Titta

UR Samtiden - Littfest 2019

UR Samtiden - Littfest 2019

Om UR Samtiden - Littfest 2019

Seminarier med författare och konstnärer inspelade den 14-16 mars 2019 på Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest.

Till första programmet

UR Samtiden - Littfest 2019 : Sápmi i litteraturen och litteraturen i SápmiDela
  1. Vad händer med oss
    och hela samhället-

  2. -när nästan det enda
    som är heligt i dag, är pengar?

  3. Temat för det här samtalet är-

  4. -nåt så vidsträckt, stort och
    komplext som bilden av det samiska.

  5. Kanske framför allt i litteraturen.

  6. Det finns anledning att prata om det.

  7. Vi ska se på hur de har konstituerats
    utifrån, i majoritetssamhället-

  8. -och även hur bilderna kommer till
    inom era författarskap.

  9. Om vi ser tillbaka, så har det
    skrivits väldigt mycket om-

  10. -samisk kultur och samiskt liv,
    i århundraden kanske-

  11. -från majoritetssamhällets håll.

  12. De bilderna har legat till grund
    för lagstiftning-

  13. -och väldigt brutala inskränkningar
    i människors liv. Det är bakgrunden.

  14. Jag börjar med att fråga hur det
    gick till när ni började skriva.

  15. -Hur gick det till, Sigbjørn?
    -Vi börjar med dig.

  16. Jag har alltid varit
    intresserad av att skriva.

  17. Pappa var bibliotekarie
    och mamma språklärare.

  18. Det var alltid böcker och språk hemma.

  19. Det finns nog olika svar på
    varför man börjar skriva-

  20. -men intresset har alltid funnits,
    och jag har blivit uppmuntrad hemma.

  21. Men det är också så att en sak
    jag har ärvt från min samiska släkt-

  22. -är stamning.
    Vad heter det på svenska?

  23. -To stutter. Vad är det på svenska?
    -Att man stammar.

  24. Jag började stamma när jag var liten,
    i femårsåldern.

  25. På högstadiet var det så pass jobbigt
    att jag inte ville prata i klassrummet.

  26. Lärarna förstod, så jag behövde inte
    läsa högt på engelskan, t.ex.

  27. Den ena efter den andra fick läsa,
    men inte Sigbjørn för han ville inte.

  28. Jag kunde inte artikulera ord,
    och slutade prata under en period.

  29. Det gjorde kanske att mitt intresse för
    att skriva blommade upp i högstadiet.

  30. För när jag skrev,
    så stoppade det inte upp.

  31. Jag kunde skriva utan problem.
    Det var ett flytande språk.

  32. Sen har stamningen
    försvunnit alltmer i vuxen ålder.

  33. Men det var nog en anledning. Och
    kanske skrivandet. Självförtroendet.

  34. Har du tänkt på dig själv som
    en skrivande människa på det sättet?

  35. Nej, det har jag inte. Skälet till
    att jag skrev min första bok var...

  36. Jag hade ett val. Jag hade skrivit mest
    på norska, men aldrig blivit utgiven.

  37. Jag kommer från en samisk liten ort,
    där samiskt språk och kultur-

  38. -har varit kraftigt marginaliserat,
    särskilt på 70- och 80-talet.

  39. Den norska assimileringspolitiken
    var hård.

  40. Det ledde till att många samiska
    samhällen i mina hemtrakter försvann.

  41. Identiteten finns inte längre.

  42. Samma människor bor där,
    men de kallar sig inte samer längre.

  43. På några platser dröjde identiteten
    kvar, men den var problematisk.

  44. Det var en stor skam. För samhället
    var det en nackdel att vara same.

  45. Så min första bok
    valde jag att skriva på samiska-

  46. -trots att norskan var, och är,
    mitt mest flexibla och bästa språk.

  47. Jag valde samiskan,
    för det kändes som...

  48. Det kändes som en slags hämnd
    att nån i min hembygd-

  49. -fortfarande kunde
    uttrycka poesi på samiska-

  50. -trots att norska myndigheter hade
    motarbetat det i flera generationer.

  51. Men man fortsatte ändå. Det
    kändes viktigt när jag började skriva.

  52. Du och din kusin var först i
    Planterhaug
    om att ha samiska i skolan.

  53. Ja, det stämmer.
    1987 fick man tillåtelse att...

  54. Mina föräldrar och andra hade kämpat
    i många år för samiska som skolämne.

  55. Det fick vi 1987, när vi gick i femman.
    Vi var två kusiner som började då.

  56. Eller fick börja läsa samiska i skolan.
    1987 var det mycket kontroversiellt.

  57. De flesta var emot att barn
    skulle lära sig samiska även i skolan.

  58. -Och de var också samer.
    -Men det var för att vi pekade ut dem.

