Titta

Diagnosresan - syntolkat

Diagnosresan - syntolkat

Om Diagnosresan - syntolkat

Diagnosresan hjälper oss att förstå hur det kan kännas att få sin NPF-diagnos sent i livet. I fyra delar följer vi Lars, Frida, Elisabeth och Helen som beskriver sin uppväxt och känslan av att inte passa in och bli missförstådd. Vilka strategier använder man sig av för att klara av skola, umgänge och familj? Och vad händer när man fått sin diagnos? Personerna i serien har lyckats på olika sätt trots sin diagnos.

Syfte

Genom att ta del av berättelser från personer som fått sin diagnos sent i livet får omgivningen en ökad förståelse för de svårigheter som kan uppstå i familjer med någon som fungerar annorlunda i vissa situationer. Serien förmedlar att med rätt bemötande går det att leva ett bra liv trots sin diagnos.

Till första programmet

Diagnosresan - syntolkat : LarsDela
  1. Nu är den lite skadad
    eftersom den är så pass gammal.

  2. Men lite längre bort ligger Söderort.

  3. Men vi kommer inte dit,
    för väggen är i vägen.

  4. Folk häpnar över situationen,
    så att många förstår inte detta.

  5. De kan titta på det här länge
    och skratta. De fattar ingenting.

  6. Ungefär 100 000 svenskar-

  7. -har nån form av neuropsykiatrisk
    funktionsnedsättning.

  8. I dag känner många till begrepp som
    ADHD, ADD, autism, Tourettes och OCD.

  9. Men så har det inte alltid varit.

  10. P.g.a. okunskap i skolan och vården-

  11. -fick många
    aldrig sina svårigheter utredda.

  12. Det ledde till en barndom
    med en känsla av att aldrig passa in-

  13. -och alltid känna sig utanför,
    utan att förstå varför.

  14. I serien träffar vi fyra personer
    som fick sin MPF-diagnos som vuxna.

  15. När det hände
    föll många bitar på plats.

  16. Lars Damberg fick sin diagnos
    vid 18 års ålder.

  17. Det var början på ett nytt liv.

  18. Jag heter Lars Bob Damberg
    och bor i Huskvarna.

  19. Min diagnos, Aspergers syndrom,
    fick jag när jag var 18 år.

  20. Det kändes tryggt att få veta det
    då skolan var kämpig-

  21. -och jag hade problem
    med stora klasser.

  22. Men jag har ordning och reda
    och mycket med detaljer.

  23. Jag är noga med
    att det ska vara ordning och reda.

  24. Även om det inte är ordning och reda
    i mitt huvud.

  25. Jag försöker hålla ordning
    så att skjortorna är på ett ställe.

  26. Och t-shirtarna efter färg.
    Rött här och grått här.

  27. Det har varit jobbigt
    med olika galgar.

  28. De här är olika, fast i trä.

  29. Det är läskigt med plastgalgar
    blandat med trägalgar.

  30. Det funkar inte.
    Jag har en här och det är inte okej.

  31. Den ska inte finnas över huvud taget.
    Jag tål inte det.

  32. När jag mår lite dåligt
    brukar jag sitta här.

  33. För jag ritar bäst
    när jag mår som sämst.

  34. En livshistoria, mina tapetrullar.
    De har varit en ledstjärna.

  35. Här är min längsta rulle.
    En pappersrulle som jag ritade.

  36. Det är två sextiometersrullar
    som jag har tejpat ihop.

  37. Den sträcker sig till Varborg,
    som ligger där borta.

  38. Här kommer Ullevi,
    sen är det Lundberga här nere-

  39. -och sen Sundberga.
    Det här är förstäder.

  40. Vi är på väg till min skola
    där jag gick i första klass.

  41. Gräshagsskolan ska vi till. Det är
    minnen som sätter sig på hjärnan.

  42. Att några i klassen hade lagt
    nyponpulver i nacken på mig.

  43. Och det kliade så. Jag blev
    riktigt ledsen kommer jag ihåg.

  44. Jag var inte direkt mobbad,
    men man kände sig väldigt utstött.

  45. Det kändes jättejobbigt.

  46. Men det är ett minne man har,
    ett svagt minne.

  47. Jag var väldigt vaksam mot andra
    och höll koll.

  48. Jag drog mig mest undan i klassen.

  49. Vi var så många
    att man smälte bort i gruppen.

  50. Man försvann liksom i själva gruppen.

  51. Jag var väldigt ledsen, för jag
    hade stora mål vad jag ville bli.

  52. Men jag kände att det var långt
    att sträva efter dem.

  53. Jag hade velat bli arkitekt-

  54. -men jag insåg
    att jag inte skulle nå det målet.

