-Öppna, jag ska ha min plattång.
-Snälla, Jackie är där inne.

Och?

-Men ska du gå ut nu?
-Ja.

-Hallå?
-Jag är inte klar!

Bussen går om tio minuter!

Det är ändå för sent.
Det är skola i morgon.

Men skit i det. Öppna nu!

Sandra!
Jackie har rätt, det är för sent.

Ska Jackie bestämma
om jag ska få gå ut?

Hon kan väl få gå ut en stund?
- Jackie, öppna dörren!

Just det, öppna!

Kan alla bara ta det lugnt.

-Häng med din töntiga kille i morgon!
-Du kommer aldrig få nån...

...ditt fula jävla barn!

Att leva i min familj
är som att leva i limbo.

Det första jag tänker
när jag vaknar är:

Blir det himmel
eller helvete?

Hos oss kan det vända på en sekund.
Och det gör det också.

Hela tiden.

Vi är en familj som håller ihop.
Jag och Joel har varit gifta i 15 år.

Vi jobbar som ett team.

Ja, mamma bestämmer
och vi andra gör som hon säger.

Som en elefantflock. Där finns också
en elefantko som är ledare.

Riktigt så är det inte.

Vi har väl lärt oss under årens lopp
hur vi ska hantera svåra situationer.

Sen är det inte alltid lätt
att ha två tonåringar i huset.

Du måste ju öppna!

En ishaj kan bli 500 år gammal.
Det är världens äldsta ryggradsdjur.

Den är fem meter och lever på flera
hundra meters djup i Nordatlanten.

Honorna blir könsmogna
när de är 150 år gamla.

Det är väldigt sent.

Sandra har varit det länge. Därför
ska hon vara med sin pojkvän jämt.

Men nio på kvällen
är det min tid i badrummet.

Då ska jag kamma håret, hundra tag.

Och borsta tänderna, två minuter uppe
och två minuter nere.

Efter det ska jag tvätta ansiktet
med ansiktsrengöring och -vatten.

Och sätta på ett serum.
Det ska jag göra varje kväll.

-Hallå!
-Utan att bli störd.

-Öppna!
-Ja, men ta det lite lugnt!

Men Sandra, vad ska du...

-Nej, lägg av med det där.
-Men sluta!

-Släpp, då!
-Hon är ju på väg ut därifrån.

Vad gör du?
Du har ändå missat bussen nu.

Du sabbar allt, alltid!

Sandra, du ska ingenstans i kväll.
- Nej, Jackie!

Lugna ner dig! Lugna dig!

-Håll dig lugn! Snälla.
-Släpp mig!

-Jobbar du fortfarande?
-Ja, bara en liten stund.

-Men du jobbar ju jämt.
-Ja, men jag är snart klar.

Vi har varit tillsammans
snart ett år.

Och gifta i...
På torsdag är det fyra månader.

Vi träffades genom jobbet. Jag gjorde
en reklamkampanj för Alex bolag.

Jag driver eget bolag. Jag har ca 100
miljoner i omsättning, 20 anställda.

Vi har just flyttat in.
William har fått ett nytt rum.

Det är större än hos mamma.
Fast hon har ett Xbox.

Här har jag en dator,
men kan vi inte köpa Xbox också?

Men de släppte en ny glider
och en pickaxe.

Det finns en lite dyrare fast
snyggare glider för 30 spänn mer.

Han bor här varannan vecka. Jag och
hans mamma är skilda. Det går bra.

-Vad kallas en skilsmässa i Göteborg?
-Ingen aning.

Päronsplit.

-Päronsplit.
-Päronsplit.

-Undra om hon blir lik dig eller mig.
-Snygg efter dig och snäll efter mig.

Pappa!

-Snarare kanske knäpp efter dig.
-Lägg av, vadå knäpp?

-Pappa! Måste jag tjata?
-Jag kommer, jag ska bara jobba lite.

-När ska vi berätta för William, då?
-Jag tänker att vi kan vänta lite.

-Det är dumt innan vi vet säkert.
-Vi måste ju berätta för honom.

Absolut, men det kanske är dumt
innan vi vet om det är säkert.

-Så vi ska vänta tills hon kommer ut?
-Nej, men vi behöver inte berätta nu.