  59. Om de är samer och vi är släkt med
    dem, så... De blev outade, så att säga.

  60. Det var likadant för mig
    när jag började skriva.

  61. Tystnaden som hade funnits
    i min släkt.

  62. Skammen över vem man var.
    Det här är jätteviktigt, tycker jag.

  63. Skammen var inte nåt man bar med sig
    i sig själv för att man skämdes.

  64. Det var en pålagd skam. Andra
    människor sa till oss att skämmas.

  65. "Ni är sämre människor." När jag
    började... Jag har alltid skrivit.

  66. Nåt av det viktigaste
    i mitt författarskap-

  67. -särskilt i "Lappskatteland",
    "Gaskelante" eller "Skuggrädsla"-

  68. -så har det varit att liksom
    skriva oss till liv igen.

  69. Att orden i de här böckerna
    gör oss omöjliga att glömma.

  70. Eller förtränga att vi finns.

  71. Du ser på skrivandet som att du
    jojkar. Vill du berätta mer?

  72. Jag kämpade med att ge mig själv lov
    att skriva "Lappskatteland".

  73. Just för att jag ställde frågor som
    Rasbiologiska institutet tutat i oss.

  74. Är jag tillräckligt bra?
    Får jag göra det här?

  75. Kan jag skriva...samiska på svenska?
    Många såna frågor.

  76. Men sen gjorde jag en reportageserie
    för Västerbottens Folkblad-

  77. -om Bernhard Nordh
    och "I Marsfjällets skugga".

  78. Jag träffade ättlingarna
    till dem han hade skrivit om.

  79. Det mötet berörde mig otroligt djupt.
    De var så stolta över sig själva.

  80. De hade byggt ett museum, med ett
    nybygge som man tror att det såg ut.

  81. Där fanns allt man behöver
    för att överleva.

  82. Björnsaxar, skohö, mjölkstävor,
    och det allra viktigaste:

  83. En bokhylla
    med Bernhard Nordhs böcker.

  84. Jag skulle gå från Marsliden till
    Fatmomakke, för det gör man i boken.

  85. Jag var helt... Jag skakar nästan
    nu när jag tänker på det.

  86. Hur kunde de vara
    så stolta över sig själva?

  87. Det slog mig där uppe på fjället att-

  88. -de har varit så viktiga
    att nån har skrivit en bok om dem.

  89. Då ville jag skriva min släkts
    historia och andra samers historia-

  90. -och jojka tillbaka dem
    till historien.

  91. Så länge nån jojkar en, så lever man.

  92. Vill du berätta hur det kom sig...
    Du gjorde en resa själv-

  93. -och det finns en resa
    i "Lappskatteland", i olika tidsplan.

  94. Du jobbar också med olika tidsplan.
    Det är spännande.

  95. I böckerna och i "Gaskelante" får man
    en bild av de senaste hundra åren.

  96. Men jag-personen reser till
    nordsamiskt område, till Karasjok-

  97. -för att forska i sitt förflutna,
    och då möter hon en guide på museet.

  98. -Vill du berätta om den scenen?
    -Ja, jag upplevde faktiskt den själv.

  99. Jag har gjort mer fiktion av den,
    men den är väldigt central.

  100. Den behandlar båda sidorna
    av ett sorts förtryck-

  101. -om jag ska uttrycka mig så hårt.

  102. Jag möter en person på museet,
    och jag ställer frågor-

  103. -om föremål
    som finns i mitt barndomshem-

  104. -och i mormors och morfars hem.
    Och jag får inga svar.

  105. Till slut spänner den här människan
    ögonen i mig-

  106. -och säger: "Varför pratar du inte
    samiska om du är same?"

  107. "Jag är sydsame. Det är typ
    500 personer som kan sydsamiska
    nu."

  108. "Vi har tappat det språket."
    Då avbryter hon mig, och säger:

  109. "Hur många dagar är det på ett år?"
    Tja, 365?

  110. "Ett ord om dagen, 365 ord.
    Du kan komma tillbaka då."

  111. Det jag tycker är jätteviktigt-

  112. -det är att vi omfamnar
    hela den samiska historien.

  113. Allas historia, även
    de förtrycktas och de bortglömdas.

  114. De som varken ansågs tillräckligt
    mycket svenskar eller samer.

  115. Och att vi
    måste sluta använda de termer-

  116. -som Rasbiologiska institutet
    tutade i alla, också i oss.

  117. Jag vill inte höra nån säga: "Är du
    en tredjedel eller en åttondel?"

  118. Jag vill inte höra nån värdering
    om vilka som är bättre än andra.

  119. Vi måste jobba inom det samiska
    kollektivet, och utåt mot dem-

  120. -som fortfarande använder Herman
    Lundborgs försök att förminska oss.

