pappa, också.

  77. Man tänker: "Fasen, du kunde ha ringt!"
    Men så tänkte de förstås inte just då.

  78. Det är svårt att acceptera ett sånt val.

  79. Jag trodde att livet handlade om det här.
    Att kämpa sig igenom.

  80. Och överleva.

  81. Det betydde inget för mig.

  82. På slutet ville jag bara dö.

  83. Så...jag försökte det.

  84. Hon hade gått in i köket...

  85. ...och tagit fram en kniv.

  86. Försökte skära av pulsådern.

  87. Det gjorde inte ont.

  88. Nåt sa stopp i hennes huvud.

  89. Jag ville ju
    egentligen inte dö.

  90. Om jag hade gjort som pappa,
    så hade jag lämnat alla.

  91. Och det ville jag inte.
    För jag vet hur ont det gör.

  92. -Vad skönt det är här.
    -Ja, det är rofyllt.

  93. Jag blir melankolisk och fridfull
    när jag ligger på kyrkogården.

  94. Gör du ofta det?

  95. Så fick jag lämna sjukhuset,
    och var fortfarande i livet.

  96. Jag kände mig ännu mer misslyckad.

  97. Inte ens det hade jag klarat.

  98. Jag var totalt vilsen.

  99. Det kunde inte bli värre.

  100. Två veckor efter självmordsförsöket,
    åkte jag till London med några vänner.

  101. Jag var jättefull.

  102. Det gick väldigt fort.

  103. Jag drunknar i mitt eget blod.

  104. Hon blev överkörd av en buss,
    och blev i princip krossad.

  105. Det hände bara...så där.

  106. Jag tror inte att jag har sett nån
    med så stora skador förut.

  107. Alla underliggande muskler
    var krossade. Huden hade slitits av.

  108. Benen var brutna.

  109. Vi visste inte
    om vi skulle kunna rädda benet.

  110. Att opereras
    blev som en vilopaus för mig.

  111. Jag blev glad när jag skulle in
    på operation, för då fick jag narkos.

  112. Vi var flera kirurger, inte bara jag.

  113. Jag tog hand om huden,
    och min kollega benen.

  114. Om vi hade hyst farhågor för
    benläkningen, så hade vi amputerat.

  115. Det gjorde så ont.

  116. När det var som värst,
    ville jag att de skulle skära av foten.

  117. Jag ville att de skulle dra ur sladdarna.

  118. Jag trodde inte
    att man kunde leva med en sån skada.

  119. Det var många olika läkare, och några
    sa att jag inte skulle kunna springa igen.

  120. Jag borde gå och träna överkroppen,
    för benen skulle ändå inte funka.

  121. Det var ett mirakel att jag kunde gå.
    Och det borde jag vara tacksam för.

  122. Jag borde nöja mig med det.

  123. Jag var bunden till sängen
    i den här kroppen, som var...

  124. ...helt förstörd.