  55. Det var jag väldigt ledsen
    och frustrerad över.

  56. Jag kände ingen framtid.
    Man tappar framtidstron.

  57. Vad autism är har ju varierat lite.

  58. Och tillståndet beskrevs
    redan för ett par hundra år sen.

  59. Att ha svårt
    att förstå andras perspektiv-

  60. -och föreställa sig
    andras tankar och känslor-

  61. -och därigenom
    att man blir socialt udda-

  62. -och inte riktigt kan smälta in
    i sociala sammanhang så enkelt.

  63. Lorna Wing har bäst fångat vad det
    sociala problemet vid autism är-

  64. -nämligen brist på social instinkt.

  65. Man har inte en egen drive
    att förstå sociala situationer-

  66. -och andras utgångspunkter.

  67. Det är en annan värld än den här.

  68. Jag skapar en stad ur min fantasi,
    hur jag skulle vilja leva.

  69. Vilka som lever. Jag skriver
    om personerna i den här staden.

  70. Lina Svensson, inkomst 25 miljarder.
    Äger TV4 och TV3.

  71. Sen har vi Johan Damberg, VD.
    Inkomst 860 miljarder.

  72. I den staden tjänar vi mer, för det
    ska inte vara så likt vår värld.

  73. Här är en massa tidtabeller.

  74. Så jag skriver ner hur ofta de går.

  75. Det gick en.
    Attans, nu missade vi den.

  76. Det är aldrig några förseningar.

  77. Inte i min stad.
    Det får inte vara några förseningar.

  78. Jag har ju haft väldigt svårt
    att visa detta för andra.

  79. Det har varit jättejobbigt.

  80. Min kille har inte fått se så mycket.
    Han tycker att det är lite häftigt.

  81. Han har inte tittat så mycket,
    men han har sett det.

  82. Jag och Lars träffades genom vänner
    på Facebook för drygt två år sen.

  83. Det första mötet med honom var lite
    oväntat. Jag skulle till Stockholm.

  84. Och jag skrev mest på skoj:
    "Du kan sova hos mig en helg."

  85. Sen kom han och:
    "Jag är i Stockholm nu." Oj då.

  86. När man kom in i hallen
    doftade det gott av kycklingsoppa.

  87. -Det var väldigt stark soppa.
    -Gryta.

  88. Så fort jag kom in
    kände jag mig trygg.

  89. Och hans leende var så himla...
    Ett helt fantastiskt leende.

  90. Lars var speciell.
    Inte som mina tidigare förhållanden.

  91. -Första middagen vid det bordet.
    -Det minns jag väl.

  92. -Sen hade vi hade levande ljus tända.
    -Ja.

  93. Det kändes självklart.
    Jag kände mig hemma.

  94. Det är inte ofta jag känner så.

  95. -Men där kan vi gå ner.
    -Ja.

  96. -En perfekt plats.
    -Skitbra.

  97. Snubbla inte.

  98. Jag ser inte Lars som en diagnos,
    utan som vilken människa som helst.

  99. Och sen får man så klart vara ödmjuk
    inför diagnosen.

  100. Jag har lite svårt
    för stora folksamlingar-

  101. -och trånga tunnelbanor.

  102. Men jag känner mig mer trygg
    och har lärt mig...

  103. Jag känner trygghet ihop med Mattias
    och går emot svårigheterna jag har.

  104. I dag klarar jag lättare
    det här i Stockholm.

  105. -Vi hjälps åt med varandra.
    -Kompletterar.

  106. Det är vackert här. Många öar.

  107. -Här åker sandbåten.
    -Vad är det för ö? Vet du det?