  121. Ni jobbar båda på ett starkt och kom-
    plext sätt i era böcker med att visa-

  122. -hur kolonialismen inte bara
    handlar om nåt som kommer utifrån.

  123. Utan också vad det gör med bild,
    självbild, internaliserad skam, m.m.

  124. Det finns två scener i din bok,
    Sigbjørn, som gestaltar det-

  125. -på ett väldigt bra och tydligt sätt.

  126. Berätta kort vad boken handlar om.

  127. Det är bättre att du gör det,
    så återkommer vi till scenerna.

  128. Boken handlar om fyra generationer
    samer från min by-

  129. -och ligger nära min egen släkthistoria.

  130. Handlingen är ju fiktiv.
    Allt som händer är fiktivt...nästan.

  131. Men karaktärerna är väldigt lika mig
    och min släkt tre generationer bakåt.

  132. Den utspelar sig 2007 ungefär.

  133. En ung bild- och videokonstnär
    åker till Kautokeino-

  134. -för att skapa huvudverket
    till sin första separatutställning-

  135. -på Samisk kunstnersenter i Karasjok.
    Det är huvudhandlingen.

  136. Men däremellan skymtar man
    mammans och morfaderns liv, och...

  137. Vad heter det på svenska?
    Gammelfarmor, eller nåt sånt.

  138. -Oldemor heter det på norska.
    -Gammelfarmor, ja.

  139. Det handlar om skillnaderna
    mellan generationerna.

  140. Man kan kanske också
    läsa in en slags generationspsykologi.

  141. Det internaliserade raseriet,
    som går både utåt och inåt-

  142. -och som är komplext för oss samer.

  143. Och som Annica säger...

  144. Det finns liknande episoder här.
    Den unge mannen bemöts 2007 med...

  145. Det han upplever som motstånd,
    kanske.

  146. -Jag tänker på de två spegelscenerna...
    -Ja, precis. Fotbollsmatcherna.

  147. I delen om uppväxten,
    så spelades det två fotbollmatcher.

  148. En på hans skola, där han och kusinen
    är först med att få läsa samiska.

  149. Det är biografiskt korrekt.

  150. Relativt självbiografiskt,
    även om det är fiktionaliserat.

  151. Där kallas han för "lappen",
    i en skola där alla är samer.

  152. Ändå är det han som är "lappen",
    för han har samiska som skolämne.

  153. Nästa spegelbild är när de
    är på hospitering i Kautokeino.

  154. Där grupperas de som "de norska".
    De är uppenbarligen inte så samiska-

  155. -för de kan inte prata riktig samiska.
    Så man kommer i kläm i båda...

  156. -En slags dubbelexkludering.
    -Ja.

  157. Det är ju inte en helt korrekt
    spegelbild av det samiska samhället.

  158. De flesta är positivt inställda till
    att man ska lära sig sitt språk.

  159. Men sånt här händer. Och det finns
    en avsikt med såna scener i en bok.

  160. Det är intressant att sonen hämnas
    i det andra exemplet-

  161. -men inte i det första. Varför
    slår han inte tillbaka första gången?

  162. När han blir kallad skällsordet lapp.

  163. Ja, han drar sig tillbaka-

  164. -och låter sin kusin utsättas för det...

  165. Det är som om han inte förmår
    att göra nåt förrän andra gången.

  166. Det är ju hans egna... Det gör inte så
    ont, för han förstår vad det bottnar i.

  167. Men i Kautokeino
    är det de andras förtryck.

  168. Han är en av de samer
    som har jobbat mycket för sitt språk.

  169. Man har jobbat stenhårt för möjligheten
    att vara same över huvud taget.

  170. Folk är så marginaliserade, och så
    kommer man till ett majoritetssamhälle-

  171. -där det samiska språket
    och kulturen är majoritets...

  172. När majoriteten har språket och
    kulturen, kan en kommentar kännas...

  173. Det är en kommentar från en pojke,
    inget massförtryck i Kautokeino-

  174. -som gör att det klickar för honom,
    och han hämnas på den pojken.

  175. Det finns många liknande exempel
    hos dig. Jag vill höra er läsa.

  176. Så vi får höra era böcker.
    Vem vill börja?

  177. -Tja...ska jag börja?
    -Vi ska komma in på "Gaskelante".

  178. En ännu inte utgiven bok,
    så därför har jag papper.

  179. Och så måste jag ha glasögon.
    Annars går det inte.

  180. Gräset var fett och frodigt,
    och solen brände axlarna.

  181. Getternas bevakande blickar, och
    pojken sprang bland ängsblommorna.

  182. Hans skratt. Vapnet gled
    i hennes svettiga händer.

  183. Halkade mot huden som nåt hårt
    och tungt. Egil log klentroget-

  184. -som om allt var ett skämt.
    Han misstog sig.