  125. Nu kunde jag plötsligt inte fly längre.

  126. Det tog två år.

  127. Ingen trodde att jag skulle klara det.

  128. De hade fel.

  129. Jag var trött på drogerna. Jag ville
    flytta från Bergen och börja om på nytt.

  130. På en ny plats.

  131. Jag hade mycket i huvudet att reda ut.

  132. Bland annat pappas självmord.

  133. Jag visste att pappa hade haft
    en svår barndom, med alkohol och våld.

  134. Men sen förstod jag
    vad han hade gjort på jobbet.

  135. Pappa var nordsjödykare.

  136. Det var en tuff machokultur.
    De dök ofta för nära varandra.

  137. För det var inte så många
    som ville göra såna stuntdyk.

  138. De djupaste dykningarna
    som ingen hade gjort förut.

  139. Det djupaste var 360 m.

  140. De satt i tryckkammare
    och hallucinerade i flera dagar i sträck.

  141. Han höll på att drunkna en gång.

  142. Det var hål i dykardräkten.

  143. Vattnet steg inne i hjälmen,
    och så spydde han.

  144. Han lyckades ta sig upp till dykarklockan
    och få av hjälmen.

  145. I sista stund.

  146. Mamma beskrev pappa som en ros,
    som efter varje dyk tappade ett blad.

  147. Till slut fanns inga blad kvar,
    och då dog rosen.

  148. Men jag
    kan inte ändra det som har varit.

  149. Jag är inte pappa. Jag är jag, och jag
    kan välja själv hur livet ska se ut.

  150. Jag ville använda pannbenet.

  151. Jag ville ägna mig åt nåt
    som inte skadade mig eller nån annan.

  152. Jag började boxas...
    men inte bara som träning.

  153. Jag bestämde mig på sjukhuset
    för att bli norsk mästare.

  154. Efter många år var jag trött på boxning,
    men Henriette tände gnistan i mig.

  155. Fotarbete. Så, ja.

  156. Stein ser mig. Han tror på mig.

  157. Jag sökte
    nån slags utmaning som tränare.

  158. Det fick jag med Henriette.
    Här fanns det potential.

  159. Stå inte så här. Tänk på balansen.

  160. Efter olyckan kunde hon antingen ge
    upp eller försöka komma på benen igen.

  161. Hon är tuffare och har mer pannben
    än de flesta jag har träffat.

  162. När jag var arton år fick jag ett brev
    av farmor som hon hade sparat till mig.

  163. Brevet var från pappa.

  164. Han ville kunna sitta
    och prata öppenhjärtigt med mig-

  165. -men han kände sig
    som världens sämsta pappa.

  166. Han tänkte på döden
    medan han såg på mig.

  167. Det kändes bra att läsa.

  168. Mina skuldkänslor lättade lite.
    Det hade ju inget med mig att göra.

  169. Varför kunde du inte leva för mig?

  170. Han hade ju levt för mig.
    Och han hade varit stark länge.

  171. De här rosorna vissnar aldrig.

  172. Jag har till och med hans signatur där.
    Han är alltid med mig...min far.

  173. Min skyddsängel.

  174. Det svåraste när man boxas,
    är kampen mot sig själv.

  175. Det är ingen slump att Henriette boxas.

  176. NM-FINAL 2018

  177. Ja, där fick hon in en träff igen...

  178. Från Viking: Henriette Vasstrand!

  179. Det har gått nästan fem år sen olyckan.

  180. Man börjar med att röra ett finger
    och slutar som norsk mästare...

  181. ...en nästan ouppnåelig dröm.

  182. Det varade i tio minuter.

  183. Sen blev jag tom.

  184. Nu kunde jag slappna av.

  185. Det var inte målet som var viktigt.

  186. Det var allt som hände på vägen dit.

  187. Det är sex år sen olyckan.

  188. Tiden på sjukhuset var bara
    en massa operationer och narkoser.

  189. Det är mycket jag inte kommer ihåg.

  190. Men dr Roses röst har jag aldrig glömt.

  191. Det var hon som räddade mitt ben.

  192. Jag har inte träffat henne
    sen jag lämnade sjukhuset.

  193. Jag tror jag tänker på henne varje dag.

  194. Hej!

  195. Du ser så frisk ut! Det är otroligt.

  196. Här är röntgenbilden
    av ditt ben och frakturen.

  197. Den här bilden
    fick jag från akuten när du kom in.

  198. Du ser att huden är väldigt förstörd.

  199. Det är en omfattande skada.

  200. Du har fortsatt som om inget har hänt.
    Fantastiskt.

  201. -Jag fick en andra chans, tack vare er!
    -Det är sällan vi ser det.

  202. Vi lappar ihop folk, men det är inte ofta
    det går så bra som för dig.

  203. Det är inte många så svårt skadade
    som gör det du har gjort.

  204. Det handlar mer om hur du har hanterat
    det mentalt, än vad vi gjorde rent fysiskt.

  205. Det är fantastiskt. Jag trodde inte
    mina öron när de sa att du boxas.

  206. Otroligt.

  207. Tänk att det är du!

  208. Det är jag. Det känns konstigt.
    Det är faktiskt första gången jag ser det.

  209. -Hur ska jag kunna tacka dig?
    -Det behövs inte!

  210. Det räcker att se det du gör.
    Jag kan inte...

  211. Nu börjar jag gråta.

  212. Om jag tänker tillbaka på olyckan,
    och allt som hänt, så har det gått bra.

  213. Allt jag tänkte, och sättet jag levde på,
    var bara en verklighet.

  214. Man kan skapa sin egen verklighet.

  215. Mycket talade för att Henriette
    inte skulle finnas med oss i dag.

  216. Ändå är hon här, i högsta välmåga.

  217. Hon har ett bra liv.
    Och det unnar jag henne.

  218. Vi har tur som har henne.

  219. Mitt mål nu är faktiskt att tävla i EM.

  220. Det är roligt med boxning igen.
    Det är mycket Henriettes förtjänst.

  221. Jag tror att hon är på rätt plats.
    Och jag tror att hon...

  222. ...kommer att uppnå mycket i livet.