  108. Lambarön är där borta.
    Jag måste veta var vi är ungefär.

  109. -Jag vet inte exakt.
    -Jag kollar sen.

  110. Jag måste veta exakt.
    Jag får gå in på Google maps.

  111. Oj. Jaha.

  112. -Men titta! Hej!
    -Hej!

  113. -Hej, Lars. Vad roligt att se dig.
    -Det var längesen.

  114. Det är minst 28 år sen om jag
    har räknat rätt. Eftersom du är 35.

  115. Det är så fantastiskt
    att du tog kontakt med mig-

  116. -och få veta om
    din kreativa utveckling. Spännande.

  117. -Det visste du inte.
    -Vilken resa innan diagnosen.

  118. För du berättade att du hade fått
    din diagnos när du var 18 år.

  119. Vad skrämmande att det tar sån tid.

  120. Jag kände att jag ville veta det,
    för man bollades runt lite.

  121. Fler vet om Aspergers syndrom i dag
    än när jag växte upp på 90-talet.

  122. Det var inte många som visste om det.
    Det var väldigt okänt.

  123. Lars var försiktig och ängslig
    när han kom till ettan.

  124. Han var tyst av sig och man var
    tvungen att hålla lite koll på honom-

  125. -att han fanns med i gruppen.

  126. Så roligt att det har gått bra
    för dig i alla fall.

  127. Det här med konsten är intressant.

  128. Du började med att klippa och klistra
    och hade massor av grejor på bänken.

  129. Jag har alltid gillat att klistra.
    Och att rita och måla.

  130. Skapa saker. Och nu skapar du
    fortfarande på tapetrullarna.

  131. -Det gör jag.
    -Härligt.

  132. Det är ett sätt för mig...

  133. För det är här det började
    med att jag gick hem-

  134. -och hittade den första rullen
    att rita på.

  135. -I ditt hem?
    -Ja.

  136. -Och det var ett sätt att fly lite.
    -Just det.

  137. Vad jag minns hade jag problem att
    våga ta kontakt med klasskompisarna.

  138. Det var jättejobbigt. De ville ju
    ha kontakt med mig och försökte-

  139. -men jag hade svårt att själv våga
    ta kontakt och möta blicken.

  140. Det sociala spelet
    var och är en utmaning-

  141. -i och med att han
    inte kan läsa av folk.

  142. Alla förstår inte hans problem.

  143. Då blir det ju... Då blir man
    kanske betraktad som dum eller udda.

  144. Jag skickades runt mellan skolor-

  145. -eftersom de inte visste
    vad de skulle göra.

  146. Specialläraren tyckte att han
    skulle byta till ett skoldaghem-

  147. -för att få mer resurser
    med fler lärare.

  148. När jag väl hamnade på särskola
    kände jag mig inte hemma där.

  149. För att det kändes väldigt udda.

  150. Jag fick väldigt lätta böcker.

  151. Jag fick såna lätta böcker
    som jag hade i tvåan.

  152. -Jag gick i fyran och femman där.
    -Det var ju förnedrande.

  153. Det var jättejobbigt.
    Jag blev ledsen inombords.

  154. När man gick särskola i sjuan
    och uppåt var jag jätteledsen.

  155. Då ville jag verkligen ha svar.

  156. Jag sa till mamma
    att jag måste få veta vad det är.

  157. -Erik.
    -Det är Lars. Jag är här nu.

  158. Jag öppnar.

  159. -Hej. Hallå.
    -Hej! Tjena. Kul. Kom in.

  160. -Hallå.
    -Vill du komma in? Ta av skorna.

  161. Vi träffas lite oftare nu än förut.

  162. Ja. Ska jag hämta lite foton,
    så kan vi titta lite?

  163. -Få se...
    -Då ska vi se.

  164. -Detta är väl...
    -Längesen du hade sån frissa.

  165. Ja, det var det. Igelkott.

  166. Jag hade ofta den frisyren.

  167. Som tonåring ville han
    inte vara ute med kompisar.

  168. Utan när han var hemma var han trygg
    på sitt rum och ville göra...

  169. Och ingen ville väl ha med honom
    heller. Han hade inte de kompisarna.

  170. Jag har alltid undrat.
    Jag kände att det var nåt.

  171. Att han fick diagnosen så sent
    var väl-

  172. -att han inte följde
    alla ramar heller så där.