  185. Du går ingenstans! Hennes röst
    lät som stålet i gevärspipan.

  186. Han hade en kappsäck över axeln.
    Tågbiljetten stack upp.

  187. Enkel resa till Karlskoga.
    Ingen retur.

  188. Pojkens skratt. Som om inget
    bekom honom. Han borde stilla sig.

  189. På avstånd hördes vattenfallet
    som kastade sig nerför fjällsidan.

  190. Sluta, Siv.
    Han såg trött ut, och svag.

  191. Han skulle ner till byn fast ingen
    väg ledde dit. Han vände dem ryggen.

  192. Och pojken skrattade. Det luktade
    midsommarblomster och smörbollar.

  193. Getskit, också.
    Han rann henne ur händerna, mannen.

  194. Hon hade laddat med den sista
    ammunitionen, fast de inte hade råd.

  195. Egil pratade, när det var tyst
    han borde vara. Han sa fel saker.

  196. Han övergav sig. Starrhö, sa hon
    därför. Och det trasiga fisknätet.

  197. Det kunde inte lämnas ogjort
    om man skulle få mat.

  198. Hon sa fler saker. Ripsnarorna
    och bären. Lingon, blåbär, hjortron.

  199. Hon sa rötter. De som slingrade sig
    ner i marken, mer än till en korg.

  200. Pojken skrattade fortfarande,
    men hur länge?

  201. Han rabblade fler saker, allt som
    måste göras om de skulle överleva-

  202. -så som det alltid hade varit och
    borde förbli. Hon sa: Viero-gierke.

  203. Sluta, sa hon igen. För han
    hade redan lämnat dem, gett upp.

  204. Han dog framför dem, kärleken.

  205. Han med de eleganta snarorna,
    musklerna och tystnaden.

  206. Hon tyckte inte om
    att se sig själv i hans blick.

  207. Det var inte så de hade tittat på
    varandra. Pojken sprang över ängen-

  208. -bort mot vattendraget
    som hade bråttom ner mot byn.

  209. Det gick att följa strömmarna
    med ögat, vattnet var genomskinligt.

  210. Vid stenen på andra sidan stranden
    stod fisken. Det visste han och hon.

  211. Hon såg pojkens rygg
    genom det gula, gröna och röda-

  212. -och hur han vajade som gräset,
    bortvänd.

  213. Mannen tog ett steg bort.
    Två steg. Tre.

  214. Hon var förlorad utan honom.
    Ändå sköt hon. Eller det var därför.

  215. Ett bra skott, precis där
    han borde ha haft ett hjärta.

  216. När han låg och ryckte i gräset,
    tog hon fram kniven-

  217. -och skar sitt märke
    i hans bröstkorg.

  218. Huden var blek,
    och pojken skrattade inte...längre.

  219. Ska jag bara läsa? Då läser jag från
    samtalet med hans vän konstnären.

  220. Vi är framme vid att han
    som kallas Sonen, bildkonstnären-

  221. -har åkt till Kautokeino. Där har han
    kontaktat skolan för 14-15-åringar.

  222. Han har erbjudit sig att hålla
    en filmworkshop för eleverna i nian.

  223. Han gör det och tillbringar en vecka
    i skolan. Sen händer inte så mycket.

  224. Han stannar i Kautokeino, och
    går omkring utan att man förstår varför.

  225. Han säger sig jobba med utställningen.
    En kväll ringer han en kompis-

  226. -från Kunstakademiet i Bergen,
    där han är utbildad.

  227. Han vill prata om...det etiska,
    eller det oetiska, i projektet.

  228. Jag ska försöka läsa på svorska.

  229. Han berättade om vårens utställning.
    Hur han föreställer sig den.

  230. Om huvudverket
    han vill skapa i Kautokeino.

  231. Vad handlar huvudverket om, frågar
    vännen. Om oskuld, säger Sonen.

  232. Om vad oskuld är, vad det inte är,
    och vad skuld är.

  233. Vad är skuld? Det är det jag vill in i.

  234. Jag har ingången, men jag
    behöver prata med nån som förstår.

  235. Okej, säger vännen.
    Varför Kautokeino?

  236. Jag antar att du har en plan med det.

  237. Därför att just här
    har oskulden blivit utmanad.

  238. Eller bristen på oskuld har uppdagats,
    vitt och brett.

  239. Menar du
    de där händelserna som avslöjades-

  240. -när vi gick på akademin?
    Övergreppen? Ja, säger Sonen.