-Det är ingen stress.
-Vill du inte? Det är ju tre månader.

Jo, klart jag vill. Men inte just nu.
Nu skulle jag behöva jobba.

-Du tror inte att han blir glad?
-Jo. Han har svårt med omställningar.

Han kommer älska att bli storebror.

-Du då, hur känner du?
-Vad menar du?

-Du vet väl att jag vill det här?
-Bra.

Då tycker jag att vi berättar nu.
På en gång.

-Nu? På riktigt, du vill att...?
-Ja, nu.

Absolut. Yeah.

Äntligen. Jag ska visa glidern
så vi kan köpa den.

-Inte nu. Vi har nåt vi vill berätta.
-Så ser den ut. Sen finns en dyrare.

Fast den kanske är lite för dyr.

Som sagt,
vi har nåt viktigt att berätta.

-Jag är mitt i ett spel.
-Det är nåt kul.

Vi ska fira en jättestor nyhet i dag.

Det är nämligen så
att du ska få ett syskon.

-En lillasyster.
-Du ska bli storebrorsa.

Jag hatar ljud.

Ni vet såna här ljud som smällare,
sirener, polisbilar och ambulanser.

Brandbilar också. Det bara...

Och det bara...
Det gör ont och man vill bara...

...alltså hålla för öronen.

Alltså... Det är svårt att förklara.

Barnskrik.
Nu ska jag få en syster också.

Det är det värsta jag vet.
Alltså de här...skriken.

Kommer jag stå ut med det?
Det gör ont och skär i kroppen.

Man blir snurrig och mår illa och...
Svårt att förklara.

Jag förstår inte
varför det inte är så för andra.

William, nåt kan du väl säga?

Kan jag få glidern nu, eller?

Ska vi skåla, då?

Det känns som att det bara är jag
som vill ha barnet.

Det är ju du som går omkring
och bär på det.

Och känner hur det håller på att växa
liksom hela tiden.

Men sen när vi känner det där lilla
hjärtat dunka... Dunk, dunk, dunk.

Och ser de där små fingrarna.
Och ögonen.

Då blir det verkligt
för oss runt omkring.

-Men det är ju inte första gången.
-Nej, precis. Det är mycket tankar.

För barn kan ju vända upp och ner
på ens liv.

-Det är lite sent att ångra sig nu.
-Men älskling, sluta.

Jag har bara respekt för hela grejen.
Just för att det är andra gången.

Du blir en fantastisk mamma och
William blir en underbar storebror.

Vi behöver bara lite tid
för att vänja oss.

Jag heter Jenny Ekman
och det här är mina två barn.

Det är Oskar och Leia.
Och jag är ensam med dem.

Men det går bra. Det funkar fint.
Mycket tack vare Oskar.

Som är världens bästa storebror.

-Eller hur, Leia?
-Bästa, bästa...

Nej, men vi hjälps åt i familjen,
tycker jag.

Det flyter på bra. Oftast.

Jaha, okej. Jobbar du på krogen?

Ja, men det gjorde jag också förut.

Men nu är jag frisör.

Ja, det skulle jag kunna. Det beror
på hur du ser ut. Vad har du för hår?

Snyggt. Jag gillar skägg,
men inte om det är för kort liksom.

Om det är för kort så kittlar det
så in i helvete när man... Om man...

Om man hånglar.

Oskar,
kan du hjälpa Leia borsta tänderna?

Leia, vill inte du komma
och borsta tänderna?

Nu? Ja, alltså det...

-Snälla.
-Jag måste lägga barnen.

-Du kan bygga mer i morgon.
-Nej.

Jag tror jag måste ringa dig sen.

Leia, det är jättesent nu.
Vi måste borsta tänderna.

-Du kan inte bygga hela kvällarna.
-Nej!

Bygg klart i morgon.
Vi ska borsta tänderna.

Det är skola i morgon. Okej? Kom nu.

-Nej!
-Men vad gör du?

-Nej!
-Nu tar du och lugnar ner dig!

Du kan inte skrika så fort nåt
händer. Nu måste du vara lugn!

Hörru, Leia. Det är ingen fara. Okej?

Lugn. Vi fixar det här. - Eller hur?

