Titta

Syssna unga

Syssna unga

Om Syssna unga

Syssna står för att lyssna med synen. Tre döva ungdomar delar med sig av sina berättelser om press, kämpaglöd och framtidshopp. Det handlar om att som barn behöva ta ansvar för en livshotande sjukdom, om att nå sina mål och inte ge upp längs vägen och om en enträgen kamp för tillhörighet.

Till första programmet

Syssna unga : UnisaDela
  1. Hej! Jag heter Unisa Turay.

  2. Jag är uppväxt
    i Sierra Leone i Västafrika.

  3. Nu bor jag i Sverige, i Härnösand.

  4. Jag har bott i Sverige i tio år.

  5. Och jag har kämpat för att bli svensk
    medborgare. Kom och syssna på mig!

  6. Jag älskar Sverige.
    Jag älskar fotboll.

  7. Jag tränar faktiskt
    med dövlandslaget-

  8. -men jag får inte spela nån match,
    bara för att jag inte är svensk.

  9. Jag drömde om att bli fotbollsproffs.

  10. Salt.

  11. Både och.

  12. Min uppväxt var svår.

  13. När jag var liten bodde jag
    tillsammans med båda mina föräldrar-

  14. -men efter ett tag skilde de sig.

  15. Jag bodde med mamma.
    Min bror bodde med pappa.

  16. Jag var inte mycket med mamma,
    för hon var borta hela tiden.

  17. Jag var med min moster och mormor.

  18. Jag älskade att vara tillsammans
    med dem, så de tog hand om mig.

  19. Min moster förstod
    att jag hade svårt att kommunicera.

  20. Hon var själv lärare och pratade
    med mina lärare om vad jag behövde.

  21. Sen dog min moster.

  22. Då blev jag väldigt ledsen,
    och allt blev kaos.

  23. Det var början på ett tufft liv.

  24. Jag blev misshandlad i skolan
    för att jag inte förstod.

  25. De slog mig för att jag kom för sent
    eller inte hade gjort läxan.

  26. Jag missförstod läraren ibland
    och hade svårt med kommunikationen.

  27. Jag kunde inte skriva,
    och jag kunde inte läsa-

  28. -men jag var bra på matte,
    för min moster var mattelärare.

  29. När jag var med min familj
    kände jag mig ensam.

  30. Det var bara jag som var döv, och jag
    kunde inte höra vad de pratade om.

  31. De pratade med varandra,
    och jag kände mig utanför.

  32. Många från skolan
    brukade samlas på fotbollsplanen.

  33. Jag visste inget om fotboll
    men ville testa.

  34. Då började folk komma fram till mig,
    och vi lärde känna varandra.

  35. Jag började slappna av, och jag
    kunde lägga det som varit bakom mig.

  36. Fotbollen räddade mitt liv.

  37. Jag fick kännedom om Unisa
    för två-tre år sen...

  38. ...och blev intresserad av honom.

  39. Han var med på SM för döva,
    och jag följde honom där.

  40. Då såg jag
    att han var en stor talang.

  41. Han hade bra egenskaper
    för en fotbollsspelare.

  42. Jag tog ut honom till landslaget.

  43. Jag är i Stockholm nu. Jag är med på
    landslagslägret inför EM i Grekland.

  44. En till! Kom igen!

  45. En sak glömmer jag aldrig.

  46. På SM i Örebro i matchen
    mellan Surd och Hepatha stod det 1-1.

  47. Hepatha får ett friläge. De tar sig
    förbi målvakten och har öppet mål.

  48. Unisa spelar back, och plötsligt
    från ingenstans kommer han fram.

  49. Han kastar sig framför bollen
    och räddar den med bröstet.

  50. Det blev förlängning med straffar,
    och vi vann vårt första SM-guld!

  51. Min bästa egenskap
    är att jag gör sjukt många mål.

  52. Till sist sa mamma till mig:

  53. "Jag vill att du får ett bra liv, och
    det kan du inte få i Sierra Leone."

  54. Mamma gifte sig med en svensk man.
    Det visste jag inte om.

  55. Mamma skulle ordna ett svenskt pass.
    Jag skulle få flyga till Sverige.

  56. Jag förstod inte vad Sverige var då,
    eftersom jag var språklös.

  57. När vi landade i Sverige
    fick vi åka direkt till Sundsvall.

  58. Efter några månader, eller om det var
    några veckor, fick jag börja skolan.

  59. Det var en skola för hörande.

  60. Efter ett år
    började jag på en skola för döva.

  61. Jag hade aldrig
    hört talas om teckenspråk innan.

  62. Det betyder mycket för mig.

  63. Jag fick se teckenspråk på Kristina-
    skolan - det var helt fantastiskt!

  64. Och sen kom beskedet
    att jag var utvisad.

  65. Jag är här för att jag vill
    följa med EM-truppen till Grekland.

  66. Jag hänger här med mina kompisar-

  67. -men i bakhuvudet
    finns tankarna på utvisningen.