  241. Det är alltså dem du ska in i?
    Ja, säger Sonen igen.

  242. Jag ska använda dem
    som språngbräda.

  243. Avmätt förklarar han
    projektet för vännen.

  244. Vännen lyssnar utan att invända. När
    Sonen är färdig följer en lång tystnad.

  245. Det knäpper till i elementet.
    Den röda termostatlampan tänds.

  246. Sonen håller mobilen mot örat. Säger
    inget, väntar på att vännen ska svara.

  247. Du verkar veta vad du vill,
    säger vännen.

  248. Ja, säger Sonen.

  249. Varför ville du prata med mig, undrar
    vännen. Du har ju redan bestämt dig.

  250. Jag behöver verbalisera det för en
    annan människa för att se reaktionen.

  251. Gör det skillnad
    om jag reagerar med avsky?

  252. Nej, säger Sonen. Jag är intresserad
    av din reflektion kring projektet.

  253. Jag ringer inte utan anledning.

  254. Du ställer de rätta frågorna.
    Jag vill kunna besvara dem.

  255. Vad vill du med det här, frågar vännen.
    Vad vill du uppnå?

  256. Jag vill att de ska hata mig.
    Alla ska hata mig. Det är enda utvägen.

  257. Vem ska hata dig?
    Samerna, det samiska samhället. Alla.

  258. Varför då? Du är ju själv same. Det har
    inget med saken att göra, säger Sonen.

  259. Jag är konstnär.
    Det trodde jag att du förstod.

  260. Ja, men ni verkar så sammansvetsade,
    ni samer. Utifrån sett.

  261. Kanske just därför, säger Sonen.
    Varför skulle samerna hata dig?

  262. För att jag bryter ner deras självbild.
    Illusionen om oskuld.

  263. Jag kommer att hålla upp en spegel,
    och när de ser sig själva i den-

  264. -så måste de hata mig för det de ser.
    Jaså? frågar vännen avvaktande.

  265. Ja, för alternativet är
    att vända hatet mot sig själva.

  266. Jag vill ge dem den möjligheten
    att hata sig själva.

  267. Jag kanske bara har snappat upp det,
    men det blev tydligt när ni läste-

  268. -att det finns en liknande tematik,
    att härbärgera det vi har pratat om.

  269. Den här våldsamheten.
    Jag tänker på Eebre i "Gaskelante".

  270. Och jag tänker på Sonen.
    Men det är...

  271. Jag kan nämna att det var ett antal
    övergrepp i Kautokeino runt 2007.

  272. Äldre män hade relationer med yngre
    kvinnor och blev dömda för det.

  273. Det var ett trauma på orten.
    Din roman utspelar sig vid samma tid.

  274. Den här sonen kommer dit, och blir
    en förövare i sitt konstnärskap.

  275. Det rullades upp 2005,
    och blev jättestort i norska medier.

  276. Jag bodde i Kautokeino då,
    och arbetade på gymnasieskolan där.

  277. Man tyckte att det var väldigt konstigt.

  278. Journalister från Norges största tidning
    VG, körde runt i Kautokeino.

  279. De filmade folk vid mataffären och
    frågade hur det var att bo i Kautokeino.

  280. -T.o.m. vice kommundirektören...
    -Det gjorde att det exploderade i media.

  281. Att vice ordförande i kommunen
    var en av dem som till slut dömdes-

  282. -för de här brotten. Det är...

  283. Ja, det är det
    han bygger sitt konstverk på.

  284. Jag ville skriva om en sån karaktär.

  285. En som vill...

  286. En som kanske har
    ett slags hämndmotiv, eller nåt sånt.

  287. De verkliga händelserna i Kautokeino
    blev en naturlig språngbräda-

  288. -om man som same vill skapa den
    sortens konst. Vart åker man då?

  289. Jo, man åker till Kautokeino ett par år
    efter att det har cirkulerat i media.

  290. Temat hämnd är spännande.
    Annica, berätta om "Gaskelante".

  291. -Kort om handlingen.
    -Den utspelar sig i Storlien.

  292. Den bygger tematiskt på den
    fortsatta kolonisationen av Sápmi-

  293. -där naturtillgångar
    till varje pris ska utvinnas.

  294. Gruvor, vindkraftverk, vattenkraft...
    Ja, allt detta.

  295. Det handlar om Eebre. Han som
    slutar skratta i början av boken.

  296. Han blir kvar
    och måste härbärgera sin historia.

  297. Han får hjälp av sin farbror, och...

  298. Föräldrarnas förtvivlan handlar om
    att de håller på förlora sitt ställe.

  299. Det ska byggas ett vindkraftverk där.

  300. Jag valde Gaskelante för det är
    en speciell plats utanför Storlien.

  301. Den är magisk
    och har många hemligheter.

  302. Den är stark och betydelsefull.
    Andligen och historiskt.

  303. Den kan berätta mycket
    om generationer av människor-

  304. -som har levt, bott och verkat där.

  305. Jag brukar tänka ibland att
    kolonisationen som fortfarande sker-

  306. -har likheter med det man utför
    i krig. För när man ska försöka...