Det känns ju lite som att
hur mycket man än...ger varenda dag-

-och säger och visar
att man älskar henne-

-så får man liksom inget tillbaks,
från henne.

Det är ju så. Jag vet att det är så,
för det är en del av hennes person.

Hon kan inte det liksom. Hon kan inte
visa eller säga att hon älskar mig.

Så då får det väl vara så.
Men det är klart att det är ledsamt.

Vi bygger upp det här igen. Kolla.
Ska vi hjälpas åt?

En, två... Så tar du den tredje.

Ska du ta den tredje? Ska du sätta på
den på tornet så att det blir tre?

Hallå? Hallå! Kan du titta på mig
när jag pratar med dig?

Kan du titta på mig?
Jag blir fan tokig.

-Kan inte du ta henne nu?
-Mamma? Mamma!

Jag har ju prov i morgon.
Jag har knappt hunnit plugga.

-Kan du inte ta henne, då? Snälla.
-Jag tar ju henne jämt.

Jag vet, men kan du inte göra det
i dag också? Snälla. Jag orkar inte.

Hon vill ju ändå bara vara med dig.

-Så förhör jag dig sen. Okej?
-Okej.

-Alla frågor?
-Varenda en. Bara ta henne nu, okej?

Mamma. Ja...

Hon har fått för sig
att hon ska börja leva igen.

Jag fattar det. Hon vill träffa nån.
Men...

Leia behöver så mycket mer...hjälp.

Hon behöver träning-

-mer tid, lugn och ro,
ordning och reda...

Hon behöver nån som förstår henne,
nån som...tar hand om henne.

Och...

...vem ska göra det?

Leia, du vet...

Jag kan en jättefin godnattsaga
om enhörningar.

-Enhörningar?
-Ja.

Vill du inte höra det? Klart du vill.

Men vi måste borsta tänderna först.
Eller hur?

Jag borstar dina om du borstar mina.
Okej?

Yes.

Okej. Torsten. Kom.

Hej, förlåt. Nu är jag tillbaks.

Ja.

Det är så svårt att veta vad jag ska
säga till Jackie när hon blir så arg.

Du borde ha lärt dig hur hon funkar.
Om hon bara får följa sina rutiner...

Visst, men det blir inte alltid
exakt som hon har planerat.

Så är det med livet också.
Borde vi inte lära henne hantera det?

Genom att skrika och hålla fast
henne? För det funkar inte.

Ja, det fattar jag.
Jag blev bara så...

Ja, jag visste...

-Om du tänker lågaffektivitet, då?
-Vadå?

-Vet du vad det är?
-Lägg av.

-Säg i stället, lågaffektivitet.
-Vad det är?

-Berätta vad det är för dig.
-Att man är lugn i alla lägen.

Precis. Att vi ska reagera
lugnt och behärskat.

Vi ska hantera, utvärdera
och förändra. Det är så vi ska jobba.

-Men nu blev jag arg, okej?
-Nånstans måste hon fått det ifrån.

Jackie har en begränsad
mentaliseringsförmåga.

Jag tycker synd om Sandra också,
i allt det här.

Att hon hela tiden måste anpassa sig-

-efter Jackies jävla humörsvängningar
och rutiner.

Ja, men det måste vi ju alla.
Så är det ju bara.

Jo.

-Kan jag komma in?
-Visst.

-Vad gör du?
-Packar ihop min djursamling.

Jag ska sälja den.
Sånt är bara för småungar.

Men du älskar ju dina djur.

Förlåt att jag skrek så där på dig.
Det var inte meningen.

Okej.

Du kanske också borde säga förlåt.

-Varför då?
-För det gjorde verkligen skitont.

-Va?
-Ja. Kolla.

Jag måste ju få träffa Tom när jag
vill utan att du blir sur varje gång.

Han är ändå min pojkvän.

Har du sminkat dig så där
för att Tom ska tycka du är snygg?

Vet du
att i djurvärlden är det tvärtom.

Då är det hanen som gör sig snygg
för honan. Kolla här.

Solfjädern signalerar hanens hälsa
och genetiska kvalitet.

Och det är så
han lockar till sig honorna.

Det hade jag inte tänkt på.

-Kan du sminka mig?
-Ja, det kan jag.

Jag har läppstift.

-Vad långsam du är.
-Nej, man måste ju vara noggrann.