  68. Om de skulle utvisa honom-

  69. -skulle jag bli
    helt knäckt och deprimerad.

  70. Jag skulle gråta. Han är som min
    bror. De förstår inte hans situation.

  71. Vi är en familj.
    Vi kommer att stötta dig.

  72. Om du skulle bli utvisad
    skulle det kännas jättetungt.

  73. -Mitt hjärta skulle gå sönder.
    -Jag förstår.

  74. Jag och SDI har börjat jobba ganska
    intensivt för att försöka fixa-

  75. -så att Unisa
    kan få svenskt medborgarskap.

  76. Det här är en märklig situation för
    Unisa. Han har ju bott här så länge.

  77. Jag har som mål att hjälpa honom
    att få svenskt medborgarskap.

  78. Jag har kontaktat olika myndigheter
    och frågat hur man kan lösa det här.

  79. Men det känns svårt.

  80. Jag hoppas att alla tycker likadant.
    Vi gör ju ingen skillnad inom laget.

  81. Vi ska göra vårt bästa, så
    att vi kan använda Unisa i vårt lag!

  82. Landslaget är som min familj. Det är
    härligt att träffa alla sina vänner.

  83. Vi brukar kalla oss
    för lejonfamiljen. Det känns härligt!

  84. Vi kallar oss för det, för vi är
    det starkaste laget i Sverige.

  85. Jag fick veta att det var
    en ebola-epidemi i Sierra Leone.

  86. Då fick jag
    tillfälligt uppehållstillstånd.

  87. Plötsligt en dag
    kom det fram en tjej som hette Lydia.

  88. Hon undrade varför jag var utvisad,
    och jag berättade allt.

  89. Hon bildade Facebook-gruppen
    "Låt Unisa stanna i Sverige".

  90. Kommer du ihåg för fyra år sen?

  91. Du ville hjälpa mig
    och startade en Facebook-grupp.

  92. Jag vill verkligen
    ge dig ett stort tack.

  93. Jag hade bara berättat
    för några kompisar om min situation.

  94. Du fick veta det och hörde av dig.

  95. Det betyder jättemycket för mig.
    Stort tack!

  96. Du behöver inte tacka.
    Det var självklart för mig.

  97. Jag tänkte:
    "Hur kan jag hjälpa honom?"

  98. Jag tänkte: "Jag kan ju berätta
    om hans situation på Facebook."

  99. Jag tyckte att det var fel
    att Unisa inte fick några pengar.

  100. Det är omöjligt att leva i Sverige
    i dag utan pengar. Det funkar inte!

  101. När jag gick första året på gymnasiet
    berättade nån om dig.

  102. De sa att du inte fick komma till
    Örebro på grund av Migrationsverket.

  103. Och jag fick veta personliga saker
    om dig, och sen så träffade jag dig.

  104. Det var så självklart att jag
    måste hjälpa dig. Jag tvekade aldrig.

  105. -Hur många medlemmar fick gruppen?
    -Jag tror att det var över 2 000.

  106. Under den tiden överklagade jag
    utvisningsbeslutet fyra gånger-

  107. -och alla fyra gångerna
    blev svaret nej.

  108. Du fick utvisningsbeslut och
    överklagade. Vad har hänt sen dess?

  109. Jag fick besked från Migrationsverket
    att jag inte kan överklaga igen.

  110. -Har du överklagat tre gånger?
    -Fyra gånger.

  111. -Överklagade du en gång till?
    -De sa fyra gånger.

  112. -Så det blir en fjärde gång?
    -Nej, jag har överklagat fyra gånger.

  113. Nu är jag papperslös och kan inte
    ansöka igen eller överklaga.

  114. Conny sa att jag kan överklaga,
    men de säger olika.

  115. Du ska inte till Sierra Leone!

  116. Just nu innebär mitt liv
    mycket väntan.

  117. Jag väntar på Försäkringskassans
    och Härnösands kommuns beslut.

  118. Och på Migrationsverkets beslut.
    Jag kan inte göra mer.

  119. Mitt liv är just nu en evig väntan
    fram tills de beviljar mig.

  120. Jag har det ganska svårt. Jag har
    ingenstans där jag känner mig trygg.

  121. Jag är rädd för
    att polisen ska komma och hämta mig.

  122. Jag vill känna mig trygg.
    När kan det bli så?

  123. Om jag skulle få ett brev om
    att polisen ska hämta mig nästa dag-

  124. -då skulle jag bli rädd.