  173. Med Asperger
    kan det vara olika bitar.

  174. Alla är ju inte lika,
    utan man har olika delar.

  175. Vad fin bild.

  176. Lars gick ju i särskola
    och där hade ju alla andra diagnoser.

  177. Han började undra varför han gick där
    om han inte hade nån.

  178. Lars har haft perioder
    när han har känt sig nere och deppig.

  179. Då blir man ju orolig som förälder.

  180. Jag frågade mamma mycket
    hur vi ska göra.

  181. Och vi tog kontakt med BUP då.

  182. Och då skulle de göra
    en utredning med mig.

  183. Det är många diplom.
    Du var ju med i scouterna.

  184. "För tappert vandrande
    i regnovädret."

  185. Ni skulle gå en lång vandring
    med skolan.

  186. Och det blev jättedåligt väder.

  187. Men du gick med,
    för du tyckte att det var roligt.

  188. När han fick diagnosen tror jag
    att han kände att han hade fått svar.

  189. Jag har alltid sökt information
    på nätet så jag letade och hittade.

  190. Det var mycket man förstod.

  191. "Det här stämmer. Nu förstår jag
    varför." Mycket aha-upplevelser.

  192. Samtidigt som det var:
    "Hjälp, vad händer nu?"

  193. Då tänkte man lite på framtiden.
    "Hur kommer det här att visa sig"-

  194. -"när han ska få jobb och sånt?"
    Det tänkte man ju en del på.

  195. Jag kände att mycket stämde in på mig
    av det de sa.

  196. Och då slappnade jag av
    på ett annat sätt.

  197. Nu har jag fått stämpeln
    på att det är så här.

  198. Men jag tog inte det negativt.
    Det gjorde jag inte.

  199. Jag såg mer att: "Jaha,
    jag är väl speciell på nåt sätt."

  200. Veckan innan du slutade gymnasiet
    och tog studenten-

  201. -så fick du ett fast jobb
    och hade tagit körkort och köpt bil.

  202. Du var jättestolt och sa:
    "Mamma, nu saknar jag bara en sak."

  203. Så i december efter studenten
    flyttade du hemifrån.

  204. Första december flyttade du.

  205. Du ringde en sen kväll och sa:

  206. "Mamma, nu är utelampan tänd
    på altanen."

  207. "Ska den vara släckt eller tänd
    när man sover?"

  208. -Kommer du ihåg?
    -Nej.

  209. Det blev lite förvirrande
    att den lyste-

  210. -och så visste du inte
    om den skulle vara tänd eller släckt.

  211. Jag jobbar i en butik
    som säljer matvaror.

  212. Jobbet betyder
    att jag känner mig trygg-

  213. -och är en plats där jag vet
    vilka arbetskamrater jag har.

  214. Det vet vad jag har för diagnos
    och hur de kan hantera mig-

  215. -om jag skulle få lite panik,
    som jag kan få ibland.

  216. Om det är nåt hål där nån plockar
    en vara så fyller jag det direkt.

  217. Om jag ser en kund som plockar här
    är jag snabbt framme och gör så här.

  218. Det jobbiga är att dagen blir rörig
    om jag blir försenad.

  219. Ibland blir det en eller två minuter.

  220. Klockorna går olika, stämpelklockan
    och min vanliga klocka.

  221. Då måste jag förskjuta tiden.

  222. Jag måste förskjuta lunchrasten.

  223. Blir det två minuter måste jag
    skjuta den. Det blir rörigt.

  224. Jag måste skjuta den
    till två minuter över halv.

  225. Lars är väldigt energisk.
    Det går undan och blir alltid bra.

  226. Man måste
    ha dagarna välstrukturerade-

  227. -och så får man ofta några egenskaper
    som är mer utvecklade.

  228. Som hans ordningssinne.

  229. Kollegorna lägger bra på plats.
    Det är mest kunderna som lägger fel.

  230. Sen kan anställda lägga fel också.
    Vi jobbar på olika sätt.

  231. Jag jobbar på mitt sätt. Jag gör
    på mitt sätt och de gör på sitt sätt.

  232. De kanske gör rätt på sitt sätt-

  233. -men jag ser det som fel.
    Jag ser mitt sätt som rätt.