Så. Oj.

Ja, så.

-Är du inte nöjd?
-Nej, det var inte så snyggt.

Nähä.

Okej då.

Vad gör du?

God natt, Ella. - Nu har du
sagt god natt till alla djur.

-Nej, inte Köttbullen.
-God natt, Köttbullen. Sov gott.

Och Torsten.

Torsten, den allra viktigaste.
Hur skulle jag kunna glömma honom?

Sov gott, Torsten.

Nu ska jag berätta
min enhörningssaga.

Det var en gång en enhörningsfamilj
som älskade att tälta och campa.

De letade länge och väl efter
den mest perfekta campingplatsen.

Och när de hittat den-

-så var det upp till enhörningsmamman
och enhörningspappan-

-att slå upp det fina glittertältet.

Enhörningar kan inte tälta.

Jo, men det här är en saga
och i en saga kan allt hända.

Enhörningsfölen gick längre
och längre och längre ut i skogen.

-Men enhörningspappan, han började...
-Var är våran pappa?

När Leia fick sin diagnos
så stack pappa.

Jag antar att det blev för mycket,
för jobbigt.

Mamma säger
att han inte ville ha oss.

Jag vet inte. Har jag sagt.

-Kan vi ringa honom?
-Nej. Nej, det kan vi inte.

-Varför då?
-För... För att...

Ja, det är läggdags nu. Okej?
Dags att sova.

Förresten, pappa var en idiot.

Idiot, idiot, idiot.

Han kom faktiskt
till min skola en gång.

Och jag bad honom...
Jag bad honom dra åt helvete.

Den jäveln alltså.
Efter det har han inte hört av sig.

Alltså jag undrar hur det kommer vara
när hon fattar...

...att pappa inte bryr sig ett skit
om oss.

Och... Ja.
Det är inte hennes fel, men...

Hon är bara...lite annorlunda.

Stäng av nu och lägg dig. Du vet hur
svårt det blir att gå upp i morgon.

-Jag är mitt i ett spel.
-Nej, nu stänger du av.

Nej! Snälla, du bestämmer inte över
mig. Jag spelar hur länge jag vill.

På riktigt. Sluta tjata.

Okej. Hur vill du att jag gör, då?
Så att du ska gå och lägga dig.

Hemma hos mamma, då brukar hon...

Då brukar hon linda in mitt täcke
som ett paket.

Som ett paket?
Okej, då gör vi det. Kom.

Du måste packa in mig
som typ en tunnbrödrulle.

Som en tunnbrödrulle?
Det låter jättebra.

Sen, då? Så där?

Då ska du packa upp mig.
Men först ska du gissa vad det är i.

Jag gissar... Okej.
Vänta, är inte det här en...

En motorcykel, tror jag. Nej, vänta.
Det är ju vattenskidor. Eller?

Nej,
en jättesköldpadda eller nåt sånt?

Det är William.
Du måste verkligen sova nu.

Var är pappa?

Han jobbar ju. Han ska ha
den där presentationen i morgon.

Men tycker du inte att det ska bli
lite kul att bli storebror?

-Lite.
-Det kommer bli jättebra. Jag lovar.

Vad heter
världens sämsta rallyförare?

-Jag vet inte.
-Åke Vilse.

-Då vet jag det. God natt.
-God natt.

Dags att sova. Okej?

Sov gott.

-Mamma, vart ska du?
-Jag ska på dejt.

-Nu?
-Ja.

Vi ska vara precis här nere
så jag blir inte sen.

-Men du lovade ju att förhöra mig.
-Ja. Men jag gör det vid frukosten.

Det blir perfekt. Ibland undrar jag
om jag ens behöver det.

Du är så himla duktig i skolan.
Världens duktigaste elev.

Eller hur?

Du är så himla duktig.
Jag är så stolt över dig. Okej?

-Du är fan inte sann, mamma.
-Oskar!

Vem är du att döma mig, då?
Det är väl inte schysst?

Jag måste få gå ut lite bara.

Men du, jag ska gottgöra dig
för det här. Jag lovar.

Jag ska göra det.

Okej? Puss puss. Vi ses sen.

Oskar!

Oskar!

Textning: Camilla Dunér
www.btistudios.com