  125. Att bara få en dag på mig...

  126. De kanske skulle komma på natten
    när jag ligger och sover-

  127. -och skicka mig till mitt hemland-

  128. -så att jag inte hinner förbereda mig
    för att åka eller hinner säga hej då.

  129. Det är nog min absolut största rädsla
    för framtiden.

  130. Just nu så...

  131. Det är ganska svårt
    att planera nån framtid.

  132. Jag vill verkligen följa med till EM.

  133. Det är min dröm att få vara
    med i landslaget under EM i Grekland.

  134. Det är verkligen min dröm!

  135. Du är så stark
    trots att du har det tufft-

  136. -med din familj och besluten, och du
    har ingen släkt kvar i Sierra Leone.

  137. Men du är ändå trevlig och snäll,
    och du tänker positivt.

  138. Det är en bra egenskap
    - att kunna leva i nuet!

  139. Relationen mellan mig och Unisa har
    alltid varit positiv och glädjefylld.

  140. Jag har lite svårt att se
    att han skulle vara deppad.

  141. Jag tycker att han är positiv
    även om han har en svår situation.

  142. Självklart måste han få medborgarskap
    så att han kan tävla internationellt.

  143. Det skulle betyda allt för honom.

  144. Du tränar ju hårt inför EM,
    så det är klart att du ska med!

  145. Tänk om min dröm får slå in.

  146. Att jag får gå in på planen
    med landslagstruppen i Grekland.

  147. Att jag får vara med
    och känna det gröna gräset på planen.

  148. Att jag får vara med
    och känna den glädjen.

  149. Vi ska inte sluta kämpa
    förrän jag har mitt medborgarskap.

  150. Och jag hoppas att jag
    får följa med till EM i Grekland.

  151. Textning: Sirje Rundqvist Talva
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Unisa

Avsnitt 3 av 3

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Unisa Turay föddes döv i Sierra Leone i Västafrika och växte upp utan språk, i utanförskap och med ständiga kränkningar. I tonåren flyttade han till Sverige och fick för första gången känna trygghet och sammanhang. Men nu har han fått sitt fjärde och sista utvisningsbesked och måste återvända. Unisa berättar om hur det känns att försöka bygga upp ett liv när man vet att man snart måste lämna det. Och drömmen om att bli fotbollsproffs, hur blir det med den?

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Ungdomar, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Immigration
Ämnesord:
Döva personer, Immigration, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Teckenspråk, Ungdomar, Utvisning
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Alla program i Syssna unga

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna unga

Hilvan

Avsnitt 1 av 3

Hilvan Jabar är 17 år och har diabetes. Hon berättar om hur det var att få diagnosen, hur livet förändrades och om skillnaderna mellan henne och andra tonåringar - som inte behöver hålla kolla på sitt blodsocker hela tiden. Men Hilvan vill också betona att det finns positiva sidor med sjukdomen och bemöta några av fördomarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna unga

Kalle

Avsnitt 2 av 3

Kalle Löfgren är 22 år och drömmer om en karriär inom modebranschen. Han berättar om sin flytt från Borås till Stockholm, där han tycker att han kan andas lättare och få den puls och energi han behöver. Att komma ut som gay ser han inte som någon utmaning "Det är 2019 nu, kom igen!", säger Kalle, "kärleken får komma när det finns tid". Nu vill han bli butikschef och anställa fler döva - och så vill han inspirera andra döva ungdomar att våga följa sina drömmar och köra sitt eget race.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaSyssna unga

Unisa

Avsnitt 3 av 3

Unisa Turay föddes döv i Sierra Leone i Västafrika och växte upp utan språk, i utanförskap och med ständiga kränkningar. I tonåren flyttade han till Sverige och fick för första gången känna trygghet och sammanhang. Men nu har han fått sitt fjärde och sista utvisningsbesked och måste återvända. Unisa berättar om hur det känns att försöka bygga upp ett liv när man vet att man snart måste lämna det. Och drömmen om att bli fotbollsproffs, hur blir det med den?

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning

Mer gymnasieskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Ordet är mitt - syntolkat

Matteus

Matteus största intresse är att skriva fanfiction - nya berättelser utifrån redan existerande litteratur. Det gör han bland annat utifrån Engelsforstrilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Samtidigt genomgår han en könsutredning. Matteus tycker om att kunna skriva om karaktärer som han kan identifiera sig med, och som blir bemötta på det sätt han önskar av sin egen omgivning.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Alla mina förövare

Att kallas hora

Tjejer som inte ens har fyllt tio år kallas hora av sina klasskompisar. Men hur många vuxna har inte någon gång sagt att någon annan är en "bög", "jävla fitta" eller "hora"? Vilken makt har språket och vad gör det med oss? Retorikexperten Elaine Eksvärd och Locker Room Talk-grundaren Rogerio Silva jobbar båda med att få bort det sexistiska språkbruket i samhället.