  234. Det är svårt att förklara.

  235. Så är min arbetssituation,
    att det ska vara på mitt sätt.

  236. Jag sitter och kollar lite på kartor.

  237. Jag försöker gå igenom
    olika världsdelar och länder.

  238. Jag går mycket på gatunivå
    för att lära mig känna till städerna-

  239. -och få idéer. Och det är spännande
    att se olika bilar från olika länder.

  240. De har olika modeller
    som man inte har i Sverige.

  241. Nu har jag kommit till Kiev.

  242. Jag har varit mycket i Ryssland,
    mycket i Moskva och tittat.

  243. Där är Kiev.
    Sen tar jag reda på fakta om staden.

  244. Hur många invånare bor där?
    Det är jätteintressant.

  245. Vissa städer där det har varit
    lite rörigt är i Vietnam.

  246. När jag har tittat i Vietnam
    på gatunivå är det lite rörigt.

  247. Det är så nedskräpat. Det ser
    så illa ut. Husen är halvfärdiga.

  248. Det är fattigdom där nere, så det...
    Folk har ju inte pengar.

  249. Man kan ju se kontrasterna
    mellan olika världsdelar.

  250. Jag har tagit mig
    från Los Angeles till San Diego.

  251. Jag har klickat mig fram dit.
    Och San Francisco till Los Angeles.

  252. Det tar flera dagar att göra det.

  253. Du ska ju klicka dig fram och ta in
    informationen. Det är mycket info.

  254. Jag tittar ju på alla bilar.
    Jag kan komma ihåg saker ibland-

  255. -när man går tillbaka.
    "Den stolpen kommer jag ihåg."

  256. Jag får väldigt mycket bilder
    som jag känner igen.

  257. Jag känner igen väldigt mycket.

  258. Jag ska ner till Spira, tänkte jag.

  259. För nu är det rep.
    Vi ska repa en julshow.

  260. Så att nu
    är man väldigt taggad på det.

  261. Och det är mina vänner.
    Jag trivs med att träffa dem.

  262. Det är ett härligt gäng.

  263. Hos psykologen står det att si och så
    ska det vara med Aspergers syndrom.

  264. De med Asperger
    kan inte fungera i grupp.

  265. Men det stämmer inte så mycket
    det som står.

  266. Jag gick med i en teatergrupp,
    i en grupp med Aspergers syndrom.

  267. Det var jättejobbigt i början,
    en väldig träning.

  268. Vi startade gruppen 2005
    och jag har varit med till nu.

  269. Och vi har bevisat
    att vi har fungerat i grupp.

  270. Du laddar upp lite?

  271. Jag heter Eva Edevik och är regissör
    och manusförfattare i ensemblen.

  272. Lars känner jag jätteväl.
    Han började i Teaterstickorna...

  273. Jag tror inte att han hade fyllt
    femton. Så det är länge sen.

  274. Så vi jobbade ihop
    i många produktioner.

  275. Det känns jättekul att få jobba
    med Lars igen. Det var ett tag sen.

  276. Vid alla grönsvansade isbjörnar-

  277. -vad är det här för märklig skuta?

  278. Det var en stark lanterna.

  279. Lars är ju rutinerad och ambitiös-

  280. -och hanterar sceniskt material
    väldigt professionellt.

  281. Får jag hoppa in på dansen?
    Jag skulle ju hoppa in på dansen.

  282. Man är trygg när man ger Lars
    material. Nästa repetition-

  283. -har han knas på det.
    Han kan sitt material.

  284. Detta är nog
    en av de tuffare pjäserna-

  285. -att kunna koncentrera sig
    på svåra ord.

  286. De som inte jobbar med teater
    vet inte hur många moment det är.

  287. -Vad säger Kapten Haddock, då?
    -Bomber och granater.

  288. Jag tror att teatern har gett Lars
    självkänsla och självacceptans.

  289. Och att han har sett
    att han har massor med styrkor-

  290. -som har bekräftats gång på gång.
    Han har lyckats på scen-

  291. -och gått i land med svåra uppgifter.
    Text har han blivit fantastisk på.