  307. När man försöker vinna ett krig,
    så vill man förstöra folks identitet.

  308. Det gör man genom
    att bomba kyrkor, bibliotek-

  309. -och kulturskatter.

  310. Landskapet Sápmi är våra bibliotek,
    kyrkor och kulturskatter.

  311. Vad händer när vi förlorar det? Vad
    händer med oss och hela samhället-

  312. -när nästan det enda
    som är heligt i dag, är pengar?

  313. Det handlar "Gaskelante" om.
    Vad händer när magin inte längre-

  314. -får finnas i människors liv?

  315. När vi inte respekterar långsiktighet
    och det som händer i människor.

  316. Behovet av en historia
    och att höra ihop med en plats.

  317. "Gaskelante" är en
    otroligt viktig bok av många skäl-

  318. -också för att du
    skriver fram jojkar.

  319. Du skriver fram en historia som inte
    är påtaglig om man inte har kunskap.

  320. Du skriver fram en kunskap som är
    relevant för alla, och som också...

  321. Som du säger,
    den håller på att gå förlorad.

  322. Du berättade om det här med kriget
    tidigare. Det är oerhört starkt.

  323. Vill du säga nåt mer om Eebre?
    Han är på nåt sätt...

  324. Han både får ansvaret
    och tar på sig det själv.

  325. Det som blir... I din bok så vet han
    knappt vad som är sant och inte.

  326. Han får berättat en historia för sig
    om vikten av hans ursprung, o.s.v.

  327. Till slut vet han inte vad som är
    sant och inte. Vill du utveckla det?

  328. Det är dels den här dualiteten, som
    också handlar om magin i tillvaron.

  329. Han är utsatt för trauma som barn,
    och morbrodern försöker rädda honom.

  330. Han tilltalar honom
    genom att hela tiden hävda-

  331. -ett heligt stenröse,
    där man kan gå mellan världarna.

  332. Där kan Eebre
    ha kontakt med sina förfäder.

  333. Osaliga andar och barn,
    och alla karolinersoldater-

  334. -som dog i Armfeldts armé
    en gång i tiden. Bland annat.

  335. Men när han är i byn, i skolan, så
    betraktas han som lite psykiskt sjuk.

  336. "Hur kan du tro att du kan gå mellan
    världar? Och är ett gudomligt väsen?"

  337. Det är ju bara larv. Dessutom har
    Harald och Eebre...särskilt Harald.

  338. I en motstånds... Ungefär
    som Sonen gör en motståndshandling
    i-

  339. -att göra det här konstverket,
    så bestämmer sig Harald för-

  340. -att de ska leva så nära
    det förflutna som det bara går.

  341. Eebre blir rätt utsatt. Han får gå
    i traditionella kläder varje dag.

  342. De lever utan elektricitet
    och har självhushåll.

  343. De skärmar av
    och försöker på det viset-

  344. -bevara och rädda Gaskelante.

  345. Det finns en stark bild
    där Harald och Eebre får veta-

  346. -att de ska vara glada för vindkraft-
    verket. De får ström och en väg.

  347. Eebre svarar, eller om det är Harald,
    att det inte handlar om vägen.

  348. Du förklarar det bättre, men
    det är en stark bild av hur vägen...

  349. Det handlar inte om att ta sig
    mellan två punkter. Förklara.

  350. Eebre säger det till sin stora kärlek
    Irma. Hon tycker att det är rätt bra.

  351. Då säger han:
    "En väg går bara dit den ska."

  352. "Den är väldigt
    marginaliserande för livet."

  353. "Jag kan gå
    på hundra olika sätt utan väg."

  354. Vägen är inte en modernitet,
    utan nåt väldigt förslavande nästan.

  355. Jag tänkte på det här med...

  356. Att vara språklös
    är ett ord man kan använda.

  357. Eller att du, Sigbjørn,
    fick tillgång till språket som ung-

  358. -men att det kanske är
    en ständig erövring. Jag vet inte.

  359. Du berättade att dina hemtrakter-

  360. -blev bondesamhälle, jordbruks-
    samhälle, långt tillbaka i tiden.

  361. Vill du berätta om
    hur det finns med i din historia?

  362. Som en bild av nåt annat än hur
    man tänker sig den samiska kulturen.

  363. Det är en utveckling, det också.
    Jag kommer från en landsbygd-

  364. -där alla samer fortfarande hade
    lite får, och kanske en ko eller två.

  365. Nu är det ingen som har nånting.
    Nästan alla jordbruk är borta.

  366. Det är annan samisk bakgrund
    än den ikoniserade.

  367. Man känner kanske inte igen sig
    i många samiska ikoner-

  368. -som tillhör renskötselvärlden.

  369. Det påverkar så klart ens självbild,
    även för mig.

  370. När vi skulle börja läsa samiska,
    så fanns det undervisningsmaterial-

  371. -men vi kände inte igen oss själva.
    De barnen hade andra liv än vi hade.