  223. Jag är 26 år och har börjat läsa in
    gymnasiet. För jag vill bli polis.

  224. Jag vill hjälpa ungdomar.

  225. Otroligt. Jag har aldrig sett nån
    göra nåt liknande efter en sån skada.

  226. Och jag har sett många.

  227. Det är tryggt att veta
    att man klarar det man vill-

  228. -och att man är sin egen bästa vän.

  229. Livet nu? Det har aldrig varit bättre.

  230. Översättning: Louise Hjorth
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Den osannolika mästaren

Avsnitt 1 av 4

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Henriette var bara 6 år när hennes pappa tog sitt liv. Tyngd av skuld och ilska drogs hon in i ett självdestruktivt beteende, så småningom också kantat av alkohol och droger. Men en näradödenupplevelse i London får henne att helt ompröva sitt liv. Henriette bestämmer sig för att sikta mot ett mål, ett fullständigt osannolikt mål - hon ska bli norsk mästare i boxning.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Alkohol och droger, Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa
Ämnesord:
Barn till alkoholister, Barn till psykiskt sjuka, Boxare, Drogmissbruk, Livshändelser, Missbruk, Nära-döden-upplevelser, Parapsykologi, Psykologi, Samhällsvetenskap, Självmord, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Överlevarna

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÖverlevarna

Den osannolika mästaren

Avsnitt 1 av 4

Henriette var bara 6 år när hennes pappa tog sitt liv. Tyngd av skuld och ilska drogs hon in i ett självdestruktivt beteende, så småningom också kantat av alkohol och droger. Men en näradödenupplevelse i London får henne att helt ompröva sitt liv. Henriette bestämmer sig för att sikta mot ett mål, ett fullständigt osannolikt mål - hon ska bli norsk mästare i boxning.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÖverlevarna

Skjuten fyra gånger på Utöya

Avsnitt 2 av 4

Ylva Schwenke sköts fyra gånger på Utöya. Den värsta massakern i modern tid i Norge där 69 personer sköts till döds. Hon överlevde mot alla odds, men bara sex månader senare är hon frivilligt vittne i rättegången mot Anders Behring Breivik. Hon ville se terroristen i ögonen. Nu har livet återvänt och hon törs återigen befinna sig i folksamlingar och använder sin tid till att resa så mycket hon hinner.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÖverlevarna

Trubaduren som föddes på nytt

Avsnitt 3 av 4

Kjell Arve Hestetun är trubaduren och jonglören som fann kärleken i 40-årsåldern. En man som levt ett aktivt liv som välkänd hockeyprofil och speleman. Men han riskerar att förlora allt då hans hjärta börjar svikta på grund av ett ärftligt hjärtfel. Slutligen är det bara en hjärttransplantation som kan rädda honom.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaÖverlevarna

Skjuten av sin exman

Avsnitt 4 av 4

Anne Grethe Solberg ska bara skriva under sina skilsmässopapper när exmaken skjuter henne flera gånger med hagelgevär. Hon vaknar upp på sjukhuset som allvarligt funktionsnedsatt. Läkarna säger att hon kanske aldrig kan gå igen. Men Anne Grethe sätter upp mål som förvånar läkarkåren. Hon vill trots sin funktionsnedsättning springa maraton.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - EAT 2016

Undernärd blir fet

Francesco Branca, ansvarig för nutrition och hälsa på Världshälsoorganisationen, talar om fetmaepidemin som nästan överskuggar de 800 miljoner människorna som svälter. Det är mer sannolikt att ett undernärt barn blir överviktig som vuxen, berättar han. Branca tar även upp fem områden som regeringar konkret kan angripa för att minska klimatutsläppen. Inspelat den 13 juni 2016 på Clarion Sign, Stockholm. Arrangör: Eat Stockholm food forum.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

Krigarprinsessorna

17-åriga Vera och 18-åriga Jenny har båda haft en jobbig uppväxt. Deras delade erfarenheter ledde dem till ett mycket speciellt stall i Västmanland. I stallet har de fått hjälp och stöd. Genom att rida och ta hand om hästarna började Vera och Jenny att ta kontrollen över sina liv. Hör historien om hur ett stall med hästar kunde hjälpa två människor att lägga ett smärtsamt förflutet bakom sig.