  292. En enorm utveckling.
    Från att gå med manus hela tiden-

  293. -till att ta långa
    passager galant nu.

  294. Hej, jag heter Ravioli
    och bor här i stallet-

  295. -bland hästar, havre, höbalar...
    Allt, allt, allt.

  296. Han började försiktigt,
    men har fått större och större roll.

  297. Han är ju ett ankare i gruppen.

  298. Jag är olyckligt kär...

  299. ...i katten. Ja, jag vet att det
    låter konstigt. Tyst, tyst, tyst!

  300. Jag vet min personlighet. Men jag är
    kär i katten. Han är nämligen så söt.

  301. Ibland kikar jag på honom i hemlighet
    och tänker: "Åh, vad han är söt."

  302. Då bankar mitt hjärta
    fortare och fortare. Han är så söt-

  303. -att jag nästan
    skulle kunna äta upp honom.

  304. Kärleken är inte besvarad.

  305. Textning: Oskar Blomberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Lars

Avsnitt 1

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Lars är 35 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Det var först när han var 18 år som han fick sin diagnos. I detta avsnitt träffar han sin gamla lågstadielärare Annika för första gången på tjugo år. Smärtsamma minnen kommer upp till ytan, men idag trivs Lars med sitt liv. Teatergruppen Freja för människor med olika diagnoser spelar en avgörande roll i Lars liv.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Aspergers syndrom, Autismspektrumstörningar, Neuropsykiatriska diagnoser, Personer med Aspergers syndrom, Psykiatri
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i Diagnosresan - syntolkat

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan - syntolkat

Lars

Avsnitt 1

Lars är 35 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Det var först när han var 18 år som han fick sin diagnos. I detta avsnitt träffar han sin gamla lågstadielärare Annika för första gången på tjugo år. Smärtsamma minnen kommer upp till ytan, men idag trivs Lars med sitt liv. Teatergruppen Freja för människor med olika diagnoser spelar en avgörande roll i Lars liv.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan - syntolkat

Frida

Avsnitt 2

Vi följer Frida hemma i Stockholm där hon målar, yogar och skriver låtar. Hon berättar om sin resa från barndomen till dagsläget. Frida har alltid undrat varför hon inte duger som hon är och har i olika omgångar haft det svårt att anpassa sig till sin omgivning. Vid 22 års ålder fick hon diagnosen adhd och bitarna föll äntligen på plats. Idag lever hon med sin flickvän Sofia och turnerar som musikalartist.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan - syntolkat

Elisabeth

Avsnitt 3

Elisabeth är cellist i London philharmonic orchestra. Hon har haft svårigheter att kommunicera med både sin närmaste familj och övrig omgivning, vilket har lett till svåra missförstånd och konflikter. När Elisabeth i vuxen ålder äntligen fick diagnosen Aspergers syndrom förstod hon varför. Idag har Elisabeth hittat sin plats. Hon har ett arbete hon älskar, är lycklig och har fungerande relationer med sina nära och kära.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDiagnosresan - syntolkat

Helen

Avsnitt 4

Helens utåtagerande upplevdes som problematiskt och konflikterna med omgivningen var många när hon var barn. Det var först när hon var 37 år som hon fick diagnosen adhd. Diagnosen innebär att hon är rastlös, vilket har lett till många flyttar som i sin tur gjort det svårt för henne att behålla vänner. Diagnosen har också en annan sida. Hon har en fantastisk ork och har haft stora framgångar både med sina idrottsprestationer och högskolestudier. I dag bor hon i Jämtland med sin älskade hund.

Produktionsår:
2019
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lagom mycket finsk

Arvet

Samtidigt som sverigefinländarna har blivit medelklass blir det allt svårare att hålla det finska språket levande. För trots nya minoritetslagar är det idag inte helt lätt att få förskole- eller skolundervisning på finska. Bianca och Tiffany Kronlöf funderar över stereotyper och hur man gör finsk humor som inte handlar om sprit eller bastu. Kimmo Tetri som grundat en sverigefinsk teatergrupp tar itu med finskhet och manlighet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Rädslor

Berätta vad du inte vågar! Vad är det som gör att vi räds att göra eller säga saker? Morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.