  372. De levde i en helt annan verklighet
    än det vi gjorde.

  373. Man känner sig
    lite marginaliserad på det sättet.

  374. Men det har hänt mycket
    i det samiska samhället när det gäller-

  375. -acceptans av andra symboler,
    och det att...

  376. Att lägga fram andra
    samiska värderingar och symboler-

  377. -förutom de som blev ikoniserade
    i den samiska nationsbyggnaden.

  378. Det var viktigt att välja det
    typiskt samiska, och det är ju renar.

  379. Får har ju alla.
    Det var inte så viktigt att prata om.

  380. Det har varit en utveckling i Norge.

  381. Tyvärr går tiden fort, men om du vill
    reflektera innan vi lämnar över...

  382. Du sa nåt spännande,
    som jag känner igen från mitt liv.

  383. Föreställningen om vad det samiska är
    och måste vara.

  384. Jag kämpade för att sönerna
    skulle få samiska i skolan.

  385. Jag ringde Solna kommun. De sa att
    det inte behövs samiskundervisning.

  386. "Varför inte?", sa jag.
    Nej, det bor inte samer i Solna.

  387. Nähäpp!
    "Jo, vi är några stycken, faktiskt."

  388. Det är fortfarande en kamp om vem
    som
    får vara och vem som är tillräcklig.

  389. Jag har blivit
    väldigt ifrågasatt av kommunen-

  390. -om jag verkligen är same. "Måste vi
    betala modersmålsundervisning?"

  391. Det är också en kamp som
    hela tiden undergräver ens styrka.

  392. Nu hade jag tur, för jag bor granne
    med Ann-Helén Laestadius.

  393. Hon har barn i samma ålder som mina.
    Vi har kunnat skapa förutsättningar-

  394. -och vi har aldrig gett oss.
    Men de får jättebra skolböcker.

  395. Översättning: Louise Hjorth
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Sápmi i litteraturen och litteraturen i Sápmi

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Bilderna av det samiska ser väldigt olika ut, sett inifrån gruppen eller ur majoritetssamhällets ögon. Författarna Annica Wennström och Sigbjørn Skåden vill genom sitt skrivande skapa en mer mångfacetterad och rättvis bild. Moderator: Malin Nord. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Teg Publishing och ABF.

Ämnen:
Svenska > Skrivande, Svenska > Språkbruk > Nationella minoritetsspråk
Ämnesord:
Förtryck (psykologi), Litteraturvetenskap, Minoriteter, Samer
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Littfest 2019

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Röster från norr

Samtal mellan författare och konstnärer, som var och en för en kamp för att synliggöra urfolk och rädda sitt hjärtas språk. Medverkar gör Björn Ylipää, Mona Mörtlund, Anne Woulab, Tomas Colbengtson och Jan-Erik Lundström. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Med smak av Tornedalens terroir

Hur klär man Tornedalens smaker i ord och bild? Björn Ylipää, matkonstnären och författaren bakom boken "Smak av norrsken", berättar om allt det goda från sin barndoms trakter, om karaktärer han träffat genom åren och om sitt hjärtas språk - meänkieli. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Samisk feelgood

Litteratur på samiska är fortfarande sällsynt - i synnerhet romaner som utspelar sig i nutid. Författaren Anne Woulab har brutit ny mark genom att skriva en feelgoodroman på nordsamiska. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Språkförlust och konstens makt

Mitt i det samiska kulturlandskapet står de - gestalter från förr som en gång levt och verkat på platsen - avbildade på glas. Konstnären Tomas Colbengtson vill levandegöra människor ur den samiska befolkningen som dåtiden velat förminska och radera ut. Nu har hans konst uppmärksammats internationellt och samlats i boken Faamoe. Moderator: Jan-Erik Lundström. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Strindberg och Mörtlund på meänkieli

Hur låter Strindberg på meänkieli? Och varför är Strindberg lättare att översätta än Försäkringskassans informationstexter? Möt författaren och översättaren Mona Mörtlund som berättar och läser ur sin rika produktion på svenska och meänkieli. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med regionbiblioteken i Norrland.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Meg Rosoff

Som barn hade Meg Rosoff en stor kärlek till hundar. Kanske såddes redan då ett frö till böckerna om den duktiga hunden McTavish? 2016 belönades hon med ALMA-priset för sina livfulla barn- och ungdomsböcker. Möt författaren i ett samtal om livet, böcker och om hur Astrid Lindgrens ord hjälpte henne att förklara varför barnlitteratur är så viktig. Moderator: Ada Wester. Inspelat den 14 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangörer: Littfest och Lilla Piratförlaget.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Syrien, sexualitet och Sverigebilder

När författaren Khaled Alesmael kom från Syrien till Sverige 2014 hade han aldrig kunnat föreställa sig att han några år senare skulle kunna stå bland arabisktalande personer och prata öppet om homosexualitet. Moderator: Carl Åkerlund. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Norrländska litteratursällskapet och Riksteatern.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Att debutera på tre språk

De samiska poeterna Juvvá Pittja och Johan Sandberg McGuinne skriver på flera språk, men drivkrafterna bakom orden är delvis olika. Pittja vill skildra samiska miljöer och balansera den stereotypa bilden av samer. Sandberg McGuinne brinner för att hålla sina språk - gaeliska och sydsamiska - levande. Moderator: Pernilla Berglund. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Lone Aburas

I romanen "Det är ett jag som talar (Räkenskapens timme)" ställer Lone Aburas den åldrande vänsterflygeln i Danmark mot yngre politiska krafter. Boken väcker diskussioner och hon har både hyllats och kritiserats. Möt den danska författaren i ett samtal med Olav Fumarola Unsgaard. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Göteborgs litteraturhus och Anti Bok.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Jörn och Rafael Donner - mellan far och son

Möt Jörn Donner, författare, regissör och debattör, och hans son Rafael Donner, författare, filmarbetare och chefredaktör. Här samtalar de om föräldraskap, manlighet och skrivande. Moderator: Pekka Heino. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Förlaget och Bilda.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Nathacha Appanah

I Nathacha Appanahs roman "Våldets vändkrets" möter flyktingpojken Moïse laglösheten och våldet i en kåkstad på den franska ön Mayotte. Här berättar författaren berättar hur hon noga mejslat fram karaktärerna i romanen. Moderator: Yukiko Duke. Inspelat den 15 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Franska institutet och Elisabeth Grate Bokförlag.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Bengt Pohjanen

Försedd med basker och pipa som förebilden Gunnar Ekelöf skrev Bengt Pohjanen sina första dikter som sjuttonåring. Här, 58 år senare, bjuder han på berättelser om sitt liv och författarskap. Moderator: Anders Persson. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Teg Publishing och ABF.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Sápmi i litteraturen och litteraturen i Sápmi

Bilderna av det samiska ser väldigt olika ut, sett inifrån gruppen eller ur majoritetssamhällets ögon. Författarna Annica Wennström och Sigbjørn Skåden vill genom sitt skrivande skapa en mer mångfacetterad och rättvis bild. Moderator: Malin Nord. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Teg Publishing och ABF.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Nuckan

Malin Lindroth har levt ensam i nära trettio år. Med boken "Nuckan" vill hon tvätta skammen ur ett av våra mest nedsättande tillmälen. Tillsammans med författaren Tone Schunnesson går hon till botten med ordets uppkomst, hur det påverkar människor och hoppet om en mer tolerant syn på kvinnor som lever i ensamhet. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest i samarbete med Norstedts och Bilda.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Audur Ava Ólafsdóttir

Auður Ava Ólafsdóttirs böcker är både melankoliska och humoristiska och har gått hem hos de svenska läsarna. Romanen "Ärr" tilldelades Nordiska rådets Litteraturpris 2018. Moderator: Johan Swedenmark. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest och Nordisk författarscen.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Littfest 2019

Världen genom novellen

Hur skiljer sig novellens uppbyggnad och berättarstil från romanens? Möt två författare, norska Roskva Koritzinsky och finlandssvenska Susanne Ringell, som båda nominerats till Nordiska rådets författarpris för sina novellsamlingar. Moderator: Ida Linde. Inspelat den 16 mars 2019 i Umeå Folkets hus. Arrangör: Littfest och Nordisk författarscen.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Språknyheterna

En komikers ordval, esperanto och teckenspråkstolk på matcher

Hur teckentolkas en fotbollsmatch? Möt teckenspråkstolken Alexandra Juliusson som teckenspråkstolkar hemmamatcher. I studion förklarar Sara hur grammatiken påverkar teckenspråket. Kalle träffar komikern Petrina Solange som avslöjar hur skämten kommer till henne och vad dåliga gig kallas. Han möter även Micke Englund, som är orolig för att esperanton är på att försvinna.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Läs och lev

Få brev! Fatta noll?

Myndigheter kommunicerar oftast med oss på ett krångligt och byråkratiskt språk som kan vara svårt att förstå. Vi ska försöka knäcka koden med myndighetsspråket. Vi träffar Jonas Klintberg som suttit bakom lås och bom. När han insåg att det enda han var bra på var att sälja knark så bestämde han sig för att välja en annan väg. Han gjorde om sin cell till ett kontor där han hjälpte andra intagna att förstå myndighetsspråket. Och det är något han fortsätter med nu när han är fri. Programledare:Tara Moshizi och Karin Andersson.

Fråga oss